För en tid sedan snubblade jag över Atlantotec’s hemsida. Atlantotec är ett företag som påstår att manipulation av kotpelarens översta kota, atlas, kan bota eller förbättra en mängd åkommor; exempelvis huvudvärk, höftledssmärtor, yrsel, hjärtrytmrubbningar, förstoppning, astma, epilepsi mm. Atlantotec menar att dessa åkommor kan bero på en liten snedställning i atlaskotan. Vad det handlar om är alltså traditionell (‘straight‘) kiropraktik.
Hemsidan är dock noga med att påpeka att de inte ger någon garanti för att behandlingen tar bort eller minskar besvären, eftersom alla besvär som de listar kan bero på något än problem med atlaskotan. Att på detta sätt gardera sig, utifall behandlingen inte hjälper ett skvatt, är typiskt förmedlare av tveksamma hälsotjänster.
På hemsidan finns också många, ofta mjuka och diffusa, textstycken som gör en tveksam. De skriver om att sätta igång självläkningsprocessen, de målar upp den etablerade vården som enbart symptombehandlande och läkemedelsförskrivande och de målar upp alla människor som potentiella kunder till dem när de skriver att atlaskotan är felställd hos de flesta redan från födseln!
Sedan finns en del förtroendeskadande faktafel (exempelvis att vagus och glossofaryngeusnerven lämnar insidan av kraniet via stora nackhålet) och konstigheter (en animation som visar en vridning av atlaskotan som om reell skulle leda till omedelbar död).
Hemsidan innehåller en underavdelning titulerad ”vetenskapliga bevis”, vilket givetvis förväntansfullt besöks. Sidan är däremot en besvikelse, för det enda som redovisas där är skiktröntgenbilder av atlaskotor som påstås vara kroniskt vridna i förhållande till skallbasen. Jag har flera saker att invända mot dessa bilder och deras värde. För det första är jag tveksam till påstådd vridningsgrad. Dels för att vinklarna ser ut att vara felaktigt utritade, dels för att det på flera bilder också ser ut som skallbasen också är vriden, och då är det ju ingen relativ snedställning på atlas. Ni kan titta själva på bilderna för att förstå vad jag menar (jag visar dem inte här, eftersom hemsidan anger att det är absolut förbjudet att kopiera bilderna). En andra anledning till att jag är tveksam till värdet av att redovisa något snedställda atlaskotor är för att atlas normalt har en förmåga att vrida sig i förhållande till skallbasen. Atlas ledar mot skallbasen (leden heter atlantooccipitalleden) och även om största rörelsen i leden är en nickrörelse så finns också möjlighet till en liten rörlighet i sidled. En atlaskota som är tillfälligt något snedställd i förhållande till skallbasen är alltså helt i linje med normal funktion på atlantooccipitalleden.
Det stora problemet med undersidan ”vetenskapliga bevis” är dock att det där inte redovisas någonting alls som underbygger behandlingens påstådda effekter. Det enda som redovisas är CT-bilder, som även om helt riktiga, inte på något sätt styrker behandlingens effektivitet. Det finns alltså inga som helst studier redovisade som stödjer behandlingseffekt. Rubriken ”vetenskapliga bevis” är alltså aningen missvisande.
Hemsidan innehåller flera vittnesmål från anonyma människor som hävdar att behandlingen har hjälpt dem. De åkommor som Atlantotec menar kan lindras är dock av den naturen att de i stor grad kan påverkas av placeboeffekten. Människor som här med stort förtroende och stor investering underlåtit sig en behandling kommer med stor sannolikhet intala sig att de upplevt symptomlindring. Värdet av anekdotiska bevis är av många skäl mycket lågt.
Atlantotecs hemsida skriver att behandlingen inte innebär några plötsliga ryckande eller knäckande rörelser, vilket är bra. Men det här känns ändå som ett tillfälle att varna för de typiska häftiga och plötsliga nackmanipulationer som är ganska vanliga hos kiropraktiker och naprapater. När nacken vrids häftigt och plötsligt finns det en risk att den mekaniska påfrestningen medför en skada på vertebralisartären (se bild). Skadan kan leda till en blodproppbildning. Om proppen lossnar fortsätter den i blodflödets riktning upp i hjärnan och kommer där fastna i de finare blodkärlen och orsaka en hjärninfarkt (ischemisk stroke). Singh och Ernst skriver i deras bok Salvekick och Kvacksalveri (eng: Trick or Treatment) att det finns 700 dokumenterade dödsfall som följd av nackmanipulation. Mörkertalet är givetvis mycket stort. En onödig risk att ta, speciellt när det är mycket tveksamt om de nästan rutinmässiga nackrycken har någon positiv effekt.
Sammanfattningsvis får man säga att det finns goda skäl till att vara tveksam till vad Atlantotec påstår och erbjuder. En hemsida med innehåll som generellt sänder tvivelsignaler, en väldigt tveksamt underbyggd teori och en behandling som så vitt jag ser saknar dokumenterad effekt.
Uppdatering: Olle Kjellin, röntgenläkare, skriver en informerad kommentar:
1. Skiktröntgenbilderna är inte avidentifierade, utan där står patientnamn och födelsedata i klartext! Detta är olagligt i hela EU, om jag inte är felunderrättad. Där står också den ansvarige doktorns namn, John Hayck eller Hayek. Otur för honom…
2. Den som har läst bilderna tror tydligen att bara för att det är stillbilder, så är också kotorna fast i ett visst läge? Så är det förstås inte. Alla halskotor har förvånansvärt stora rörelseomfång, betydligt större än på dessa bilder. Pröva själva hur mycket ni kan röra, vicka och vända era huvuden åt alla möjliga håll, med och utan vridningar hit eller dit. Nu kan jag förstås inte ställa diagnos på enstaka skiktbilder, men de bilder som presenteras på webbsidan visar inget uppenbart sjukt eller skadat. Jfr gradtalen på bilderna, 2-8 grader! Den som INTE kan vrida mer än så är nog sjuk…
3. Den sista bilden, gif-animeringen som uppges visa övre halsryggen före och en vecka efter behandling, kan mycket väl vara manipulerad. Jag kan förstås inte bevisa det, men så här tänker jag:
A) Det verkar osannolikt att de skulle vilja ge en frisk människa så mycket röntgenstrålning mot ett så känsligt område med bara en veckas mellanrum och utan minsta förväntan om viktiga fynd som skulle kunna förändra behandlingsbeslut och -strategi. (Normalt är det bara i sådana situationer man röntgar.) Om de har gjort det, är det oetiskt och oprofessionellt.
B) Det verkar osannolikt att de skulle kunna träffa så exakt lika mellan två olika undersökningar, att det skulle gå att göra en så elegant sammanpassning som visas här. Inte omöjligt, men svårt.
C) Det är suspekt att den ena av de två bilderna helt saknar den text som bränns in i varje bild. En gissning är att efter arbete i Photoshop gick det inte att pussla ihop bokstäverna lika snyggt och sömlöst som bilderna i övrigt. Eller alternativt så har man tagit ett par närliggande snitt från samma undersökning, men eftersom man då blev tvungen att dölja undersökningsdatumet (står på fjärde raden uppe till höger), så kanske man trodde att det skulle märkas mindre om man dolde all text, än om bara en enda rad försvann?
Om det är sant att de har manipulerat, är det kul att konstatera att den manipulerade bilden är den som påstås visa det “sjuka” läget! (Fast det ser inte ett dugg sjukt ut för mig.)
7 mars, 2009 kl 11:33
Finns det ingen hejd på livsfarligheterna egentligen? Vore just lyckat om de manipulerade av Dens Axis kan man tycka.
7 mars, 2009 kl 12:48
[...] att hoppet lämnade mig…. men nu är fakta, resonemang och bildning tillbaka på banan igen. Läs och njut….. men är ni av den sorten som gillar alternativmedicin och kotknackare bör ni sätta er [...]
7 mars, 2009 kl 22:59
Hej, jag genomgick en liknande behandling i LA for ett ar sen. Skriver fran Kuba sa det blir inga svenska bokstaver. Hur som helst. Min syn forbattrades med 1.2 dioptrier, fick slanga glasogenen, jag blev av med ryggbesvaren, o en massa annat. Behandlinge var olik den som beskrivs ovan av kritikern. Men hur som helst, den dar behandlingen ska man visst ta med en nya salt, men det ar enormt mycket muskelspanningar som slappte for mig! Det finns massvis med forskning om detta i USA, om man besvarar sig med att leta. Kolla t.ex. pa upperneck.com och surfa vidare darifran!
Mvh,
Reidar
9 mars, 2009 kl 19:45
Måste säga emot vad ni påstår i denna skrift,
Jag fick denna behandling i början av januari i år.
Mina symptom var ständig huvudvärk o ryggvärk sedan många år, led av vita fingrar mm, ständigt trött osv,
Detta försvann helt i stort sett med en gång, mina vita fingrar är till 95% borta, en betydligt lägre magsyranivå,
Vad gäller själva behandlingen så är det ABSOLUT inga som helst ryck el likn, enbart mjukdelsmassage, jag o flera med mej är otroligt nöjda med atlantotecs metod,
mvh tomas
11 mars, 2009 kl 10:30
Reidar och Tomas bidrar med varsin trevlig anekdot. Men precis som det står i bloggen ovan så är värdet av anekdotiska bevis mycket lågt. Det blir faktiskt inte mer värt för att det är självupplevt. Vi har alla lika svårt att dra korrekta slutsatser när det gäller kausalsamband. För att B följer på A så behöver inte B ha orsakats av A, men det är något som den mänskliga hjärnan i många fall har mycket svårt att inse. Våra egna sinnen är helt enkelt inte tillförlitliga. Det finns många fällor och hinder som lurar oss att dra felaktiga slutsatser tex sjukdommens naturliga förlopp (självläkning), placeboefekten mm. Vi är därför helt beroende av den vetenskapliga metoden om vi vill få reda på om en behandling verkligen har någon effekt utöver placebo eller ej.
När det gäller Atlantotecs metoder får man, i brist på vetenskapliga studier, fråga sig om det finns någon plausibel förklaring till att deras behandling skulle kunna ha de effekter som påstås. Ur min medicinska synvinkel verkar påståendena mycket osannolika.
12 mars, 2009 kl 17:23
Lite sen kommentar kanske, men har inte sett detta förrän nu. Eftersom jag är röntgenläkare kanske någon är intresserad av mina synpunkter. Jag kollade länken till Atlantotecs ”vetenskapliga bevis” (http://www.atlantotec.com/index.php/sv/Vetenskapliga-bevis%20atlaskotan.html) Bland alla tokigheterna vill jag särskilt framhålla följande:
1. Skiktröntgenbilderna är inte avidentifierade, utan där står patientnamn och födelsedata i klartext! Detta är olagligt i hela EU, om jag inte är felunderrättad. Där står också den ansvarige doktorns namn, John Hayck eller Hayek. Otur för honom…
2. Den som har läst bilderna tror tydligen att bara för att det är stillbilder, så är också kotorna fast i ett visst läge? Så är det förstås inte. Alla halskotor har förvånansvärt stora rörelseomfång, betydligt större än på dessa bilder. Pröva själva hur mycket ni kan röra, vicka och vända era huvuden åt alla möjliga håll, med och utan vridningar hit eller dit. Nu kan jag förstås inte ställa diagnos på enstaka skiktbilder, men de bilder som presenteras på webbsidan visar inget uppenbart sjukt eller skadat. Jfr gradtalen på bilderna, 2-8 grader! Den som INTE kan vrida mer än så är nog sjuk…
3. Den sista bilden, gif-animeringen som uppges visa övre halsryggen före och en vecka efter behandling, kan mycket väl vara manipulerad. Jag kan förstås inte bevisa det, men så här tänker jag:
A) Det verkar osannolikt att de skulle vilja ge en frisk människa så mycket röntgenstrålning mot ett så känsligt område med bara en veckas mellanrum och utan minsta förväntan om viktiga fynd som skulle kunna förändra behandlingsbeslut och -strategi. (Normalt är det bara i sådana situationer man röntgar.) Om de har gjort det, är det oetiskt och oprofessionellt.
B) Det verkar osannolikt att de skulle kunna träffa så exakt lika mellan två olika undersökningar, att det skulle gå att göra en så elegant sammanpassning som visas här. Inte omöjligt, men svårt.
C) Det är suspekt att den ena av de två bilderna helt saknar den text som bränns in i varje bild. En gissning är att efter arbete i Photoshop gick det inte att pussla ihop bokstäverna lika snyggt och sömlöst som bilderna i övrigt. Eller alternativt så har man tagit ett par närliggande snitt från samma undersökning, men eftersom man då blev tvungen att dölja undersökningsdatumet (står på fjärde raden uppe till höger), så kanske man trodde att det skulle märkas mindre om man dolde all text, än om bara en enda rad försvann?
Om det är sant att de har manipulerat, är det kul att konstatera att den manipulerade bilden är den som påstås visa det ”sjuka” läget! (Fast det ser inte ett dugg sjukt ut för mig.)
12 mars, 2009 kl 23:01
Jag måste få göra ett inlägg. <jag arbetar också med patienter med nackbesvär och eftersom jag själv har en whiplash skada så bestämde jag mig för att prova denna metod. jag brukar få ett ihålland svår målande värk i occiput, atlas område och det brukar ”släppa ” efter ca tre dagar. Inget har hitills kunna lindra denna smärta. Jag hade denna värk när jag kon för behandling till Atlando tech och efter behandlingen så försvinner värken som genom ett trollslag. Jag hade varit skeptisk till denna behandling och hade ingen förväntan att det skulle hjälpa mig. Jag blev helt smärtfri och jag trodde inte att det var sant.
Sanning är för mig det som fungerar. och DENNA BEHANDLING FUNGERADE. Jag skickade upp en väninna att göra denna behandling och även hon blev fri från nacksmärtor. Vi som ahr ont tänker inte ”bjäbba” i denna sak. Vi är tacksamma att det FUNGERAR
12 mars, 2009 kl 23:09
Olle,
tack för en väldigt värdefull kommentar. Jag infogar den i blogginlägget (om du inte invänder).
Reidar, Thomas, Lena.
Jag bevisar inte på något sätt att behandlingen Atlantotec erbjuder absolut är värdelös eller inte i något fall möjligen kan vara positiv för hälsan (manuell terapi har ju trots allt förmåga att åstadkomma fysiologiska effekter, jmf homeopati). Däremot förklarar jag och pekar ut varför man bör vara skeptisk till vad de påstår (och att anekdoter är ganska värdelösa). Olle Kjellins värdefulla kommentar förstärker detta ytterligare.
Jag tycks behöva understryka en sak som jag skrev; att den plötsliga, kraftiga och potentiellt livsfarliga nackmanipulationen som är ganska vanlig ändå är något som Atlantotec inte håller på med, enligt deras hemsida.
Bitchslap Barbie,
jo precis, om man känner att dödligheten är för låg med att bara töja kärlen man ju alltid satsa på att frakturera dens också…
13 mars, 2009 kl 16:57
Tack för alla intressanta debattinlägg! Jag har viss insikt i vetenskapens komplicerade existens och brukar läsa vetenskap&folkbildning. Då jag har en odiagnostiserad funktionsnedsättning letar jag efter hjälp som sjukvården inte kan erbjuda och har idag varit på behandling med atlantotec. Vetenskapen får vänta tills jag blivit frisk. Nu griper jag efter halmstrån.
Den enda alternativa behandling som har hjälpt mig hittills är akupunktur. Tråkigt nog blir inte de resultaten bestående. Så jag hoppas på denna metod, som inte har gett andra resultat hittills än en något märklig känsla här och där i kroppen. Naturligtvis återkommer jag om mina ytterligare erfarenheter.
Som ni har sett finns många som ägnar dig åt liknande metoder inriktade på atlaskotan. Och många anektotiska ”bevis”.
Mot denna bakgrund av viss, svag men dock, trovärdighet, vill jag fråga kunniga debattörer hur ett eventuellt bevis för dessa metoders påstådda effekt skulle kunna utföras.
Om det visar sig principiellt omöjligt att bevisa effekten. Hur skall vi då förhålla oss till metoderna?
14 mars, 2009 kl 18:34
1) Arne, hur kan du ha en ”odiagnostiserad funktionsnedsättning”? Om den är odiagnostiserad vet ju ingen om den. Eller menar du *oförklarad*? Hur har du fått den, och hur yttrar den sig?
2) Det är inte alls omöjligt att de rörelseövningar som görs under namnet Atlantotecmetoden (vilka de nu är?) är effektiva att lindra nackmuskelvärk, nackspärr, etc. Om vi t.ex. får vadkramp sträcker vi ut vadmusklerna. Om vi får nackspärr (som är i princip samma åkomma muskelmässigt som vadkramp) sträcker vi ut den onda muskelgruppen: Sålunda vickar vi (åtminstone jag) och vrider huvudet upprepade gånger hela dagarna åt det håll som gör mest ont, så går det över så småningom. Fast det skulle nog gå över ändå, vad jag än gör… Men att ge detta ett klatschigt namn, registrera varumärke, och ta massor med betalt för det, det vittnar om gott affärssinne!
Att dessutom komma med en helt osannolik förklaring till såväl besvären som terapimetoden vittnar om god personkännedom om lättförledda människor generellt och om obefintligt samvete. Eller om att man begriper så lite att man har lyckats lura sig själv också så att man verkligen tror på detta.
14 mars, 2009 kl 18:41
PS, Arne och andra. Jag förstår att man blir desperat och griper efter halmstrån. Så fungerar vi alla. Jag har känt frestelsen själv i samband med svåra sjukdomar bland närstående. När det inte finns någon behandling. Men det gäller då att besinna sig!!! Att inse, att finns det inga vetenskapliga tecken på effektivitet, eller ens vetenskapligt trovärdiga förklaringsmodeller, ja då är den ”terapin” bara effektiv för säljarens plånbok.
14 mars, 2009 kl 22:21
Olle
Förklaringen kan vara det du skrev under ”2)” muskelspänningar släpper, kan högt muskeltonus leda till symtom?
Kan inflammerade och svullna vävnader trycka på nerverna? Om nerven påverkas uppstår symtomen som dom påstår eller hur yttrar sig symtomen av en påverkan på nerven?
Snedställd kota låter inte så trovärdigt,
Olle om jag vrider på huvudet så får jag väl en felställning av kotan inte får jag ont, men spända nackmuskler tror jag inte är bra.
14 mars, 2009 kl 23:10
Med odiagnsostiserad menar jag att jag inte har någon diagnos. Trots massor av undersökningar av nästan alla expertfack som finns.
Nu är det ju så att avsaknaden av vetenskapligt bevis inte är detsamma som vetenskaplig falsifiering. Det finns med stor sannolikhet fortfarande såväl verkliga fenomen som verksamma behandlingar som saknar vetenskaplig bevisning. Dessa blir då ganska osäkra kort som jag inte vill satsa skattepengar på. Men jag kan ju göra en egen bedömning av sannolikheten att få hjälp med mina hälsoproblem och spendera egna pengar för att söka mig fram. I detta fall har jag tagit chansen efter att tagit del av för lite material. Lite slarvigt kanske. Men min tyska var för dålig.
Av utrymmesskäl utelämnar jag mycket av min sjukdomshistoria.Jag har en nackskada (toligen whiplaschskada) som aldrig har fått en diagnos och en kronisk trötthet som har samband med nacken. Jag har också varit till massor av läkare, sjukgymnaster, naprapater och chiropraktorer. Samtliga försörjer sig på att utge sig för att kunna hjälpa mig. Med samma formulering om att det inte hjälper alla, som atlantotec har. Och mig har de inte hjälpt, men däremot ljugit om misslyckad behandling en gång och nästan tagit livet av mig med för hög medicindos en gång. Alla gånger utom tre gånger har diagnosena varit fel och alla gånger utom tre gånger har behandlingen varit fel. Dessutom har jag fått felaktiga råd av läkare. Så svenska sjukvårdens ”vetenskaplighet” är inte så mycket mer värd än viss alternativmedicin.
Men inom den senare finns förstås många stolligheter av mystisk karaktär.
Jag kan beskriva hur behandlingen gick till hos atlantotec. Inga kroppsövningar ingår, men en form av massage med hårt tryck på ena sidan av vad jag uppfattade som atlaskotan. Före och efter behandlingen gjordes mätningar av kroppsställningen med standardiserad metod och instrument. Sedan fick jag tid för återbesök i form av kontroll. Jag själv bedömer att en seriös vetenskaplig behandling av de data som samlas in kan leda till vetenskaplig kunskap så småningom.
14 mars, 2009 kl 23:19
Komplettering.
Jag håller med om att atlantotecs hemsida inte inger mig förtroende. Någonting som fick mig att tveka. Men efter att sökt i andra källor bestämde jag mig för att prova.
15 mars, 2009 kl 14:46
jag själv fick en skada i ryggen när jag var yngre,
och har prövd tradisjonell medisin,kiropraktik,
akupunktur m.m. Ingenting av det som vart gjort gav
nån förbättring. Det enda jag fick veta var massa
komplekse förklaringer på vad som var fel, men inte
nån ting av det hjälpte mine problemer. Så deretter
så bestemte jag mej for å inte lyssna på vad expertene
sier, men själv testa och se vad som funka. Och det
siste jag prövde for mine rygg-problemer var en
behandling hos Atlantotec i maj 2008, och det var
förste gang siden skaden at jag fick en förbättring
av mine problemer som uppstod på grunn av skaden.
Et av problemene som oppstod etter skaden var i
perioder en kronisk trötthet,som ingen annen behandling har kunnet ta bort. Etter behandlingen hos
Atlantotec så vart den kroniske tröttheten borte, och
jag föler mej mycke mera energisk och som mej själv
sånn som jag var för jag fick skaden i ryggen.
Jag är bara interessert i resultater, men vet av
erfaring at alt nytt innen et område vill bli
ifrågsatt av experter innenfor området. Så min
leveregel är finn ut själv vad som funka, inte lyssna
på andre och det har hjulpet mej.
15 mars, 2009 kl 21:12
Hinner tyvärr inte svara/kommentera detta än. Har jour varannan dag i veckan som kommer.
Men tills vidare, angående den där tröttheten, som inte är vanlig trötthet utan kallas ”fatigue” på sjukhusspråk, se informationsskriften http://ltkronoberg.se/upload/Dokument/Halsa_och_vard/For_vardgivare/Demens/Hjarntrotthet-info.pdf som jag skrev när jag jobbade några år inom neuropsykiatrin.
21 mars, 2009 kl 18:28
Flum skrev…
>Kan inflammerade och svullna vävnader trycka på nerverna?
Ja. Jag såg ett sådant fall på datortomografi häromdagen. Svårt att hitta; var nära att missa det. Mycket diskret och diffus oregelbundenhet i den normala anatomin. Ingen synlig förklaring till orsaken.
>Om nerven påverkas uppstår symtomen som dom påstår eller hur
>yttrar sig symtomen av en påverkan på nerven?
Ja, med mycket stor variation beroende på vilka fibrer i nerven som är påverkade hur och hur mycket.
Nervsymptom yttrar sig vanligen som utstrålande smärta i den kroppsdel som nerven försörjer. Alltså inte nödvändigtvis på själva skadestället.
>Olle om jag vrider på huvudet så får jag väl en felställning av
>kotan inte får jag ont, men spända nackmuskler tror jag inte är bra.
Nej. Du kan inte få någon felställning av kotan med mindre än att du faller från en hög höjd och bryter nacken, eller blir hängd…
Jämför med om du vrider din arm eller hand hit eller dit, inte blir det några ”felställningar” av det! Förrän något går ur led, och det gör du knappast av egen kraft…
Tillfällig felställning typ översträckning förbi normalt rörelsomfång och sedan tillbaka igen (syns alltså aldrig på röntgen!) kan du få av en exempelvis kiropraktisk manipulation eller en svår whiplashskada.
Faran med nackmanipulation är att man är totalt avslappnad då och således saknar muskelförsvaret, som du har vid t.ex. en trafikolycka och som i de flesta fall faktiskt lyckas förhindra själva översträckningen i kotans/kotornas leder. (Om man är onykter har man också sämre muskelförsvar och senare reflexer, så alla ledskador riskerar att bli mycket värre med promillehalten.)
Smärtorna efter en trafikolycka beror rimligen i första hand på sträckningar i de muskler som deltog i muskelförsvaret, ibland t.o.m. en ligamentruptur. Ligament (ledband) syns inte på röntgen, men det har rapporterats fall där man lyckats visa en ligamentskada med magnetkamera. Om alla whiplashskadade har det, vet man inte och tror jag inte, men bland de svåraste är det ju tänkbart.
Hur kiropraktorer menar när de ”botar” en whiplashskada med ytterligare en snabb översträckning, oftast åt båda hållen, övergår mitt förstånd. Jag skulle aldrig våga utsätta mig för det. (Se läskiga skrytvideor på YouTube.)
Ang. hög muskeltonus (”spänd muskel”) antar vi/jag att det leder till nedsatt cirkulation av blod och inte minst vävnadsvätska pga för lite rörelser och därmed till ansamling av mjölksyra i vävnaderna, vilket är vävnadsretande och inte sällan smärtsamt. En smärtande muskel har en tendens att vilja vara stilla, vilket förvärrar situationen. En regelrätt muskelkramp beror på störning i calciumjontransporten över cellmembranen och energiproduktionen inuti cellerna, så att muskeln av biokemiska skäl inte kan slappna av. Störningen i sin tur orsakas av syrebristen pga den nedsatta rörligheten pga smärtan pga…. Ond cirkel!
Alla muskler fungerar faktiskt som hjärtmuskeln, i den meningen att sammandragning bidrar till blodcirkulationen genom att klämma ihop venerna så att gammalt syrefattigt blod töms ut och kan ersättas av nytt syrerikt blod när muskeln slappnar av. Samma med lymfcirkulationen för vävnadsvätska.
Det gäller att töja och röra den onda muskeln, både aktivt och passivt, vilket tyvärr också gör ont. Men har du muskelont nånstans, se till att röra dig så mycket som möjligt, särskilt åt det ondaste hållet! (T.ex. vid ryggskott, whiplash och nackspärr – och då är det ju lättare sagt än gjort! Men OBS! Var lugn! Det är aldrig farligt för ryggraden, ryggmärgen eller nerverna.) Plötsligt en dag går det mesta över, faktiskt oavsett vad man gör. Men kanske snabbare om man rör sig.
Det behövs förstås inga dyra hokuspokusmetoder för att röra sina muskler. Men har man för mycket pengar är det kanske mycket roligare? Och tydligen bättre placeboeffekt. Fast förstås, ibland kan man nog behöva hjälp att hitta de bästa rörelserna. Själv skulle jag då välja en sjukgymnast, för då vet jag att vederbörande har en utbildning som jag kan lita på, vilket tyvärr är alltför sällsynt inom alternativvärlden (det är ju själva definitionen).
Mjuk massage är också bra. Ibland känner man en ömmande ”knuta” i t.ex. en nack-skuldermuskel. Det är en lokal ansamling av sur vävnadsvätska. Kläm sakta, sakta och mjukt, mjukt på den så att lymfsystemet hinner med att ta emot vätskan och transportera bort den med muskelrörelserna.
Om du eller någon annan hade nytta av detta ”läkarbesök”, skicka gärna en ”patientavgift” till något välgörande ändamål som jag gillar, förslagsvis Rädda Barnen (Pg: 902003-3), Greenpeace (Pg: 901240-2) eller FARR (PG: 596851-6).
Olle
22 mars, 2009 kl 5:59
Egil skrev…
>Jag är bara interessert i resultater, men vet av
>erfaring at alt nytt innen et område vill bli
>ifrågsatt av experter innenfor området.
Det är precis det som är vetenskap!!! Allt ska ifrågasättas, kritiskt, kritiskt, av alla som har kunskaper och intresse i ämnet. Det är så kunskaper utvecklas. Våra mänskliga subjektiva sinnen tycks gilla mystik och hokus pokus, men det hindrar bara all utveckling. Även för den mest seriöse forskare smyger sig subjektivitet och önsketänkande in i allt man gör. Därför att vi bara är människor. För att komma ifrån det har de vetenskapliga metoderna utvecklats. Grundregeln är, lita aldrig på någon, allra minst dig själv! Man måste öppet redovisa alla fakta, alla sina uträkningar, alla sina metoder, alla sina resultat (oavsett om man gillar dem eller inte). Man ska också kunna redovisa varför det finns anledning att utföra den forskning man utför – hittillsvarande kunskap och var denna brister och hur man med sin forskning ska kunna miska kunskapbristen.
S.k. alternativmedicin, vilken sort det än är, brister på de flesta om inte alla av dessa punkter. Framför allt att de inte är kompatibla med hittillsvarande kunskaper.
Ju vildare idéer man framför, desto bättre argument och desto solidare forskningsresultat måste man redovisa. Läs t.ex. den spännande historien om hur teorin om plattektoniken (kontinentaldriften) utvecklades! Alfred Wegener presenterade idén 1912 inför ett kompakt motstånd av den tidens experter. Men genom sund, vetenskaplig argumentation och många års välgjord forskning vann han så småningom både striden och experternas respekt. Så ska det gå till. Men att som t.ex. Hahnemann (homeopati) eller Palmer (kiropraktik) sitta och *tycka* att ‘lika borde nog bota lika’ resp. ‘det måste vara en kota på sned’, utan att på något enda sätt lyckas presentera ens antydningar om att det skulle kunna stämma med biokemi resp. anatomi, det duger helt enkelt inte. Utom för de lättrogna förstås. Våra mänskliga subjektiva sinnen tycks ju gilla mystik och hokus pokus…
Olle
14 april, 2009 kl 12:19
Förmodligen har en del blivit missleda av Ernst och
singhs populärvetenskapliga skildring. Där de hävdar, utan att kunna visa
på någon vetenskaplig rapport, som stöder deras spekulationer om att kiropraktik orasakat skador på halsartärer.
Det finns dock en kanadensisk vetenskaplig rapport som påvisar ett
betydligt mer sannolikt samband. Så varför inte läsa lite vetenskapliga
rapporter istället för fantasirika populärvetenskapliga skildringar,och om ni
nu inte vill betala för artiklarna på pub med, så finns en sammanfattning
på nedanstående länk.
”http://www.naprapater.se/lib/files/5_Årsmöten/2009/pierre_c_t__risk_of_stroke_and_chiropractic_care.p df”
En längre artikel finns i SPINE Volym 33, nummer 45.(finns på pub med).
det viktigaste här är den väldigt stora kanadensiska undersöknigen, som finns redovisad i den peer-rewiade artikeln i Spinne.
Men också i den kortare gratis versionen på naprapaternas hemsida.
Bägge redogör för det väsentliga.
Förekomsten av arteria vertebralis och a. Carotis dissektion är densamma vid
läkar besök som vid kiropraktor besök(Cirka 1 på 1,5 miljoner besök) .
Följaktligen talar det emot hypotesen att det är spinnala manipulationer, som
orsakar skadorna eftersom läkare inte utför spinnala manipulationer.
Hypotesen som förs fram som alternativ är att personner med a. v. eller a.c. dissektioner(som ger nack o/e huvudvärk som symptom) går till läkare eller kiropraktorer pga att de redan har en pågående dissektion.
Det finns inga studier som visar att blodfödet i karotisartärerna påverkas under eller efter en kiropraktisk justering i halsryggraden. Däremot pekar ett antal studier på att blodflödet i vertebralisartärerna inte orsakar en cerebrovaskulär skada genom minskat blodflöde. Detta kan dock inte
påvisas ( Licht et al. 1999, Cohn et al. 2001).
14 april, 2009 kl 16:13
Henrik! Du har läst studien, Cassidy et al 2008, lika okritiskt och enögt som större delen av kiropraktorkollektivet. Alltför många kirosar verkar ha tagit denna studie som en garant för att kiropraktik inte orsakar stroke. Men det är helt fel! Studien har blivit hårt kritiserad och författarna skriver tom själva att studien bör tolkas med försiktighet. Vilket de dock inte själva bryr sig om i sin egen tolkning. Dessutom skriver de i klartext att studien inte visar att nackmanipulering inte kan orsaka stroke! ” Our results should be interpreted cautiously and placed into clinical perspective. We have not ruled out neck manipulation as a potential cause of some VBA strokes”
Att lika många varit hos doktorn som hos kiropraktorn före stroketillfället som studien visar (vilket oxå var studiens målsättning) säger egentligen inte mer än just DET. Man får bara det svar man frågar efter! Studien säger ingenting om vad som orsakat dissektionen av arteria vertebralis.
Påståendet att studiens resultat skulle visa att patienterna redan hade en begynnande dissektion och sökte för de symtom som den gav upphov till har inget vetenskapligt stöd i själva studien utan är bara författarnas egen tolkning. Resultatet kan tolkas på många alternativa sätt, det är bara fantasin som sätter gränser. Tex så är de patienter som går till kiropraktor ofta i högre grad unga och friska än de som går till doktorn.
Kvar finns det faktum att många patienter verkligen har drabbats av VBA stroke efter halsryggsmanipulation (det finns massor av publicerade fallrapporter på pubmed) och många av dem hade inga symtom som kunnat tyda på dissektion innan de kom till kiropraktorn. Några var helt friska, andra hade ont i ländryggen och någon hade ont i axeln etc.
Det är svårt att få tillförlitliga resultat när man studerar en så pass sällsynt företeelse som VBA stroke, men fallrapporterna talar sitt tydliga språk.
14 april, 2009 kl 21:53
Du gör en helt lögnaktig beskrivning av minna åsikter, och dessutom en lögnaktig
och oförskämd bild av kiropraktorernas uppfatning om den aktuella rapporten.
Att du inte på något sätt försöker belägga dina lögnaktiga uppfatningar om
kiropraktorer förvånar mig inte alls, eftersom det är lögner och inget du kan belägga.
Du ljuger också om vad rapporten påstår. Du skriver:
” Påståendet att studiens resultat skulle visa att patienterna redan hade en begynnande dissektion och sökte för de symtom som den gav upphov till har inget vetenskapligt stöd i själva studien utan är bara författarnas egen tolkning.”
Det är en ren förfalskning av en forsknings rapport. Det är allvarligt!
Du saknar respekt för vetenskapen!
” Författarna för fram en alternativ hypotes P.g.a.:
Förekomsten av arteria vertebralis och a. Carotis dissektion är densamma vid
läkar besök som vid kiropraktor besök(Cirka 1 på 1,5 miljoner besök) .
”Följaktligen talar det emot hypotesen att det är spinnala manipulationer, som
orsakar skadorna eftersom läkare inte utför spinnala manipulationer.
Hypotesen som förs fram som alternativ är att personner med a. v. eller a.c. dissektioner(som ger nack o/e huvudvärk som symptom) går till läkare eller kiropraktorer pga att de redan har en pågående dissektion.”Det var vad jag skrev. Vet du inte ens vad en hypotes är?!
Du skriver:”Resultatet kan tolkas på många alternativa sätt, det är bara fantasin som sätter gränser.” Men du avslutar med.:”Det är svårt att få tillförlitliga resultat när man studerar en så pass sällsynt företeelse som VBA stroke, men fallrapporterna talar sitt tydliga språk.”
Så den insikten var kortlivad. men du har lika fel som Ernst och Singh när de påstår att kiropraktiska justeringar orsakar a. v. dissektioner. De har inga bevis för det och inte du heller. Det kan dina oförskämda lögner inte ändra på.
Hade du någon heder i kroppen borde du be om ursäkt för de synpunkter
du så lögnaktigt pådyvlar kiropraktorerna.
15 april, 2009 kl 6:53
Förlåt mig för att jag kritiserar din bibel genom att citera ordagrant ur den.
15 april, 2009 kl 22:25
När Piere Cote ph. d. ,D.C. och associated professor i epidemiologi var här i stockholm och föreläste om den här rapporten var många kiropraktorer närvarande, och ingen exakt ingen framförde åsikten som du försöker pådyvla kiropraktorerna .Nedanstående mening är inget annat än förtal mot en hel yrkeskår.
”Henrik! Du har läst studien, Cassidy et al 2008, lika okritiskt och enögt som större delen av kiropraktorkollektivet. Alltför många kirosar verkar ha tagit denna studie som en garant för att kiropraktik inte orsakar stroke.”
Att det där skulle var en åsikt som ”större delen av kiropraktoekollektivet” står
för är fantasier du kokat ihop ”.Det är något som också bara är din egen fantasi.Du kan inte prestera något som helst belägg för det.
Du påstår:
”Det är svårt att få tillförlitliga resultat när man studerar en så pass sällsynt företeelse som VBA stroke, men fallrapporterna talar sitt tydliga språk.”
Första delen av meningen är sann men andra delen är falsk. Undersökningen visar att det är lika vanligt med arteria.vertebralis. dissektion vid kiropraktisk behandling som vid läkarbehandling, och den påstår verkligen inte att man kan säga vad a.v.disektionerna beror på eller inte beror på.Den som ägnar sig åt det är Ezard Ernst och hans proselyter.Ernst påstår att alla kiropraktikpatienter som fått a.v. disektion har fått det pga spinalmanipulation.
Du verkar dela den ståndpunkten och skriver ”fallraporterna talar sitt tydliga språk.”
Men du skriver också.: ”Resultatet kan tolkas på många alternativa sätt, det är bara fantasin som sätter gränser.”
Det här går naturligtvis inte ihop du förespråkar två oförenliga ståndpunkter i samma inlägg!
De orsaker som ger läkarpatienterna arteria vertebralis dissektioner finns naturligtvis också hos kiropraktor patienterna av det enkla skälet att det inte är två olika grupper utan så gott som alla kiropraktor patienter är också emellanåt patienter hos läkare och därför är Ernst antagande att alla a. v. dissektioner hos kiropraktorpatienter beror på spinnala manipulationer orimligt.
Det förstod nog många redan efter mitt första inlägg. Även om inte alla gjorde det.
Ragnvi verkar inte ens läst rapporten eller inte förstått den! Eftersom hon skriver.:
”Tex så är de patienter som går till kiropraktor ofta i högre grad unga och friska än de som går till doktorn.”Det här resonemanget om ålder är ovidkommande, eftersom den omdiskuterade gruppen är under 45 år.
Siffror för gruppen över 45 presenteras också. Men de är av naturliga skäl annorlunda.
Ragnvis avslutning är lika demagogisk som resten av hennes inlägg.:
”Förlåt mig för att jag kritiserar din bibel genom att citera ordagrant ur den. ”
Kiropraktik är ingen religion.
Kiropraktiken bygger på naturvetenskapliga principer och utvecklas i takt
med aktuell forskning. Dagens kiropraktik är en modern medicinsk vetenskap, som ingår i Värlshälsoorganisationens(WHOs) organ för medicinsk vetenskap-
CIOMS. För att få detta erkännande krävs det att behandlingsmetoden
uppvisar hög säkerhet och att dess behandlingseffekt är vetenskapligt
dokumenterad.
Det är trist att Ernst och Singh lyckats lura en del.Men deras ovetenskapliga
dravel om kiropraktik har passerat sitt bäst före datum.
Henrik
16 april, 2009 kl 8:17
Henrik hur menar du egentligen? Min åsikt, att större delen av kiropraktorkollektivet varit för okritiska och tagit Cassidys studie som en garanti för att kiropraktik inte orsakar stroke, replikerar du med följande:
”att det där skulle var en åsikt som “större delen av kiropraktoekollektivet” står för är fantasier du kokat ihop.”
Ingen skulle bli mer glad än jag om jag hade fel. För det skulle innebära att en större andel av kirosarna än jag trodde har insett riskerna med manipulation av halsryggen. Och i så fall är vi ju överens. Men i din fortsättning låter det som att du själv hör till dem som inte vill vidgå risken för stroke. Synd.
17 april, 2009 kl 16:30
Cassidys studie visar att man inte vet vad som orsakar arteria vertebralis och arteria carotis disektioner.Vare sig hos läkar patienterna eller kiropraktor-
patienterna.Men det innebär också att man inte kan utesluta någon faktor
som möjlig orsak!
Är det verkligen svårt att förstå?
Henrik
17 april, 2009 kl 16:37
Mer forskning behövs!
Jag är övertygad om att samarbetet mellan kiropraktorer och läkare kommer
att fungera utmärkt även där!
Henrik
17 april, 2009 kl 23:18
Henrik skrev ”Kiropraktiken bygger på naturvetenskapliga principer…”
Nämn någon!
18 april, 2009 kl 6:58
Henrik! Det finns en lång rad sannolika orsaker till vad som utlöser en VBA stroke, varav halsmanipulation är en. ”Ska det vara så svårt att förstå?”
Jag skrev i mitt första inlägg att: “Det är svårt att få tillförlitliga resultat när man studerar en så pass sällsynt företeelse som VBA stroke, men fallrapporterna talar sitt tydliga språk.”
Du replikerar med att: ”Första delen av meningen är sann men andra delen är falsk”.
Hur menar du? Har hundratals drabbade ljugit eller har läkarna fabulerat ihop sina rapporter?
19 april, 2009 kl 15:37
Har haft min whiplash i 16 år och har inte kunnat vrida på nacken åt sidorna eller bakåt utan att det tagit stopp och att smärta, illamående och yrsel kommit som ett brev på posten..Var på atantotec i fredags och efter korrigeringen så kunde jag vrida och vända hur jag ville utan att besvären kom plus att en enorm tyngd hade släppt taget om nacken, hade även 5 kilo extra vikt på höger sida och efteråt så var det 45-45. Jag tror på metoden och jag har förhoppningar om livet
19 april, 2009 kl 19:41
Varför bara någon? Jag föreslår att du studerar kiropraktik utbildningen vid
Odense universitet.
Henrik
19 april, 2009 kl 19:48
Ragnvi det finns de som anser att a.v. dissektioneran vid läkarundersökningarna
beror på ROM undersöknigarana(alltså när nackens rörlighet kontrolleras vid
undersökningen). Men det finns andra möjliga förklaringar. Så mer forskning behövs.
Henrik
19 april, 2009 kl 20:19
Olle om en person med en diskprotrussion (”buktande disk”)
följer ditt råd:
”Om vi t.ex. får vadkramp sträcker vi ut vadmusklerna. Om vi får nackspärr (som är i princip samma åkomma muskelmässigt som vadkramp) sträcker vi ut den onda muskelgruppen: Sålunda vickar vi (åtminstone jag) och vrider huvudet upprepade gånger hela dagarna åt det håll som gör mest ont, så går det över så småningom. ”
Så är det stor risk att protrussionen övergår i en prolaps (diskbråck)
Är det verkligen lämpligt att ge ett sådant råd på internet?
Henrik
19 april, 2009 kl 21:01
Humbug eller inte. Idag har jag varit på Atlasprofylax i Gbg. Jag har ingen aning om detta hjälper eller inte. Som någon tidigare har uttryckt det ”så griper man efter halmstrån” när man har haft värk dagligen i 13 år. JAg kan säga så här . Allt dom sa tror jag inte på. Tex man kan inte ha Wiplash om man inte har en snedställd Atlaskota. Det tror jag inte på.Hon kunde inte avgöra om jag hade en snedställd Atlaskota då mina musklerna var så spända och svullna. Hon trodde även att jag kunde ha en inflammation i nacken …hmmm ,jag vet inte.Men likväl genomförde vi ”massagen”. Gjorde skiiit ont och det svartnade för mina ögon. blev grymt illamående och snurrig. Detta har gott över nu. Precis efter ”massagen” kunde jag röra på nacken lite mer än jag kunnat på flera år, just nu kan jag inte röra den alls. Gör skit ont. Men det kunde det ju tydligen göra i några dagar.Om några dagar-några veckor har jag väl förhoppningsvis mer vetskap om det hjälpte mig. Kan det göra att jag någon dag eller dagar har mindre ont,så var det ju värt det. Allt som kan reducera smärtan är ju välkommet. Om det skulle försvinna helt så är det ju ett MIRAKEL. Då behöver man ju heller aldrig vara rädd för att få Wiplash :=))
Christine.
20 april, 2009 kl 10:55
Christine, det vore intressant att höra hur behandlingen verkar för dig på lite längre sikt. Hoppas att du kan tänka dig att berätta om det lite längre fram.
Det är klart att ”massage” och sträckning av krampande, inflammerade och spända muskler kan påverka sådana problem som dina, men Atlantotecs teorier, tex om att atlaskotan är felplacerad redan r¨från födelsen är naturligtvis helt tokigt. Atlantooccipitalleden har stor rörlighet hos en frisk individ. Se Olles kommentar tidigare.
Om de har en fungerande metod så är det i så fall synd att de väver in den i så mycket pseudovetenskapligt nonsens.
20 april, 2009 kl 14:37
Jag kan absolut tänka mig att skriva om hur det går för mig. Just idag är det ingen bättring iallafall. Jag återkommer om några veckor så får vi se vad som hänt.
21 april, 2009 kl 17:46
Henrik
Kiropraktorerna verkar tro att om de upprepar påståendet att kiropraktik är en vetenskap tillräckligt många gånger så kommer det till slut att bli en sanning. Men det är inte så det fungerar. Vetenskapliga discipliner behöver aldrig påpeka att de är vetenskaper. Det framgår ändå tydligt av deras arbetsmetoder och forskningsresultat, resultat som kan bidra till att öka världens kunskapsmassa. Det märks också på sättet att diskutera och sättet att ta kritik. Inom vetenskapen är kritik något positivt, något som hjälper till att föra utvecklingen framåt. Kritisk granskning är viktig för att man ska upptäcka sina eventuella misstag och tankefel. Kritik kallas aldrig lögn och förtal!
Men kiropraktorerna klarar, med några få undantag, ännu inte av att ”agera vetenskapligt”. Dina egna inlägg här är ett tydligt exempel på detta. Och något som tydligt visar att kiropraktik inte lever upp till kraven på en modern vetenskap, är den uppenbara oförmågan/oviljan att acceptera strokerisken som en reell fara vid halsmanipulation och oviljan att vidta relevanta åtgärder. Det finns helt enkelt inte tillräckligt stark evidens för halsmanipulationens effekt, för att det ska vara värt att ta risken. Med andra ord, det är mycket osäkert om nyttan verkligen överväger risken.
21 april, 2009 kl 18:45
Ranvi om du har fakta som styrker nedastående påstående av dig så är det väl bra om du kommer med dem nu.
”Henrik! Du har läst studien, Cassidy et al 2008, lika okritiskt och enögt som större delen av kiropraktorkollektivet.”
Hur stor menar du strokerisken är vid kiropraktiskbehandling.Redovisa gärn dina källor! Det är brukligt vid dikussioner i vetenskapliga frågor.
21 april, 2009 kl 18:47
Olle Kjellin om en person med en diskprotrussion (”buktande disk”)
följer ditt råd:
“Om vi t.ex. får vadkramp sträcker vi ut vadmusklerna. Om vi får nackspärr (som är i princip samma åkomma muskelmässigt som vadkramp) sträcker vi ut den onda muskelgruppen: Sålunda vickar vi (åtminstone jag) och vrider huvudet upprepade gånger hela dagarna åt det håll som gör mest ont, så går det över så småningom. ”
Så är det stor risk att protrussionen övergår i en prolaps (diskbråck)
Är det verkligen lämpligt att ge ett sådant råd på internet?
Henrik
22 april, 2009 kl 10:12
Henrik, ”stor risk att protrussionen [sic!] övergår i en prolaps”
1. Varför tror du det?
2. Är det säkrare att gå till kiropraktor?
22 april, 2009 kl 12:03
En protrussion justerar man inte det är en kontraindikation för manipulation.
I ”ditt fall” skulle jag rekomendera massage av nackmusklerna om det finns en
möjlighet att det finns en protrussion, och inte att man :”vrider huvudet upprepade gånger hela dagarna åt det håll som gör mest ont,”
Man ska vara säker på att smärtan inte beror på ett diskprblem, för att göra
som du föreslår.
Diskbråck i nacken är inte sällsynta, som du säkert vet.Men någon statstik har ej i huvudet.
Så svaret på fråga två måste bli :Ja
22 april, 2009 kl 20:56
Hur vet du om din pat har en diskprotrusion i nacken?
Jag ser det på MR. Den brukar sällan engagera ryggmärgen eller nervrötterna, och jag har aldrig hört någon som rekommenderar att patienterna ska hålla huvudet stilla. Har du några referenser?
22 april, 2009 kl 21:01
Hur vet du om din pat har en diskprotrusion i nacken, så att kontraindikationen föreligger?
Jag ser protrusioner på MR. De brukar sällan engagera ryggmärgen eller nervrötterna, och jag har aldrig hört någon som rekommenderar att patienterna ska hålla huvudet stilla, inte ens vid stora protrusioner. Har du några referenser?
22 april, 2009 kl 21:15
Tyvärr, jag kan inte ge dig en 5-årig kiropraktik utbildning här på nätet.
Jag har gett dig ett råd om du vill följa det eller ej är ditt eget ansvar.
Henrik
22 april, 2009 kl 22:04
Men Henrik då! Hur var det nu med att ange referenser som är ”brukligt vid diskussioner i vetenskapliga frågor”?
Här är några referenser som handlar om stroke efter nackmanipulation mm. Nästan alla är ur tidskrifter med betydligt större vetenskaplig tyngd än Spine. I många av dem har jag inkluderat abstract.
Förlåt att det blev så långt, men det finns ännu fler, ja det finns en sådan stor mängd rapporter om allvarliga biverkningar av nackmanipulation att det inte bara går att bortse från riskerna.
Alimi, Y., I. Tonolli, et al. (1996). ”[Manipulations of cervical vertebrae and trauma of the vertebral artery. Report of two cases].” J Mal Vasc 21(5): 320-3.
Vertebrobasilar-distribution stroke is a rare but sometimes severe complication of chiropractic neck manipulation. We report two patients with dissections of the vertebral arteries authenticated two and six days after the cervical manipulation. In the first case, a Wallenberg’s syndrome occurred due to a dissection of the right intracranial vertebral artery; the patient was treated with anticoagulant therapy but little improvement of the disorder was noted. The second patient had transitory neurologic manifestations which led to the discovery of an intimal tear of the ostium of the right vertebral artery with a floating clot. Further embolic complications were avoided by performing a venous bypass between the right common carotid and the vertebral artery at the base of the skull. Therapists should be aware of vertebrobasilar complications after spinal manipulations and should ask for early explorations (brain CT, cerebral angiography) to institute rapidly the most appropriate treatment.
Chen, T. W. and S. T. Chen (1987). ”[Brainstem stroke induced by chiropractic neck manipulation--a case report].” Zhonghua Yi Xue Za Zhi (Taipei) 40(6): 557-62.
Chen, W. L., C. H. Chern, et al. (2006). ”Vertebral artery dissection and cerebellar infarction following chiropractic manipulation.” Emerg Med J 23(1): e1.
Vertebral artery dissection (VAD) associated with chiropractic cervical manipulation is a rare but potentially disabling condition. In this report, we present a young patient manifesting with repeated vertigo. Owing to the initial misdiagnosis, the patient later developed cerebellar stroke with inability to stand or walk. Vertigo and disequilibrium are the usual presenting symptoms of this condition, which can result from inner ear or vestibular nerve dysfunction, vertebrobasilar insufficiency, and even lethal cerebellar infarction or haemorrhage; these last two, although rarely seen in young adults, can be caused by traumatic or spontaneous arterial injury, including injury secondary to chiropractic cervical manipulation. A number of cases of VAD associated with chiropractic cervical manipulation have been reported, but rarely in the emergency medicine literature. We present a case of this rare occurrence, and discuss the diagnostic pitfalls.
Devereaux, M. W. (2000). ”The neuro-ophthalmologic complications of cervical manipulation.” J Neuroophthalmol 20(4): 236-9.
Cervical manipulation, specifically chiropractic manipulation, is an important cause of vertebrobasilar and occasionally carotid distribution strokes. Neuro-ophthalmologic findings are a common and at times relatively isolated feature of cervical manipulation-induced stroke. A case of chiropractic-induced occipital lobe infarction with homonymous hemianopsia is reported, and the literature regarding neuro-ophthalmologic findings is reviewed.
Di Duro, J. O. (2003). ”Stroke in a chiropractic patient population.” Cerebrovasc Dis 15(1-2): 156; author reply 156.
Dupeyron, A., P. Vautravers, et al. (2003). ”[Complications following vertebral manipulation-a survey of a French region physicians].” Ann Readapt Med Phys 46(1): 33-40.
INTRODUCTION: Recent studies have emphasized the incidence and the general underestimation in literature of spinal manipulation (SM) linked accident. The aim of this study was to estimate the frequency and the incidence of strokes, myelopathies, radiculopathies or osteoarticular accidents in a major French area. MATERIAL AND METHOD: We made a survey among 240 neurologists, neurosurgeons, rhumatologists and physicians concerning the number of accidents observed during the preceding two years. RESULTS: We obtained a response from 133 physicians and 93 cases of complication were reported. Most of these complications were radiculopathies (69%). Approximatively 50% occurred at the cervical level, less than 24 hours after SM with or without sligth aftereffects in 68%. The incidence of vertebro-basilar accidents was 30 times higher than in published series. CONCLUSION: Spinal manipulations should remain under very strict medical control. Physicians who practice SM should be able to choose the manual treatment and perform it themselves in order to minimize risks of complications, especially at the cervical level.
Dziewas, R., C. Konrad, et al. (2003). ”Cervical artery dissection–clinical features, risk factors, therapy and outcome in 126 patients.” J Neurol 250(10): 1179-84.
The highly variable clinical course of cervical artery dissections still poses a major challenge to the treating physician. This study was conducted (1) to describe the differences in clinical and angiographic presentation of patients with carotid and vertebral artery dissections (CAD, VAD), (2) to define the circumstances that are related to bilateral arterial dissections, and (3) to determine factors that predict a poor outcome. Retrospectively and by standardised interview, we studied 126 patients with cervical artery dissections. Preceding traumata, vascular risk factors, presenting local and ischemic symptoms, and patient-outcome were evaluated. Patients with CAD presented more often with a partial Horner’s syndrome and had a higher prevalence of fibromuscular dysplasia than patients with VAD. Patients with VAD complained more often of neck pain, more frequently reported a preceding chiropractic manipulation and had a higher incidence of bilateral dissections than patients with CAD. Bilateral VAD was significantly related to a preceding chiropractic manipulation. Multivariate analysis showed that the variables stroke and arterial occlusion were the only independent factors associated with a poor outcome. This study emphasises the potential dangers of chiropractic manipulation of the cervical spine. Probably owing to the systematic use of forceful neck-rotation to both sides, this treatment was significantly associated with bilateral VAD. Patients with dissection-related cervical artery occlusion had a significantly increased risk of suffering a disabling stroke.
Easton, J. D. and D. G. Sherman (1977). ”Cervical manipulation and stroke.” Stroke 8(5): 594-7.
Three patients are described who experienced vertebro-basilar distribution infarctions associated with neck manipulation. Two of the manipulations were chiropractic. Twenty-two previously reported cases are reviewed. Evidence favoring the use of anticoagulation in these patients is discussed along with the relative risk of such therapy.
Ellrodt, A. (2002). ”Assessing the risks of cervical manipulation for neck pain.” Cmaj 166(9): 1134-5.
Frisoni, G. B. and G. P. Anzola (1990). ”Neck manipulation and stroke.” Neurology 40(12): 1910.
Frisoni, G. B. and G. P. Anzola (1991). ”Vertebrobasilar ischemia after neck motion.” Stroke 22(11): 1452-60.
BACKGROUND. Vertebrobasilar ischemic strokes may occur after chiropractic manipulation of the cervical spine or, less often, after spontaneous and abrupt head movement. SUMMARY OF REVIEW. We describe three such cases of vertebrobasilar ischemic strokes and review 36 other reported cases. CONCLUSIONS. We give evidence that 1) the population at risk cannot be identified a priori in the vast majority of cases; 2) symptoms may develop after many uneventful manipulations; 3) clinical syndromes consist of occipital lobe (5%), cerebellar (8%), locked-in (8%), Wallenberg’s (28%), other brain stem (49%), and unclassifiable (2%); 4) mortality or very severe long-term impairment occurs in 28% of cases; 5) the development of transient neurological symptoms during previous manipulations, the presence of known or suspected ligament laxity, and, if known, the presence of a vertebral artery terminating in posterior inferior cerebellar artery should always contraindicate any chiropractic neck maneuver; and 6) the pathogenetic mechanism involves vertebral artery dissection at the atlantoaxial joint with intimal tear, intramural bleeding, or pseudoaneurysm that can lead to thrombosis or embolism.
Gittinger, J. W., Jr. (1986). ”Occipital infarction following chiropractic cervical manipulation.” J Clin Neuroophthalmol 6(1): 11-3.
A 44-year-old man developed a complete homonymous hemianopia 2 days after undergoing chiropractic cervical manipulation. Thromboembolism from the vertebrobasilar circulation–as the consequence of trauma to the vertebral arteries by adjacent bones, muscles, and ligaments during twisting and extension of the neck–is the probable mechanism for occipital infarction and other strokes in this and previous cases. Other neuroophthalmic manifestations reported include Horner’s syndrome and sixth nerve and gaze palsies.
Gouveia, L. O., P. Castanho, et al. (2007). ”Chiropractic manipulation: reasons for concern?” Clin Neurol Neurosurg 109(10): 922-5.
Chiropractic’s popularity is rising among the general population. Moreover, few studies have been conducted to properly evaluate its safety. We report three cases of serious neurological adverse events in patients treated with chiropractic manipulation. The first case is a 41 years old woman who developed a vertebro-basilar stroke 48 h after cervical manipulation. The second case represents a 68 years old woman who presented a neuropraxic injury of both radial nerves after three sessions of spinal manipulation. The last case is a 34 years old man who developed a cervical epidural haematoma after a chiropractic treatment for neck pain. In all three cases there were criteria to consider a causality relation between the neurological adverse events and the chiropractic manipulation. The described serious adverse events promptly recommend the implementation of a risk alert system.
Haldeman, S., P. Carey, et al. (2001). ”Arterial dissections following cervical manipulation: the chiropractic experience.” Cmaj 165(7): 905-6.
Hufnagel, A., A. Hammers, et al. (1999). ”Stroke following chiropractic manipulation of the cervical spine.” J Neurol 246(8): 683-8.
or internal carotid artery dissection (CAD; n = 2), all following chiropractic manipulation of the cervical spine. The following observations were made: (a) All patients had uneventful medical histories, no or only mild vascular risk factors, and no predisposing vascular lesions. (b) VAD was unilateral in five patients and bilateral in three. VAD was located close to the atlantoaxial joint in all eight patients and showed additional involvement of lower sections in six, as well as temporary occlusion of one vertebral artery in three. (c) Nine of ten patients had brain infarction documented by magnetic resonance imaging or computed tomography. (d) Onset of symptoms was immediately after the manipulation (n = 5) or within 2 days (n = 5). (e) Progression of neurological deficits occurred within the following hours to a maximum of 3 weeks. (f) Maximum neurological deficits were severe in nine of ten patients. (g) Outcome after 4 weeks-3 years included no or mild neurological deficits in five patients, marked deficits in three, persistent locked-in syndrome in one, and persistent vegetative state in one. (h) Informed consent was obtained in only one of ten patients. Thus, patients at risk for stroke after chiropractic manipulation may not be identified a priori. Neurological deficits may be severely disabling and are potentially life threatening.
We analyzed the clinical course and neuroradiological findings of ten patients aged 27-46 years, with ischemic stroke secondary to vertebral artery dissection (VAD; n =
Inamasu, J. and B. H. Guiot (2005). ”Iatrogenic vertebral artery injury.” Acta Neurol Scand 112(6): 349-57.
Iatrogenic vertebral artery injury (VAI) results from various diagnostic and therapeutic procedures. The objective of this article is to provide an update on the mechanism of injury and management of this potentially devastating complication. A literature search was conducted using PubMed. The iatrogenic VAIs were categorized according to each diagnostic or therapeutic procedure responsible for the injury, i.e., central venous catheterization, cervical spine surgery, chiropractic manipulation, diagnostic cerebral angiography, percutaneous nerve block, and radiation therapy. The incidence, mechanisms of injury, and reparative procedures were discussed for each type of procedure. The type of VAI depends largely on the type of procedure. Laceration was the dominant type of acute injury in central venous catheterization and cervical spine surgery. Arteriovenous fistulae and pseudoaneurysms were the delayed complications. Arterial dissection was the dominant injury type in chiropractic manipulation and diagnostic cerebral angiography. Inadvertent arterial injection caused seizures or stroke in percutaneous nerve block. Radiation therapy was responsible for endothelial injury which in turn resulted in delayed stenosis and occlusion of the vertebral artery (VA). The proximal VA was the most vulnerable portion of the artery. Although iatrogenic VAIs are rare, they may actually be more prevalent than had previously been thought. Diagnosis of iatrogenic VAI may not always be easy because of its rarity and deep location, and a high level of suspicion is necessary for its early detection. A precise knowledge of the surgical anatomy of the VA is essential prior to each procedure to prevent its iatrogenic injury.
Izquierdo-Casas, J., L. Soler-Singla, et al. (2004). ”[Locked-in syndrome due to a vertebral dissection and therapeutic options with intraarterial fibrinolysis in acute phase].” Rev Neurol 38(12): 1139-41.
INTRODUCTION: Dissection of vertebral artery is an unusual pathology but sometimes is the cause of stroke in young patients. Since last years, and with the rise of some chiropractic technics, some authors have related these ones with the dissection of vertebral artery. CASE REPORT: We show a case of a 37 years old woman that after a chiropractic session began symptoms of posterior circulation dysfunction as decrease level of sense, tetraparesis and alteration of cranial nerves. The arteriography confirmed the existence of a vertebral dissection of V2 portion and thrombosis of basilar and contralateral vertebral arteries. Intraarterial fibrinolysis was performed with complete recanalization of the artery. Although this, the patient had parenchimal lesions in pons, cerebellum and territory of posterior cerebral artery that produced a locked-in syndrome. All the complementary exams were normal. DISCUSSION: We discuss the relationship between cervical manipulation as an aetiology of vertebral dissection, locked-in syndrome and therapeutic options in these patients
Jay, W. M., M. I. Shah, et al. (2003). ”Bilateral occipital-parietal hemorrhagic infarctions following chiropractic cervical manipulation.” Semin Ophthalmol 18(4): 205-9.
A 26-year-old woman presented with acute headache and hand-motion vision in both eyes. One day prior to presentation she went to her chiropractor for cervical manipulation. The patient had received 20 chiropractic manipulations over the previous two years. CT scan and MRI showed bilateral, symmetric occipital-parietal hemorrhagic infarctions. Angiography revealed severe focal stenosis in the distal vertebral arteries bilaterally at the superior C1 level possibly representing dissections. There was also a pseudoaneurysm of the left vertebral artery at the C1 level. Risk factors included chiropractic manipulation, recent fever, and therapies for polycystic ovarian disease. The patient showed slow, steady improvement in her vision. Twenty days following admission, vision was 20/20 OU. The improvement in her vision most likely reflects the reduction in swelling and absorption of blood at the site of the strokes.
Jeret, J. S. and M. Bluth (2002). ”Stroke following chiropractic manipulation. Report of 3 cases and review of the literature.” Cerebrovasc Dis 13(3): 210-3.
We present 3 cases of stroke due to arterial dissection following chiropractic manipulation: (1) a 31-year-old woman with left vertebral dissection developed a large cerebellar infarct, (2) a 64-year-old man developed a left parietal infarct due to left carotid dissection and (3) a 51-year-old man developed right Horner’s syndrome, fluctuating dysarthria, left facial droop, and left arm weakness due to right carotid dissection. Imaging studies and the literature are reviewed.
Johnson, D. W., G. Whiting, et al. (1993). ”Cervical self-manipulation and stroke.” Med J Aust 158(4): 290.
Krakauer, J. (2001). ”Literature alert.” Curr Neurol Neurosci Rep 1(5): 408-9.
Krueger, B. R. and H. Okazaki (1980). ”Vertebral-basilar distribution infarction following chiropractic cervical manipulation.” Mayo Clin Proc 55(5): 322-32.
Previous case reports of vertebral-basilar system infarction following chiropractic cervical manipulation have emphasized the role of predisposing factors such as cervical spondylosis, atherosclerosis, and congenital asymmetry of the posterior circulation. Ten patients without prior neurologic symptoms had vertebral-basilar system infarction promptly after chiropractic maneuvers. One patient, who was free of clinical and radiographic evidence of predisposing factors, subsequently died. Autopsy studies revealed massive nonhemorrhagic brainstem infarction due to bilateral vertebral artery thrombosis. Nine patients survived with residual neurologic deficits due to lesions in various locations of the posterior circulation. No patient received anticoagulants. Previous case reports are summarized and the kinetic anatomy of the vertebral arteries is reviewed to clarify the potential mechanisms involved in the pathogenesis of this entity. Although a causal relationship may be difficult to establish in individual cases, cervical manipulation seems to be the major identifiable factor in the pathogenesis of stroke in some patients.
Lee, K. P., W. G. Carlini, et al. (1995). ”Neurologic complications following chiropractic manipulation: a survey of California neurologists.” Neurology 45(6): 1213-5.
To obtain an estimate of how often practicing neurologists in California encounter unexpected strokes, myelopathies, or radiculopathies following chiropractic manipulation, we surveyed each member of the American Academy of Neurology in California and inquired about the number of patients evaluated over the preceding 2 years who suffered a neurologic complication within 24 hours of chiropractic manipulation. Four hundred eighty-six neurologists were surveyed, 177 responded; 55 strokes, 16 myelopathies, and 30 radiculopathies were reported. Patients were between the ages of 21 and 60, and the majority experienced complications following cervical manipulation. Most of the patients continued to have persistent neurologic deficits 3 months after the onset, and about one-half had marked or severe deficits. Nearly all of the strokes involved the posterior circulation and almost one-half were angiographically proven. Patients, physicians, and chiropractors should be aware of the risk of neurologic complications associated with chiropractic manipulation.
Leon-Sanchez, A., A. Cuetter, et al. (2007). ”Cervical spine manipulation: an alternative medical procedure with potentially fatal complications.” South Med J 100(2): 201-3.
There are multiple reports in the literature of serious and at times fatal complications after cervical spine manipulation therapy (CSMT), even though CSMT is considered by some health providers to be an effective and safe therapeutic procedure for head and neck pain syndromes. We report a case of a young female with cervicalgia and headache with fatal posterior circulation cerebrovascular accident after CSMT. Serious complications are infrequent, with a reported incidence between one per 100,000 to one in 2 million manipulations. The most frequent injuries involve artery dissection or spasm. Stroke as a complication of cervical manipulation and dissection of the vertebral arteries (VAD) is a rare but well recognized problem. Neck pain, headache, vertigo, vomiting and ataxia are typical symptoms of VAD, but this vascular injury also can be asymptomatic. The most common risk factors are migraine, hypertension, oral contraceptive pills and smoking. Stroke following CSMT is more common than the literature reports. The best values derive from retrospective surveys. The lack of identifiable risk factors place those who undergo CSMT at risk of neurologic damage. Accurate patient information and early recognition of the symptoms are important to avoid catastrophic consequences.
Mascalchi, M., M. C. Bianchi, et al. (1997). ”MRI and MR angiography of vertebral artery dissection.” Neuroradiology 39(5): 329-40.
A review of 4,500 angiograms yielded 11 patients with dissection of the vertebral arteries who had MRI and (in 4 patients) MR angiography (MRA) in the acute phase of stroke. One patient with incidental discovery at arteriography of asymptomatic vertebral artery dissection and two patients with acute strokes with MRI and MRA findings consistent with vertebral artery dissection were included. Dissection occurred after neck trauma or chiropractic manipulation in 4 patients and was spontaneous in 10. Dissection involved the extracranial vertebral artery in 9 patients, the extra-intracranial junction in 1, and the intracranial artery in 4. MRI demonstrated infarcts in the brain stem, cerebellum, thalamus or temporo-occipital regions in 7 patients with extra- or extra-intracranial dissections and a solitary lateral medullary infarct in 4 patients (3 with intracranial and 1 with extra-intracranial dissection). In 2 patients no brain abnormality related to vertebral artery dissection was found and in one MRI did not show subarachnoid haemorrhage revealed by CT. Intramural dissecting haematoma appeared as crescentic or rounded high signal on T1-weighted images in 10 patients examined 3-20 days after the onset of symptoms. The abnormal vessel stood out in the low signal cerebrospinal fluid in intracranial dissections, whereas it was more difficult to detect in extracranial dissections because of the intermediate-to-high signal of the normal perivascular structures and slow flow proximal and distal to the dissection. In two patients examined within 36 h of the onset, mural thickening was of intermediate signal intensity on T1-weighted images and high signal on spin-density and T2-weighted images. MRA showed abrupt stenosis in 2 patients and disappearance of flow signal at and distal to the dissection in 5. Follow-up arteriography, MRI or MRA showed findings consistent with occlusion of the dissected vessel in 6 of 8 patients.
Miller, R. G. and R. Burton (1974). ”Stroke following chiropractic manipulation of the spine.” Jama 229(2): 189-90.
Nadgir, R. N., L. A. Loevner, et al. (2003). ”Simultaneous bilateral internal carotid and vertebral artery dissection following chiropractic manipulation: case report and review of the literature.” Neuroradiology 45(5): 311-4.
Single-vessel cervical arterial dissections typically occur in young adults and are a common cause of cerebral ischemia and stroke. Although the pathogenesis of multivessel dissection is unclear, it is thought to be a consequence of underlying collagen vascular disease. We present a 34-year-old previously healthy man who developed bilateral internal carotid and vertebral artery dissection following chiropractic manipulation.
Nyberg, J., T. Olsson, et al. (2007). ”Karotis- och vertebralisdissektion vanlig orsak till stroke hos yngre. Lindrigt trauma utlösande faktor hos mer än hälften, visar retrospektiv studie.” Lakartidningen 104(1-2): 24-8.
Cervical artery dissection account for 2,5 % of all stroke cases and is the second most common cause of stroke in the younger population. We describe the etiology, risk factors, clinical signs, methods of diagnosis, treatment and prognosis of 49 patients with cervical artery dissection at Umeå University Hospital. Magnetic resonance and helical computed tomographic angiography are the most important tools of diagnosis together with the clinical manifestations of pain in the neck or head combined with focal neurological deficits. A history of a precipitating event or minor trauma was found in 53 % of the patients including 7 patients with a chiropractic manipulation of the neck. Warfarin treatment was given to 47 %. Most of the remaining was treated with aspirin. There are no published randomised treatment trials. Thrombolysis seems to be feasible in stroke caused by dissection. The mortality rate was 6 %. At a six month follow-up had 54 % recovered without a major handicap. Only 10 % recovered completely.
Parenti, G., G. Orlandi, et al. (1999). ”Vertebral and carotid artery dissection following chiropractic cervical manipulation.” Neurosurg Rev 22(2-3): 127-9.
A 50-year-old woman presented a sudden left occipital headache and a posterior circulation stroke after cervical manipulation for neck pain. Magnetic resonance imaging documented a left intracranial vertebral artery occlusive dissection associated with an ipsilateral internal carotid artery dissection with vessel stenosis in its prepetrous tract. This is the first reported case showing an associate vertebral and carotid artery dissection following cervical manipulation. Carotid dissection was asymptomatic and, therefore, its incidence may be underestimated. We emphasize that cervical manipulation should be performed only in patients without predisposing factors for artery dissection and after an appropriate diagnosis of neck pain.
Phillips, S. J., W. J. Maloney, et al. (1989). ”Pure motor stroke due to vertebral artery dissection.” Can J Neurol Sci 16(3): 348-51.
A 39-year-old man presented with a pure motor stroke 9 days after cervical chiropractic manipulation. Computerised tomographic scanning showed a pontine infarct. Cerebral angiography showed changes consistent with the diagnosis of bilateral vertebral artery dissection. It is postulated that the infarct resulted from artery-to-artery embolism.
Rosner, A. L. (2001). ”Chiropractic manipulation and stroke.” Stroke 32(9): 2207-8.
Saeed, A. B., A. Shuaib, et al. (2000). ”Vertebral artery dissection: warning symptoms, clinical features and prognosis in 26 patients.” Can J Neurol Sci 27(4): 292-6.
BACKGROUND AND OBJECTIVES: Internal carotid artery dissection has been extensively studied and well-described. Although there has been a recent increase in the number of reported cases of vertebral artery (VA) dissection, the clinical variety of presentation and the early warning symptoms have not been well-described before. Our objectives in this study include: (1) To determine the early symptoms and warning signs which may help the clinician in the early identification and treatment of patients with VA dissection. (2) To explore the variety of clinical presentation of VA dissection and its relation to prognosis. DESIGN AND SETTING: Retrospective analysis of hospital records in a tertiary academic centre for the period 1989-1999. RESULTS: Twenty-six patients were identified (13 men and 13 women). The mean age was 48. Possible precipitating factors were identified in 14 patients (53%). Sporting activity and chiropractic manipulations were the most common (15% and 11% respectively). Headache and/or neck pain was the prominent feature in 88% of patients and was a warning sign in 53%, preceding onset of stroke by up to 14 days. The most common clinical features included vertigo (57%), unilateral facial paresthesia (46%), cerebellar signs (33%), lateral medullary signs (26%) and visual field defects (15%). Bilateral VA dissection presented in six patients (24%). The most common region of dissection was the C1-C2 level (16 arteries, 51%). Intracranial VA dissection was found in eight arteries (25%). The majority of patients (83%) had favorable outcome. Poor prognosis was associated with (1) bilateral dissection; (2) intracranial VA dissection accompanied by subarachnoid hemorrhage. Only two patients reported stroke recurrence. CONCLUSIONS: Our findings show that VA dissection affects mainly middle age persons and involves both sexes equally. Headache and/or neck pain followed by vertigo or unilateral facial paresthesia is an important warning sign that may precede onset of stroke by several days. Although the majority of patients will have excellent prognosis, this was less likely in patients presenting with subarachnoid hemorrhage or bilateral VA dissection. Recurrence rate was low.
Schellhas, K. P., R. E. Latchaw, et al. (1980). ”Vertebrobasilar injuries following cervical manipulation.” Jama 244(13): 1450-3.
Four cases of brainstem stroke syndromes followed mechanical cervical manipulation; vascular injury was confirmed angiographically. A comprehensive review of the literature on vertebrobasilar injuries disclosed the various mechanisms of injury and pathogenesis of subsequent vascular complications following cervical manipulation. Emphasis is given to the potentially devastating neurological complications, particularly in view of the increasing utilization of chiropractic therapy.
Sedat, J., M. Dib, et al. (2002). ”Stroke after chiropractic manipulation as a result of extracranial postero-inferior cerebellar artery dissection.” J Manipulative Physiol Ther 25(9): 588-90.
OBJECTIVE: To describe a case of dissection of the postero-inferior cerebellar artery (PICA) after cervical manipulation. Clinical Features: After cervical manipulation, a 42-year-old woman had a cerebellar syndrome related to an infarct in the area supplied by the PICA, confirmed by computed tomography of the brain. Cerebral angiography showed a normal appearance of the vertebral artery, a cervical extradural origin of PICA, and a dissection of the latter at the C1-C2 level. Intervention and Outcome: Anticoagulant treatment with heparin was implemented. A positive outcome was achieved after 3 weeks. CONCLUSION: Anatomical variations of the vertebral arteries and their branches are not infrequent and may constitute a predisposing factor to complications after neck manipulation.
Sherman, D. G., R. G. Hart, et al. (1981). ”Abrupt change in head position and cerebral infarction.” Stroke 12(1): 2-6.
Eight patients are described who developed infarctions in the vertebral-basilar artery distribution following chiropractic neck manipulation or spontaneous head turning. The angiographic and autopsy findings indicate that injury to the intima of the vertebral artery at the atlantoaxial joint forms a nidus for thrombus formation which may propogate or embolize to involve other vessels in the vertebral-basilar system and result in progressive brainstem infarction. The role of anticoagulation in these patients is discussed.
Smith, W. S., S. C. Johnston, et al. (2003). ”Spinal manipulative therapy is an independent risk factor for vertebral artery dissection.” Neurology 60(9): 1424-8.
OBJECTIVE: To determine whether spinal manipulative therapy (SMT) is an independent risk factor for cervical artery dissection. METHODS: Using a nested case-control design, the authors reviewed all patients under age 60 with cervical arterial dissection (n = 151) and ischemic stroke or TIA from between 1995 and 2000 at two academic stroke centers. Controls (n = 306) were selected to match cases by sex and within age strata. Cases and controls were solicited by mail, and respondents were interviewed using a structured questionnaire. The medical records of interviewed patients were reviewed by two blinded neurologists to confirm that the patient had stroke or TIA and to determine whether there was evidence of arterial dissection. RESULTS: After interview and blinded chart review, 51 patients with dissection (mean age 41 +/- 10 years; 59% female) and 100 control patients (44 +/- 9 years; 58% female) were studied. In univariate analysis, patients with dissection were more likely to have had SMT within 30 days (14% vs 3%, p = 0.032), to have had neck or head pain preceding stroke or TIA (76% vs 40%, p < 0.001), and to be current consumers of alcohol (76% vs 57%, p = 0.021). In multivariate analysis, vertebral artery dissections were independently associated with SMT within 30 days (OR 6.62, 95% CI 1.4 to 30) and pain before stroke/TIA (OR 3.76, 95% CI 1.3 to 11). CONCLUSIONS: This case-controlled study of the influence of SMT and cervical arterial dissection shows that SMT is independently associated with vertebral arterial dissection, even after controlling for neck pain. Patients undergoing SMT should be consented for risk of stroke or vascular injury from the procedure. A significant increase in neck pain following spinal manipulative therapy warrants immediate medical evaluation.
Turgut, M. (2002). ”Ischemic stroke secondary to vertebral and cartid artery dissection following chiropractic manipulation of the cervical spine.” Neurosurg Rev 25(4): 267.
Williams, L. S. and J. Biller (2003). ”Vertebrobasilar dissection and cervical spine manipulation A complex pain in the neck.” Neurology 60(9): 1408-9.
22 april, 2009 kl 22:26
Henrik,
Ernst och Singh anger visserligen inte direkta referenser till vad de beskriver i boken, men flera av de fall och artiklar de nämner beskrivs tillräckligt för att man själv ska kunna hitta artikeln. Sedan är det inte svårt att själv hitta någon av de många fallstudier och andra studier som stödjer var de påstår. Så att deras skildringar skulle vara baserat på fantasi är bara strunt. Vetenskapliga rapporterna stämmer väl överens med bokens berättelser.
Fallstudier och obduktionsrapporter visar i flera fall att det är högst sannolikt att det är just nackmanipulation som skadat artärerna och givit upphov till stroke. Olle redovisar här ovan en ordentlig lista som visar på riskerna med nackmanipulation.
Artikeln av Cassidy et al har, som redan poängterats, fått en hel del kritik. Exempelvis skrev Jean-Yves Maigne (tidigare president i Frankrikes sällskap för manuell medicin) så här i ett brev till tidsskriften Spine:
”This conclusion is in opposition with the current literature. Furthermore, if their hypothesis is true, that would mean that the chiropractors deliver neck manipulation in every single case of VBA dissection (despite the fact that accompanying symptoms such as vertigo or facial paresthesia are present in ±50% of the cases)1 and that their training in neurology is poor, to say the least. It would also mean that, because the space of time between the first symptom and the onset of the stroke is 1 to 7 days in a large majority of cases, a very short period of time is let to the patient to decide to take an appointment, see the chiropractor, have his/her neck X-rayed by a radiologist, and come back to the chiropractor to receive the treatment. This is physically impossible in many cases. Finally, it would also mean that, as neck rotation is a well-known risk factor for VBA dissection, the risk would tend toward 0 when the rotation is forced. This is absurd.”
Henrik du påstår att Ragvni ljuger när hon skriver att rapportens författare antar att det är symptom från en begynnande dissektion som får patienterna att söka vård. Har du läst studien? För det är precis vad författarna antar.
Vidare menar du att Ragnvi motsäger sig själv, men det var ju olika resultat Ragnvi syftade på (Cassidys resultat och fallrapporternas resultat).
22 april, 2009 kl 22:51
Cassidys m fl:s rapport,(för övrigt mycket större rapport) gör att de här rapporterna kommer i ett annat ljus.Men risken för biverknigar skall man ta alvarligt på vid alla slags behandligar,och det har diskuterats mycket inom kiropraktiken. Det är faktiskt mycket viktigt för alla kiropraktorer.
Risken för biverkningar skall man ta alvarligt på,Jag hoppas du också gör
det,även för egen del.
”Eight patients are described who developed infarctions in the vertebral-basilar artery distribution following chiropractic neck manipulation or spontaneous head turning.”
Skall jag tolka det här som att du vill förbjuda inte bara kiropraktik utan även spontana huvudvridningar?
Henrik
PS Du som är intresserad av den här problematiken var väl och lyssnade på
Pierre Cote´ när han talade på konferensen för läkare i stockholm. För du missade väl inte den?
22 april, 2009 kl 23:03
Om du mot förmodan inte var på konferensen så kan du i alla fall läsa föredragspresentationerna på : naprapater.se]och klicka dig vidare på ”Forum on Manual Medicine 2009”, så hittar du presentationerna där i pdf format.Det kan väl inte skadda att läsa lite ny forskning? Tycker du de missar något så kan du alltid meddela det.
Henrik
23 april, 2009 kl 9:50
Den som tror att ”medvetenskaps” inlägg speglar mina ståndpunkter på ett
korrekt sätt vill jag uppmanna att läsa om mitt inlägg från:15 april, 2009 kl 22:25
Henrik
23 april, 2009 kl 14:42
Tack Henrik för att du tar dig tid att diskutera med oss det ger oss mer kunskap. Men jag förstår inte riktigt vad du vill uppnå med din sista kommentar till mig (21 apr 18:45). Tror du att jag ska kunna plocka fram vetenskapliga studier som visar att kiropraktorer är enögda och okritiska? Några sådana finns naturligtvis inte, även om jag vet att det finns många som delar min åsikt. Däremot har jag själv en tillräcklig vetenskaplig skolning för att kunna göra en egen bedömning. Jag har läst andras kritik av Cassidys studie och även granskat den själv. Det finns många saker i den som väcker frågor och kan tolkas på alternativa sätt.
Hela upplägget gör att det finns utrymme för många olika felkällor som kan påverka resultatet.
Till exempel:
1. Studien har bara använt sig av sjukvårdskvitton inte journaler. Är det säkert att de kiropraktorer som som råkat ut för att patienten fått en allvarlig skada har debiterat för den behandlingen?
2. Är ”discharge codes” tillförlitligt. Enligt en Amerikansk läkare så är den inte alltid det, utan man väljer ofta den kod som ger störst ersättning från sjukförsäkringssystemet.
3. De patienter som uppsöker kiropraktor är yngre och friskare än de som går till läkare. Hur kan det påverka utfallet?
4. De som togs med i studien hade diagnoskod 433,0 och 433,2.( Occlusion eller stenos i arteria basilaris resp arteria vertebralis). Dessa koder säger inget om den bakomliggande orsaken. Vi vet inte om det fanns en dissektion eller ej. För att få reda på det måste man läsa i journalerna. Eftersom det är just dissektion som man tror att halsmanipulationen kan orsaka så är detta en viktig uppgift som helt skulle kunna förändra slutsatserna av studien.
5. Diagnoskod 433.3 (occlusion av multipla och bilaterala precerebrala artärer) togs inte med. Varför inte det? Många av de fall där man misstänker att skadan orsakats av nackmanipulation är just bilaterla.
m.m.
Enligt min erfarenhet så går kiropraktorer i taket om man säger att kiropraktik kan orsaka stroke (Se tex Mats Reimers blogg. Håll kiropraktorn borta från nacken!). http://www.dagensmedicin.se/asikter/blogg/gastbloggar/mats_reimer/2008/11/14/hall-kiropraktorn-borta-fr/index.xml?comment-saved=1&all-comments=1#comments.
Du reagerade på liknande sätt, att döma av din första kommentar (14 apr 12:19), eller har jag fel?
Ergo detta kan jag bara tolka som att kiropraktorer gärna tolkar studien okritiskt.
Angående hur stor risken är så går det inte att säga säkert idag. Vi vet bara att den är liten. Hur liten den är spelar mindre roll. Frågan är om nyttan med nackmanipulation överväger risken. En metod med så dåligt dokumenterad effekt som nackmanipulation får inte vara förenat med någon allvarlig skaderisk alls. I alla fall inte när det finns andra behandlingsalternativ och grundsjukdomen inte är särskilt allvarlig.
23 april, 2009 kl 22:29
detta skrev jag:
”21 april, 2009 kl 18:45
Ranvi om du har fakta som styrker nedastående påstående av dig så är det väl bra om du kommer med dem nu.”
“Henrik! Du har läst studien, Cassidy et al 2008, lika okritiskt och enögt som större delen av kiropraktorkollektivet.”
Sedan skrev du:
Tack Henrik för att du tar dig tid att diskutera med oss det ger oss mer kunskap. Men jag förstår inte riktigt vad du vill uppnå med din sista kommentar till mig (21 apr 18:45). Tror du att jag ska kunna plocka fram vetenskapliga studier som visar att kiropraktorer är enögda och okritiska? Några sådana finns naturligtvis inte, även om jag vet att det finns många som delar min åsikt.
Ditt påstående är ett påstående om ett sakförhållande som kan vara sant eller falskt.
Eftersom du hävdar att det väldigt negativa omdömet är sant, så borde du på något sätt kunna belägga det.
Det är inte en åsikt av slaget jag tycker grönt är vackrare än blått.Alltså ett helt
subjektivt omdöme.
Om någon skrev att : Majoriteten av veterinärererna ägnar sig åt tidelag. Skulle
du inte vilja att den personen förklarar vad för fakta som ligger bakom påståendet?
24 april, 2009 kl 7:57
Henrik!
Om det nu är så all större delen av kiropraktorena (och du själv?) inte tolkar studien på det sätt som jag trodde, så kunde du väl säga det i klarspråk i stället för att blanda in anklagelser om lögner och förtal. Jag har svårt att förstå det du skriver. Vad tror du själv egentligen? Kan nackmanipulation orsaka stroke eller inte? Kan du vara vänlig att svara med ja eller nej? Det du skrivit hittils ger dubbla signaler.
24 april, 2009 kl 8:50
Det var ju synd att det skulle behövas ett exempel om din egen yrkesgrupp för att få dig att förstå att ett kränkande omdöme om en annan yrkeagrupp är just kränkande.
Om någon påstår något som är nedsättade och inte sant om en yrkesgrupp. Är inte det just lögn och förtal?
Fundera på exemplet om din egen profession.
Är det viktigare att jag ger ett ja eller nej svar, än att jag ger ett nyanserat och innehållsrikt svar?
24 april, 2009 kl 9:04
Att den kanadensiska undersökningen inte tog med patienter som var inne på
sin andra stroke tror jag beror på att ingen kiropraktor skulle behandla en
patient som har haft en stroke med HVLA manipulationer.Det skulle alltså ge
en snedvridning av materialet.
Henrik
24 april, 2009 kl 9:30
Henrik
Ett förtydligande, å ena sidan blev du upprörd över att jag skrev att större delen av kiropraktorkollektivet tolkar Cassidys studie på ett sätt som jag anser är okritisk och enögt. Men både i tidigare och senare inlägg försvarar du kiropraktorernas vanliga tolkning (att studien är ett starkt stöd för att kiropraktik inte orsakar VBA stroke). Just den tolkning som jag tycker är felaktig och okritisk. Hur ska du ha det egentligen?
24 april, 2009 kl 11:19
Henrik
Du skrev:
”Att den kanadensiska undersökningen inte tog med patienter som var inne på
sin andra stroke tror jag beror på att ingen kiropraktor skulle behandla en
patient som har haft en stroke med HVLA manipulationer.Det skulle alltså ge
en snedvridning av materialet.”
Hade du läst ordentligt så hade du upptäckt att jag inte kritiserade just denna punkt!
Jämförelsen med tidelag förstår jag inte den är ologisk och irrelevant i sammanhanget. Om du vill säga så så var så god.
24 april, 2009 kl 12:07
Ursäkta jag har aldrig sagt att man kan utesluta att nackmanipulationer kan orsaka stoke.Vad jag har sagt att det behövs mer forskning innan man med säkerhet kan fastslå vad orsakerna är.
Det är lite synd att du inte förstår vad jag skriver, utan i stället hittar på åsikter
som du tillskriver mig.
Du påstår dig veta vad majorieten av kiropraktor kollektivet tycker.Men efter
den här diskussionen står det klart att det bara handlar om dina egna fördomar om kiropraktorer.
Det verkar tyvärr meningslöst att försöka fortsätta den här diskussionen.
24 april, 2009 kl 12:31
Hej allihopa,
Har läst er allas synpunkter med intresse då jag själv har besvär som härstammar från nacken. Jag går hos en sjukgymnast som successivt lyckas få upp rörligheten i nacken och därigenom mildrat besvären. En del kvarstår dock men behandlingen är ej slutförd ännu så förhoppningsvis blir jag fri från resterande besvär. Jag var även hos en kiropraktor för ytterligare ett utlåtande om vad som ligger bakom mina besvär och under undersökningen konstaterade han att min atlaskota är förskjuten vilket han trodde kunna åtgärda med hjälp av ett milt ryck. Han försökte men det gick inte eftersom jag spände mig allt för mycket. Vid mitt nästa besök hos sjukgymnasten sa jag vad kiropraktorn hade sagt men min sjukgymnast ville inte kommentera hans åsikt.
Jag är ingen läkare, sjukgymnast eller kiropraktor men eftersom alla dessa typer av vård går att söka via landstinget utgick jag i alla fall från att det var vetenskapligt beprövade typer av vård och att dessa respekterades sinsemellan yrkesgrupperna. Uppenbarligen finns synpunkter på nackmanipulation och dess inverkan och innan jag läste era inlägg såg jag en korrigering av min atlaskota som ett alternativ om sjukgymnasten inte lyckas kurera mig, men nu vet jag inte längre.
Antiantotec menar att deras justering utföres utan hastiga ryck och om det stämmer är detta då ett säkrare alternativ än en kiropraktor?
Med tanke på vad min kiropraktor sa undrar jag om det är en vedertagen åsikt inom kiropraktorkåren att atlaskotan kan ha den effekt på människans välbefinnande som Atlantotec påstår?
Tacksam för era synpunkter.
24 april, 2009 kl 14:34
Hej Rickard!
atlantotecks påståenden om atlas kotans betydelse är betydligt överdrivet.
Det fanns en kiropraktorskola som undervisade på det sättet mellan 1931-1951
men efter det så finns det ingen som tror på det.
Men det är tänkbart att deras behandling kan ha viss effekt.
Om det bara är stelhet som är kvar så kan streching vara ett alternativ.
Om du funderar på att prova en annan kiropraktor, så berätta om dina problem
att slapna av om han använder någon teknik som är lämplig för dig. För sådana
finns.
de är de råd jag kan ge utan att ha undersökt dig.
Henrik
24 april, 2009 kl 15:02
Henrik du skrev:
”Ursäkta jag har aldrig sagt att man kan utesluta att nackmanipulationer kan orsaka stoke.Vad jag har sagt att det behövs mer forskning innan man med säkerhet kan fastslå vad orsakerna är.”
Men ditt initiala inlägg signalerar att du är hyffsat övertygad om att stroke i alla fall inte orsakas som följd av kiropraktikers nackmanipulation.
Korrekt uppfattat?
24 april, 2009 kl 16:18
Nej!
Det är nedanstående som gäller.Det finns inge skäl att komma med lösa spekulationer(.Det överlåter jag åt andra .)
Ursäkta jag har aldrig sagt att man kan utesluta att nackmanipulationer kan orsaka stoke.Vad jag har sagt att det behövs mer forskning innan man med säkerhet kan fastslå vad orsakerna är.”
”Cassidys studie visar att man inte vet vad som orsakar arteria vertebralis och arteria carotis disektioner.Vare sig hos läkar patienterna eller kiropraktor-
patienterna.Men det innebär också att man inte kan utesluta någon faktor
som möjlig orsak!
Är det verkligen svårt att förstå?” !7/ april
”Undersökningen visar att det är lika vanligt med arteria.vertebralis. dissektion vid kiropraktisk behandling som vid läkarbehandling, och den påstår verkligen inte att man kan säga vad a.v.disektionerna beror på eller inte beror på.Den som ägnar sig åt det är Ezard Ernst och hans proselyter.Ernst påstår att alla kiropraktikpatienter som fått a.v. disektion har fått det pga spinalmanipulation.
Du verkar dela den ståndpunkten och skriver “fallraporterna talar sitt tydliga språk.”
Men du skriver också.: “Resultatet kan tolkas på många alternativa sätt, det är bara fantasin som sätter gränser.”
Det här går naturligtvis inte ihop du förespråkar två oförenliga ståndpunkter i samma inlägg!
De orsaker som ger läkarpatienterna arteria vertebralis dissektioner finns naturligtvis också hos kiropraktor patienterna av det enkla skälet att det inte är två olika grupper utan så gott som alla kiropraktor patienter är också emellanåt patienter hos läkare och därför är Ernst antagande att alla a. v. dissektioner hos kiropraktorpatienter beror på spinnala manipulationer orimligt.” 15/4 (Missa inte ordet ”alla” i sista meningen.
Så som jag sagt flera gånger. Det behövs mer forskning för att fastslå vad som orsakar a.v. dissektion.
Henrik
24 april, 2009 kl 18:12
Hej Henrik och tack för ditt svar.
Det är inte stelheten i sig som är till besvär utan det är den huvudvärk, lättta yrsel, knäppande käkar och ett tjutande öra som enligt både kiropraktorn och sjukgymnasten härleder från mina övre halskotleder. Skillnaden dem emellan är hur man lindrar/åtgärdar det.
För ca 10 år sedan trillade jag baklänges och slog i bakhuvudet ganska ordentligt och fick efter det problem med nacken. Månaderna efter kunde jag knappt hålla huvudet upprätt men efter mycket sjukgymnastik var jag, bortsett från de knäppande käkarna, återställd efter drygt ett år. Jag har iofs varit lite begränsad var det gäller arbete ovanför huvudet men ingen konstant värk.
Men nu i mars fick jag, under idrottande , av en olyckshändelse ett slag över ansiktet som direkt resulterade i en kraftig värk i bakhuvudet, ungefär där skallbenet börjar, samtidigt som det strålade kraftigt över skallen mot pannan. Värken i nacken har klingat av och så även de andra symptomen men inte helt vilket driver mig till vansinne.
Vid första olyckstillfället, när jag låg inlagd pga av hjärnskakningen jag fick i mitt fall , och började känna av nacken vilket jag påpekade till läkaren var diagnosen ”det är nog kudden du inte gillar”. Att gå till sjukgymnast (kiropraktor var det ingen som nämnde)sa de först 2-3 månader efteråt då jag lyckats tjata till mig en vanlig röntgen som givetvis inte visade något. Magnetröntgen var det inte tal om.
Denna gång vände jag mig till vårdcentralen och han bad mig vrida på huvudet åt olika håll . Därefter förklarade han att det är svårt att ställa diagnos men inget var iaf brutet. Rådet var att återkomma om det inte blev bättre vilket jag i dag gjorde. Dåfrågade vad jag tror de ska kunna hjälpa mig med!! Med anledning av min bakgrund tyckte han dock att en magnetröntgen kunde vara något för att lugna mig. Jag nämnde vad kiropraktorn hade sagt angående min atlaskota och på det replikerade han att om den hade varit förskjuten hade jag inte stått upp nu.
Med tanke på hur man blir behandlad inom svensk sjukvård och de olika teorier som florerar inom olika vårdinsatser är det förståligt att folk är för förvirrade. Vem ska man lita på och vilka råd vågar man följa.
24 april, 2009 kl 20:22
Pierre Coté DC (doctor of chiropractic) som Henrik hänvisat till som stöd för sina åsikter är medförfattare till Cassidys studie. Det är för mycket begärt att Coté ska kunna eller ens vilja genomskåda misstag och felslut i sin egen studie.
25 april, 2009 kl 22:32
Rickard sa: ”Med tanke på hur man blir behandlad inom svensk sjukvård och de olika teorier som florerar inom olika vårdinsatser är det förståligt att folk är för förvirrade. Vem ska man lita på och vilka råd vågar man följa.”
1. Som representant för den vetenskapliga vården är det trist att höra att du fått ett tråkigt bemötande av oss, och jag ber om ursäkt för det. Tyvärr finns det väl rötägg eller bara rent olämpliga personer inom alla yrkesgrupper, men det blir ju värre konsekvenser när det är läkare som är det. Jag vill dock gärna tro att det inte gäller majoriteten av oss. Alla kollegor som jag känner brinner verkligen för att göra det bästa för sina patienter. Även de som har mindre gott rykte!
2. Det kan också vara ”tråkigt” att följa vetenskap och evidens, för det blir inte alltid vad patienterna önskar. Det blir en svår balansgång för oss ibland. Vi får ju inte lova en massa strunt på fantasifulla grunder, som alternativmedicinarna kan, utan måste alltid följa bästa tillgängliga evidens. Vilket är lite synd på sätt och vis, för då kan vi kanske inte alltid utnyttja placeboeffekten lika bra som alternativmedicinarna kan. På den punkten är de erkänt bättre än många läkare. Placeboeffekten är en mycket stark och viktig kraft för bot och lindring. Hela alternativrörelsen lever på den! (Apotekets ständiga byten till billigaste preparaten är ett eländigt sabotage mot placeboeffekten!)
3. ”Olika teorier som florerar” — Man kan ofta tolka samma studie på olika sätt. Det är en del av det som är så fascinerande med forskning och vetenskap, hur man ska tolka resultaten. (Se bara på debatterna om fett i kosten eller den globala uppvärmningen!) Det gäller att planera och utföra sin forskning så väl, att resultaten blir entydiga. Men vi måste alltid läsa mellan raderna och anstränga oss att genomskåda fallgroparna och försöka tolka på ett annat sätt än rapportförfattarna. Lyckas vi inte med det, har de gjort ett bra jobb! Då kan det bli dags att skärskåda sin egen ståndpunkt igen. Se gärna dessa goda råd från SBU: http://www.sbu.se/sv/Vetenskap–Praxis/Vetenskap-och-praxis/2053/
4. ”…olika teorier…” — Ja, vetenskapen skrider alltid framåt och är ständigt på hugget att överge sina ståndpunkter, om det kommer ny och bekräftad forskning som övertygar. Det är det som är vetenskap. Inte att hänvisa till hundra- eller tusenåriga traditioner eller någon guruliknande upphovsman som teorin står och faller med. Det är inte vetenskap. Men jag förstår att allmänheten kan uppfatta detta som att forskarna egentligen inte vet vad de ska tycka…
5. ”Vilka råd vågar man följa?” — Tja, läs igenom denna blogg och dess kommentarer igen, så kan du bilda dig en uppfattning om du ska gå till en kiropraktor eller ge den vetenskapliga vården en ny chans. Du kan inte fråga någon av oss, för våra respektive svar är redan givna (diametralt olika!) och frågan förblir då egentligen obesvarad. Du måste tänka själv.
25 april, 2009 kl 23:42
Hej Ove och tack för ditt svar.
Du behöver inte be om ursäkt för det bemötande jag har fått, det är inte det jag är ute efter. Vad jag vill är att någon verkligen försöker ta reda på vad som orsakar mina problem och försöker göra någonting åt det. Om det är den vetenskapliga vården eller någon annan spelar mindre roll så länge man vågar lita på vården i fråga och det är just det jag menar vara ett orimligt ansvar att lägga på allmänheten. Innan detta hände var jag i tron att all vård som finns inom landstingets regi var vetenskaplig men nu när jag fått klart för mig vilka meningsskiljaktigheter som föreligger er emellan blir jag konfunderad. Jag anser inte att jag som är helt okunnig om vård ska behöva fatta mitt eget beslut om vad som är det bästa alternativet för mig.
Jag har all respekt för alla parter men när läkaren på vårdcentralen, utan någon annan undersökning än att be mig röra huvudet fram och tillbaka, sa att ”om det inte gåt över får du lära dig leva med det” ja då naggas min repekt en aning. För min del handlar det då inte om det är tråkigt att följa ”vetenskap och evidens” utan vad vetenskap och evidens har att erbjuda. Kan en läkare dra den slutsats han gjorde med den bristfälliga undersökning han gjorde eller är det så illa att inga ytterligare undersökningar finns att tillgå? Jag hoppas och tror att det finns mer inom den ”vetenskapliga vården” men det känns som om jag måste tjata för att de ska ens tänka på att utreda det ytterligare.
26 april, 2009 kl 12:07
Rickard, Jag förstår att du blir förvirrad av meningsskiljaktigheter och ovetenskap. Man måste kunna lita på landstingsvården. Vi på läkarsidan, de flesta av oss iaf, är bekymrade över hur New Age och alternativrörelsen utnyttjar de lidande och profiterar på deras sårbarhet med allehanda påhitt. Det blir extra känsligt när vi kommer in på kiropraktiken, eftersom den genom politiska beslut övergått från att lyda under kvacksalverilagarna till att sortera under Socialstyrelsen. Notera att politiker sällan är vetenskapligt eller medicinskt skolade, utan de bara följer sin ideologi. Även de kan bli offer för bondfångare. (Som tex när de installerade vattenvirvlare i Riksdagshuset!!! http://www.vof.se/aktuellt.php?year=2001#notis10 http://plusminus.adante.se/)
Motivet för legitimeringen var att man skulle få bättre kontroll över den kiropraktiska verksamheten. T.ex. att man nu inte kan kalla sig kiropraktor om man inte har någon utbildning och att man är tvungen att rapportera in skador och biverkningar.
Problemet är, som du har förstått av diskussionen ovan, att vi på läkarsidan i allmänhet inte har förtroende för de välutbildade kiropraktorerna heller. För vi anser att deras utbildning är snedvriden och bygger på felaktiga grundteser, främst idén om ”subluxation”, sedermera omdöpt till ”funktionsstörning”, i en led, vanligen ryggkota. Existensen av subluxation eller funktionsstörning har aldrig kunnat visas, utan det är vad kiropraktorn säger att det är i varje enskilt fall. Liksom den ”funktionella” benlängdsskillnad som de nästan alltid säger att patienten har. Sedan behandlar de den, och vips försvinner benlängdsskillnaden!
Att kiropraktisk manipulering har en viss effekt vid ryggsmärtor och kanske även vid nacksmärtor är relativt accepterat, men det är inga revolutionerande effekter vi talar om, det är inte bättre
resultat än vid konventionell behandling. Det finns helt enkelt ingen riktigt bra behandling vid ospecifika rygg och nacksmärtor (som oftast men inte alltid går över av sig själva, även om det tar lång tid). Det man tycker sig veta idag är att rörelse och gymnastik är den bästa metoden vilken övrig behandling det än kombineras med. Sedan återstår för läkaren att ge det trista beskedet att han/hon inte kan göra mera. Det finns iaf ingen anledning att utsätta sig för risken att få stroke…
26 april, 2009 kl 12:15
Rickard, ”…utan någon annan undersökning än att be mig röra huvudet fram och tillbaka…”
Men det är ju så att den som har adekvat utbildning och vet vad man ska titta på och hur, ser väldigt mycket som andra inte ser. Jfr t.ex. domare och kommentatorer i konståkning eller hundutställningar, eller en bilmekaniker som hör något på motorljud som vi andra inte uppfattar. Du har säkert själv en yrkesutbildning eller specialintresse där du uppfattar detaljer som andra inte uppfattar. En kroppsundersökning innehåller betydligt mer än det som patienten märker att vi gör. Problem i rörelseapparaten avslöjar sig snabbt när vi ser rörelsen utföras.
26 april, 2009 kl 17:14
Ove, Det är säkert som du påstår att en läkare har kunskap nog att bedöma om en allvarlig skada föreligger genom att, som i mitt fall, betrakta nackens röreslemönster vid rörelse. Intressant att notera är att du även nämner att det inte finns någon bra behandling för ospecifierade nacksmärtor. Är det rätt uppfattat av mig att ni läkare anser nämnd undersökning vara tillräcklig för att klassificera min skada som ospecifierad?
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg föreslog min läkare i fredags en MR och detta mest för att lugna mig. Som han uttryckte sig har jag inga större förväntningar på den kommande röngen eftersom han redan uttryck sig att jag får lära mig att leva med det om det inte går över.
Finns det olika nivåer på MR? Jag har läst att det i andra länder förekommer röntgenmetoder där de hittar skador som vi med svensk metod inte gör. Jag vet inte i detalj vari skillnaden ligger men nu när jag har chansen att lyfta frågan mot någon som uppenbarligen är kunnig i området vill jag passa på.
26 april, 2009 kl 18:18
Rivvard, Jag heter Olle
Huruvida din undersökning var tillräcklig eller din ev. skada ska kallas ospecificerad kan jag inte yttra mig om, eftersom jag varken träffat dig eller läst journalen.
Och att det ”inte finns mer att göra” eller du ”måste lära dig leva med det” ska aldrig tolkas som att allt är slut, utan bara att det inte finns någon bra dundermedicin eller operation eller dylikt som plötsligt ska trolla bort besvären, utan att det mera hänger på dig själv nu. Du måste förstås få hjälp att hitta lämpliga rörelsemönster, styrketräning, höja smärttröskeln, mm.
Sen är det så med våra hjärnor, att precis som vi blir allt skickligare på sådant som vi övar mycket, så blir vi också allt känsligare för sådana impulser inkl. smärtimpulser som vi tar emot mycket. Man kan säga att du (naturligtvis ovetande och utan att vilja det) har ”övat” mycket på att känna din nacksmärta. Det är inte lätt att på egen hand bryta det mönstret. KBT (kognitiv beteendeterapi) lär ha god effekt. Tyvärr är det nog väldigt svårt att komma till. Duktiga KBT-psykologer är det ont om. Sen gäller det också att inte vara allergisk mot sånt som börjar på ps-! Ingen säger att dina besvär är ”psykiska”, bara att vissa psykologer är bättre än andra sjukvårdsgivare på att lindra vissa bidragande processer i ditt lidande. De flesta landsting har nog både smärtteam och ryggskola som du borde få remiss till.
26 april, 2009 kl 18:47
Rickard, jag vet inte vad du menar med ”nivåer på MR”? Nog finns det skillnader i lässkickligheten hos olika röntgenläkare. Men ingen läser bilderna självständigt förrän de blivit MYCKET duktiga på det. Själv gör jag det inte ännu. Det blir alltid minst fyra ögon som granskar bilderna.
Ang. det som vissa påstår sig hitta hos vissa whiplashpatienter, så handlar det om ligament mellan kotor. Dessa är mycket kraftiga, men vid mycket kraftigt våld kan det hända att de rupturerar (går av), vanligen delvis, sällan helt. Alltså snarare översträcks. Vi diskuterade just detta vid en MR-kurs i Lund nyligen. Och svaret från de verkliga superexperterna där var att sådana skador är sällsynta och svåra att tolka entydigt på bilderna, och resultaten av operation är inte övertygande. Det blir ändå styrketräning som rekommenderas.
Det är inte speciella röntgenmetoder som hittar skadorna, utan övertygelsen hos den som letar… Det utesluter inte att det kan finnas enstaka(?) fall där en sådan ruptur är sann och en operation som lyckas.
Jämför med den kanske allra vanligaste ligamentrupturen, den på främre utsidan i fotleden vid en allvarlig stukning (googla på fibulotalare anterius). Viktigt ledband som ska kunna hålla hela kroppens tyngd i balans. Den skadan är lätt att diagnostisera utan röntgen, den är sällan total, och den behandlas nästan alltid ”konservativt”, dvs utan operation. Kryckkäppar och total avlastning i en vecka, sedan ställa ner foten försiktigt (”markera steg”) i någon vecka, sedan till sjukgymnast för speciella rörelse- styrke- och koordinationsövningar, samt instruktioner hur man ska linda leden under konvalescenstiden. Som kan vara uppåt ett halvår! Sedan ska man vara helt återsälld.
26 april, 2009 kl 20:33
Ja du ser, kan inte ens läsa.. Ber om ursäkt för Ove.
Jag förstår att du inte kan uttala dig ang mina besvär utan att ens ha träffat mig eller har tillgång till journalen men anser du, rent generellt, att man kan kalla det en ospecificerad skada utan ytterligare undersökningar än lite huvudvridningar? Är det inte av vikt att försöka diagnostisera skadad innan rekommedationer för fortsatt vård ges? Du nämner fotleden som exempel där rekommendationen är total avlastning första veckan och därefter gradvis belastning. För min del löd rekommendationen, om du tränat innan, fortsätt med det. Iofs antar jag att läkaren hade upptäkt en sådan skada vid huvudvridningarna.
Det jag läst om röntgenundersökningar var att de ”provocerade lederna” under undersökningen och därmed kunde de lättare urskilja eventuella skador. Den exakta innebörden av den tekniken kan jag inte utala mig om men det kanske är något du har hört om?
Vad gäller min värk nu är det bara huvudvärk och lätt yrsel som kvarstår och om om liknelser kan göras för konvalesenstiden mellan en fotled och nacken är det positivt att läsa att den för en fotled är sex månader.
26 april, 2009 kl 23:16
Nej, jag kan inte uttala mig om någon diagnos på den beskrivningen. Det vore fel av mig. Hade det varit jag hade jag sett mycket mer än du tror på ”lite huvudvridningar”. Jag vet inte vad din doktor såg.
”Provokation” av halsryggen gör vi ibland. Betyder att vi tar bilder i sidoprojektion vid såväl bakåt- som framåtböjning, i tillägg till det vanliga neutralläget. Kan nog ge ledtråd till ev. ligamentskada, men jag har aldrig sett någon på sådana bilder. De som verkligen har en ligamentskada är nog i allmänhet mkt sjukare än att de kan komma polikliniskt och ta provokationsbilder.
Nu måste jag jobba. Nytt akutfall…
26 april, 2009 kl 23:21
Hej Rickard
Din huvudvärk kan eventuelt komma från” triggerpoints” i sternocleidiomastoideus muskeln.
Så börja med att fråga sjukgymnsaten du går hos om han / hon kan
hjälpa dig med det . (fall det inte redan är prövat.)
Annars brukar kiropraktorer och naprapater behärska
tekniken. Yrsel har ibland ha med låsningar i övre delen av nacken att göra.
Eventuellt kan också huvudvärken komma därifrån.
Ge sjukgymnasten en chans att klara av problemet. Om du byter terapeut för ofta
så kanske ingen får chansen att lösa problemet, och det blir svårt att veta vad
som har effekt. Fråga gärna hur många behandligar man brukar få gå för ett
problem som ditt.
Lycka till !
Henrik
27 april, 2009 kl 12:24
Olle: I vilka fall brukar ni ta bilder under provokation?
Du nämnde KBT terapi i ett tidigare inlägg och jag undrar om du råkar känna till någon duktig dito i Jönköping med omnejd.
27 april, 2009 kl 12:36
Henrik: Jag har för avsikt att fortsätta gå hos min sjukgymnast till mina besvär försvinner, vilket jag fortfarande hoppas att de ska göra. Jag inbillar mig att jag har sämre odds eftersom det är andra gången jag skadar mig i nacken men jag är som sagt ingen expert och jag hoppas mina antaganden är fel.
Enligt sjukgymnasten härleder mina besvär från den övre regionen i nacken och jag antar att den muskel du refererar till är lokaliserad där. Han jobbar med att få i gång rörligheten, med hjälp av diverse stretchövningar, vilket han tror ska hjälpa.
Vad har kiropraktorer och naprapater för tillvägagångssätt för dylika problem?
27 april, 2009 kl 13:33
Hej Rikard
Kiropraktorer och naprapater arbetar med att normalisera rörligheten i kroppens
leder och muskulatur. Vilka metoder man använder beror på vilket problem det
gäller. I dit problem som i andras är det viktigaste att förstå vad som är fel.
Innan man bestämmer vad som ska göras.
När du är bra kan du börja tränna för att behålla normalrörlighet och normal
styrka.
Streching kan vara bra för en del nackmuskler,men vad det gäller nacken är det för en del muskler bättre att massera pga nackens anatomi.
Man ska naturligtvis unvika det betende som lett till problemen men med tanke på avd du berättat, så har du utan tvekan redan insett det.
Henrik
27 april, 2009 kl 14:50
Hej Henrik,
Baserat på mina egna (ringa)erfarenheter och allt som förekommit här och på andra forum på webben verkar det vara omöjligt att fastställa vad som är fel. Däremot verkar symptomen vara liknande för många som råkat ut för en nackskada. Sen finns ju uppenbara meningsskiljaktigheter mellan verkan av olika behandlingsalternativ. I mina öron låter det som alla försöker lindra symptomen utan att gå till botten med den bakomliggande orsaken vilket låter som att äta plåster för att bota magsår.
Jag är medveten om att det är svårt att fastställa en exakt diagnos för besvär av den här karaktären och att kiropraktorer, naprapater och läkare gör vad de tror är rätt för att lindra symptomen. Frågan jag ställer mig är om det bedrivs någon branschöverskridande forskning för att bättre kunna reda ut grundorsakerna.
Så länge alla är oense om vad som är rätt och fel blir det svårt för oss utan adekvat utbildning att ta ställning till vad som är bäst för oss och om man ska tro vissa debattörer här riskerar man livet om man tex uppsöker en kiropraktor??
27 april, 2009 kl 17:11
Olle, Nästan alla parter här verkar vara överens om att atlaskotans betydelse, enligt Atlantotec, är kraftigt överdriven eller rent av omöjlig eftersom den förskjutning Atlantotec visar på sin hemsida skulle innebära döden för personen i fråga.
Dessutom framkommer här att atlaskotan normalt rör sig vid huvudvridningar varav bilderna Atlantotec visar enkelt kan vara manipulerade. Borde det inte vara lätt för erkända läkare att via röntgen fastställa om en atlaskota är förskjuten på en person som av Atlantotec fått den diagnosen?
28 april, 2009 kl 0:02
Rickard du frågar:”Frågan jag ställer mig är om det bedrivs någon branschöverskridande forskning för att bättre kunna reda ut grundorsakerna.”
Alldeles för lite.Men för patienternas skull så borde det var mer av det.Ett steg på vägen vore om det blir anställda kiropraktorer på vårdcentralerna.
Man får hoppas på framtiden.
Henrik
28 april, 2009 kl 22:02
Hej Henrik,
Som jag tidigare nämnt trodde kiropraktorn jag besökte att han kunde hjälpa mig, vilket han också försökte med, men eftersom jag inte kunde slappna av gick det inget vidare. Du replikerade, i ett senare inlägg, att det finns kiropraktorer som behärskar tekninker för avslappning och jag undrar hur det går till?
Anledningen till min oro är, bortsett från vissa inlägg här, att jag en gång testade nackmassage i Thailand då jag hade nackspärr och inte kunde röra huvudet åt höger. Där satt jag i tron att hon endast skulle massera och hon gungade mitt huvud fram och tillbaka samtidigt som hon masserade. Plötsligt gör hon ett ryck, som jag antar bygger på kiropraktiska metoder, åt det håll jag inte kunde röra huvudet . Det small till och var obehagligt men det gjorde inte ont. Därefter kunde jag, utan smärta röra huvudet obehindrat. Efter den händelsen har jag har även sett nackvridningar på Youtube och hört ljudet igen och kommer ihåg känslan av obehag. Jag vet inte varför men jag kan bara inte slappna av, trots att det hjälpte mig senast..
28 april, 2009 kl 23:07
Hej Rikard
”Knaket ” beror på att ledvätskan kommer i rörelse.Det blir ett vakum, och när ledvätskan kommer i rörelse uppstår knaket.En del kiropraktorer använder en
”activator” som ger ett en eller två milimeter långt slag, och det kan räcka för att få
igång rörelsen(det blir inget knak). Det är viktigt att man vet var och i vilken riktning man ska trycka,
om det ska bli någon effekt alls.
I thailänsk massage görs ofta ospecifika nackjusteringar utan undersökningar om det behövs eller ej, och det tycker man som kiropraktor är mindre lyckat.
Men vid activator behandling gör det inget om patientens muskler är spända
,då rörelsen är så kort skapas ingen muskel irritation.
Henrik
29 april, 2009 kl 12:15
Hej Henrik,
Du råkar inte veta någon som behärskar den tekniken i Jönköpingstrakten?
En annan fråga jag undrar över rör Ragnvis inlägg 11 mars 2009 kl 10:30, som jag skulle vilja ha din åsikt om är vad Ragnvi menar med att vidta relevanta åtgärder för att eliminera strokerisken. Syftar det till att helt undvika kiropraktorer eller har ni alternativa metoder?
En sista fråga: vetenskap eller inte, har du personligen positiva erfarenheter där folk med besvär liknande mina har blivit hjälpta av den omtvistade metoden(och fortfarande varit i livet en månad senare:-))?
29 april, 2009 kl 13:30
Jaq vill inte spekulera i vad ragnvi kan tänkas mena. Men jag märkte inget som tydde på att hon hade tillräclig kunskap om kiropraktik för att kunna komma
med initierade förslag.
På din frågakan jag bara svara : Ja
Vad det gäller Kiropraktorer i Jönköpingstrakten, så måste jag tyvärr svara nej.
det går alltid att ringa och fråga.
Lycka till
Henrik
29 april, 2009 kl 15:09
Rickard
Angående relevanta åtgärder så titta på rekommendationer som utarbetats av Franska ortopediska och osteopatiska sällskapet för manuell medicin.
(läkare och osteopater)
http://www.sofmmoo.com/english_section/2_neck_pain/Cervical%20Manip.%20Recommandation%20SOFMMOO.htm
Man skriver bland annat:
”It is now a well established fact that cervical thrust manipulations can harm the vertebral artery. This accident was formerly regarded as very rare, although severe, and related to atherosclerosis. Clinical tests were proposed to detect patients at risk. This problem is now better known. It is no longer attributed to atherosclerosis (and ageeing process) but to a dissection of a vertebral artery, a clinical entity observed in younger patients (20-45 years). It remains very rare, but mild symptoms appear to be not so unfrequent. Finally, the predicting tests seem to be deprived of any value.”
och på slutet:
”Acknowledging the fact that prevention is out of reach, the aim of these recommendations is to reduce the number of (not to say to suppress) rotational cervical thrust manipulations in a targeted population. This population consists mainly in females of less that 50 years old.
Five recommendations were developped, in addition to classic contraindications of spinal manipulative therapy.
Recommendation #1
Seeking any undesirable effect following previous manipulative neck treatment such as nausea, headache, dizziness or vertigo. They could testify of a previous dissection with a favourable spontaneous outcome. This is an absolute contraindication to further cervical thrust manipulation.
Recommendation #2
No thrust manipulation for recent (i.e. acute) neck pain (less than 3-4 days), because it may be a symptom of a spontaneous dissection of the vertebral artery.
Recommendation #3
Neurologic exam mandatory before any cervical thrust (same reason as #2: the risk of a current dissection).
Recommendation #4
No cervical thrust in rotation in females less than 50 years. No cervical thrust in rotation in males less than 50 years at the first visit (but allowed at the 2nd visit if the first treatment was not efficient). Instead of rotational thrust, it is highly recommended to use mobilisations, MET (muscle energy techniques), soft tissue cervical techniques and upper thoracic spine thrust manipulations (which certainly act on the cervico thoracic muscles).
Recommendation #5
Only physicians with a Universitary Diploma passed at least one year before should be allowed to perform cervical manipulations. This latter recommendation should be adapted to the context of foreign countries. The idea is that a physician should not be allowed to thrust a neck without at least one year of full practice. Such an interval of time may allow him or her to feel comfortable and confident with other techniques (thoraci and lumbar spine).”
Att stoppa huvudet i sanden och tro att en kritiserad populationsstudie (full av potentiella felkällor) ska väga tyngre än massor av publicerade fallrapporter är att inte vidtaga relevanta åtgärder.
29 april, 2009 kl 20:24
Henrik,
Var praktiserar du? Det vore intressant att se vad du skulle ställa för diagnos..
29 april, 2009 kl 21:48
”Borde det inte vara lätt för erkända läkare att via röntgen fastställa om en atlaskota är förskjuten på en person som av Atlantotec fått den diagnosen?”
Svar: Nej onödigt. Atlaskotan liksom övriga halskotor är väldigt rörliga, och det finns ingen anledning att röntga den annat än på olycksfall som hamnat på intensivvårdsavdelningen och har risk för ryggmärgsskador. Som jag sagt tidigare är Atlantotecs bilder och påståenden bluff.
30 april, 2009 kl 9:33
Man tror väl gärna att halsryggen sitter baktill i nacken. För man kan ju känna kotorna direkt under skinnet. Eller…?
bild: http://medvetenskap.files.wordpress.com/2009/04/halsryggsbild.jpg
– Nej då, inte alls! Halsryggen sitter i mitten, inte baktill. I bifogade MR-bild över en normal halsrygg har jag lagt in tre linjer som var och en mäter upp en 3 cm lång sträcka.
Linje nr 1 är från atlaskotans bakkant till hudytan. Tre cm!
Linje nr 2 är från sjunde nackkotans taggutskott till hudytan. Det är den ”knöl” som känns störst längst ner på nacken. Och som känns så ytligt, eller hur? Tre cm!
Linje nr 3 är framifrån kortaste vägen till en kotas framkant. Tre cm!
Likaså är det ca 3 cm från halsens sidor in till kotornas tvärutskott.
Kan vara bra att ha det perspektivet.
30 april, 2009 kl 16:31
I nyssnämnda perspektiv (ca 3 cm mjukvävnad mellan kroppsytan och halskotorna) är det intressant att en ”‘activator’ som ger ett en eller två millimeter långt slag” kan påstås kunna ”räcka för att få
igång rörelsen” (enl. Henrik).
–Jaha… Men vilken rörelse – förutom den i huden och möjligen underhuden?? Självklart blir det inget knak i leden då! Denna pseudobehandling är säkert ofarlig, om du vill pröva den/betala för den, Rickard.
”Det är viktigt att man vet var och i vilken riktning man ska trycka, om det ska bli någon effekt alls.”
–Jaha… Eller kanske räcker det att man *tror* på det!
3 maj, 2009 kl 10:29
Rickard frågade 27 april i vilka fall man tar bilder under provokation?
Svar: När man misstänker ligamentskada. Kan vara mkt svårt att se med magnetkameran. Man tar vanlig röntgen i sidoprojektion när patienten böjer huvudet max framåt och max bakåt. Om ett ligament är av ser böjen (vanligen) annorlunda ut än normalt.
Manövern är ofarlig, även om man har en ligamentskada.
3 maj, 2009 kl 21:52
Henriks märkliga fråga den 22 april ”Skall jag tolka det här som att du vill förbjuda inte bara kiropraktik utan även spontana huvudvridningar?” är just – märklig, patetisk. Henrik framstår ändå som en av de vettigare kiropraktorer jag har diskuterat med. Mitt svar är förstås ja på förbjuda kiropraktik, åtminstone nackmanipulation, och nej på förbjuda spontana rörelser.
Vi behöver ju röra på oss i våra dagliga liv, inkl alla de risker det medför att t.ex. ramla nerför en trappa eller råka ut för en trafikolycka. Men behöver vi gå till en kiropraktor? Nej. Det finns inget – säger inget – vetenskapligt stöd för att nackmanipulation gör någon nytta, men massor av biverkningsrapporter som belyser riskerna.
Henriks fråga kom sig av att han aningslöst citerade ur ett abstract av Sherman & al (1981): ”Eight patients are described who developed infarctions in the vertebral-basilar artery distribution following chiropractic neck manipulation or spontaneous head turning.” Uppenbarligen har han inte läst själva artikeln, där sex av de åtta patienterna hade fått nackmanipulation av kiropraktor:
- Fall 1, kvinna 38 år, vred på huvudet när hon körde bil, fick yrsel och svåra neurologiska symptom. Kärlröntgen visade att vertebralartären blivit förträngd vid atlaskotan. Avled efter 7 dagar.
- Fall 2, kvinna 48 år, fick plötsligt yrsel, kräkningar, talstörning under pågående nackmanipulation. Kärlröntgen visade smala vertebralartärer. Överlevde med kvarstående men.
- Fall 3, kvinna 44 år, gick till kiropraktor pga nackhuvudvärk, fick nackmanipulation, vaknade följande natt av svår huvudvärk och allvarligare neurologiska symptom. Kärlröntgen visade ovanligt smal vertebralartär på ena sidan med dåligt flöde. Överlevde.
- Fall 4, kvinna 39 år, blev plötsligt svag och dimsynt under pågående nackmanipulation. Röntgen visade infarkt i vänstra nackloben, och kärlröntgen visade stopp i vänstra bakre hjärnartären. Överlevde.
- Fall 5, man 35 år, två veckor innan han kom till sjukhus hade han fallit från häst utan uppenbar skada. Fick dock ihållande huvudvärk två dagar senare och gick till kiropraktor (så korkat!) som inte hade vett att hejda sig utan gav upprepade nackmanipulationer. Under pågående manipulation fick patienten plötsligt illamående, yrsel, dubbelseende och högersidig svaghet. Kärlröntgen visade en partiell bristning i vertebralartärväggen vid atlaskotan så att väggen buktade ut. Väggen läkte och patienten överlevde.
- Fall 6, man 24 år, gick till kiropraktor efter tre dagars nacksmärtor. Omedelbart efter rotatorisk nackmanipulation fick han bl.a. dimsyn och högersidig svaghet. Kärlröntgen visade en ovanligt liten vertebralartär med stopp vid atlaskotan. Överlevde med men.
- Fall 7, man 58 år, högt blodtryck i tre år, haft 6-10 anfall med 1-12 timmars vänstersidig svaghet de senaste 3 månaderna. Fick svårare neurologiska symptom när han backade sin bil och vred huvudet bakåt. Kärlröntgen visade en ovanligt liten vertebralartär. Överlevde.
- Fall 8, kvinna 60 år, fick nackmanipulation i flera veckor pga nackstelhet. En dag när hon just skulle köra iväg från kiropraktorn föll hon ihop över ratten och slutade andas. Återupplivades men dog efter fyra dagar. Obduktionen visade på en blödning kring vertebralartären vid atlaskotan.
Artikeln har också en lång rad referenser med liknande fall (alltså redan 1981!). Av 52 beskrivna fall av hjärninfarkt som uppstod i samband med abrupt huvudvridning av något slag i åldrarna 7-63 år, inkl. ovanstående åtta, uppstod 41 i samband med kiropraktisk eller annan nackmanipulation och bara två vid spontan huvudvridning. Väger de två tyngre än de 41?
Det finns kanske en hel del som kiropraktorerna gör som är bra, enligt litteraturen dock inte bättre eller sämre än konventionell behandling.
Men jag tycker att kiropraktorerna borde utbilda sig till sjukgymnaster eller läkare i stället! Och spola de mystikbaserade bullshitidéerna som kiropraktiken bygger på och ta biverkningsrapporterna på allvar! Sluta vrida om nackar! Då, och först då, kan de bli accepterade i den vanliga vårdapparaten.
3 maj, 2009 kl 22:42
Jag har genomgått Fmrt där man tog magnetkamerabiler i vridning och provokation.Vid den undersökningen kikade man på.
* att avståndet mellan dens och ryggmärg normalt är väl tilltaget;
* att ruptur av ena sidans ligamentum alare innebär en asymmetri i dens’ rörlighet, ”dens shifting”, men att dens’ benstruktur ej kommer åt ryggmärgen;
* att ryggmärgen kan tryckas ihop under viss del av rotationen/sidoböjningen, men
* att det av allt att döma är mjukdelar på dens som åstadkommer denna intryck-ning; och
* att dessa mjukdelar ej förekommer normalt utan torde utgöras av ärrvävnad i den fibrösa kapsel som finns på dens vid ligamentfästena.
Raja mikkonen Radiolog Helsingfors pressemterade nyligen en vetenskaplig studie på detta.Många åker till Dr Volle i Munchen som utför denna metod.
Mvh Putte
4 maj, 2009 kl 17:40
Chiropractic & Osteopathy
Volume 14
Viewing options:
Abstract
Full text
PDF (195KB)
Associated material:
Readers’ comments
PubMed record
Related literature:
Articles citing this article
on Google Scholar
on PubMed Central
Other articles by authors
on Google Scholar
on PubMed
Related articles/pages
on Google
on Google Scholar
on PubMed
Tools:
Download citation(s)
Download XML
Email to a friend
Order reprints
Post a comment
Sign up for article alerts
Post to:
Citeulike
Connotea
Del.icio.us
Digg
Facebook
Commentary
Review conclusions by Ernst and Canter regarding spinal manipulation refuted
Gert Bronfort1 , Mitchell Haas2 , David Moher3 , Lex Bouter4 , Maurits van Tulder4 , John Triano5 , Willem JJ Assendelft6 , Roni Evans1 , Simon Dagenais3 and Anthony Rosner7
1Northwestern Health Sciences University, 2501 W 84th St, Bloomington, MN 55431, USA
2Western States Chiropractic College, 2900 NE 132nd Ave, Portland OR 97230, USA
3Chalmers Research Group, Evidence-based Practice Center, Departments of Pediatrics, Epidemiology and Community Medicine, University of Ottawa, 401 Smyth, Ottawa ON, K1H8L1, Canada
4Institute for Research in Extramural Medicine, Vrije Universiteit Medical Centre, The Netherlands
5Texas Back Institute, 6300 W. Parker Road, Plano Texas 75093, USA
6Department of General Practice and Nursing Home Medicine, LUMC Medical Centre, Leiden, The Netherlands
7Foundation for Chiropractic Education and Research, 1330 Beacon St #315, Brookline MA 02446, USA
author email corresponding author email
Chiropractic & Osteopathy 2006, 14:14doi:10.1186/1746-1340-14-14
The electronic version of this article is the complete one and can be found online at: http://www.chiroandosteo.com/content/14/1/14
Received: 17 July 2006
Accepted: 3 August 2006
Published: 3 August 2006
© 2006 Bronfort et al; licensee BioMed Central Ltd.
This is an Open Access article distributed under the terms of the Creative Commons Attribution License (http://creativecommons.org/licenses/by/2.0), which permits unrestricted use, distribution, and reproduction in any medium, provided the original work is properly cited.
Abstract
In the April 2006 issue of the Journal of Royal Society of Medicine, Ernst and Canter authored a review of the most recent systematic reviews on the effectiveness of spinal manipulation for any condition. The authors concluded that, except for back pain, spinal manipulation is not an effective intervention for any condition and, because of potential side effects, cannot be recommended for use at all in clinical practice. Based on a critical appraisal of their review, the authors of this commentary seriously challenge the conclusions by Ernst and Canter, who did not adhere to standard systematic review methodology, thus threatening the validity of their conclusions. There was no systematic assessment of the literature pertaining to the hazards of manipulation, including comparison to other therapies. Hence, their claim that the risks of manipulation outweigh the benefits, and thus spinal manipulation cannot be recommended as treatment for any condition, was not supported by the data analyzed. Their conclusions are misleading and not based on evidence that allow discrediting of a large body of professionals using spinal manipulation.
Background
In the April 2006 issue of the Journal of Royal Society of Medicine, Ernst and Canter authored a review of the most recent published systematic reviews on the effectiveness of spinal manipulation for any condition, including back pain, neck pain, and headache [1]. The authors concluded that data from the systematic reviews did not demonstrate spinal manipulation to be an effective intervention for any condition with the exception of back pain, where it was superior to sham manipulation but not better than conventional treatments. They also stated that manipulation cannot be recommended for use in clinical practice because of the potential side effects. The purpose of this commentary is to provide a critical appraisal of their review based on standard systematic review methodology [2].
Discussion
The Ernst and Canter review is an example of some of the pitfalls associated with conducting reviews that do not adhere to standard systematic review methodology, thus threatening the validity of the conclusions. The authors used a broad sweeping approach to conduct their review that appears to have resulted in misinterpretation of some of the evidence. This led to misleading conclusions regarding the value of spinal manipulation.
First, the authors chose to only summarize reviews published after 2000 without providing a rationale or assessing the impact of this censored, truncated approach. Based on the inclusion and exclusion criteria, the review excluded at least three eligible reviews [3-5] and included at least one review that we do not consider systematic [6]. The review did not reference the eight excluded studies to enable readers to verify the judgments made.
Second, the authors elected to assess the quality of included reviews quite loosely even though more robust and clinimetrically sound approaches are available and have been widely used by others [7]. The authors only made casual comments about certain reviews being more important than others. Such an approach is prone to bias and unnecessary subjectivity [8].
Third, the authors did not report on any pre-specified rules to evaluate the evidence in aggregate and did not perform any sensitivity analysis to test the robustness of their conclusions. Inference about the overall evidence supporting or refuting spinal manipulation was solely based on extraction of text from the conclusions of the individual reviews. The methodological quality and validity of the included reviews apparently were not assessed. There was at least one example of the extracted information from one of their own review abstracts which was in conflict with their reported results [9].
Fourth, there was no attempt made to analyze the nature of discordance between the selected reviews’ conclusions for each clinical condition. In our view, this should have included consideration of the study question, methodology and quality of the reviews, as well as the number of randomized trials included in each review. The authors claim that they authored or coauthored 3 of the 16 included reviews and that these all were unbiased and of high quality. From their own table and reference list it is evident that 5 of the 16 reviews (all negative conclusions) were authored or coauthored by Ernst [9-13]. As to the methodological quality of these reviews, we leave it to the scientific community to judge.
Ernst and Canter referred to a study by them which concluded that there was a strong association between positive findings and authorship by chiropractors [14]. However, this study did not include any systematic review assessed in their current review of reviews. Furthermore, the assertion that the overly positive reviews were authored by the same chiropractor is somewhat misleading, as these reviews [15,16] had multi-disciplinary authorship. We wonder why Ernst and Canter, in the interest of being unbiased, did not entertain the possibility that reviews which had no authors with expertise in spinal manipulation were biased. It is very well possible that having content expertise onboard is needed for drawing clinically sensible conclusions.
Additionally, we challenge the implicit assumption used by Ernst and Canter to reach the conclusion that certain systematic reviews show that spinal manipulation is not effective. This assumes that manipulation must outperform other treatments to be considered effective or appropriate care. An example of this is their interpretation, ”no proof of effectiveness of spinal manipulation,” of the most recent Cochrane review by Assendelft et al [17], which concluded that manipulation was superior to sham/placebo but not better than other types of therapy for low back pain. However, not being superior to other types of therapy does not mean that manipulation is not effective, a fact acknowledged by Assendelft et al in their review [17]. Consistent with that, a very recent systematic review of Cochrane reviews concluded that spinal manipulation is an effective treatment option for low back pain [18].
Ernst and Canter did not conduct or cite a systematic review of the hazards of manipulation including comparison to other therapies. Hence, the claim that the risks of manipulation outweigh the benefits, and thus spinal manipulation cannot be recommended as treatment for any condition, was not supported by the data analyzed.
Conclusion
The conclusions by Ernst and Canter were definitely not based on an acceptable quality review of systematic reviews and should be interpreted very critically by the scientific community, clinicians, patients, and health policy makers. Their conclusions are certainly not valid enough to discredit the large body of professionals utilizing spinal manipulation.
Competing interests
The author(s) declare that they have no competing interests.
Authors’ contributions
All authors critically appraised the Ernst and Canter review. G. Bronfort wrote the first draft of the commentary. The remaining authors provided suggestions for changes to the draft. These were all incorporated and the final draft was approved by all authors.
References
Ernst E, Canter PH: A systematic review of systematic reviews of spinal manipulation.
JR Soc Med 2006, 99:192-196. Publisher Full Text
Oxman AD, Cook DJ, Guyatt GH: Users’ guides to the medical literature. VI. How to use an overview. Evidence-Based Medicine Working Group.
JAMA 1994, 272:1367-1371. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Bronfort G, Nilsson N, Haas M, Evans R, Goldsmith CH, Assendelft WJ, Bouter LM: Non-invasive physical treatments for chronic/recurrent headache.
Cochrane Database Syst Rev 2004, 3:CD001878. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Review
Ferreira ML, Ferreira PH, Latimer J, Herbert R, Maher CG: Efficacy of spinal manipulative therapy for low back pain of less than three months’ duration.
J Manipulative Physiol Ther 2003, 26(9):593-601. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Glazener CM, Evans JH, Cheuk DK: Complementary and miscellaneous interventions for nocturnal enuresis in children.
Cochrane Database Syst Rev 2005, 2:CD005230. PubMed Abstract | Publisher Full Text
2005, Apr18
Balon JW, Mior SA: Chiropractic care in asthma and allergy.
Ann Allergy Asthma Immunol 2004, 93:S55-60. PubMed Abstract
Hunt DL, McKibbon KA: Locating and Appraising Systematic Reviews.
Ann Intern Med 1997, 126(7):532-538. PubMed Abstract | Publisher Full Text
1997, Apr 1
Kaptchuk TJ: Effect of interpretive bias on research evidence.
BMJ 2003, 326(7404):1453-5. PubMed Abstract | Publisher Full Text | PubMed Central Full Text
2003, Jun 28
Astin JA, Ernst E: The effectiveness of spinal manipulation for the treatment of headache disorders: a systematic review of randomized clinical trials.
Cephalalgia 2002, 22(8):617-23. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Review
Ernst E: Chiropractic spinal manipulation for neck pain: a systematic review.
J Pain 2003, 4:417-42. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Ernst E, Canter PH: Chiropractic spinal manipulation treatment for back pain? A systematic review of randomised clinical trials.
Phys Ther Rev 2003, 8(2):85-91. Publisher Full Text
Ernst E: Chiropractic manipulation for non-spinal pain: a systematic review.
NZ Med J 2003, 116:1-9.
Ernst E, Harkness EF: Spinal manipulation: a systematic review of sham-controlled, double-blind, randomized clinical trials.
J Pain Sympt Man 2001, 22(4):879-89. Publisher Full Text
Canter PH, Ernst E: Sources of bias in reviews of spinal manipulation for back pain.
Wien Klin Wochenschr 2005, 117(9-10):333-41. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Bronfort G, Assendelft WJ, Evans R, Haas M, Bouter L: Efficacy of spinal manipulation for chronic headache: a systematic review.
J Manipulative Physiol Ther 2001, 24(7):457-66. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Bronfort G, Haas M, Evans RL, Bouter LM: Efficacy of spinal manipulation and mobilization for low back pain and neck pain: a systematic review and best evidence synthesis.
Spine J 2004, 4(3):335-56. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Assendelft WJ, Morton SC, Yu EI, Suttorp MJ, Shekelle PG: Spinal manipulative therapy for low back pain.
Cochrane Database Syst Rev 2004, 1:CD000447. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Review
van Tulder MW, Koes B, Malmivaara A: Outcome of non-invasive treatment modalities on back pain: an evidence-based review.
Eur Spine J 2006, 15(Suppl 1):S64-81. PubMed Abstract | Publisher Full Text
Epub 2005 Dec 1
Numereringen av referenserna har fallit bort vid kopieringen men finns på
originalet som är free access.
Henrik
7 maj, 2009 kl 10:35
”Print This PageLetter to SELF
April 19, 2007
Letters to the Editor
SELF Magazine
4 Times Square
New York, N.Y. 10036-6599
To the editor:
While the stories of Christa Heck and the other women featured in your article, “A Deadly Twist,” are exceptionally tragic, stroke following a chiropractic manipulation is an extremely rare occurrence.
The American Chiropractic Association believes that patients have the right to know about the health risks associated with any type of treatment, including chiropractic; however, health care consumers should be aware that the risks associated with chiropractic treatment are infinitesimally small. In fact, research has shown negligible evidence to support a causal relationship between cervical spinal manipulation and vertebral artery dissection.
Medical standards dictate that a procedure with an adverse reaction less than 1 in 400,000 is considered “low risk.” According to scientific data, the odds of suffering a serious reaction from chiropractic cervical manipulation have been shown to be less than 1 in 3.8 million to 5.85 million manipulations. Studies have shown that the best estimates of the odds of suffering a serious complication from a chiropractic neck treatment are the same odds a person faces of dying in a commercial airline crash.
Even so, the chiropractic profession has taken an active role in educating doctors of chiropractic to recognize possible risk factors for stroke in patients and encourages all doctors of chiropractic to immediately refer any high-risk patients to other specialists for further evaluation.
To properly assess the risks of chiropractic treatment, it must be compared against the risks of other treatments for similar conditions. Some of the most common treatments for musculoskeletal pain – including prescription and over-the-counter nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) – carry risks significantly greater than those of chiropractic manipulation. For instance, a study from the New England Journal of Medicine estimated that at least 16,500 NSAID-related deaths occur among patients each year. Furthermore, according to a study from the American Journal of Gastroenterology, approximately one-third of all hospitalizations and deaths related to gastrointestinal bleeding can be attributed to the use of aspirin or NSAID painkillers like ibuprofen.
Contrary to what was reported in your story, the most common adverse reaction patients experience after spinal manipulation is minor discomfort, which – according to the scientific literature – usually fades within 24 hours. Studies have also shown that the injuries mentioned in your article – joint dislocations and bone fractures – more frequently occur after visits to health care professionals who are inexperienced or inadequately trained in spinal manipulation, rather than to licensed doctors of chiropractic.
Moreover, it should be mentioned that the referenced study from Neurology is fraught with design flaws too numerous to detail here. But most surprising is the fact that the study excluded eight patients who had suffered “iatrogenic” vertebral artery dissection – or artery tears caused by medical doctors. Meanwhile, the study found only seven patients that supposedly suffered the same reaction after cervical spinal manipulation.
It is also unfortunate that you chose not to interview a patient who has benefited from chiropractic cervical manipulation. There are tens of thousands of success stories annually of patients whose lives were positively changed because of chiropractic care. Neither did you mention one of the many studies that points to chiropractic’s effectiveness for headaches and neck pain.
For any health care intervention, the issue should be appropriateness, which involves balancing effectiveness and safety. Focusing only on risk and not potential benefit demonstrates an editorial bias, a lack of understanding of the issue, or a complete disregard for the available research. Several extensive reviews of the scientific literature from leading authorities have agreed that neck manipulation is safe, effective, and appropriate for patients with a number of very common complaints like neck pain and headache.
For example, a recent study was published in 2001, when researchers at Duke University found cervical manipulation appropriate for both tension-type headache and cervicogenic headache and noted that “cervical spinal manipulation has a very low risk of serious complications,” which may be “one of its appeals over drug treatment.” For patients with many types of neck pain and headache, there is at least as much scientific evidence showing that chiropractic manipulation is an effective treatment as there is for any other medical or surgical treatment.
Although all available evidence demonstrates that there is an extremely small risk of major complications from chiropractic neck treatments, this remains an area of study for the chiropractic profession. The ACA and the chiropractic profession will continue to work closely with other medical professionals on this matter in the best interests of all our patients.
Sincerely,
Richard G. Brassard, DC
President, American Chiropractic Association”
8 maj, 2009 kl 19:06
Atlantotec ingår i Scientologrörelsen har jag funnit ut efter mycket tid vid datorn. Jag valde att ändå prova deras behandling. Än så länge har jag inte blivit av med mina besvär. Det är ca 6 veckor sedan jag fick min behandling. Blir jag bätter kommer jag att meddela detta.
/Elsa
9 maj, 2009 kl 9:08
Henrik, tack för artikeln av Brønfort & al. Intressant att du ville visa oss den. Dels tar den inte upp något stöd för nackmanipulationer så det är svårt att förstå ditt syfte med den, dels är den en ohederlig partsinlaga. Ty Gert Brønfort och några andra medförfattare är kiropraktorer som är sura för att just deras artiklar blivit underkända eller inte ens medtagna av Ernst och Canter. De talar alltså först och främst i egen sak. Hur kan de då påstå i sin disclaimer att ”The author(s) declare that they have no competing interests”??
De slutsatser som dras i de artiklar som Brønfort & al. anser saknas i Ernst och Canters review of reviews är helt i linje med de slutsatser som Ernst och Canter drar. Slutresultatet hade alltså inte förändrats om de medtagits!
Din andra referens, av kiropraktorn Brassard, är också den bara en insändare och ännu mer patetisk: Han är liksom du upprörd över att någon har skrivit att nackmanipulation kan orsaka stroke. Han skriver:
”Medical standards dictate that a procedure with an adverse reaction less than 1 in 400,000 is considered ”low risk.” ” … ”To properly assess the risks of chiropractic treatment, it must be compared against the risks of other treatments for similar conditions.”
Men vad han och du och alla(?) andra kiropraktorer glömmer bort, är att också jämföra med nyttan. Nyttan! Som inte är visad överstiga risken med nackmanipulation. Eller hur? Däremot har ju NSAID m.fl. behandlingar faktiskt dokumenterad nytta.
Vidare, ”There are tens of thousands of success stories annually of patients whose lives were positively changed because of chiropractic care.” — Har ni inte kommit ifrån anekdotstadiet än?
Känns det verkligen inte läskigt i maggropen att sticka huvudet i sanden och fortsätta med nackmanipulation som kritiseras och varnas för så massivt, säger MASSIVT, av den vetenskapliga världen? Varför underkänner ni all annan vetenskap än er egen version?
10 maj, 2009 kl 7:40
Alldeles färsk artikel om en tremånaders baby som dog efter kraniosakralterapi – som ingår i en del kiropraktorers verksamhet:
Infant Dies after Craniosacral Therapy
Micha Holla, Marloes M. IJland et al. Ned Tijdschr Geneeskd, 2009
A formerly healthy, three months old girl died after manipulation of the neck and the vertebral column by a so called “craniosacral therapist.” During continued and deep bending of the neck, the patient developed incontinence of faeces, atonia and respiratory arrest followed by asystolia. Based on findings at the physical examination of the body, an additional MRI examination and the autopsy, it is likely that the cause of death was a local neurovascular or a mechanic respiratory-induced problem. This is the second report of infant death after forced manipulation of the neck. As long as there is no scientific evidence for the efficacy and safety of forced manipulation of the neck and the vertebral column, we advise against this treatment for newborns and infants.
http://www.ntvg.nl/publicatie/overleden-zuigeling-na-ocraniosacraleo-/volledig
12 maj, 2009 kl 22:22
Jag har nu varit hos Atlantotec en andra gång, varvid de sade att Atlaskotan kommit tillbaka till ett felaktigt läge och gjorde om behandlingen. Jag har ännu inte märkt någon annan förbättring än att jag tål starkt dagsljus mycket bättre än förut. Men den förbättringen började innan jag var på första behandlingen. Om någon förändring sker så skriver jag om det här.
13 maj, 2009 kl 19:00
Arne, hur visade de att din atlaskota kommit i fel läge? Eller påstod de det bara?
13 maj, 2009 kl 23:05
Olle skriver:Känns det verkligen inte läskigt i maggropen att sticka huvudet i sanden och fortsätta med nackmanipulation som kritiseras och varnas för så massivt, säger MASSIVT, av den vetenskapliga världen? Varför underkänner ni all annan vetenskap än er egen version?
Men när olle och ragnvi skulle kritisera nedanstående mycket stora och välgjorda studie av välkända vetenskapsmän och kvinnor,så vad hade de då att
komma med? Jo,en pensionerad familjeläkare utan forskar bakgrund, som
har en ”skeptikerblogg” där hon diskuterar allt mellan himmel och jord.
Som dessutom är lierad med stephen Barret.
Löjeväckande att påstå att: ”Känns det verkligen inte läskigt i maggropen att sticka huvudet i sanden och fortsätta med nackmanipulation som kritiseras och varnas för så massivt, säger MASSIVT, av den vetenskapliga världen? Varför underkänner ni all annan vetenskap än er egen version?”
Vetenskapen finns i nedanstående länk, och er skeptiker bloggare Harriet
Hall som ni plankar utan att ange källa är en överspelad extremist.
Ni pratar om kiropraktor som mörkrets krafter som vill förstöra vad vetenskapen byggt upp!
Vakna upp och ta till er vetenskapliga framsteg!
Läs och begrunda.:
http://www.ccachiro.org/Client/cca/cca.nsf/object/EntireStroke/$file/EntireStrokeStudy.pdf
Henrik
14 maj, 2009 kl 7:10
Här är lite information om stephen barrett Hariett Halls och Olle och Ragnvis
läromästare.
http://www.quackpotwatch.org/WisconsinWar/who_are_these_so.htm
http://www.alkalizeforhealth.net/Lquackwatch3.htm
Henrik
14 maj, 2009 kl 15:27
Henrik
Jag har läst hela Cassidys studie noga och med eftertanke och jag presenterade
redan (23 april 14:42) några exempel på varför jag tycker att man inte kan tillmäta Cassidys studie så stort bevisvärde som ni kiropraktorer gör. De punkterna har du inte kommenterat, du försvarade bara en punkt som jag inte hade anmärkt på.
Kiropraktorerna verkar (med några få undantag) inte kunna eller vilja förstå hur stort sammanlagt evidensvärde alla biverkansrapporter faktiskt har. Det krävs mycket starkare evidens än Cassidys studie för att övertrumfa dem. Neurologerna, de som får ta hand om alla strokefall, är rörande överens om att nackmanipulation är en mycket sannolik riskfaktor för stroke hos unga människor.
Har du tittat på denna länk?
http://www.sofmmoo.com/english_section/2_neck_pain/Cervical%20Manip.%20Recommandation%20SOFMMOO.htm
Hur ska du bortförklara den?
14 maj, 2009 kl 15:35
Henrik
Om man inte har något konstruktivt svar på kritik så kan man ju alltid smutskasta kritikerna. Sådan argumentationsteknik kallas ad hominem http://en.wikipedia.org/wiki/Ad_hominem och stärker inte den egna sidans position utan snarare tvärt om.
14 maj, 2009 kl 16:31
Det är intressant vad ni tar era argument ifrån. Inte minst när ni själva inte anger det.
Henrik
15 maj, 2009 kl 1:34
Jag är 17 och själv så hade jag jättemkt nackbesvär efter en olycka när jag var liten. Tur nog så gifte sig min faster med en kiropraktor, och efter gått till honom kontinuerligt under en 2 månaders period så har besvären släppt helt och jag har även fått ökad rörlighet. Här skar man minsann inte upp min nacke och rota runt med sylvassa knivar brevid mina nerver, utan en stadig hand och lite övningar var allt som krävdes.
Rekomenderar för alla där hemma att hellre gå till en legitimerad kiropraktor framför att låta nån slica i nacken på dig.
Skulle för övrigt vara intressant att se en sådan här undersökning på Kiropraktik
15 maj, 2009 kl 23:50
Jag har arbetat som lindare och brandman,Tränat fotboll budo osv i och med detta gått vid kiropraktorer massörer och blivit hjälpt,Jag blev då aldrig sämmre utav dess behandling tvärtom.Men efter en olycka med Mc och kotfraktur på bröstrygg och trolig kraftigt framåtfall med huvudet ner i backen med hjälm på och brytning.Jag blir och har blivit jättedålig utav kiropraktisk manupilation.
Förr var det bra ,Då var jag frisk men inte nu. Jag har undersökts med funktionell mrt och konstaterats att mina alarliggament är avsliten,Ligg-Transversum visade inte någon större instabilitet.
Utan en sådan undersökning måste man kalla kiropraktisk undersökning efter olycka(behandling vara helt på tok farlig).Man kan ju se hur mjukdekarna tuchar ryggmärjen vid vridning.
PÅ friska är det inte så.Det värsta är att symtomen kommer senare den första tiden efter olyckan vilket inte kan knytas till den eller en hård kiropraktorbehandling.
Kiropraktorer måste förstå att vår liggament i nacken kan gå sönder och därefer ge instabilitet som är farlig för för ryck och slit.
Symtom på andningen ,halvsidesdomningar och hjärnskadesymtom käkar huvudvärk Ångest.
Friskförklarad utav kassan.sjukförklarad utav fmu.
Mvh Patrik W, Brandman .
17 maj, 2009 kl 0:32
Putte
Om du hade kollat upp information om kiropraktik innan behandling så borde du fått reda på att man helst inte ska behandlas med det vid sjukdom, skada, strax innan fysisk prestation och det är ej heller alltid lämpligt för äldre. Behandlingen bör ses som kompliment behandling för människor i någorlunda bra kropplig kondition. Tycker att det är konstigt om din kiropraktor inte meddelat om riskerna vid skada.
Hoppas du blir bättre
//GB
17 maj, 2009 kl 17:37
Intressant diskussion om kiropraktik men om man ska återgå till upprinnelsen till diskussionen (dvs Altantotec) så kan Altantotecs behandlingsmetod inte räknas som kiropraktik. Deras metod är mjuk sånär som att det känns som om de använder penetrerande borr vid skallbasen. Inga häftiga knyck eller forceringar i ytterlägen.
Elsa
19 maj, 2009 kl 22:59
Visade Atlantotec att atlaskotan var i fel läge? Nja, de visade ryggradens snedhet samt mätte skillnaden mellan fötternas tryck mot två vågar före och efter behandlingen. Dessutom mättes nackens förmåga till vridning före och efter. De påstår att ryggradens, nackens och fottryckets ökade symmetri efter behandlingen beror på att atlaskotan kommit i ett bättre läge. Allt dokumenterades med digitalkamera och visades for mig.
20 maj, 2009 kl 9:32
Det finns många avslöjande tokigheter på atlantotecs hemsida. En av de mest uppenbara är påståendet att atlaskotan kan få en felaktig position (det är ju en rörlig led vi pratar om). En annan godbit är diagnosmetoden – ”mätning av viktfördelningen på respektive ben före och efter behandlingen, med hjälp av två vågar”
Det är fysiskt omöjlig att få tillförlitliga resultat på det viset, mätresultaten blir givetvis helt subjektiva och beroende på hur man medvetet eller omedvetet väljer att lägga tyngden. Jag förmodar att Atlantotecs personal är med vid proceduren och avgör när de tycker att man står rakt över vågarna och därmed kan de medvetet eller omedvetet välja det resultat som de vill ha. Om flera personer skulle göra oberoende vägningar av samma patient så skulle de säkert komma fram till olika resultat (förutsatt att de inte känner till varandras resultat förstås). Nu gör Atlantotec det ännu lättare för sig eftersom de hävdar att ”felställningen” av atlaskotan är vanligast åt ena hållet så de vet redan innan vilken sida som ska väga mest.
23 maj, 2009 kl 16:15
Här är lite siffror på vilka rörelseomfång vi har i halsryggen. Gradtalen för rotationen kommer i sista meningen, ca 150-160 grader. Jfr med Atlantotecs tramsiga påståenden om ”felställning” på ett fåtal grader.
Active range of motion of the head and cervical spine: a three-dimensional investigation in healthy young adults
Virgilio F. Ferrario *, Chiarella Sforza, Graziano Serrao, Gianpiero Grassi, Erio Mossi
Journal of Orthopaedic Research
Volume 20 Issue 1, Pages 122 – 129
Published Online: 1 Jan 2006
Abstract
Purpose. To define reference values for head-cervical range of motion (ROM) in healthy young adults, to assess the effect of sex, and to quantify the separate contribution of other body districts.
Methods. Thirty women and 30 men performed maximal head and cervical spine flexion-extension, lateral bending, and axial rotation. Movements were detected using a digital optoelectronic instrument. Maximum head-cervical spine and thoracic motions were separated.
Results. Flexion and extension were performed mainly in the sagittal plane. The movement was larger in women (136°) than in men (130°). During flexion, both sexes moved the head-neck and the thorax in the same direction. During extension, men moved only the head-cervical spine, while women moved the two analyzed districts in the opposite directions. Lateral bending was nearly symmetric, associated with head-cervical rotation and extension, and larger in women (91°) than in men (77°). Adjunctive thoracic motion was limited in the sagittal and frontal planes, but larger in the horizontal plane (opposite motions of about 20°). Head-neck rotation was symmetric, and associated with concomitant movements in both the sagittal and frontal planes. It was larger in women (162°) than in men (155°), and performed with limited adjunctive thoracic motions
http://www3.interscience.wiley.com/journal/112218813/abstract
ORDLISTA:
flexion = framåtböjning
extension = bakåtböjning
lateral bending = sidoböjning
sagittal plane = rörelsen i framåt-bakåt-planet, sedd från sidan
frontal plane = rörelsen i sidoböjningsplanet, sedd framifrån
27 maj, 2009 kl 10:13
Rörligheten i nacken kan miskas avsevärt på grund av muskelspänningar och en eventuell marginell snedställning av Atlas skulle inte ha en direkt påverkan på rörligheten i nacken. Att det sedan är Atlaskotans (konstanta) felställning som ger muskelspänningar kan diskuteras.
Enligt min smärtläkare så finns det en viss rörlighet mellan Atlas och skallbasen (5 grader ca i horisontalplanet) och att snedställningen inte är konstant utan att kotan hela tiden anpassar sig efter kroppens och kotpelarens ställning. Kotan anpassar sig för att hålla huvudet i vertikallinje när kroppen är upprätt. Alltså; enligt honom så är det inte så att Atlasen påverkar kotpelarens böjning utan kotpelarens böjning kan ge kompenserande böjning av Atas. Atlasen är inte låst i ett läge enlig honom.
Enligt Atlanotec är Atlasen låst i ett felaktigt läge; Muskler och ligament håller Atlasen på plats i detta felaktiga läge och att den enbart genom mjuk behandling kan återställas till sin naturliga position.
För min del så gjorde Atlantotec bedömningen att kotan var vriden till höger (dvs inte åt det håll som de oftast påstår förekomma). Bedömningen gjordes dock efter det att jag sagt hur min nackskada uppkommit. Innan jag berättade det gjorde de en snabb undersökning och sa då att den var vriden till vänster. Alltså: De ändrade uppfattning efter min beskrivning.
Att de oftast tror att Atlasen är medfött vriden åt ett och samma håll baserar sig på deras tro om att utomjordningar som har förvridit kotan på människan.
28 maj, 2009 kl 19:23
Elsa: Vad har du för besvär och har du märkt någon förbättring efter Atlantotec behandlingen?
28 maj, 2009 kl 20:31
Rickard: Själva skadeorsaken är väldigt traumatisk för mig fortfarande efter ett och ett halvt år och något som jag i stort sett har slutat att prata om. Kortfattat så kan jag säga att det var ett extremt hårt slag mot övre delen av nacken/bakhuvudet när min hals hängde i ett totalt avslappnat läge. Huvudvärken kom direkt och har fortfarande inte försvunnit om än blivit bättre. Jag kände mig kass i hela kroppen på något obeskrivligt sätt och därefter kom inom 3-ca 14 dagarsperiod: kunde inte röra nacken, axlarna var totalt orörliga, kunde inte lyfta armarna, huvudvärk, värk bakom ögon, öron samt ringningar i båda öronen, exrema huggkänslor i bröstrygg, svårt att andas (pga att det gjorde ännu ondare i bröstrygg), domningar i armarna, värk i armarna, värk i benen (typ som ichias fast * 10) lock för öronen till och från och smärtor i bröstkorgen. Det värsta är nog ändå det kramptillstånd som har rådit i nacke, axlar och bröstrygg dygnet runt och som fortfarande kommer tillbaka efter minsta lilla ansträngning. Det har nu gått ett och ett halvt år och jag har uppskattningsvis kanske 10% kvar av allt men dessa 10% är säkert mer än vad jag innan skadan hade kunnat föreställa mig skulle kunna existera hos en människa.
Det enda som jag kände efter Atlantotecs behandling var att jag kände det som om jag hade fått en mer upprätt hållning. Denna jobbar jag vidare på eftersom jag inte tidigare har kunnat hålla ryggen rak. I övrigt så går allt långsamt framåt, men jag kan inte säkert säga att det har med Atlantotec att göra. Har provat allt möjligt tänkbart (lagt ner ca 40 000 kr. ur egen ficka under senaste året) och nog är det så att alternativmedicinare tjänar pengar på desperata patienter men man provar ju allt. Något som tillkommit med Atlantotecs behandling är att jag har fått ont i käkarna och knäppningar när jag tuggar.
Men nu har jag hittat något nytt:
Något som jag tror kan hjälpa många är att gå in 100% för stabilitetsträning. Det forskas på tok för lite inom whiplashområdet men nya studier visar att efter en tids smärta (ryggskott) så blir de stabiliserande muskulaturen omkring inaktiv vilket leder till ökad risk att återfå ryggkott pga försvagad stabilitet. Jag har precis hittat denna information på nätet och har börjat träna stabilitet sedan ca 1 månad. Jag har hittat någonstans (kan ej återfinna sidan, men den kändes seriös), att vid nacktrauma kan hela muskelgrupper (stabiliserande) inaktiveras vid traumaögonblicket vilket i sin tur leder till att de stora muskelgrupperna (mobiliserande musklerna) som inte är byggda för statisk beslatning måste gå in och kompensera för den försämrade stabiliteten. Eftersom jag har provat allt (känns det som) så hoppas jag jättemycket på denna teori. På tal om diagnoser så har det i mitt fall t.o.m. varit så att samma läkare kommer med olika förklaringar vid olika tillfällen man träffas. Svensk sjukvård är en skam för alla oss nackskadade. Om du är inresserad att prova på stabilitetsträning så finns det mycket på internet om detta. Sök på stabilitetsträning och du får upp massor med bra sidor med träningsexempel. Men skulle jag inom snar framtid bli helt återställd så kommer jag nog att misstänka Atlantotec.
Elsa
29 maj, 2009 kl 9:26
Elsa: Jag hoppas att stabilitetsövningarna kan vara nyckeln till ett smärtfritt liv för dig. Jag har provat isometriska nackövningar och tyvärr uppstod smärta direkt vid ansträngning åt ett håll varav min sjukgymnast avrådde mig att fortsätta. Jag har en MR inplanerad nästa vecka och jag avvaktar resultatet av den innan jag vågar träna igen.
//Rickard
29 maj, 2009 kl 12:15
Rickard: Hoppas att MRen kan vara till din hjälp. Jag läste att de säger att du har en instabilitet i övre nacksegmentet. Om jag har förstått det hela rätt så görs inte sådan röntgen i Sverige för att konstatera detta, men däremot i Tyskland och i Finland. Det är tydligen en väldigt tidskrävande röntgen där man sakta ska röra på huvudet. Jag tror att den tar uppemot tre dagar att göra.
Vad är isometriska nackövningar?
Elsa
30 maj, 2009 kl 10:28
Elsa: Jag har också hört talas om den mer omfattande röntgenundersökningen men om man ska tro på Olles tidigare inlägg här är svensk metod fullt tillräcklig:-)
Isometriska nackövningar är namnet på de övningar jag skulle göra i syfte att stabilisera nacken. Mao, hålla nacken i en neutral position och pressa huvudet mot handen, framåt, bakåt och och sidorna.
5 juni, 2009 kl 15:59
läst den lååånga svansen av inlägg…
vill alldeles snabbt tipsa om feldenkrais metoden som hjälpt mig (har diskbråck i nacken samt ländryggen). går fortf på behandling, kan verkligen rekommendera
12 juni, 2009 kl 16:05
Olle:
Citat från http://www.dmxworks.com/
”You are experiencing headaches and pain and stiffness in your neck. You go to your doctor complaining of neck pain and headache, so he takes several static x-rays which, of course, are negative because they are taken for three main reasons: to rule out fractures, gross dislocations, and tumors. Good news, you didn’t break or dislocate your neck and you don’t have any tumors, but you still have headaches and neck pain. Next, they do an MRI of your neck and it comes out negative. Your MRI was negative because MRI looks at discs, but there are no discs in the upper 30 percent of your neck or in the back of your neck where your headaches and neck pain originate. So the doctor sends you home with some pain medication but no definitive diagnosis. Your pain persists but no one can tell you why,”
”If this scenario sounds all too familiar, you should have a digital motion x-ray of your cervical spine. Digital Motion X-Ray (DMX) uses advanced technology to detect ligament injuries that could never be seen before because of the lack of motion. Static x-rays, MRI and CT commonly miss injuries because you don’t or can’t move for the exam. Digital motion x-ray is just the opposite. It can find injuries that are evident only when you move. If your pain increases with movement, common sense tells you that your injuries should be examined ”in motion.” If you are in pain after an accident and no one can tell you why, digital motion x-ray may hold the answer you are looking for.”
Du skrev i ett tidigare inlägg att bilder under provokation, i Sverige, endast tas vid misstanke om allvarligare ligamentskada. Är tekniken som visas på nämnda hemsida någon som används i Sverige?
Kvarstående huvudvärk och yrsel trots inga påvisbara skador vid slätröntgen och MRT, är inte det skäl nog att få det utfört enligt ni svenska läkare, eller måste man vara döende?
19 juni, 2009 kl 22:29
Säkrast att vara döende… Vi har häcken full dagar och kvällar och många nätter att röntga människor med svåra sjukdomar eller skador. De skulle få orimliga väntetider om man skulle röntga om och om igen alla som har huvudvärk *utan* allvarlig sjukdom eller skada. De är väldigt många, som du vet. Och vi röntgar många med huvudvärk, men om vi har uteslutit svårare åkommor är det vanligen inte meningsfullt att gå vidare, men det är alltid en individuell bedömning från fall till fall. Det är inte heller bra för människan själv att bli röntgad genom halsregionen mer än nödvändigt, om det inte kan förväntas dyka upp något viktigt fynd som påverkar/ändrar behandlingsstrategin.
20 juni, 2009 kl 16:16
Förtydligande: Det är vanligen inte meningsfullt att ”gå vidare” i betydelsen röntga om och om igen. Om man inte väntar sig något nytt. Vi har inte tillräckligt med resurser för det, och det är sällan till nytta för patienten själv. Ännu sämre för de andra patienter som får vänta längre på sin tur. Det kan förstås behövas ”gå vidare” med någon annan undersökning, eller inse att man inte kommer längre för tillfället; kanske vid återbesöket om x veckor/månader?
Man sätter varje undersökningsresultat i relation till alla andra undersökningsresultat. Varje enskild undersökning/uppgift (t.ex. anamnes (skadesätt, tidsförlopp mm), hereditet, tidigare sjukdomar, andra samtidiga sjukdomar, livsstil, andra omständigheter, inspektion, palpation, auskultation, funktionsprövning, blodprover, blodtryck, röntgen, ekg, eeg, etc. etc.) är bara en enda liten pusselbit i patientens lidande. Det blir sällan ett komplett pussel, och det är inte ens säkert att de pusselbitar man har passar med varandra. Men läkaren har med ledning av alla tillgängliga uppgifter, sina kunskaper om människan från minsta väteproton till den övergripande sociala situationen, sin lagstadgade plikt att vara påläst och kunnig på det senaste inom sin specialitet, och sina erfarenheter av tidigare liknande och icke-liknande patienter en unik *helhetssyn*, en verkig helhetssyn som ingen alternativföreträdare kan ha. Däri ingår också en uppfattning om vilka sjukdomstillstånd som är rimligt sannolika i varje unikt patientmöte. Det stämmer sällan helt med läroboken, och inte alltid med patientens egen uppfattning heller. Vi brukar dock säga att ovanliga manifestationer av vanliga sjukdomar är vanligare än vanliga manifestationer av ovanliga sjukdomar! Så då går vi oftast på det vanliga och det sannolika, även om inte alla pusselbitar passar ihop.
Ibland kan vi ställa en säker diagnos, eller så inser vi vilken nästa undersökning måste bli för att bekräfta eller förkasta den misstanke vi har. Ofta är *tidsförloppet* för en smärt- eller sjukdomsutveckling en av de viktigaste pusselbitarna — alltså återbesök om x veckor om det inte blivit bättre av sig självt.
Väldigt mycket blir ju bättre av sig självt. Kroppens självläkande förmåga. Den har vi alltid. Den behöver inte, och kan inte, ”hjälpas” med voodoo, utspätt vatten, eller stötar mot ryggraden. Men man kan ibland minska och/eller förkorta lidandet med t.ex. plåster, gips, suturer, antibiotika, vaccination, bedövning, tappning, operation, smärtlindring, hormonbehandling, ögondroppar, salva, kryckor, flytande föda, särskilt boende, kurator, sjukgymnast, styrketräning, etc. etc., allt efter behov och sammanhang. Ibland har vi tyvärr ingenting som hjälper. (Har exempel på det i min egen familj…) Då förstår vi om patienten griper efter andra halmstrån. Men vi förstår inte hur medicinskt outbildade kloka gummor och gubbar kan tro så starkt på sina egna inbillade, osannolika, övernaturliga förmågor, att de vågar lova en massa bot och bättring som inte ens läkarna kan lova. De lidande patienterna och anhöriga är hjälplösa offer för fagra löften. Läkarna får inte lova något som vi inte kan hålla. Det gäller att kunna kommunicera för patienten hurdant det ligger till. Det är ibland jättesvårt. Det är där personkemin också kommer in. Alla läkare är inte ”bäst” för alla patienter. Och även om vi har samma språk är det inte säkert att vi menar samma sak med samma ord. Hur olika definieras inte smärta, värk, ont, …
Kronisk smärta är ett av många sätt att lida på. Vi på sjukhusen ser alla de andra sätten också. Det perspektivet har inte kiropraktorer, homeopater, akupunktörer eller (andra) magiker. Det perspektivet kanske gör att vi inte sätter smärtpatienterna i alltings centrum, som kiropraktorer etc. gör/kan göra. De har inte helhetssynen, det har vi. Utifrån den bedömer vi vilka åtgärder som *kan* sättas in, och prioriterar vi vilka åtgärder som *ska* sättas in. Några blir då missnöjda utifrån sitt eget perspektiv. Kan något bli idealiskt för alla?
21 juni, 2009 kl 22:12
Jag finner det anmärkningsvärt att du Olle, som representant för den s.k. evidensbaserade vården, uttrycker dig som du gör. Att ni har ”häcken full” och därmed tvingas inrikta er på ”människor med svåra sjukdomar eller skador”och lämnar oss andra, som inte är döende, åt våra öden. Om jag anser att min arbetsbelastning är för hög vänder jag mig till min närmaste chef och gör denne uppmärksam på detta och om det dessutom är så illa att jag bara hinner med det mest akuta förväntar man sig omedelbar respons. Ni läkare jobbar med människor och det viktigaste vi har, vår hälsa och jag kan tycka att ni skulle prioritera att påtala sådana arbetsförhållanden du beskriver till din närmaste chef.
Vidare skriver du att det inte är rimligt att röntga på nytt om det inte kan väntas dyka upp något som påverkar behandlingsstrategin, vilket jag har full förståelse för. Det var röntgenmetoden i sig jag ville ha din åsikt om. Vad jag förstår utföres denna i flertalet av våra grannländer och där av legitimerade kollegor till dig. Det som fångade mitt intresse med denna metode är det att det på flera platser på internet står att läsa att huvudvärk som har sitt ursprung från nacken vanligtvis beror på ligamentskador kring de översta halskotorna och att det är nästintill omöjligt att detektera sådana skador med traditionella statiska röntgenmetoder. Jag vet givetvis inte om detta är sant men då det publicerats av legitmerade läkare, verksamma i sina respektive länder väcker det ett visst intresse hos mig och jag ställer mig frågande till varför det inte gå att få det utfört i Sverige(även om man inte är döende)
24 juni, 2009 kl 22:43
Jag följer diskussionen, men har inget annat att tillägga än att allt är som förut för mig. Jag har alltså inte kunnat upptäcka någon effekt av de båda behandlingarna hos Atlantotec.
En kommentar har jag. mätningen av ryggradens snedhet med ett ljusstreck och digitalkamera tycks mig objektiv. Likaså mätningen av huvudets max vridning, vilken jag själv kunde konsatera en ökning av efter behandlingen. Men de effekterna kan ju komma av värme och massage i allmänhet.
3 juli, 2009 kl 0:39
Kan bara säga att jag tycker det är en bedrövande inställning Olle verkar ha till nackskador (nackskadade?). I och för sig så hade jag innan skadan inte kunnat föreställa mig vilket fruktansvärt lidande det kan innebära med en nackskada, så det är för mycket begärt att någon som inte har skadan ska förstå. Även om nackskadan i sig inte är ett dödshot så kan jag bara säga att jag till och från avvägt att sluta mitt liv. Men jag lever på hoppet och måttlig träning. I övrigt inte så mycket till liv numera.
När det gäller Atlantotec så har det nu gått mer än tre månader och jag har inte märkt någon direkt förändring.
Elsa
3 juli, 2009 kl 0:46
Jo, glömde säga det som jag egentligen skulle ha sagt:
Jag var hos naprapat i måndags och har sedan dess inte kunnat vrida på huvudet åt ena hållet. Huvudvärken har varit olidlig och jag har legat i tre dagar. Ringningarna har ökat. Har haft stickningar och domningar i halva ansiktet och armen (samma sida som jag ej kan vrida huvudet åt). Jag sa att jag inte ville ha manipulation och då drog han istället huvudet till olika ytterlägen där jag skulle pressa huvudet hans hand. Jag sa att det gjorde ont fast han fattade nog inte hur ont. Han var ganska häftig när han drog ut huvudet. En icke skadad hade nog fixat det men det blev helt klart för mycket för mig, så nu vet jag i alla fall att Jag aldrig kommer att sätta min fot hos naprapat mer (och ej heller kiropraktor).
3 juli, 2009 kl 7:01
Har inte hunnit svara på länge. Återkommer. Rickard ska få svar.
Elsa: Du bör genast uppsöka läkare för kontroll!!
Jag trodde inte naprapater gjorde så. En skadad rygg/nacke ska ALDRIG manipuleras/”justeras”!! Det säger t.o.m. kiropraktorerna.
Ang. trötthetssymptom och nedstämdhet efter whiplash (och flera andra tillstån), se gärna http://tinyurl.com/68thue
3 juli, 2009 kl 7:07
Arne, mätningen av ryggradens snedhet med ett ljusstreck och digitalkamera är *inte ett dugg* objektiv, men häftiga manicker vill få dig att tro på dem! Utövaren kanske också tror på dem, fast det är svårt att förstå att någon kan göra det (tro) om de har den utbildning de säger sig ha.
Någon placerar ljusstrecket, någon hanterar digitalkameran, någon ställer sig eller lägger sig på ett eller annat sätt… Hur subjektivt som helst!
3 juli, 2009 kl 8:26
Elsa, om du uppfattat att jag har en bedrövande inställning till nackskadade, måtte jag ha uttryckt mig otydligt. Det är inte så jag menar. Försök läsa en gång till?
4 juli, 2009 kl 23:17
Ok Olle, jag har läst igen. Jag missuppfattade nog din text. Tack för din uppmuntran att uppsöka läkare. Vet du vilken typ av läkare jag bör vända mig till? Jag går på smärtrehabilitering men just nu har de sommarstängt. Läkaren där är väldigt duktig på att med fingrarna känna dysfunktioner men kan dessvärre inte göra så mycket åt dem.
Jag har träffat tre olika läkare tidigare men deras undersökning har bestått i att jag ska blunda och sätta pekfingret på näsan, de har strykit med en fjädervippa på armar och ben och kollat så jag har känsel och bett mig att stå på tå.
Vad för typ av läkare ska jag kontakta för att få hjälp?
27 juli, 2009 kl 10:54
Hejsan
Mycket intressant att läsa här. Jag skadades när jag var 15 i en cykelolycka med en pickup. Flög av cykeln och slog i bakhuvudet flera gånger i marken. Under dessa 17 år har jag träffat massvis med läkare och jag har definitivt inte blivit bra behandlad. Pga min ålder så var jag lat och ville inte jobba. Som tur är har det funnits 2 läkare under dessa år som verkligen har trott på mig.
Blev skickad till dr Volle för fmri och han såg då bla ligamentskador samt ryggmärgskontakt i vissa ställningar + dens skiftningar. Här i Sverige tas detta inte på allvar. Ville ha en open mouth röntgen men fick bara en vanlig röntgen i provokation. När jag fick svaret sade läkaren : ingen större glidning. Men när jag fick hem pappret står det att röntgen var i stort sett u a men sämre rörligthet på de 3 översta nackkotorna.
Mitt problem är att jag får ont på hö sida högt uppe i nacken, som kramper. Får då nervsmärta upp och fram i huvudet och även smärta i ansiktet. Tungan kan domna och ena ögat+ läpp kan hänga lite. Kräkningar kommer som ett brev på posten och jag kan inte stå upp. Muskelavslappnande medicin hjälper något annars är det bara att rida ut stormen.
Jag går hos en kiropraktor och har gjort i flera år men han rör aldrig min nacke – inte efter att ha sett röntgenplåtarna från tyskland. Nu har jag nyligen flyttat och gick då till en annan kiropraktor som använder sig av samma metod. Vid undersökning påstår han att min atlaskota är lite förskjuten och vill då korrigera den – vilket jag aldrig skulle gå med på. Han förklarar dock att nervimpulserna inte går ut riktigt på hö sida högt upp i nacken pga detta och att dessa nerver kommer att dö om de inte redan är döda (?). Om jag skulle lägga mig raklång på golvet och pressa huvudet i golvet så fungerar knappt musklerna på höger sida.
Problemet är – vad ska man tro på?
Var finns det läkare som kan sätta rätt diagnos och dessutom skriva ner detta på ett papper till t ex försäkringsbolag och försäkringskassa?
När man till och med varit hos en av landets främsta neurokirurger och och denne bara säger att: ”du har ett utskott som rör sig, inget att göra något åt” men vi kan öppna och skrapa rent runt den occipitala nerven….jaha, men om nu problemet kommer från nivå c2 och inte från bakhuvudet – då skulle denna operation alltså inte hjälpa mig?
Känner att man är bara förvirrad nuförtiden….
10 augusti, 2009 kl 19:53
Hej Jessica,
Visst är det intressant att läsa alla inlägg här men samtidigt chockerande. Uppenbarligen är vi många som dras med besvär som helt ignoreras av den svenska läkarkåren.
Du skriver att du endast har träffat 2 läkare som trott på dig samt att du blev skickad till dr Volle. Hur kom du i kontakt med dessa läkare och var det någon av dem som skickade dig till dr Volle? Vad säger dessa läkare nu när du svart på vitt kan visa att du har ligamentskador?
Själv har jag inte lyckats komma någonstans förutom min s.k. husläkare som hävdar att så länge röntgen inte visar något finns ingen anledning att gå vidare…
Man blir så trött…
10 augusti, 2009 kl 20:05
Hejsan
Den ena läkaren var privat och han stred för mig i många år – i motvind. Till slut tröttnade han, han hade många whiplashpatienter.
Läkare nr 2 var på Staywell och när jag beskrev mina symtom så visste läkaren direkt att det var nåt fel. Så hon talade med Dr Bengt Johansson och han skickade mig till Dr Volle. Efter detta har jag ju träffat en och annan läkare som tror på mig men det är svårt att verifiera röntgenfynden gjorda i Tyskland. Som tur är har jag precis flyttat till Uppsala och här har de börjat göra open mouth röntgen och även viss röntgen i provokation för att kunna påvisa samma skador som de gör hos Dr Volle i Tyskland. Har man tur kanske man kan få göra en sådan röntgen här i Sverige.
För din egen skull – kräv en remiss till en smärtklinik, där är de iaf lite mer medvetna om våra problem. Eller tag kontakt med Staywell
11 augusti, 2009 kl 9:52
Hej,
Vad menar du med att det är svårt att verifiera röntgenfynden gjorda i Tyskland? Fick du inte med dig bilder från undersökningen? Med bilder samt ett utlåtande borde väl inte den svenska läkarkåren kunna sticka huvudet i sanden längre. Eller anser de sig vara så mycket mer än sina tyska kollegor?
Du nämner smärtklinik, vilket är ett nytt begrepp för mig. Vad, förutom värktabletter, kan man vänta sig där?
11 augusti, 2009 kl 15:19
På en smärtklinik blir man utredd, iaf i viss grad. Beror lite på var man kommer. Man kan få remisser till andra röntgenundersökningar, sjukgymnastik, mediciner, hjälp med ganska mycket där. Man får ju förklara vad som är jobbigt i ens vardag och så får man gemensamt komma fram till någon lösning för att underlätta vardagen. Sedan finns det ju smärtrehab där man går i flera veckor tillsammans med en grupp andra. Där finns läkare,kurator,psykolog,sjukgymnast och arbetsterapeut. Det hela brukar sluta med en utvärdering av arbetsförmågan…
Eftersom det inte gjorts någon större vetenskaplig studie på Dr Volles röntgenmetod så anses det inte vara vetenskapligt bevisat i Sverige att dessa skador finns.
Tyvärr. Jag har både bilder och utlåtanden men det krävs en väldigt kunnig och erfaren röntgenläkare för att kunna utläsa dessa.Dr Volle koncentrerar sina bilder till ett väldigt litet område om jag förstått det hela rätt.
Jag ska försöka få en second opinion från en svensk läkare som ska få titta på bilderna, men jag har tyvärr inte kunnat kopiera av min skiva ännu pga att jag kör win vista och skivan kan bara öppnas med win xp eller äldre versioner.
11 augusti, 2009 kl 15:22
Ett tips – (om man nu får tipsa om sidor här?)
http://www.whiplashgruppen.info/
Där finns film med flera läkare osv
11 augusti, 2009 kl 21:47
Hoppas du får någon att ta dina bevär på allvar och kan ge dig adekvat behandling utifrån ställd diagnos.
Det måste väl finnas någon läkare,myndighet i vårt avlånga land som är beredd att seriöst ta till sig och utvärdera kunskap från våra grannländer. Det är ju inte bara röntgenundersökningar som t.ex. dr Volles som förkastas utan även kirugiska ingrepp som enligt flera publicerade artiklar uppenbarligen har hjälpt svenska medborgare, som lämnats åt sitt öde av det svenska samhället, att må avsevärt mycket bättre.
I ett fall läste jag om någon som varit helt arbetsoförmögen som efter röntgen och operation i annat land nu var helt arbetsför. Trots detta nekades personen i fråga ersättning för sjukhusvården av det samhälle som så snällt tvingat personen i fråga att betala skatt.
Nu vet jag att vissa här kommer att påtala att svensk sjukvård endast sysslar med evidensbaserad vård vilket jag har viss förståelse för. Men då flera av de artiklar jag läst är publicerade i början av 2000 talet och framåt kan jag inte förstå varför Sverige, på basis av egen forskning, inte redan har anammat eller förkastat metoderna i fråga.
Om inte människors enskilda lidanden är skäl nog borde det ur ett samhällsekonomiskt perspektiv vara väl motiverat.
7 september, 2009 kl 2:39
Hej, är denna tråd slut el ligger den ngn annanstans?
Jag har läst alla kommentarerna då jag själv funderat på Atlantotec, skulle så gärna vilja höra Arnes & Elsas synpunkter nu såhär en tid efter behandlingarna, samt Christine-vart i GBG fick du ”Atlasprofylax”?? Jag har i princip exakt samma symptom som Jessica, dock har jag dickbråck i nacken, men mina verkligt stora problem sitter högre upp. Precis som dig Jessica så har jag inga fungerande muskler i nacken på högersidan, ögat rinner, örat tjuter, är ostadig och har synstörningar, listan kan göras lång.Jag har gått på sjukgymnastik i snart 2 år, det blir inte bättre, istället då tex.stabilitetsövningar görs (pressa huvud bakåt-sidled) upppstår yrsel etc. Skulle verkligen vilja hitta denna tråd igen och ställa lite frågor till en del av er…
7 september, 2009 kl 12:08
Den fortsätter inte någon annanstans vad jag vet i alla fall. Har du tur läser skribenterna din kommentar och svarar.
7 september, 2009 kl 18:05
Ann om du inte har redan har varit i kontakt med Nackskadeförbundet rekomenderar jag dig att göra så nu. Jag har nu varit i Norge där det fastställdes att mina ligament högt upp i nacken är skadade vilket troligen ligger bakom mina besvär.
7 september, 2009 kl 22:57
Hej Rickard, tack för ditt svar. Nej, jag har inte varit i kontakt med Nackskadeförbundet, då jag inte har råkat ut för ngn direkt ”olycka”, utan fått dessa problem ändå av ngn anledning. (antagligen många små olika olyckliga orsaker)Jag läste dina kommentarer lite längre upp, antar din vårdcentralläkare? skickade dig på undersökning till Norge, el hur bar du dig åt? Finns det ngt att göra åt problematiken, behandlingsförslag el. op? Att prata med min VC läkare är som att prata med en vägg.. Jättetacksam om du svarar just ang tillvägagångssättet för att få en remiss till Norge.
Ha d fint & hoppas du är bättre!
8 september, 2009 kl 12:37
Hej Ann,
Nej min vårdcentralläkare anser att mina problem är förknippade med mitt stillasittande arbete trots att problemen uppstod vid en olycka. Han skickade mig på MR här i Sverige som dock inte visade något som kunde förklara mina besvär. Därmed ansåg han mig färdigbehandlad, alltså ingen remiss någonstans. Jag kontaktade honom om och om igen utan resultat. Till slut kontaktade jag Nackskadeförbundet som tipsade mig om läkaren i Norge, som till skillnad från sina svenska kollegor, utför röntgen under passiv provokation. Röntgen visade att C1 inte följer med när jag böjer huvudet framåt/bakåt vilket inte går att åtgärda med annat än en operation. Problemet är att svenska läkare vägrar ta till sig den norska läkarens utlåtande så ska jag opereras blir det på egen bekostnad utomlands. Enligt min mening är läkare på vårdcentraler likaställda med väktare som egentligen ville bli poliser. Man kan mao inte förvänta sig ett korrekt bemötade då de är för stolta att inse att de inte behäskar allt och att svälja stoltheten och skicka patienten till en specialist verkar inte förekomma. Om du vill att något ska hända får du tyvärr nog söka hjälp privat.
8 september, 2009 kl 13:49
Hej igen Rickard, Tack för ditt svar! Jo, jag är benägen att hålla med dig ang.VC läkare. Jag känner mig som ett enda stort problem som han vill bli av med.. Det är ju också så att när man har dessa besvär så orkar man (iaf inte jag) slåss för sin rätt så som man hade gjort om man varit frisk. Känns lite som om man bankar på en betongvägg för att bli insläppt & få hjälp. Jag skall nog ta kontakt med NSF tror jag, har en rädsla dock att bli avvisad, då jag ju inte har ngn dokumenterad olycka att ”skylla på”. Dock kunde man ju på MR se att jag har skador, dock verkar ingen tycka det är ngt att göra ngt åt, men redan i ett tidigt skede frågade jag just efter att man ju borde ta röntgen i olika lägen, när jag ligger raklång med huvudet stilla i en MR så har jag ju som allra minst problem…Vad kostade det ungefär för din undersökning i Norge? Kan du arbeta nu?
Förlåt för alla frågor, men jag antar du vet hur man griper efter halmstrån…
Ha d fint,
//MVH Ann
8 september, 2009 kl 19:19
Hej hej,
Fråga på du bara.. jag har fått göra detsamma.
Till skillnad från vårdcentraler behövde jag inte ha något att ”skylla på” för att bli undersökt av den norska läkaren, besvären i sig var skäl nog. Ta kontakt med NSF och beskriv din situation så får du nog tips om vart du ska vända dig. Just den undersökningen NSF rådde mig att göra gick på 2000 NOK.
Mina besvär är till 90% relaterade till huvudrörelser vilket medför att jag kan jobba heltid så länge jag sitter med ordentligt stöd för huvud/nacke samt undviker att röra huvudet och då framförallt nickrörelser. Jag är ändå rätt lyckligt lottad jämfört med övriga som framträtt i detta forum.
Svarar gärna på fler frågor….Önskar dig lycka till.
//Rickard
4 oktober, 2009 kl 14:57
Hej Ann!
Det var bra längesedan jag läste här nu. När det gäller Atlantotec så vet jag inte om det hände så mycket för min del, men om nu problemet med en snedställd Atlaskota existerar så borde det ju hjälpa på den patientgrupp som har det problemet. Vågar inte råda dig varken till att prova eller avstå. För min del tyckte jag att det var värt ett försök i alla fall. Jag har gjort framsteg, men det hade jag gjort innan jag var där också. Tränar nu Pilates dagligen (excentriska stabilitetsövningat) och har gjort stora framsteg med den. Jag tror inte att Atlantotec hjälpte mig, men ibland kan de vara svårt att veta eftersom man i desperation provar mycket och till sist inte vet effekterna av de olika behandlingarna, och ibland kan det kanske vara kombinationen av olika behandlingar som ger resultat? Pilatesen är den enda träningsform som har gett mig smärtlindring och bestående och succesiva förbättringar (som varar längre än ca 30 min). Det gäller bara att inte träna på för hög nivå utan att lägga sig på en nivå så att man bygger upp rätt muskler (de skelettnära som står för stabiliteten). Jag har en medfödd överrörlighet men har aldrig innan nacktraumat haft problem men muskulaturen kring kotpelaren. Måste nu kämpa för att få tillbaka den muskulära stabiliteten (som ju måste jobba betydlig mer än om man varit stelare i lederna) och få tillbaka balansen mellan de olika muskelgrupperna. Jag tränar flera gånger dagligen för att bygga upp kroppen i snabbare takt än smärtorna bryter ner den. jag tror mer och mer på excentrisk träning. S.k. isotopisk träning har jag också provat men det gjorde bara ondare under och efter träningen. Hoppas att jag gett dig svar på din fråga!
3 november, 2009 kl 2:12
Hej Elsa. tack för ditt svar & dina tips om stabilitets träning. Vad skönt för dig att det tycks hjälpa med Pilates etc. Jag har själv prövat lite av det samt en hel del annat. Som du ju skriver så prövar man massor med olika saker i desperation och för att traditionell svensk sjukvård idags läget inte tycks ha ngt att komma med alls då det gäller nackskador…Har liksom du lagt massor med pengar på alternativa saker, dock har inget gett ngn längre positiv effekt tyvärr. Problemspektrat i mitt fall har sån mångfald, har ju inte bara värk i nacken,, utan upplever att de saker som ju kommer sig av den skadade nacken är mest störande & otroligt jobbiga, tinnitus, extrem trötthet, ostadighet,lockkänsla i öra, käkproblem etc.etc. Är liksom du född med en överrörliget i lederna, haft många stukningar och urledhoppad axel etc. detta ger ju också en generell värk i kroppen då den får jobba konstant för att hålla stabiliteten så jag tror absolut att stabilitetsträning är bra, dock hur skall man träna en nacke i det syftet? De övningar som sjukgymnaster gett mig fungerar ej-jag blir yr vid minsta lilla av dessa rörelser.(Trycka huvudet mot underlag, sidovridningar med motstånd) Har du ngra tips där så emottages de tacksamt.Skall nu göra ett nytt försök till en nackspecialist jag fått tips om. Tror jag hoppar över Atlantotech, verkar inte vara ngn jag läst om som fått ngn direkt förbättring tyvärr.
Synd att denna tråd dött ut, det är lärorikt & intressant att läsa om människor med likartad problematik som en själv.
Ha d fint & hoppas din förbättring fortsätter!
//MVH Ann
10 november, 2009 kl 16:24
Hej Ann!
Jag tror du gör helt rätt i att hoppa över Atlantotec. Jag var ju där och justerade Atlaskotan men både min smärtläkare och nu den kiropraktorn som jag går till säger att den ligger till höger (vilket jag själv också kan känna). Både smärtläkaren och kiropraktorn säger att jag inte ska lägga så stor vikt vid att den ligger till höger för den ligger ju och glider (är ej förankrad såsom de andra kotorna)och kompenserar för felställningar längre ned i kroppen.
När det gäller stabilitetsträning så brukar man säga att det tar ca 3 månader innan man känner någon förbättring, så om du provar igen – ha tålamod. Det finns ju ingen större motstridighet i att fortsätta leta efter andra behandlingar under tiden. När jag för ett halvår sedan började med stabilitetsträning (Pilates) så kunde jag inte lyfta mitt huvud från liggande, vare sig jag låg på mage, rygg eller sidan. Jag tränade varje dag (morgon och kväll) med andningen och stort fokus. Även om jag inte klarade att lyfta så tränade jag på att aktivera musklerna. Det gick bättre och bättre. Efter 2-3 veckor (kommer ej riktigt ihåg) så kunde jag t.o.m hålla huvudet i luften ett kort tag. Sjävklart gjorde det ont, men jag tror att det är en omöjlighet att träna helt utan smärta när det gäller whiplashrelaterade skador. Om man ska sluta träna när det gör ont så kan man ju aldrig träna eftersom man har ont alltid och den negativa spiralen är igång. Jag har ju långt kvar till ett smärtfritt tillstånd men för mig har det varit viktigt att skapa mig en teori om varför jag har det som jag har det. Jag tror fortfarande på teorin om muskulära oblanser, muskulär svaghet, instabilitet p.g.a att de stabiliserande musklerna inte är starka nog och fungerar som de ska. Anledningen till min teori är att överrörliga personer är klart överrepresenterade vad gäller kroniska whiplashrelaterade problem. Etersom du ju också är överrörlig så hade jag provat stabilitetsträning igen (lite varje dag under en längre tid) innan du utvärderar. Jag tror inte längre på några snabba lösningar utan det får ta sin tid för kroppen att återhämta sig (under förutsättning att man förser den med rätt ”input”). Har du även problem med bröstryggen? Ofta är den involverad vid nackbesvär. Tänk dig att nacken inte är en egen enhet utan en förlängning av ryggen. Många muskler som har sitt fäste i nacken har sitt andra fäste i bröstryggen. En övning som jag tror kan vara bra är ”Kobran” (kolla på internet för vidare beskrivning). Även om smärtan sitter i nacken för din del så hade jag ändå stränat rygg, det hänger ju ihop. Gör inga komplicerade eller tunga övningar till att börja med utan börja med enkla övningar med stort fokus. Det ska inte kännas jobbigt för då arbetar fel muskler. Du ska aktivera de skelettnära musklerna u ryggen som står för stabilitet och balans. Det har hjälpt mig i alla fall. Smärtan har succesivt minskat både i rygg, bröstrygg (och till följd av det smärtor och domningar i armar och ben) och även nacke trots att jag egentligen inte gör några övningar enbart för nacken. Jag har också problem med balans, ringningar, lock för öronen, huggsmärtor i öronen och huvudvärk, och käkproblem (förmodligen till följd av nackspänningarna) men de har också minskat även om jag har kvar dem. För ett år sedan hade jag konstant mellan 5-7 olika toner i öronen. Nu har jag två eller tre (de finns alltid där men de har blivit svagare med tiden). Jag har också märkt att jag kan ändra frekvens och styrka på ringningarna genom att vrida på huvudet (ökar i volym och ringningarna brukar få en högre frekvens). En övning som har hjälpt mig att tillfälligt minska spänningar är att dra in hakan (många dubbelhakor) mot kotpelaren. Det känns som det tar lite olika beroende på om man gör det men huvudet rakt fram eller om man vrider en aningen på det samtidigt som man drar in det. För mig känns det mest uppe vid nackrosetten och i de muskler som fäster vid öronen.
Jag tror att du har fått för ”hårda” övningar av sjukgymnast. Blir belastningen för stor så tror jag att man bara upprätthåller smärtorna genom att fel muskler går in och ”tar över” arbetet som andra muskler egentligen ska göra. Det finns en del att läsa om detta. En som jag kan rekommendera är:http://www.balansboll.nu/ (se urklipp nedan). Annars: googla på ”muskulär stabilitet” så kan du hitta en del intressant. Lycka till!
Muskulär bålstabilisation
Olle F (olle@balansboll.nu)
——————————————————————————–
Bålstabiliteten bygger på fyra olika delar som tillsammans arbetar för att upprätthålla bålstabiliteten:
Skelett och leder
Senor och ligament
Muskler
Nervsystem
De olika systemen kompletterar varandra och kan till viss del även kompensera för varandras brister [1]. De två första systemen är passiva och kan egentligen bara förändras genom kirurgiska ingrepp eller skador (fraktur, senruptur o.s.v.). Muskler och nervsystem är däremot i högsta grad flexibla och står delvis även under viljans kontroll, dessa system kan även tränas för att bli mer effektiva.
Det är inte bara uthålligheten i ryggmusklerna [13] som är avgörande om man är i riskzonen för ryggproblem eller ej utan en väl fungerande bålstabilitet är minst lika viktig [14].
Klassificering av muskler
För att enklare förstå samspelet mellan olika muskler, speciellt kring bålen, brukar man dela upp skelettmuskulaturen i två skilda grupper: stabiliserande och mobilserande muskler. Att dela upp muskler på detta sätt är inget nytt och brukar tillskrivas Leonardo da Vinci [1].
De mobilserande musklerna står för styrka och stora rörelser, det är dessa muskler som får bära yttre belastningar. De mobiliserande musklerna svarar snabbt på träning och ligger ofta ganska ytligt på kroppen vilket gör dem åtråvärda för bodybuilding. De stabiliserande musklerna jobbar mer i det tysta och hjälper till att stabilisera röreslerna. Ett belysande exempel är rotatorcuffen som är en grupp stabiliserande muskler som justerar postitonen i axelleden för att den ska fungera optimalt [15,2]. Generellt sett brukar de mobiliserande musklerna ha en tendens att bli överaktiva och tajta, medan de stabiliserande istället blir långa och svaga [6].
Gränsen mellan stabiliserande och mobilserande muskel är inte alltid helt knivskarp och det finns flera olika kriterier: rörelseutslag, antal leder muskeln jobbar över, muskelfibersammansättning, hävarm, total kraftutveckling, avstånd till skelett/led, rekryteringsmönster (från nervsystsemet) och koncentrationen av proprioceptorer [7]. För bålens del så gjorde Bergmark [12] en grundläggande kategorisering av ingående muskler såsom mobiliserande eller stabiliserande utifrån ett biomekaniskt perspektiv (se även [1]), denna klassificering verkar fortfarande hålla måttet
Bålens stabilitet är beroende av både stabiliserande och mobiliserande muskler. De mobiliserande musklerna håller ryggen upprätt, kontrollerar svanken och bäckenet samt roterar bålen. Dessa muskler är de som står för grovjobbet när det gäller de mer mobiliserande rörelserna som att böja, rotera och sträcka i ryggen. Effekten av dessa muskler syns tydligt utåt (bl.a. i vår hållning). De djupa stabiliserande musklerna går från kota till kota och arbetar med att hålla kotorna på plats sinsemellan. De yttre mobiliserande musklerna spänner över flera kotleder och har en större hävarm som ger större kraft i och med att de fäster längre ut från ryggraden.
Proprioceptiv styrning
Centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg) styr musklerna med ledning av information från proprioceptiva organ i bl.a. muskler, leder och senor. De proprioceptiva organen består bl.a. av muskelspolar och senorgan som skickar kontinuerlig information om längd, belastning och läge för hela kroppens led-/muskelsystem. När vi börjar vi svaja eller tappa balansen så ändras belastningen på muskeln och vinkeln på leden; denna information använder CNS för att omedelbart vidta korrigerande åtgärder för att upprätthålla stabiliteten. Detta är något som sker hela tiden både när vi står stilla eller rör på oss. Processen styrs omedvetet med hjälp av ryggmärgsreflexer och processer i lillhjärnan [2].
Ett exempel: när vi fyller ett glas med vatten ökar hela tiden tyngden. För att hålla glaset helt still måste musklerna i fingrar, handled, armbåge och även axeln hela tiden öka kraften. Sensorer i alla berörda muskler skickar hela tiden signaler till ryggmärg, hjärnstammen och lillhjärnan som kontinuerligt justerar spänningen i musklerna för att hålla glaset stilla. Tryckkänsliga sensorer i hand och fingrar justerar handgreppet så att vi håller glaset i ett lagom hårt grepp: varken kramar sönder det eller tappar greppet.
Det är för övrigt tack vara proprioceptorerna som vi kan blunda och sätta pekfingret mitt på näsan. För styrningen av våra muskler så spelar förstås även synen och balanssinnet en viktig roll. Men för små rörelser t.ex. mellan två kotleder så är varken synen eller balanssinnet till någon hjälp, här är vi helt beroende av den proprioceptiva informationen.
Vid skador på muskler och leder drabbas ofta de proprioceptoriska nerverna. Vid rehabilitering är det då viktigt att inkludera övningar som stimluerar och tränar proprioceptionen [2,10]. Det finns dessutom undersökningar som visar på nedsatt proprioception i ländryggsmusklerna (speciellt multifidus) hos personer med ryggproblem [3,4].
Djupt stabiliserande muskler
De muskler som sitter djupt, nära skelettet och som ofta bara går över en led är de som först noterar röresler mellan olika leder. Dessa muskler är rika på proprioceptorer, vilket gör dem extra känsliga för rörelseförändringar. Ett extremfall är ryggens minsta muskler som sitter längst in närmast ryggkotorna som inte verkar inte ha någon kraftproducerande funktion utan fungerar förmodligen endast som proprioceptorer [5].
De djupt stabiliserande musklerna har en liten hävarm, relativt små mototriska enheter och består huvudsakligen av långsamma uthålliga fibrer av typ II. Detta gör musklerna ändamålsenliga till långavrigt arbete med bl.a. kontinuerliga posturala justeringar (t.ex. m. soleus i vaden). [7]
Med EMG-mätningar har man funnit att de djupt stabiliserande bålmusklerna har egenheten att alltid aktiveras några millisekunder innan övriga muskler för att förbereda och stadga leden inför kommande belastning [11]. En intressant upptäckt är att personer med ryggproblem har en fördröjd aktivering av den stabiliserande muskulaturen [1]. Fördröjningen gör att ryggen inte hinner stabiliseras innan den belastas av de mobiliserande musklerna. Denna fördröjning har även noterats i vastus medialis obliqus hos personer med knäproblem [9].
För bålen är det främst multifidus och transversala bukmuskeln som blivit mest utforskade som stabilisatorer, men även inre sneda bukmsukeln* och quadratus lumborum** tillhör bålens stabiliserade muskler [1]. Med ledning av studier med EMG har man nu sett att även diafragman och bäckenbotten verkar ha en bålstabiliserande funktion [11].
Mobiliserande muskler
Dessa muskler sitter längre ut, går över flera leder och har större hävarmar. Musklerna har stora men få motoriska enheter och mindre koncentration av proprioceptorer. Fibertypen är mer av typ II, d.v.s. snabba mindre uthålliga fibrer. Detta sammantaget gör dessa muskler till ändamålsenliga för större, snabba röresler som kräver lite mer kraft. Bålens mobilserande muskler är erector spinae, raka bukmuskeln, inre sneda bukmuskeln***, yttre sneda bukmuskeln och quadratus lumborum****.
Samarbete mellan musklerna
De ytligt stabiliserande musklerna är minst lika viktiga för bålstabiliteten eftersom de samarbetar med de djupa musklerna. Den animerade bilden till höger visar en förenklad modell av muskulära aktiveringen vid en sidböjning av bål och rygg. Vi ser det nedersta revbenet, ländryggskotorna samt bäckenet. De djupa ryggmusklerna håller kotorna på plats och de sneda bukmusklerna fungerar som ytliga stabilisatorer som går från bäckenet upp till revbenen och kan böja och roterar ländryggen som en enhet samtidigt som djupa stabiliserande musklerna fördelar sidböjningen mellan varje kotled och förösker minimera vinkeln och belastningen i varje kotled.
Bilden visar också tydligt vad som händer om några av de djupa musklerna plötsligt slappnar av eller inte klarar av att stabilisera ryggkotpelaren. Följden blir en ojämn belastning på diskar och kotor.
——————————————————————————–
[1] Carolyn Richardson, Gwendolen Jull, June Hides, Paul Hodges ”Therapeutic Exercise for Spinal Segmental Stabilisation in Low Back Pain ” Churchill Livingstone 1999
[2] Fu 2000 ”Proprioception and Neuromuscular Control in Joint Stability”, Lephart, S., Fu, F., (Eds.) Champaign, IL: Human Kinetics, 2000
[3] Brumagne S, Cordo P, Lysens R, Verschueren S, Swinnen ”The role of paraspinal muscle spindles in lumbosacral position sense in individuals with and without low back pain.” Spine. 2000 Apr 15;25(8):989-94
[4] Gill, Karl P. MSc; Callaghan, Michael J. MPhil ”The Measurement of Lumbar Proprioception in Individuals With and Without Low Back Pain”. Spine. 23(3):371-377, February 1, 1998.
[5] Bogduk N. ”Clinical anatomy of the lumbar spine and sacrum.” London: Churchill Livingstone, 1997.
[6] Janda V 1996. ”The evaluation of muscle imbalance” in Liebenson CS (ed) ”Rehabilitation of the Spine: A Practitioner’s Manual”, Lippincott/Williams and Wilkins, Baltimore, 1996.
[7] Norris CM ”Back Stability”, Human Kinetics 2000
[8] ”Changes in muscle activity during fast, alternating flexion-extension movements of the knee.” Scand J Rehabil Med. 1986;18(2):51-8.
[9] Cowan SM, Bennell KL, Hodges PW, Crossley KM, McConnell J ”Delayed onset of electromyographic activity of vastus medialis obliquus relative to vastus lateralis in subjects with patellofemoral pain syndrome” Arch Phys Med Rehabil. 2001 Feb;82(2):183-9.
[10] Lephart, S.M. (1995). The role of proprioception in the treatment of sports injuries Sports Exerc Inj 1, 96-102
[11] Paul Hodges “Neuromechanical control of the Spine” (Dissertation) 2003
[12] Anders Bergmark ”Stability of the lumbar spine. A study in mechanical engineering.” Acta Orthopaedica Scandinavica 230(suppl):20-24.
[13] Luuto S, Heliovaara M, Hurri H, Alaranta H. ”Static back endurance and the risk of low-back pain.” Clin Biomech 1995;10:323-324.
[14] Cholewicki J, McGill SM. ”Mechanical stability of the in vivo lumbar spine: implications for injury and chronic low back pain.” Clin Biomech 1996; 11:1-15
[15] Culham, E. and Peat, M., 1993,”Functional Anatomy of the Shoulder Complex”, J Orthop Sports Phys Ther, Vol. 18 No. 1, pp. 342-350
——————————————————————————–
* fibrer som fäster i thoracolumbarfascia
** mediala delen
*** fribrer som utgår från höftbenet
**** laterala delen
15 november, 2009 kl 0:22
Hej igen Elsa, tusen tack för ditt svar & bifogad intressanta fakta.
Jag skall leta vidare ang. detta, försöka hitta mer info.för just hur man tränar de skelettnära musklerna allra bäst. Skall prata med min sjukgymnast om det hela, hon är fantastisk & tar det väldigt försiktigt, men det är ju lite av ett moment 22 i detta. Av passivitet blir ju ingen naturligtvis bättre, men samtidigt tror jag (& hon)att det är ytterst viktigt att ändå lyssa på kroppens signaler så det hela inte förvärras. Kobran har jag nog testat, det är väl den med plastbandet i munnen, ståendes på alla fyra? Jag är precis som du, dvs. vill också gärna ha fakta & teorier om varför kroppen mår & är som den är. Speciellt som det kommer så mkt (iaf för min del) konstiga symptom men på köpet. Jag kan inte säga att jag har jätteproblem med just bröstryggen, däremot blir jag lätt ”mjölsyretrött” i den. Jag har dock väldiga problem med skuldran & axeln på samma sida som nackproblematiken sitter. Just som du beskriver så drar det & spänner & trycker från skallbasen upp bakom örat även på mig, tror det är detta som skapar tinnitusen, de spänningar som uppstår där kan skapa ”pseudoljud” har jag läst mig till. Om jag känner bak på nacken på denna sida så är muskeln där upp till skallen nästintill obefintlig jämfört med andra sidan, det är denna muskel jag tidigare försökt träna upp-med uteblivna resultat.
Jag har diskbråck i nacke & ländrygg så jag har mer problem med nedre ryggen än bröstryggen tycker jag nog. Men som jag nämnde tidigare så känns det som att föjderna av nackproblematiken är värre än själva värken, dvs. tinnitusen, ostadigheten, den enorma kroppsliga värk-tröttheten, etc. Jag har dessutom en del synrubbningar, illamående osv. Har förstått att detta är vanligt bland nackskadade, dock verkar läkarkåren inte kunna se sambandet, vilket jag tycker är lite konstigt och frustrerande därför att det då är så svårt att hitta riktig adekvat info som man kan ta till sig & anamma för att bli bättre. Så, återigen, tack för ditt svar & dina tips!
Ha d fint!
//MVH Ann