Immolina & Persbrandt – ny karriär att vänta för Mikael?

18 november, 2009

Mikael Persbrandt deltar i marknadsföringen av Immolina, ett nytt spirulina-baserat kosttillskott. Han säger på företagets hemsida:

Jag har tagit del av kliniska studier som visar att Immolina stärker vårt immunförsvar så att vi blir mer motståndskraftiga mot sjukdomar och därmed friskare.

Är Mikael kvalificerad att bedöma och dra slutsatser av vetenskapliga studier? Till Aftonbladet säger han:

Det fanns så pass mycket fakta att jag kände mig väldigt övertygad om att det fungerar, det är inget hokuspokus.

Att Mikael fått ”mycket fakta” (?) presenterad för sig som han sannolikt inte förstod, eller åtminstone inte besitter förmåga att granska, övertygar i alla fall inte mig om att det inte är hokuspokus. Eller satsar Persbrandt på ny karriär som medicinsk forskare?

Scandinavian Clinical Nutrition, företaget bakom kostillskottet Immolina, påstår i ett pressmeddelande från tidigare i år att det visat sig effektivt lindra svininfluensa hos djur; en studie som inte tycks vara publicerad i någon vetenskaplig tidsskrift ännu. På hemsidan för preparatet listas några vetenskapliga studier, men inte någon som involverar svininfluensaviruset H1N1. De publikationer som listas är inte heller kliniska studier utan  ganska irrelevanta djurstudier och in vitro (cell/’provrörs’)-studier, publicerade i obskyra tidsskrifter. Inte några studier som kan sägas utgöra en grund för att påstå att preparatet är effektivt och säkert. Men för den potentiella kunden ser det säkert bra ut när hemsidan listar vetenskapliga studier med ‘mycket fakta’.

Immolina är klassat som ett kosttillskott. Det innebär att det inte får påstås bota eller lindra sjukdom. Om sådana påståenden görs är produkten per definition ett läkemedel och måste då godkännas av Läkemedelsverket efter att i kliniska studier visat på effektivitet och säkerhet. Men att det är klassat som kosttillskott och inte läkemedel innebär samtidigt att företaget bakom inte är förpliktade att visa på varken effektivitet eller säkerhet. Något som kan vara värt tänka på om du spanar i hälsokostbutiken. Säger de att medlet saknar biverkningar? Ja eftersom det inte finns några officiella krav på studier av biverkningar eller rutiner för att samla in biverkningsrapporter (likt det finns för läkemedel) av kosttillskott kommer det heller inte finnas några ‘kända biverkningar’ (för naturläkemedel/traditionellt växtbaserade läkemedel finns vissa, låga, krav på visad säkerhet).

Som det framgår i Aftonbladet-artikeln är läkemedelsverket inte allt för roade av pressmaterialet som insinuerar att Immolina är effektivt mot svininfluensan; företaget riskerar böter. I dagsläget finns det ingen dokumenterad information som visar att Immolina-pillren är till någon fördel ifall man drabbas av svininfluensan.

Förresten, vad säger antivaccin-lobbyn om att detta pressmeddelande släpptes bara en månad innan svininfluensapandemin bröt ut Mexico i mars; ett sammanträffande? Applicerar man antivaccin-logik blir slutsatsen att Scandinavian Clinical Nutrition ligger bakom 2009 års H1N1-virus…


Doktor Dahlqvist-metoden

3 november, 2009

Att Annika Dahlqvist är på väg att segla upp som Sveriges självklara frontfigur för woo-woo blir allt tydligare. I den lågkolhydrat/högfett-kost som hon förespråkar finns det sannolikt en del ‘matnyttigt’ att ta vara på, men hennes sätt att argumentera för den logiskt och vetenskapligt har alltid varit bristfällig. Även en blind höna, ni vet …

På senare tid har hon mest ägnat sig åt ogrundad vaccinkritik och blivit Sveriges mest kände vaccinmotståndare.

Nu idag kom ett nytt budskap från Doktor Dahlqvist. Fluor – ett gift lyder dagens bloggrubrik.

Annika har blivit upplyst om att:

-Fluor är ett gift för kroppen. Det leder till vävnadsnedbrytning, där urkalkning av skelettet ger mest konsekvenser i ökad frakturrisk.
-Fluor försämrar immunsystemet, kan öka risken för autoimmuna sjukdomar, och kan öka tillväxthastigheten hos cancertumörer. Fluor kan också orsaka skelettcancer.
-Fluor hämmar sköldkörtelns funktion, och kan orsaka hypothyreos typ 2 (försämrad förmåga att tillgodogöra sig sköldkörtelhormon). Även Brom har denna effekt.

Hur vet Annika det här då? Vilket metod? Vetenskapliga metoden? Nejdå, googlemetoden. Annika skriver att det ”var några av uppgifterna jag fick från en sida jag hittade när jag sökte på fluor på Google”. En sida på nätet gav uppgifterna, ja då måste det vara sant antar jag…?

Annika verkar ta det för sanningen eftersom hon sedan drar slutsatsen att ”vi ska alltså inte använda fluortandkräm eller fluorsköljvätska”. Sen kommer den sedvanliga LCHF-knorren: ”LCHF-ätare behöver inte fluor för att stärka tänderna”.

Snart är det oundvikligt att Annika blir nästa person att av Vetenskap & Folkbildning utses till Årets Förvillare.

Google settles it


Ska det vara äkta vara?

3 november, 2009

Syftet med förra inlägget var inte att skrämma folk från att äta frukt, vilket de flesta förstod.

Syftet var flerfaldigt. Bland annat sätta igång funderationer kring innehållsförteckningar och vad som listas där. Somliga resonerar som så att ju färre antal ingredienser en innehållsförteckning listar, ju bättre mat är det. Varför skulle det vara så? Resoneras det likadant hemma vid spisen när de väljer ett recept?  Vidare är en innehållsförteckning strängt taget inte riktigt fullständig, då skulle mangon och de flesta andra livsmedel få tusentals substanser på förteckningen.

Förra inlägget handlade också om kemofobi. Alltså den oresonliga rädslan för allt som har ett ‘kemikaliskt namn’, eller anses vara en kemikalie (trots att allt egentligen är kemikalier). Vad gör sig bäst på en innehållsförteckning: askorbinsyra, c-vitamin eller E300? Egentligen ska det inte spela någon roll eftersom det är samma substans. Man kan undra varför c-vitamin väcker så olika känslor när det inte redovisas alls som innehåll i frukten men dyker upp som E300 i skinkan. E-nummerfobi kan nog sägas vara en form av kemofobi.

Varför demonifiera en hel grupp livsmedel, bara för att de benämns tillsats och tilldelats ett E-nummer? Se till den enskilda substansen istället för den heterogena grupp den dömts tillhöra. Vore det därför inte bättre att skippa E-numren och istället lista substansen vid namn? Men det menar E-jägarna är fusk och att vilseleda; antagligen för att det blir lite mer krävande identifiera föreställda hälsohaverister och att känslan av att ha kontroll förloras.

Naturligt är ett begrepp som ofta dyker upp i diskussioner kring livsmedel. För det första är det tveksamt vilket värde dikotomiseringen naturligt/onaturligt har i ett hälsoperspektiv egentligen (appeal to nature-fallacy). Sedan, vad är egentligen naturligt? Det som funnits i samma form i naturen i miljontals år? Det som vuxit i skogen i fritt? Det som vuxit i växthus under kontrollerade former? Det som vuxit i labbet? Det som är molekylärt identiskt med en substans som finns ute i naturen, men framställts i provrör? Är bananer naturliga trots att de är framtagna av människan genom genetiskt modifiering under tusentals år med hjälp av selektion och korsbefruktning? Detsamma gäller många av djuren vi äter.

Problemen som delar av befolkningen har med det ovan har även Citygross identifierat. I det ser de tillfället att locka kundernas pengar till sig. I ett samarbete med Mats-Eric Nilsson & co på organisationen Äkta Vara lanserade de ju nyligen ”äkta varor”.

aktavara.org listas kriterierna för märkningen:

Följande produktinnehåll godtas:

  • Ingredienser som traditionellt förknippas med livsmedlet Exempel vaniljglass: grädde, socker, ägg, vanilj

Följande produktinnehåll godtas inte:

  • Samtliga tillsatser på E-nummerlistan, med följande undantag: bakpulver (E500, E501, E503) och pektin (E440i, ej amiderat) om livsmedelstypen traditionellt innehåller dessa tillsatser
  • Samtliga aromämnen utom extrakt
  • Industriella ingredienser som traditionellt inte ingår i livsmedlet Exempel: modifierad stärkelse, jästextrakt, äggvitepulver
  • Vitaminer och andra tillsatta näringsämnen

Vadå äkta? Tydligen handlar det mera om att märka ut traditionella livsmedel? För vad menas med ”äkta” vara? Varför får inte frukt och grönsaker märkas med äkta vara? (är det kanske på grund av det ofta ganska rika innehållet av E300…)

Mats-Eric menar att de verkligen inte vill påstå att alla tillsatser är skadliga, men är det inte den bilden de förmedlar? För är det mest relevanta inte egentligen huruvida tillsatsen är skadlig eller ej (i de mängder de förekommer)? Varför rakt av vara emot något som förlänger hållbarhet, förbättrar konsistens, färg eller smak?  Är det inte mycket av det vi alla håller på med när vi står hemma och lagar mat vid spisen, när vi kryddar och tillsätter andra saker i maten?

”Traditionell vara” vore ett bättre namn än ”äkta vara”.


Äkta innehållsförtecknad mat?

22 oktober, 2009

Ett viss livsmedels innehållsförteckning skulle kunna ståta med följande:

etanol, α-terpinolen, etylbutanoat, 3-carene, etylacetat, etyl 2-butenoat, α-terpinen, α-thujen, dimetylsulfid, limonen, β-caryophyllen, cis-3-hexene-1-ol, hexadecylacetat, 5-butyldihydro-3H-2-furanon, trans-2-hexenal, etyltetradecanoat, α-humulene, sabinen, 2-carene, camphene, etyloctanoate, 4-isopropenyl-1-metylbenzen, 1-hexanol, hexanal, etylhexadecanoate, α-copaen, hexadecanal, etylpropionat, dihydro-5-hexyl-3H-2-furanone, carveol, geranial, etyldecanoat, furfural, butylacetat, metylbutanoate, di-hydro-5-octyl-3H-2-furanone, p-cymene, octadecanal, 6-pentyltetrahydro-2H-pyranon, 2,3-pentandion, 1,1-diethoxyetan, pentadecanal, butylformate, 1-butanol, 5-methylfurfural, etyldodecanoat, 2-acetylfuran, 2-metyl-1-butanol, 4-metylacetophenon, acetaldehyd, cyclohexan, diväteoxid (och många fler)

Vad är det för något som innehåller de här ‘kemikalierna’? Flera av dem har toxiska egenskaper så det kan väl knappast vara bra att äta detta livsmedel? Mörkar producenten, i butiken listas nämligen inte någon av de här ämnena på någon innehållsförteckning?

Skulle du undvika livsmedlet om du såg ovanstående ämnen på innehållsförteckningen?

Klicka här för livsmedlet som innehåller dessa substanser.

[tack till OtherWordly]

[AB, AB2]


Anka, Haj & Kräfta

14 oktober, 2009

Från att i Sverige varit i stort sett okänd har Anna Anka på kort tid med hjälp av TV3 blivit rikskändis och till medias stora glädje massproducerat provokativa citat. Men vad jag vet har hon bara tagit upp en sak som kvalat in till att behandlas på denna blogg. I avsnitt 5 kallade sig Anna för brosknarkoman och försvarar sitt knaprande med att hon tror det ska skydda henne från cancer (TV3-Play: Svenska Hollywoodfruar, avsnitt 5, 34 minuter in). Hon påstår att (1) hajar består till stor del av brosk och att de (2) är det enda djur som inte drabbas av cancer, och just därför skulle (3) broskknaprande skydda mot cancer.

1. Består hajar till stor del av brosk? Ja, hajarnas skelett består inte av ben utan av brosk. Detsamma gäller rockorna och ett antal andra arter som tillsammans med hajarna utgör gruppen broskfiskar. I detta har alltså Anka rätt.

2. Drabbas inte hajar av cancer? Jo, de drabbas precis som alla andra djur av cancer (även i deras broskskelett). Men eftersom det inte gjorts någon systematisk undersökning av cancer bland hajar är det svårt veta exakt i vilken grad hajar relativt andra djur drabbas av cancer (denna avsaknad av data verkar dock inte hindra hajbrosksäljarna från att påstå att hajar inte drabbas av cancer). Den information som finns är förenlig med att cancerfrekvensen hos hajar är liknande den hos beniga fiskar som delar dess habitat.

3. Skyddar hajbrosk-tillskott mot cancer? Även om vi antar att hajar sällan drabbas av cancer, varför skulle oral ingestion av deras brosk skydda människor mot cancer? Om hajar sällan drabbas av cancer vet vi ändå inte vad det skulle bero på; skulle det vara på grund av låga halter av cancerogener i deras habitat eller speciella biologiska egenskaper hos hajen? Även om det skulle finnas någon enskild biologisk faktor just i hajens brosk som skyddar mot cancer är det osannolikt att vi kan förvärva dess egenskaper genom att knapra i oss nermalt brosk.

Tumörtillväxt kräver tillväxt av näringsgivande blodkärl. Basala labstudier har visat att det finns molekyler i brosk som i viss grad kan hämma bildandet av nya blodkärl. Men försök att överföra dessa resultat från djur och människa har misslyckats. De kliniska försök som gjorts på läkemedelskandidater baserade på hajbrosksubstanser har inte kunnat visa effektivitet mot cancer.

Myten att hajbrosk skyddar mot cancer uppstod 1992 när William Lane släppte boken Shark’s Don’t Get Cancer (och 2 år senare Shark’s Still Don’t Get Cancer). Lane råkade också vara ägare till ett av de största företagen som handlade med hajprodukter, så boken ordnade givetvis goda affärer för hans företag. Lane startade också Lane Labs, ett företag som bl a säljer hajbroskpreparat. 2004 förbjöd amerikanska FDA Lane Labs från att marknadsföra hajbroskpreparatet BeneFin med löftet om cancerbot.

Förutom att utnyttja och skänka falskt hopp till redan utsatta cancerpatienter, och göda ekonomin hos oärliga kvacksalvare, hotar pseudovetenskapen kring hajbrosk en redan hotad hajpopulation. Ur ett svenskt perspektiv är det i alla fall positivt att  denna myt inte verkar särskilt rotad här. Att Anna Anka tog upp det kommer väl knappast heller att stärka myten.

Referenser:
Loprinzi et al. North Central Cancer Treatment Group. Evaluation of shark cartilage in patients with advanced cancer: a North Central Cancer Treatment Group trial. Cancer. 2005 104:176-82.
Miller et al. Phase I/II trial of the safety and efficacy of shark cartilage in the treatment of advanced cancer. J Clin Oncol. 1998 6:3649-55.
Ostrander et al. Shark cartilage, cancer and the growing threat of pseudoscience. Cancer Res. 2004 64:8485-91.

Bara brosk


Ig Nobel 2009

8 oktober, 2009

Under veckan har de första Nobelprismottagarna för 2009 offentliggjorts, men redan förra veckan ägde vad Nature kallar ”arguably the highlight of the scientific calendar” rum.

Det handlar alltså om 2009 års Ig Nobel. Priset som delas ut för forskning som ”first make people laugh, and then make them think”, eller ”that cannot, or should not, be reproduced”.

Ig Nobel-prisetNågra av årets pristagare:

• Veterinärmedicinska priset:  för upptäckten att kor med namn producerar mer mjölk än kor utan namn. (Catherine Douglas, Peter Rowlinson: Exploring Stock Managers’ Perceptions of the Human-Animal Relationship on Dairy Farms and an Association with Milk Production)

• Fredspriset: för att experimentellt utrett vad som är bättre att bli slagen i huvudet med, en tom eller full ölflaska. (Stephan Bolliger et al: Are Full or Empty Beer Bottles Sturdier and Does Their Fracture-Threshold Suffice to Break the Human Skull?)

• Medicinpriset: till mannen som genom att ”knäcka fingrar” på sin vänstra hand, men aldrig  på den högra, varje dag i mer än 60 år undersökte om detta kan ge upphov till artrit (resultatet var ingen artrit eller skillnad mellan händerna). (Donald L. Unger: Does Knuckle Cracking Lead to Arthritis of the Fingers?)

• Fysikpriset: till de som analytiskt undersökte varför gravida kvinnor inte tippar framlänges (Katherine K. Whitcome et al: Fetal Load and the Evolution of Lumbar Lordosis in Bipedal Hominins)

• Folkhälsopriset: till de som uppfann en BH som i nödläge snabbt kan konverteras till ett par skyddande ansiktsmasker (Elena N. Bodnar et al: Patent Garment Device Convertible to One or More Facemasks)

BH som skyddsmask

Se tidigare års vinnare, eller läs någon av Marc Abrahams böcker.


Två klipp: Dara O’Briain, pseudovetenskapsbaserad sjukvård

12 september, 2009

Två klockrena roliga YouTube-klipp. Det första är ett stand-up comedy-nummer med Dara O’Briain (tack till vaih-lvete för länken). Det andra visar hur akutsjukvården skulle kunna se ut om den var baserad på diverse pseudovetenskap.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 31 andra följare