Israelbråket och likheter med ”pseudovetenskapbråk”

Att jag skulle blogga om politik hade jag nästan svurit på att inte göra när jag började, ointresserad som jag är. Men det är svårt att inte tycka något i den pågående ”konflikten” mellan Sveriges och Israels regering som blossat upp som en följd av Donald Boströms artikel som Aftonbladet publicerade för en vecka sedan.

Vad jag (och ja, de flesta andra…) reagerar på är Israels sätt att bemöta denna artikel. Artikeln slår inte fast att Israel plundrar palestiniers kroppar på organ; den tar upp indicier och lyfter frågan:

Vi vet att behovet av organ i Israel är stort, att en omfattande illegal organhandel pågår, att det skett under lång tid, att det sker med myndigheternas goda minne, att högt uppsatta läkare på de stora sjukhusen deltar, liksom tjänstemän på olika nivåer. Och vi vet att palestinska unga män försvann, att de fördes tillbaka fem dygn senare under hemlighetsmakeri på natten, uppsprättade och hopsydda. Dags att bringa klarhet […]

Detta bemöter Israel med vad man kan likna med förtalsanklagelser. (Jag tycker inte artikeln är ”förtal”, inte heller tycker jag  att artikeln är anti-semitisk, om man inte ser allt som på något sätt negativt kritiserar något Israel/jude-relaterat som anti-semitiskt)

Hela situationen påminner mig om hur det ofta kan se ut i debatter kring pseudovetenskap: en kritiker kan med fakta angripa en pseudovetenskap, för att sedan bemötas med förtalsanklagelser; detta istället för att möta faktabaserade-argument med faktabaserade-motargument. Se exempelvis det pågående Simon Singh-fallet, eller lögndetektor-fallet Lacerda/Eriksson vs. Nemesysco som jag bloggade om i vintras, där ironiskt nog just ett Israeliskt företag bemötte sakligt argumenterande svenska forskare med hot om förtal-åtal (har det möjligen bidragit med ett strå till dagens debatt-stack?).

Kunde Israel inte i huvudsak bemött artikelns anklagelser med något substantiellt, angripit vinklingar och faktapåståenden i artikeln, eller kanske bara  dementerat, istället för att reagerat som de gjort? Eller är det media som spelar ett vinklat spel, eller är det bara ett inrikespolitiskt spel från Israels sida, eller är jag bara oförstående för en reaktion djupt rotad i en infekterad konflikt och statshistoria? Jag vet inte, men i det som media spelar upp kan jag kan inte låta bli att se likheterna med vetenskap vs. pseudovetenskap-debatter, där Israel beter sig som aggressivt och osakligt mothuggande pseudovetare. Nog om politik.

[AB 1, 2, 3, 4; DN 1, 2, 3, 4, 5, 6; SvD 1, 2, 3, 4; Ex 1, 2]

About these ads

11 kommentarer till Israelbråket och likheter med ”pseudovetenskapbråk”

  1. […] Medvetenskap säger en del som utelämnats i dabatten. […]

  2. Ronny skriver:

    Det är väl bara att konstatera att Israel nu visar sitt för svenskar tidigare okända ansikte. Nu stämmer det man anat om hur landet fungerar. Nu byggs det murar även i Sverige, nu sysslar man med sin etniska rensning här i landet som i alla andra länder som inte godtar ockupationen av Palestina. ”Gojim” var ordet för dagen. Vi otrogna som ställs mot Israels heliga av Gud utvalda folk. Tvi vale.

  3. Apan skriver:

    Bra skrivet

  4. Pekka S skriver:

    Jag ser även likheter med sekteriskt tänkande. Israel ser sig själva som de ”utvalda”. De tycks ha en offermentalitet och likställer kritik och ifrågasättande med hat och förföljelse. Scientologerna agerar på liknande sätt.

  5. Johan Richter skriver:

    Jag kan inte riktigt hålla med om vad du skriver. Den israeliska regeringens reaktion handlar förvisso mycket om inrikespolitik och är inte det minsta konstruktiv om det verkliga syftet vore att bemöta anklagelserna.

    Men det befriar inte Aftonbladet från ansvar. Det är för det första journalistiskt oansvarigt att okritiskt sprida rykten som helt saknar bevis, alldeles oavsett vilket land de handlar om.

    Anklagelsen om anti-semitism är inte heller bemött så lätt som du antyder. För det första gör artikeln en koppling mellan israeliska soldater och en amerikansk rabbins agerande. Det saknar fullständigt relevans, om man inte menar att rabbinens agerande visar att judar är benägna att ägna sig åt organhandel.

    För det andra är det inte absurt att peka på likheter med den klassiska ritualmordsanklagelsen eller med Shylock även om det inte heller är fråga om en solklar överrensstämmelse. Poängen är då inte att det är anti-semitiskt per definition att tro att israeliska soldater stjäl organ. Poängen är att man frågar sig varför sådana anklagelser kan få tilltro utan bevis. En möjlig förklaring är att det beror på en underliggande anti-semitism.

    Det är väldigt få som hävdar att all kritik mot Israel eller judendomen är anti-semitisk, och det är inte deras kritik du har hört i massmedia. Däremot kan man inte blunda för att en del kritik mot Israel bottnar i anti-semitiska föreställningar. Ronnys har ovan bidragit med ett tydligt exempel.

  6. Technicolor skriver:

    Det här är ett ämne där jag, fascinerande nog, tycker att båda sidorna har fel. Journalisten i fråga verkar inte ha så mycket belägg för sina påståenden och offentliga företrädare för Israel surnar till på Sverige för att man inte från myndigheternas sida smäller en tidning på fingrarna. Dessutom verkar det vara stört omöjligt att diskutera Israel utan att beskyllas för antisemitism.

    Suck.

  7. Johan skriver:

    De facto finns det många som kritiserar Israel utan bli anklagad för anti-semitism.

  8. Technicolor skriver:

    Jag förtydligar: Det inträffar förhållandevis ofta, dock inte alltid, att omfattande kritik mot politiska företrädare eller staten Israel uppfattas som antisemitism. Ibland är det säkert befogat, ibland är det ett billigt retoriskt knep.

  9. Undrande skriver:

    Om du ska jämföra med pseudovetenskap så tycker jag snarast det är artikeln som liknar den typen av attacker. Hitta en detalj som kan tolkas som du vill och insinuera att det kullkastar allt och ”bevisar” din uppfattning.

    Fruktansvärt dålig journalistik. Däremot så hade ingen ens brytt sig om artikeln om inte Israel vill göra politik av den så de är verkligen inte oskyldiga i den här soppan men artikeln borde inte ha gått igenom kollen hos ab…

  10. Anders Branderud skriver:

    Israel bemötte många falska anklagelser ang. Gaza-kriget. (se: bloganders.blogspot.com under den tidperioden). Israels bemötande av falska anklagelser under Gaza-kriget togs överhuvudtaget inte upp i majoriten av västern-media. T.ex. de korrekta siffrorna av antalet döda civila.

    Ska Israel bemöta en uråldrig antijudisk myt? I domstol är det alltid den som anklagar någon som har bevisbördan. Det är en princip som gäller i alla anklagelser.
    Ja, kanske vore det bra att de gjorde det. Å andra sidan är anklagelsen helt absurd och avsaknad av fakta, så att endast irrationella människor tror på den.

    Nuvarande press på den svenska regeringen är väldigt bra. Misojudaism (judehat) kan inte lämnas i tystnad – det måste bekämpas! Regeringens respons på artikeln visade att den svenska regeringen antingen inte bryr sig om judeförföljelse, eller att de håller med om Aftonbladets artikel.: http://erixon.com/blogg/2009/08/alan-dershowitz-om-svenska-regeringens-tystnad/

    Du skriver: ” Hela situationen påminner mig om hur det ofta kan se ut i debatter kring pseudovetenskap: en kritiker kan med fakta angripa en pseudovetenskap, för att sedan bemötas med förtalsanklagelse”
    I detta fall finns det ingen som helst fakta, så jämförelsen är inte relevant.
    Jan Helin erkänner att de inte har några bevis för anklagelsen: http://www.jpost.com/servlet/Satellite?pagename=JPost/JPArticle/ShowFull&cid=1249418683207

    Mvh Anders Branderud

  11. Magnus A skriver:

    Medvetenskap: ”Jag tycker inte artikeln är ”förtal”, inte heller tycker jag att artikeln är anti-semitisk, om man inte ser allt som på något sätt negativt kritiserar något Israel/jude-relaterat som anti-semitiskt”

    Intressant på sitt sätt med människor som tycker utan att veta vad de talar om. Denna historia är känd inom ramen för antisemitisk propaganda. Ska jag ta hänsyn till det, tycker du, eller till vad du tycker?

    Jag väljer att dra slutsatser utifrån den kunskap jag har. Din kommentar får mig inte att dra några paralleller med andra debatter, men att det finns en tendens att vara snabb att dra slutsatser till Israels nackdel vill jag påstå. I detta fall kan man nog jämföra med debatten efter Muhammedtekningarna, där de flesta inte kritiserade den våldsamma reaktionen från muslimer men desto mer Jyllandsposten för att de publicerade både harmlös och motiverad satir.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 31 andra följare

%d bloggare gillar detta: