Kan omställning till sommartid döda dig?

En svensk forskargrupp har fått en insändare med titeln Shifts to and from Daylight Saving Time and Incidence of Myocardial Infarction publicerad i medicinska tidsskriften New England Journal of Medicine.  Studien redovisar data som visar att fler hjärtinfarkter rapporteras efter tidsomställning till sommartid.

Vad forskarna har gjort är att de tittat på hur många hjärtinfarkter som rapporterats veckan efter att klockan justerats för sommartid eller vintertid och jämfört frekvensen med motsvarande veckodagars frekvenser två veckor efter och två veckor före tidsomställningen. Resultaten visade att ungefär 5% fler infarkter rapporterades veckan efter att vi bestulits en timme, omvänt rapporterades ungefär 5% färre infarkter i början av veckan efter att vi fått en extra timme (hjärtinfarktfrekvenserna är justerade för att dygnen som klockan ställdes om var en timme längre eller kortare). Ungefär 35 fler hjärtinfarkter rapporterades i snitt veckan efter omställning till sommartid, i det svenska 15-åriga materialet som studien baseras på.

Varje år drabbas ungefär 42 000 svenskar av hjärtinfarkt. Den aktuella studien föreslår att ungefär 35, eller 0.0008 %, av dessa orsakas som en följd av den försvunna timmen i slutet av mars månad varje år. Relativt till andra riskfaktorer, exempelvis rökning, är det obetydligt (man kan lite osmakligt påstå att omställningen till vintertid ändå kompenserar, eftersom den räddar ungefär lika många liv som sommartiden tar…). Ingen anledning att drabbas av dödsångest sista lördagen i mars alltså.

Det finns också en möjlighet att sommartid faktiskt räddar människoliv. Syftet med sommartid är att bättre utnyttja dagsljuset och solljus har positiva effekter på hälsan (som åtminstone delvis medieras genom bildandet av D-vitamin). Något som kanske delvis ligger bakom statistiken som visar att hjärtinfarkter är vanligare under vinterhalvåret.

Tidigare studier har visat vad alla egentligen vet, att vi under helgerna tenderar förskjuta sömnperioden genom att vara uppe senare och sova längre in på morgonen. Följden blir att måndagen som veckans första arbetsdag ofta utförs med viss sömnbrist. Flera studier har också visat att måndagar är den dag som flest hjärtinfarkter rapporteras. Den aktuella studien visade också att effekten var störst hos de under 65 års ålder, dvs troligt fortfarande yrkesverksamma.
Ökad inflammation i kroppen kan vara ett sätt minskad sömn bidrar till hjärtsjukdom, enligt en studie som visar hur inflammatoriska markörer i blodet ökade när sömnen minskade.

Under 1900-talet minskade den genomsnittliga nattsömnen i väst från 9h till 7.5h. Hur stor betydelse har detta för den ökande förekomsten av vissa sjukdomar vi observerat i väst det senaste århundradet?

[via DN]

Referens:
Janszky I, Ljung R. Shifts to and from daylight saving time and incidence of myocardial infarction. N Engl J Med. 2008 Oct 30;359(18):1966-8. [länk]

Hur kinesisk är traditionell kinesisk medicin (TKM)?

För ungefär en vecka sedan skrev jag om akupunkturens historia och ålder. Bland de kinesiska medicintexter som finns bevarade är Gula Kejsarens klassiker om inre medicin (Huangdi Neijing) den viktigaste (också den första text som beskriver akupunkturen).

Paul Unschuld är en av världens främste expert på kinesisk medicinhistoria. Han har gjort observationer som tyder på att huvudfiguren i den Gula Kejsarens texter, Qi Bo, är ingen annan än den västerländske medicinens fader – Hippokrates. Exempelvis finns Qi Bo inte refererad i någon tidigare kinesisk mytologi eller historia, och även namnets kinesiska uttal antyder att det kan syfta på Hippokrates.

En annan historiker i ämnet, Dr Paul Buell, har noterat stora likheter inom örtmedicinska behandlingsbeskrivningar mellan kinesiska veterinärmedicinska texter och mycket äldre grekisk och romersk litteratur. En kinesisk text ska till och med ord för ord stämma överens med en mycket äldre byzantisk källa.

Även gemensamma punkter för ”nålplacering” och åderlåtning finns beskrivna i västerländska texter före de finns i någon bevarad kinesisk text.

Ska man tro dessa historiker har alltså mycket av traditionell kinesisk medicin sitt ursprung i väst. Det betyder då att vad vi idag kallar traditionell kinesisk medicin (TKM) inte alls är kinesisk i sitt ursprung. Att bland annat akupunkturen har sitt ursprung i väst.

[via Chinese Medicine, Paul Unschuld;  powerpoint Acupuncture: The Facts, Robert Imrie]

Vetenskap och magi möts

I novembernumret av den ansedda vetenskapliga tidsskriften Nature Reviews Neuroscience publiceras en artikel med titeln Attention and awareness in stage magic: turning tricks into research. Författarna till artikeln är en blandning av forskare inom visuell neurovetenskap och illusionister. För skeptiker är några av namnen välbekanta, framför allt James Randi och Teller.

Artikeln argumenterar för att forskare som studerar människans kognition har mycket att lära av illusionisterna, eftersom de har en rik kunskap i ämnet och en annorlunda infallsvinkel. Forskare har många gånger återuppfunnit hjulet när de undersökt aspekter som sedan länge varit väl förstådda av illusionister, enligt medförfattaren Susana Martinez-Conde.

Studiens sammanfattning:

Just as vision scientists study visual art and illusions to elucidate the workings of the visual system, so too can cognitive scientists study cognitive illusions to elucidate the underpinnings of cognition. Magic shows are a manifestation of accomplished magic performers” deep intuition for and understanding of human attention and awareness. By studying magicians and their techniques, neuroscientists can learn powerful methods to manipulate attention and awareness in the laboratory. Such methods could be exploited to directly study the behavioural and neural basis of consciousness itself, for instance through the use of brain imaging and other neural recording techniques.

Stor del av artikeln behandlar illusionisternas trick ur ett vetenskapligt perspektiv. Intressant läsning, är du intresserad kan du ladda hem artikeln i PDF-format här.

Mer om samarbetet mellan dessa forskare och illusionister kan du läsa om på forskargruppens hemsida, där finns bland annat filmer från ett av deras symposiun där James Randi, Teller m fl uppträder.

Referens:
Macknik SL, King M, Randi J, Robbins A, Teller, Thompson J, Martinez-Conde S. Attention and awareness in stage magic: turning tricks into research. Nat Rev Neurosci. 2008 Nov;9(11):871-9. [länk]

Missvisande om fisar och blodtryck

Expressen har en artikel med rubriken ”Fisar bra för blodtrycket”. Dessutom har de en omröstning med rubriken”Kommer du fisa mer nu när du vet att det är bra för hjärtat?”.

Rubriken och omröstningen antyder att det är bra för blodtrycket att fisa, att det också tolkas så går att avläsa i bloggosfären. Det är däremot inte alls vad som står i TT-artikeln, forskningen som nämns i artikeln antyder heller inte alls något sådant.

Vätesulfid (H₂S) har visat sig vara en viktig molekyl i blodkärlen för att kunna justera blodtrycket på ett bra sätt. Den forskning som Expressen nämner är en studie som visar att möss som genetiskt modifierats att inte kunna bilda vätesulfid i sin kropp drabbades av högt blodtryck (det handlar inte om att bilda vätesulfid specifikt i tarmen, utan på alla andra ställen i kroppen där den naturligt bildas).

Denna lättantändliga gas är också vad som bidrar till att ge ruttna ägg och fisar en otrevlig odör. Kopplingen mellan odören och vad den nya forskningen visar angående gasens roll i kroppens cellsignalering får kvällstidningen att dra sina egna långsökta slutsatser.

Om någon nyhetssökande kvällstidningsjournalist läser detta och söker stoff kan jag berätta att samma gas också är involverat i hjärnan där den är delaktig i processer viktiga för minnet. Med kvällstidningslogik går det nu väva ihop flera artiklar om hur fisfrekvens ligger bakom demens och glömska…

Elallergi – elöverkänslighet eller elfobi?

Ett växande antal människor hävdar att de är elöverkänsliga (eller elallergiska, även fast benämningen allergi är missvisande). Speciellt här i Sverige, då kommuner i vissa fall bidrar ekonomiskt till byggen av ”elsanerade” hem för drabbade individer.

Påslagna mobiltelefoner är ofta en utpekad källa för de obehag dessa människor upplever. En forskargrupp vid universitetet i Regensburg undersökte nyligen elöverkänsliga och icke-elöverkänsliga försökspersoner samtidigt som deras hjärnaktivitet övervakades med hjälp av en magnetkamera. Försökspersonerna hade under avläsningen vad de trodde var en mobiltelefon fäst mot huvudet, men i själva verket var telefonen bara en attrapp.

Tidigare studier har visat att människor som anser sig vara överkänsliga mot el inte kan skilja på aktiva eller inaktiva källor till elektromagnetisk strålning. Istället reagerar de när de tror att elektromagnetisk strålning är närvarande, och inte faktiskt reell närvaro av strålning. Detta resultat uppvisades även här; försökspersoner som ansåg sig vara elöverkänsliga reagerade med starkare obehagskänslor när de trodde mobiltelefonen var aktiv än vad de andra försökspersonerna gjorde.

Det unika bidraget hos denna studie var att deras hjärnor undersöktes med magnetkamera under försökets gång. Elöverkänsliga hade högre aktivitet jämfört med kontroller i områden som är förknippade med hur smärta upplevs, hur sinnesintryck bearbetas och i ett område vars aktivitet förknippas med benägenhet till ångest. Andra studier har visat att elöverkänsliga i större grad än andra grubblar över möjliga hot mot hälsan i deras omgivning, något som kan vara en konsekvens av dessa människors ökade benägenhet till ångest som den aktuella studien pekar på. Hjärnaktivitet överlappade också med den som observerats hos människor som lider av diverse fobier.

Intressant nog rapporterade de elöverkänsliga inget som helst obehag när de exponerades för magnetröntgenmaskinen. Trots att den alstrar ett magnetfält på 3 Tesla, en styrka som är mellan 5 till 10 miljoner gånger starkare än det magnetfält som alstras av en aktiv mobiltelefon intill huvudet!

Sammantaget pekar resultaten på att elöverkänslighet liknar andra sjukdomar med stort inslag av sk psykosomatik och ångest. I enlighet med detta är behandlingen för dessa sjukdomar också effektiv på elöverkänsliga. Kognitiv beteendeterapi (KBT), som framför allt är effektivt mot olika ångesttillstånd (exempelvis fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom), har visat sig vara effektiv behandling av elöverkänslighet.

Ingen ifrågasätter verkligheten i den ångest och obehag som elöverkänsliga upplever. Men kanske är det dags att börja benämna tillståndet som en fobi, elfobi istället för elöverkänslighet. Denna omrubricering skulle också placera tillståndet i en diagnosgrupp där det finns en behandling som har påvisad effektivitet. Då slipper kanske individer symptombehandlas genom bygget av väldigt dyra ”elsanerade” hem.

[via orsakverkan, The Economist]

Referens:
Landgrebe et al. Neuronal correlates of symptom formation in functional somatic syndromes: a fMRI study. Neuroimage. 2008 Jul 15;41(4):1336-44 [länk]

Sök jobb som spådam

Är du arbetslös? Vill du ha flexibla arbetstider, jobba hemifrån och dessutom lura människor?

Då kanske detta jobb kan vara något för dig. Livslinjen söker en tarottolkare/spådam. Så här står det i annonsen:

Söker ett antal medarbetare till en tarotlinje för jobb hemifrån. Erfarenhet från mediala arbeten krävs. Du skall kunna lägga tarot kort och ha mediala förmågor. Du skall även kunna göra drömtydningar och kunna spå i framtiden. Du bör vara bra på att ge personliga råd och det är ett plus om du har en astrologi utbildning.

Den som söker jobbet borde väl rimligtvis redan veta om den kommer att få det?

[via orsakverkan]

”Argument from antiquity”

I debatter och texter där alternativmedicin förespråkas istället för, eller som komplement till, den moderna evidensbaserade medicinen används ofta argument i stil med ”modern medicin har bara ett par hundra år på nacken, men alternativbehandling X har använts och berikats med erfarenhet under flera tusen år, den här ackumulerade visheten ska vi inte ignorera” eller så kan en alternativbehandling försvaras med ”hur kan du avfärda alternativbehandling Y, den har ju använts i flera tusen år”. Ofta ses dessa typer av argument när akupunktur försvaras. Indirekt eller direkt används alltså en behandlingsforms ålder som argument eller bevis för att behandlingen fungerar bättre än en nyare typ.

Detta är inte logiskt, det är ett logiskt felslut som på engelska ofta kallas ”argument from antiquity” (eller appeal to antiquity/tradition). Det finns ingenting strikt logiskt i en behandlingsforms ålder som ger bevis för dess effektivitet. Förespråkaren av en gammal behandlingsform kan mena att tiden har medfört ett test av metoden. Men tiden i sig testar ingenting. Den uppenbara felaktigheten i denna typ av argumentering går att belysa med ett bra exempel. Humoralpatologin (teorin om att hälsotillståndet beror på balansen av kroppens fyra vätskor; blod, slem, gul och svart galla) utvecklades till stor del av Hippokrates ungefär 400 år f. Kr. En av de vanligaste behandlingarna baserade på humoralteorin var åderlåtning. Humoralpatologin dominerade den västerländska medicinen fram till 1800-talet, då den vetenskapliga metoden anammades av medicinalväsendet. Väldigt snabbt blev det uppenbart att åderlåtning skadade hälsan mer än vad den hjälpte. Denna humorallära regerade alltså i mer än två tusen år men sveptes undan på bara några år med hjälp av ett vetenskapligt förhållningssätt. Humoralpatologins långa dominans exemplifierar också vilket otroligt lågt bevisvärde anekdoter har.

Ålder eller tradition bär alltså i sig inget bevis. Den som åberopar ”argument from antiquity” är indirekt också konservativ och motståndare till utveckling. Skulle en ny behandling i modern vård per automatik vara sämre än den som ersätts, den förra har trots allt fler år på nacken? Givetvis inte.

Det här inlägget knyter an till gårdagens inlägg om akupunkturens ålder.

Akupunkturens historia och ålder

Akupunkturen sägs ofta ha en flertusenårig historia. Hur väl stämmer det med de tillgängliga bevisen?

De äldsta bevarade kinesiska medicintexterna härstammar från år 168 f. Kr (framgrävda 1973 ur Ma-wang-tui-gravarna). Dessa omfattande texter nämner ingenting om något som liknar akupunktur. I Shiji-texterna från år 90 f. Kr. används ordet zhen, enligt många syftar detta på akupunktur. Ordet är dock svårdefinerat, det tycks syfta på vad som helst som görs med ett vasst eller varmt föremål. Ordet zhen förekommer tre gånger i shiji-texterna, utan indikation på att det användes på specifika kroppspunkter eller för att påverka någon sorts chi eller livsenergi. Troligen syftar det istället på punktering av bölder eller åderlåtning.

Första gången akupunktur otvetydligt omnämns är i den Gula Kejsarens klassiker om inre medicin (Huangdi Neijing). Där beskrivs hur chi kan manipuleras genom att sticka nålar i kroppen. Överlevande exemplar av dessa texter går att datera till någonstans mellan femte och åttonde århundradet (däremot finns Gula kejsarens texter omnämnd i texter några hundra år äldre än så, men om dessa versioner beskrev akupunktur är okänt).

Trots att det ofta sägs att akupunkturen är flera tusen år gammal går det alltså inte med säkerhet påstå att akupunkturen är äldre än ca 1600 år.

Mer om akupunkturens historia i framtiden.

Uppdatering 29/10: Hur kinesisk är traditionell kinesisk medicin (TKM)?

[via Science-Based Medicine; powerpoint Acupuncture: The Facts, Robert Imrie; Trick or Treatment]

Den illusoriskt dansande kvinnan

Den här illusionen spreds som en löpeld på nätet för ungefär ett år sedan, så de allra flesta har antagligen redan stirrat på den rätt mycket. Men jag kan inte låta bli att blogga om den ändå.

Om du inte redan tittat på den, kolla in den nedan. Ser du henne rotera moturs eller medurs? Kan du få henne att vända riktning?

Tittar du på den en stund kommer de flesta uppleva att den kan byta riktning, kanske olika ofta beroende på hur du väljer att titta på den och kanske kan du få den att vända riktning nästan på ”kommando”(ingen verkar dock kunna få henne att spinna i två riktningar samtidigt).

Animationen innehåller för få ledtrådar för att det ska gå säga att den har en ”sann” rotationsriktning, det är helt upp till din hjärna att tolka. Vår hjärna är anpassad till att tolka världen omkring oss utifrån begränsad information och göra en (evolutionärt) erfarenhetsbaserad bedömning av informationen den får. I detta fall ser hjärnan en roterande kvinna, fastän den egentligen inte är ”sant” tredimensionellt roterande. Att bilden sedan saknar ledtrådar om vilken riktning kvinnan roterar ställer till det för hjärnan. Helt plötsligt, eller om du för ett ögonblick tittar bort, kan den byta riktning.

Med denna animation har också påståenden spridits om att den skulle vara ett test för vilken hjärnhalva du domineras av. Det påståendet saknar dock grund, inte heller har illusionens skapare Nobuyuki Kayahara påstått något sådant.

Detta med att höger och vänster hjärnhalva står för specifika förmågor eller personlighetsegenskaper är också i stort en myt. Det finns en del asymmetri, exempelvis när det gäller språket och till viss del minne, men inte i den grad som populärt ofta beskrivs.

Listan nedan är tagen från en sida där den dansande kvinnan beskrivs som ett test på vilken hjärnhemisfär du domineras av. Den distinkta asymmetrin som beskrivs där beskriver inte verkligheten.

Jenny McCarthy sprider skadliga lögner om vaccin och autism

Före detta playboymodellen Jenny McCarthy påstår att hon botat sin sons autism, enligt Aftonbladet.

Hennes son diagnosticerades 2005 med autism, en tragedi för vilken förälder som helst. Jennys sätt att hantera detta blev att hitta något att projicera tragedin på. Efter att ha influerats av desinformation på nätet blev sonens MPR-vaccination (mässlig, påssjuka, röda hund) syndabock. Sedan några år tillbaka har Jenny använt sin status som B-kändis för att sprida pseudovetenskapliga budskap. Hon är taleskvinna för de grupper av människor som menar autism kan orsakas av MPR-vaccinationen.

Det saknas god vetenskap bakom Jennys påståenden. Forskning har utrönt de påståenden som antivaccinationsgrupperna har fört fram och resultatet är att det inte finns något underlag för att påstå att vaccinet kan orsaka autism. Jenny och de andra bryr sig dock inte om bevis saknas, deras övertygelse är inte grundad i eller buren av bevis. En okritisk mediarapportering hjälper till att sprida desinformationen, Jenny har bl a fått sitt budskap påhejat på Oprah Winfreys show.

Genom att uppmana människor att inte vaccinera sina barn minskar immunitetsgraden i befolkningen och risk för utbrott av dessa sjukdomar ökar. Fram till augusti månad har 131 fall av mässling rapporterats i USA, det är ungefär fyra gånger mer än vad som rapporterats under de senaste sju åren. I Storbritannien har ännu fler fall av mässling rapporterats senaste åren, till och med dödsfall har rapporterats. Ökningen går i båda länder att härleda till lägre vaccinationsfrekvens, som följd av den skrämselpropaganda Jenny McCarthy och andra sprider.

Jennys problem med att hantera traumat kring hennes sons diagnos leder till att andra barn riskerar sjukdom och i värsta fall livet.

Det här är ännu ett exempel på hur vetenskaplig ignorans/ovetenskapligt tillvägagångssätt leder till skada. Och ännu ett exempel på hur en okritisk mediarapportering amplifierar skadan i det framförda budskapet.

Läs mer på: stopjenny.com, Neurologica, Respectful Insolence, Bitchslap Barbie, orsakverkan.

(uppdaterad 19:e okt)

Homeopati och djur

Homeopatiförespråkare säger ofta att homeopati fungerar hos djur, och detta ska vara ett argument för att det inte bara kan vara placebo.

Anta att ett djur behandlas med en skvätt rent vatten (ibland kallat homeopatiskt preparat) och sedan under den närmaste tiden tillfrisknar. Att tillfrisknande följer efter en behandling bevisar givetvis inte att behandlingen hade en läkande effekt, många sjukdomstillstånd läker spontant (logiskt felslut av typen post hoc ergo propter hoc). Confirmation bias hjälper till här – detta är när man tenderar komma ihåg när ens egna förutfattade meningar uppfylls men ignorerar när de inte gör det. Djuret fick homeopatiskt preparat och blev friskt, homeopatin läkte djuret. Djuret fick homeopatiskt preparat men blev inte friskt, ja det glöms bort eller bortförklaras. Sådana logiska fel drabbar lätt den som tror på homeopati (inte bara inom djurhomeopati så klart). Anekdotiska bevis är inte pålitliga och har inget bevisvärde.

Vetenskapliga studier skulle däremot kunna designas för att undvika dessa fallgropar, jämförelsegrupper kan användas för att se om det är någon faktisk skillnad mellan behandlingsgrupper.
Finns det studier som visar att veterinärhomeopati hjälper då? Nej, inte några av god kvalitét. Studierna är inte ordentligt blindade. Djuret kanske inte vet vad som är placebo och vad som är det magiska preparatet, men om veterinären och/eller djurägaren vet då? Den homeopatitroende veterinären kan medvetet eller omedvetet på olika sätt behandla djuret som får homeopatimedlet bättre än det som får placebo, och underlätta en läkningsprocess. Veterinären kan också genom sin auktoritet ingjuta en tro hos djurägaren att djuret verkligen får en effektiv behandling och att det faktiskt mår bättre efter behandlingen (placebo effect by proxy).

Det pro-homeopatiska argumentet att homeopati fungerar hos djur är alltså grundlöst. Människors ignorans går alltså ut över djur som saknar möjlighet att själv välja, något som åtminstone vuxna människor kan göra.

Uppdatering 25/10: På bloggen Science-Based Medicine har David Ramey skrivit ett relaterat inlägg med rubriken Is there a Placebo Effect for Animals. Rekommenderas!

Vidskepelse dödar, och krymper?

I Tanzania har sedan maj 2007 minst 26 människor som lider av albinism mördats och stympats.

Den underliggande drivkraften till dessa mord är vidskepelse. Folktron i många afrikanska länder säger att kroppsdelar och blod från albinomänniskor går att använda till att göra lyckobringande amuletter och häxbrygder. Häxdoktorer kan betala summor motsvarande flera miljoner kronor för att få tag i de nödvändiga delarna. Albinomänniskor begravs i betongkistor för att avskräcka gravplundrare.

I Zimbabwe tros HIV/AIDS kunna botas genom att ha sex med en albinokvinna. Vilket driver smittade män till att utföra våldtäkter mot dessa kvinnor.

Albinism orsakas av en mutation i en gen viktig för att bilda pigmentmolekylen melanin (vanligen ligger mutationen i genen för enzymet tyrokinas). En enda oturlig basparsförändring i en gen gör alltså dessa stackars människor till måltavlor.

Vidskepelse och magiskt tänkande är starkt rotat i många afrikanska länder. I Kongo arresterades tidigare i år 13 stycken häxdoktorer, misstänkta för att använt svart magi med ändamål att stjäla eller krympa mäns penisar. För några år sedan lynchades 12 häxdoktorer i Ghana av arga folkmassor av samma orsak. En Mr Kalala intygar den svarta magins verkan:

It’s real. Just yesterday here, there was a man who was a victim. We saw. What was left was tiny.

En man blev så skräckslagen att han lät familjemedlemmar sitta och vakta hans penis i sina händer under nätterna för att hindra penistjuvarna (familjemedlem fick här en ny betydelse).

I Sverige kommer vidskepelse i andra former, exempelvis genom tron på homeopati – som också kan döda om det substituerar riktiga läkemedel.

På tal om krympande av könsspecifika kroppsdelar så rapporteras idag om en ny studie som indikerar att kaffedrickande kan krympa brösten hos kvinnor.

[via AB, Reuters, Skeptics Guide to the Universe #144 (16 min in), DN, SvD, SydS, AB]

Johannesört hjälper mot djup depression, speciellt om du är tysk

Johannesört (Hypericum perforatum) tycks hjälpa mot milda till måttliga depressioner (även om en del större studier faktiskt inte visar på någon effekt). I media rapporteras nu att en tysk studie visar att örten även ska vara effektivt mot djupa depressioner [1], trots att tidigare studier visat på att den inte är speciellt effektiv i detta användningsområde. Johannesört ska enligt de tyska författarna vara lika effektivt som andra antidepressiva läkemedel, men med färre biverkningar. Studien är publicerad av the Cochrane Collaboration, en välrenommerad samarbetsorganisation som ägnar sig åt att göra systematiska sammanställningar av medicinska behandlingar (med systematisk sammanställningsartikel menas att man systematiskt och statistiskt har granskat en mängd andra studier och utifrån detta drar en slutsats).

Örten har använts som medicinalväxt i mer än 2000 år. De första som tros observerat någon sorts biologisk effekt var bönder som märkte att örten kunde förgifta betande boskap. Medicinmän har under historien använt örten mot en mängd olika tillstånd, mot mycket som vi idag vet att den inte är effektiv mot. Den första dokumentationen kring dess användning mot mentala tillstånd går att spåra till 1500-talsskrifter av Paracelsus.

Den nya studien är egentligen inte helt ny, utan en fjärde reviderad version av en studie påbörjad redan 1993 (uppdaterad allt eftersom nya studier har publicerats). Nu anser de att data visar att den har effekt bortom placebo även när den används för att behandla allvarliga depressioner. Men även om data visar på effektivitet finns ett problem, nämligen att tyska studier tenderar att visa bättre resultat jämfört med icke-tyska. Något som gör det svårt att dra helt säkra slutsatser.

Anledningen till att data från tyska studier visar på bättre effekt är svår att säkerställa. Rekryteringen av försökspersoner var överlag något olika mellan tyska studier och de studier gjorda i andra länder. I Tyskland skedde rekryteringen i huvudsak genom privata kliniker, vilket betyder att underlaget för rekrytering kanske inte representerar den normala patientpopulationen. I de övriga studierna skedde rekryteringen normalt i akademiska säten eller vanliga sjukhus. I Tyskland är också generellt acceptansen och tron på medicinalörter högre, hos både läkare och patienter, än vad den är i övriga Europa, något som kan introducera flera möjliga bias i forskningen. Johannesörtindustrin var också involverad något mer i tyska studier. Forskarna fann också att studier med bättre metodik visade på sämre effekt av johannesört, något som höjer varningsflagg (se nedan). Det kan också indikera publication bias, dvs att studier som visat på bra effekt tenderas att publiceras oftare än de som inte visar någon effekt.

Den ledande forskaren bakom den här sammanställningsstudien var Klaus Linde, professor vid centrat för komplementärmedicinsk forskning vid universitetet i München. Det kan vara värt att nämna lite om honom. Han är kanske mest känd för sina systematiska sammanställningsartiklar kring homeopati. 1997 publicerade Linde en väldigt uppmärksammad och kontroversiell artikel i the Lancet[2]. Kontroversiell för att denna genomgång av homeopatistudier drog slutsatsen att homeopatiska medel fungerade bättre än placebo. Den här slutsatsen medförde en väldigt kritisk granskning av Lindes artikel. Närmare analys visade att väldigt många av de studier som ingick i den här genomgången var av dålig kvalité, och att trenden var att de sämsta studierna visade bäst effekt och de kvalitativt bästa studierna inte visade någon effekt av homeopati (homeopatiförespråkarna fortsätter dock gärna vifta med denna studie från 1997). Med tiden tog Linde åt sig något av kritiken och i en ny studie publicerad 1999 erkände han åtminstone att den initiala studien överskattat effekten av homeopati [3]. Men han var alltså ovillig att helt avfärda homeopatin, och gör det fortfarande inte. En senare systematisk sammanställning i the Lancet, ledd av Aijing Shang, drog däremot slutsatsen att det inte fanns någon skillnad mellan placebo och homeopatiska effekter[4] (en artikel som Linde dock hade synpunkter på, framförda i ett brev till the Lancet[5]).

Att johannesört skulle kunna ha biologisk effekt är inte kontroversiellt på något vis (på det sätt som en  påstådd effekt av homeopati är). Många av de läkemedelssubstanserna som finns i mediciner har sitt ursprung i olika växter eller djur. Läkemedelsbolagen söker ofta igenom dessa i sin jakt på substanser. Substanser som uppvisar biologisk effekt kanske kan kopieras syntetiskt i labbet, odlas, eller vidareutvecklas till en ny substans med bättre effekt, som sedan lanseras som ett läkemedel. Naturläkemedel, med reell effekt, kan ses som orena och dåligt karaktäriserade läkemedel. Ofta känner man inte till vilken den aktiva substansen är, därför finns inte heller någon specificerad mängd aktiv substans i varje piller. Det kan variera mellan producent och batch beroende på odlingsförhållanden och andra omständigheter.

Just med johannesört är det viktigt påpeka att örten kan interagera med en mängd andra läkemedel. Anledningen är att örtens substanser stimulerar läkemedelsnedbrytande enzymer i levern. Exempelvis sänker johannesört blodkoncentrationen av läkemedelssubstansen warfarin (bl a i Waran) vilket ökar blodets tendens att koagulera, och därmed risken för blodproppsbildningar.

Mer forskning behövs innan alla frågetecken är uträtade och användningen av johannesört mot depressioner och framför allt djupa depressioner accepteras helt, vilket författarna till studien håller med om.
Eller så tolkar vi denna studies resultat som de är och konstaterar att johannesört hjälper mot allvarliga depressioner framför allt om patienten talar tyska.

Referenser:
1. Linde et al. St John’s wort for major depression. Cochrane Database Syst Rev. 2008 Oct 8;(4):CD000448. [länk]
2. Linde et al. Are the clinical effects of homeopathy placebo effects? A meta-analysis of placebo-controlled trials. Lancet. 1997 Sep 20;350(9081):834-43. Erratum in: Lancet 1998 Jan 17;351(9097):220. [länk]
3. Linde et al. Impact of study quality on outcome in placebo-controlled trials of homeopathy. J Clin Epidemiol. 1999 Jul;52(7):631-6. [länk]
4. Shang et al. Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? Comparative study of placebo-controlled trials of homoeopathy and allopathy. Lancet. 2005 Aug 27-Sep 2;366(9487):726-32. [länk]
5. Linde et al. Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? Lancet. 2005 Dec 17;366(9503):2081-2; author reply 2083-6. [länk]

Jorden 4.5 miljarder år gammal, men solen endast 6000 år enligt ny krystad bok.

Den kristna nättidningen Dagen skriver idag om boken Hur gjorde gud? Författaren Ulf Stenlund försöker förena två oförenliga ting – den vetenskapliga teorin kring hur ”världen” skapades, och den mytologiska skapelseberättelsen i Bibeln.

Framför allt är det ett påstående som sticker ut, nämligen att solen skulle ha skapats för 6000 år sedan. Ulf Stenlund i Dagen:

Det finns ingen anledning att förutsätta att det till en början var ett riktat ljus till jorden, säger han. Boken beskriver att solen kom till för cirka 6 000 år sedan och att den första solnedgången skedde den fjärde dagen.
Om man tror att Gud skötte om skapelsen finns ingen anledning att tillsätta solen så tidigt. Det finns inget astronomiskt som motsäger en mera nyskapad sol, utan det är genom att observera jorden som man kommer till slutsatsen att solen måste vara så gammal.

Det finns alltså ingen anledning, inget astronomiskt som säger att solen måste vara äldre än 6000 år, enligt Ulf.

Det finns massor av vetenskapliga astronomiska anledningar att tro solen är äldre än 6000 år. Finns det omvänt några vetenskapliga bevis för att solen endast skulle vara 6000 år gammal? Nej, bara mytologiska. Och hur hög trovärdighet brukar fakta tillskrivas när de har myten som ursprung egentligen. När myten inte också råkar vara en del av en nutidsreligion.
Ulf verkar acceptera vetenskapens föreslagna ålder på jorden. Men jag antar att han inte accepterar teorin hur jorden, och de övriga planeterna, bildades (även om en gud skulle ligga bakom) eftersom det blir väldigt svårt att stryka solen ur den teorin utan att allting faller sönder.

Solens ålder uppskattas till ungefär 4.57 miljarder år. Underlaget till denna helioseismiska åldersbestämning kan du läsa i en artikel av Bonanno och medarbetare.

Ulf Stenlund lät pastor Daniel Alm läsa igenom boken för att se till att bokens innehåll inte var felaktigt ur ett mytologiskt perspektiv. Ulf borde låtit en lämplig vetenskapsman faktagranskat boken också.

Håll religionen borta från vetenskapen.

(Ulf har på föreningen Vetenskap och Folkbildning deltagit i en lång debatt, är du intresserad kan du läsa den här.)

Referens:
Bonanno et al. The age of the Sun and the relativistic corrections in the EOS. Astronomy and Astrophysics. 2002. [länk]

Alternativmedicin under vetenskapens lupp

Simon Singh och Edzard Ernst har i dagarna besökt Sverige i samband svenska lanseringen av deras bok Salvekvick och kvacksalveri: Alternativmedicinen under luppen. Boken lanserades i början av året på originalspråket under namnet Trick or treatment: Alternative medicine on trial.

Simon Singh är framgångsrik brittisk författare av populärvetenskapliga böcker (Kodboken, Fermats gåta, Big Bang). Edzard Ernst är en tyskfödd föredetta homeopat som blev världens första professor inom komplementär medicin. Nu verksam i Storbritannien och har hittills publicerat över 700 artiklar i vetenskapliga tidsskrifter.

Jag läste den engelska utgåvan i våras. Boken består av sex stycken delar. Den första delen handlar om den evidensbaserade medicinens historia; hur den vetenskapliga metoden togs i bruk och hur den effektivt städade upp bland den då rådande ”medicinska” verksamheten. Just den här delen tycker jag är viktig eftersom den på ett lättförståeligt sätt belyser hur och varför den vetenskapliga metoden inom medicin är viktig, effektiv och framgångsrik.

Sedan följer fyra kapitel där fyra alternativa metoder behandlas; akupunktur, homeopati, kiropraktik och örtmedicin. I de kapitlen redovisas bakgrund och hävdade verkningsmekanismer för respektive behandlingsform, sedan granskas det dokumenterade underlaget för dem och slutligen konkluderar författarna om finns någon bevisad effekt eller inte.

Den sjätte delen av boken diskuterar huruvida sanningen är av någon betydelse eller inte. Om en behandling ger patienten en subjektivt upplevd hälsoförbättring, är det då fel att erbjuda den även när effekten till hundra procent beror på en placeboeffekt?

Boken har även ett appendix där en mängd andra alternativa modaliteter väldigt kort avhandlas.

Jag kan avslöja att de allra flesta metoder som granskas är helt och hållet bluff.

Sings och Ernsts bok kan klart rekommenderas. I alla fall för den som inte redan är väl insatta i de ämnen som avhandlas eftersom den då inte tillför några egentliga nyheter eller nya infallsvinklar. Personligen hade jag förhoppningar på att den skulle djupdyka lite mer i den medicinska litteraturen och mer i detalj argumentera kring bevisen. Men med tanke på målgrupp och målsättning är det nog klokt att författarna besparar läsarna detta och istället tar upp det väsentliga. Boken gör med sin klarsynta argumentation och sammanfattande karaktär troligen mest nytta hos de som inte redan har en klar uppfattning eller åsikt. Den gör knappast något för att omvända den djupt troende homeopaten, och den tillför heller inte så mycket till den redan pålästa homeopatikritikern. Förhoppningsvis kan den, framför allt genom del ett och sex, för dem som befinner sig mittemellan tillföra en verktygslåda för kritiskt tänkande. Så de sedan själva ganska bra kan filtrera igenom och ifrågasätta den alltjämt växande mängd av hälsopåståenden och alternativa terapiformer i dagens samhälle.

Jag avslutar med ett citat av JAMAs redaktör, George D. Lundgren:

There is no alternative medicine. There is only scientifically proven, evidence-based medicine supported by solid data or unproven medicine, for which scientific evidence is lacking. Whether a therapeutic practice is ”Eastern” or ”Western,” is unconventional or mainstream, or involves mind-body techniques or molecular genetics is largely irrelevant except for historical purposes and cultural interest.

Fler av bokens läsare som har synpunkter kring den?

Uppdatering 13/10: I nummer 144 av podcasten The Skeptics Guide to the Universe kan du lyssna till en intervju med Simon Singh angående denna bok. Rekommenderas. Intervjun finns här, och börjar ungefär 39 minuter in.

Läs mer om bokens innehåll och dess författare i DN (1, 2, 3, 4, 5). Hitta bästa pris på boken här. I AB (1, 2). SvD (1, 2).

Komplementär terapi och örtmedicin

[via cectic.com]

Världens tuffaste organism

Tidigare skrev jag om björndjuren, kanske en av de tuffaste organismerna som hör till djurens kungarike.

Söker man däremot utanför djurens kungarike hittar man ännu tuffare organismer. Deinococcus radiodurans är förmodligen världens tuffaste organism, en bakterie som av forskarna fått namnet Conan the Bacterium.

Denna bakterie, som lyckligtvis inte orsakar någon sjukdom, kan överleva extrema förhållanden. Den överlever extrem kyla, uttorkning, vakuum och syra. Men framför allt är det världens tåligaste organism när det gäller radioaktivitet.

En strålningsdos på 10 Gy (gray) är tillräcklig för att döda människan. Denna lilla bakterie överlever 5000 Gy utan problem! En strålningsdos 1500 gånger den människan överlever, dvs 15000 Gy, dödar enbart 37% av Conanbakterierna.

Kackerlackorna omnämns ofta som extremt strålningståliga, men de små krypen tål  enbart kring 90 Gy, att jämföra med 5000+ Gy hos D. radiodurans.

Joniserande strålning skadar organismer främst genom att det splittrar DNA, arvsmassan. Eftersom denna bakterie har exceptionell strålningstålighet är den givetvis högintressant för forskare. Kanske kan den lära oss något om hur vi skyddar oss mot cancer (eftersom cancer är en sjukdom som uppstår som följd av skador i vårt DNA).

Eftersom bakteriens genetiska kod har sådan enastående motståndskraft har några forskare tänkt sig en annorlunda applikation. 2003 översatte en entusiastisk forskargrupp låten It’s a small world till arvsmassan hos denna bakterie, för att odödliggöra låten utifall en global kärnvapenkatastrof drabbar oss.

Ur en evolutionär synpunkt är denna organism en gåta. Varför har en organism så radioaktivt tålig utvecklats på jorden? Kanske är det en bieffekt av tåligheten den bär gentemot torka. Det har också föreslagits att den är av utomjordiskt ursprung, något som däremot förefaller orimligt eftersom den delar det mesta av biologin med resten av vår planets organismer.

Att tänka gör dig fet?

Professor Angelo Tremblay och medarbetare menar att intellektuellt arbete är en riskfaktor för övervikt som inte ska förbises.

I deras studie fick 14 studenter utföra tre uppgifter vid olika tillfällen[1]. Den första uppgiften var att slappa i en stol, den andra var att läsa och sammanfatta en text, den tredje bestod av minnes- och uppmärksamhetstest. Efter att en uppgift var slutförd fick de fri tillgång till mat.

De fann att kaloriintaget var signifikant större efter läsuppgiften (24%, 203 kcal) och minnes och uppmärksamhetstestet (29%, 253 kcal), relativt till vilotestet.

Att de mentalt krävande uppgifterna via någon sorts stress gav upphov till ett något större sug efter mat (tröstätande/belöning) är kanske den rimligaste förklaringen. Forskarna bakom studien spekulerar också i att ett högre glukosbehov i hjärnan skulle stimulera till ett större energiintag. Men det stämmer knappast, eftersom hjärnans energiförbrukning är ganska konstant, oavsett mental sysselsättning[2]. Så oavsett om du plågar hjärnan med att försöka lösa Riemannhypotesen för att vinna en miljon dollar eller om du läser Aftonbladets hälsoartiklar så kommer det inte påverka din hjärnas energibehov.

Så om du behöver förlora lite vikt och om du inte vill gå och hålla dig hela dagarna eller tugga tuggummi varje vaken timme, ja då kanske det är dags sluta tänka helt enkelt. Eller inte…

Referenser:
1. Chaput et al. Glycemic instability and spontaneous energy intake: association with knowledge-based work. Psychosom Med. 2008 Sep;70(7):797-804. [länk]
2. Raichle ME, Gusnard DA. Appraising the brain’s energy budget. Proc Natl Acad Sci U S A. 2002 Aug 6;99(16):10237-9. [länk]

Nobelpriset i Kemi 2008: Gröna självlysande protein och grisar

2008 års Nobelpris i kemi delas ut till Osamu Shimomura, Martin Chalfie och Roger Tsiens för deras upptäckt av grönt fluorescerande protein (Green fluorescent protein, GFP) hos maneten Aequorea victora. Detta protein lyser grönt när det utsätts för blått ljus.

Vad ska det vara bra för då?

Jo, GFP är enormt användbart inom biologisk och medicinsk forskning. Det går att använda för att märka in specifika celler eller molekyler av intresse för att bättre åskådliggöra dem levande under ett mikroskop. Det används också flitigt som en sk reporter gene, det innebär att GFP-genen kopplas på en annan gen av intresse som sedan förs in i en cell eller organism. Om nu denna gen av intresse uttrycks kommer den påkopplade GFP-genen också att uttryckas. Det betyder att det enkelt går att följa genuttrycket genom att observera det gröna ljuset från GFP. På så sätt kan det relativt enkelt studeras var, när och hur mycket en specifik gen uttrycks. De flesta som arbetar inom biomedicinsk forskning har använt, eller åtminstone känner till, GFP. En lysande upptäckt väl värt ett Nobelpris.

Exempel på hur det kan se ut hos möss:

Forskare i Taiwan har fött upp självlysande grisar. Alla celler i deras kropp innehåller GFP, så allt från inre organ till tänder är självlysande.

Green Fluorescent Pigs är tänkta att användas inom forskningen. Men GFP har också använts i konstsammanhang. Konstnären Eduardo Kac tog tillsammans med genetiker fram den självlysande kaninen Alba. Proteinet har också, tillsammans med andra självlysande protein, placerats i bakterier för att sedan använda dessa för att skapa konst.

Undra vilket av användningsområdena som imponerade mest på Nobelkommitén?

Tidigare vinnare av Nobelpriset i kemi hittar ni här.  Läs mer om årets pris på nobelprize.org. Tidningarna om 2008 års Nobelpris i kemi: DN 1, 2; SvD 1, 2; AB; SydS.

Inkompetent fiskforskning

Ännu en gång skriver Aftonbladet att något är bevisat, ännu en gång har Aftonbladet helt fel.

De skriver att brittiska forskare har beviset för att fiskolja gör dig smartare. Barn matade med fiskolja hade  tydligen bättre betyg än de som inte fått fiskolja. Problemet är att studien lider av allvarliga brister i designen.

Studien (ofta kallad Durhamstudien) har sedan den startade fått ta emot kraftig kritik, främst från Dr Ben Goldacre (vars skriverier går att följa i hans blogg Bad Science, eller i hans kolumn i tidningen The Guardian).

Studien började med att 3000 elvaåringar skulle äta fiskolja under ett läsår, resultatet skulle utvärderas efter att vårens standardprov var utförda. Innan dess hade däremot 2168 av de 3000 eleverna slutat äta fiskolja. Studiens resultat baserades sedan på de resterande 832 eleverna. De jämförde deras standardprovresultat mot 629 av studiens avhoppares resultat. Resultatet var att de 832 som fullföljt studien hade bättre resultat på standardproven än vad de 629 avhopparna hade. Inte på något sätt förvånande. Det är mycket sannolikt att de duktiga elever som duktigt åt fiskolja under hela läsåret också är duktigare med skolarbetet och därför inte oväntat presterar bättre på slutproven. Ett väldigt förutsägbart resultat, som följd av den undermåliga metodiken (de hade kunnat adressera det stora avhoppet).

Studien saknade också kontrollgrupp, dvs ett gäng likvärdiga elvaåringar som inte fick fiskfett. Sedan fanns det andra misstänkliggörande omständigheter kring studien. Exempelvis att forskarna bakom studien vägrade offentliggöra forskningsdata och redovisa exakt hur studien var gjord.

Ben Goldacre säger till BBC:

I think it is a laughably incompetent analysis of a laughably incompetent piece of research.

Studien bevisar ingenting gällande fiskoljans potentiella fördelar på funktioner relaterade till hjärnan. Eftersom fiskolja rik på omega-3 fetter faktiskt har teoretiska möjligheter att positivt verka på sådana funktioner är det synd att studien förstörts i händerna på inkompetenta forskare.

(Monty Python gjorde större nytta med fisk än vad dessa forskare gjorde)

Läs mer om denna studie på Ben Goldacres blogg.