Klimatförändring bidrog kanske till Romarrikets tillbakagång

7 december, 2008

Ett gäng geologer har från en israelisk grotta samlat ihop mineraldata som ger en detaljerad överblick över klimatet under åren mellan 200 f. Kr. och 1100 e. Kr. Analysen av materialet avslöjar vad som kanske är ännu en pusselbit i förklaringen till romarrikets tillbakagång. Enligt forskarna tyder deras fynd på att området kring östra medelhavet var ovanligt torrt mellan 100 och 700 e. Kr., en period som sammanfaller med försvagning av de romerska och bysantiska rikena. Läs pressmeddelandet här för mer information.

Om det är mer än bara en korrelation går så klart inte veta, men intressant ändå.

Alldeles torrt

[via Science Daily]


Kan omställning till sommartid döda dig?

31 oktober, 2008

En svensk forskargrupp har fått en insändare med titeln Shifts to and from Daylight Saving Time and Incidence of Myocardial Infarction publicerad i medicinska tidsskriften New England Journal of Medicine.  Studien redovisar data som visar att fler hjärtinfarkter rapporteras efter tidsomställning till sommartid.

Vad forskarna har gjort är att de tittat på hur många hjärtinfarkter som rapporterats veckan efter att klockan justerats för sommartid eller vintertid och jämfört frekvensen med motsvarande veckodagars frekvenser två veckor efter och två veckor före tidsomställningen. Resultaten visade att ungefär 5% fler infarkter rapporterades veckan efter att vi bestulits en timme, omvänt rapporterades ungefär 5% färre infarkter i början av veckan efter att vi fått en extra timme (hjärtinfarktfrekvenserna är justerade för att dygnen som klockan ställdes om var en timme längre eller kortare). Ungefär 35 fler hjärtinfarkter rapporterades i snitt veckan efter omställning till sommartid, i det svenska 15-åriga materialet som studien baseras på.

Varje år drabbas ungefär 42 000 svenskar av hjärtinfarkt. Den aktuella studien föreslår att ungefär 35, eller 0.0008 %, av dessa orsakas som en följd av den försvunna timmen i slutet av mars månad varje år. Relativt till andra riskfaktorer, exempelvis rökning, är det obetydligt (man kan lite osmakligt påstå att omställningen till vintertid ändå kompenserar, eftersom den räddar ungefär lika många liv som sommartiden tar…). Ingen anledning att drabbas av dödsångest sista lördagen i mars alltså.

Det finns också en möjlighet att sommartid faktiskt räddar människoliv. Syftet med sommartid är att bättre utnyttja dagsljuset och solljus har positiva effekter på hälsan (som åtminstone delvis medieras genom bildandet av D-vitamin). Något som kanske delvis ligger bakom statistiken som visar att hjärtinfarkter är vanligare under vinterhalvåret.

Tidigare studier har visat vad alla egentligen vet, att vi under helgerna tenderar förskjuta sömnperioden genom att vara uppe senare och sova längre in på morgonen. Följden blir att måndagen som veckans första arbetsdag ofta utförs med viss sömnbrist. Flera studier har också visat att måndagar är den dag som flest hjärtinfarkter rapporteras. Den aktuella studien visade också att effekten var störst hos de under 65 års ålder, dvs troligt fortfarande yrkesverksamma.
Ökad inflammation i kroppen kan vara ett sätt minskad sömn bidrar till hjärtsjukdom, enligt en studie som visar hur inflammatoriska markörer i blodet ökade när sömnen minskade.

Under 1900-talet minskade den genomsnittliga nattsömnen i väst från 9h till 7.5h. Hur stor betydelse har detta för den ökande förekomsten av vissa sjukdomar vi observerat i väst det senaste århundradet?

[via DN]

Referens:
Janszky I, Ljung R. Shifts to and from daylight saving time and incidence of myocardial infarction. N Engl J Med. 2008 Oct 30;359(18):1966-8. [länk]


Vetenskap och magi möts

27 oktober, 2008

I novembernumret av den ansedda vetenskapliga tidsskriften Nature Reviews Neuroscience publiceras en artikel med titeln Attention and awareness in stage magic: turning tricks into research. Författarna till artikeln är en blandning av forskare inom visuell neurovetenskap och illusionister. För skeptiker är några av namnen välbekanta, framför allt James Randi och Teller.

Artikeln argumenterar för att forskare som studerar människans kognition har mycket att lära av illusionisterna, eftersom de har en rik kunskap i ämnet och en annorlunda infallsvinkel. Forskare har många gånger återuppfunnit hjulet när de undersökt aspekter som sedan länge varit väl förstådda av illusionister, enligt medförfattaren Susana Martinez-Conde.

Studiens sammanfattning:

Just as vision scientists study visual art and illusions to elucidate the workings of the visual system, so too can cognitive scientists study cognitive illusions to elucidate the underpinnings of cognition. Magic shows are a manifestation of accomplished magic performers’ deep intuition for and understanding of human attention and awareness. By studying magicians and their techniques, neuroscientists can learn powerful methods to manipulate attention and awareness in the laboratory. Such methods could be exploited to directly study the behavioural and neural basis of consciousness itself, for instance through the use of brain imaging and other neural recording techniques.

Stor del av artikeln behandlar illusionisternas trick ur ett vetenskapligt perspektiv. Intressant läsning, är du intresserad kan du ladda hem artikeln i PDF-format här.

Mer om samarbetet mellan dessa forskare och illusionister kan du läsa om på forskargruppens hemsida, där finns bland annat filmer från ett av deras symposiun där James Randi, Teller m fl uppträder.

Referens:
Macknik SL, King M, Randi J, Robbins A, Teller, Thompson J, Martinez-Conde S. Attention and awareness in stage magic: turning tricks into research. Nat Rev Neurosci. 2008 Nov;9(11):871-9. [länk]


Elallergi – elöverkänslighet eller elfobi?

25 oktober, 2008

Ett växande antal människor hävdar att de är elöverkänsliga (eller elallergiska, även fast benämningen allergi är missvisande). Speciellt här i Sverige, då kommuner i vissa fall bidrar ekonomiskt till byggen av ”elsanerade” hem för drabbade individer.

Påslagna mobiltelefoner är ofta en utpekad källa för de obehag dessa människor upplever. En forskargrupp vid universitetet i Regensburg undersökte nyligen elöverkänsliga och icke-elöverkänsliga försökspersoner samtidigt som deras hjärnaktivitet övervakades med hjälp av en magnetkamera. Försökspersonerna hade under avläsningen vad de trodde var en mobiltelefon fäst mot huvudet, men i själva verket var telefonen bara en attrapp.

Tidigare studier har visat att människor som anser sig vara överkänsliga mot el inte kan skilja på aktiva eller inaktiva källor till elektromagnetisk strålning. Istället reagerar de när de tror att elektromagnetisk strålning är närvarande, och inte faktiskt reell närvaro av strålning. Detta resultat uppvisades även här; försökspersoner som ansåg sig vara elöverkänsliga reagerade med starkare obehagskänslor när de trodde mobiltelefonen var aktiv än vad de andra försökspersonerna gjorde.

Det unika bidraget hos denna studie var att deras hjärnor undersöktes med magnetkamera under försökets gång. Elöverkänsliga hade högre aktivitet jämfört med kontroller i områden som är förknippade med hur smärta upplevs, hur sinnesintryck bearbetas och i ett område vars aktivitet förknippas med benägenhet till ångest. Andra studier har visat att elöverkänsliga i större grad än andra grubblar över möjliga hot mot hälsan i deras omgivning, något som kan vara en konsekvens av dessa människors ökade benägenhet till ångest som den aktuella studien pekar på. Hjärnaktivitet överlappade också med den som observerats hos människor som lider av diverse fobier.

Intressant nog rapporterade de elöverkänsliga inget som helst obehag när de exponerades för magnetröntgenmaskinen. Trots att den alstrar ett magnetfält på 3 Tesla, en styrka som är mellan 5 till 10 miljoner gånger starkare än det magnetfält som alstras av en aktiv mobiltelefon intill huvudet!

Sammantaget pekar resultaten på att elöverkänslighet liknar andra sjukdomar med stort inslag av sk psykosomatik och ångest. I enlighet med detta är behandlingen för dessa sjukdomar också effektiv på elöverkänsliga. Kognitiv beteendeterapi (KBT), som framför allt är effektivt mot olika ångesttillstånd (exempelvis fobier, paniksyndrom och tvångssyndrom), har visat sig vara effektiv behandling av elöverkänslighet.

Ingen ifrågasätter verkligheten i den ångest och obehag som elöverkänsliga upplever. Men kanske är det dags att börja benämna tillståndet som en fobi, elfobi istället för elöverkänslighet. Denna omrubricering skulle också placera tillståndet i en diagnosgrupp där det finns en behandling som har påvisad effektivitet. Då slipper kanske individer symptombehandlas genom bygget av väldigt dyra ”elsanerade” hem.

[via orsakverkan, The Economist]

Referens:
Landgrebe et al. Neuronal correlates of symptom formation in functional somatic syndromes: a fMRI study. Neuroimage. 2008 Jul 15;41(4):1336-44 [länk]


Johannesört hjälper mot djup depression, speciellt om du är tysk

15 oktober, 2008

Johannesört (Hypericum perforatum) tycks hjälpa mot milda till måttliga depressioner (även om en del större studier faktiskt inte visar på någon effekt). I media rapporteras nu att en tysk studie visar att örten även ska vara effektivt mot djupa depressioner [1], trots att tidigare studier visat på att den inte är speciellt effektiv i detta användningsområde. Johannesört ska enligt de tyska författarna vara lika effektivt som andra antidepressiva läkemedel, men med färre biverkningar. Studien är publicerad av the Cochrane Collaboration, en välrenommerad samarbetsorganisation som ägnar sig åt att göra systematiska sammanställningar av medicinska behandlingar (med systematisk sammanställningsartikel menas att man systematiskt och statistiskt har granskat en mängd andra studier och utifrån detta drar en slutsats).

Örten har använts som medicinalväxt i mer än 2000 år. De första som tros observerat någon sorts biologisk effekt var bönder som märkte att örten kunde förgifta betande boskap. Medicinmän har under historien använt örten mot en mängd olika tillstånd, mot mycket som vi idag vet att den inte är effektiv mot. Den första dokumentationen kring dess användning mot mentala tillstånd går att spåra till 1500-talsskrifter av Paracelsus.

Den nya studien är egentligen inte helt ny, utan en fjärde reviderad version av en studie påbörjad redan 1993 (uppdaterad allt eftersom nya studier har publicerats). Nu anser de att data visar att den har effekt bortom placebo även när den används för att behandla allvarliga depressioner. Men även om data visar på effektivitet finns ett problem, nämligen att tyska studier tenderar att visa bättre resultat jämfört med icke-tyska. Något som gör det svårt att dra helt säkra slutsatser.

Anledningen till att data från tyska studier visar på bättre effekt är svår att säkerställa. Rekryteringen av försökspersoner var överlag något olika mellan tyska studier och de studier gjorda i andra länder. I Tyskland skedde rekryteringen i huvudsak genom privata kliniker, vilket betyder att underlaget för rekrytering kanske inte representerar den normala patientpopulationen. I de övriga studierna skedde rekryteringen normalt i akademiska säten eller vanliga sjukhus. I Tyskland är också generellt acceptansen och tron på medicinalörter högre, hos både läkare och patienter, än vad den är i övriga Europa, något som kan introducera flera möjliga bias i forskningen. Johannesörtindustrin var också involverad något mer i tyska studier. Forskarna fann också att studier med bättre metodik visade på sämre effekt av johannesört, något som höjer varningsflagg (se nedan). Det kan också indikera publication bias, dvs att studier som visat på bra effekt tenderas att publiceras oftare än de som inte visar någon effekt.

Den ledande forskaren bakom den här sammanställningsstudien var Klaus Linde, professor vid centrat för komplementärmedicinsk forskning vid universitetet i München. Det kan vara värt att nämna lite om honom. Han är kanske mest känd för sina systematiska sammanställningsartiklar kring homeopati. 1997 publicerade Linde en väldigt uppmärksammad och kontroversiell artikel i the Lancet[2]. Kontroversiell för att denna genomgång av homeopatistudier drog slutsatsen att homeopatiska medel fungerade bättre än placebo. Den här slutsatsen medförde en väldigt kritisk granskning av Lindes artikel. Närmare analys visade att väldigt många av de studier som ingick i den här genomgången var av dålig kvalité, och att trenden var att de sämsta studierna visade bäst effekt och de kvalitativt bästa studierna inte visade någon effekt av homeopati (homeopatiförespråkarna fortsätter dock gärna vifta med denna studie från 1997). Med tiden tog Linde åt sig något av kritiken och i en ny studie publicerad 1999 erkände han åtminstone att den initiala studien överskattat effekten av homeopati [3]. Men han var alltså ovillig att helt avfärda homeopatin, och gör det fortfarande inte. En senare systematisk sammanställning i the Lancet, ledd av Aijing Shang, drog däremot slutsatsen att det inte fanns någon skillnad mellan placebo och homeopatiska effekter[4] (en artikel som Linde dock hade synpunkter på, framförda i ett brev till the Lancet[5]).

Att johannesört skulle kunna ha biologisk effekt är inte kontroversiellt på något vis (på det sätt som en  påstådd effekt av homeopati är). Många av de läkemedelssubstanserna som finns i mediciner har sitt ursprung i olika växter eller djur. Läkemedelsbolagen söker ofta igenom dessa i sin jakt på substanser. Substanser som uppvisar biologisk effekt kanske kan kopieras syntetiskt i labbet, odlas, eller vidareutvecklas till en ny substans med bättre effekt, som sedan lanseras som ett läkemedel. Naturläkemedel, med reell effekt, kan ses som orena och dåligt karaktäriserade läkemedel. Ofta känner man inte till vilken den aktiva substansen är, därför finns inte heller någon specificerad mängd aktiv substans i varje piller. Det kan variera mellan producent och batch beroende på odlingsförhållanden och andra omständigheter.

Just med johannesört är det viktigt påpeka att örten kan interagera med en mängd andra läkemedel. Anledningen är att örtens substanser stimulerar läkemedelsnedbrytande enzymer i levern. Exempelvis sänker johannesört blodkoncentrationen av läkemedelssubstansen warfarin (bl a i Waran) vilket ökar blodets tendens att koagulera, och därmed risken för blodproppsbildningar.

Mer forskning behövs innan alla frågetecken är uträtade och användningen av johannesört mot depressioner och framför allt djupa depressioner accepteras helt, vilket författarna till studien håller med om.
Eller så tolkar vi denna studies resultat som de är och konstaterar att johannesört hjälper mot allvarliga depressioner framför allt om patienten talar tyska.

Referenser:
1. Linde et al. St John’s wort for major depression. Cochrane Database Syst Rev. 2008 Oct 8;(4):CD000448. [länk]
2. Linde et al. Are the clinical effects of homeopathy placebo effects? A meta-analysis of placebo-controlled trials. Lancet. 1997 Sep 20;350(9081):834-43. Erratum in: Lancet 1998 Jan 17;351(9097):220.
[länk]
3. Linde et al. Impact of study quality on outcome in placebo-controlled trials of homeopathy. J Clin Epidemiol. 1999 Jul;52(7):631-6. [länk]
4. Shang et al. Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? Comparative study of placebo-controlled trials of homoeopathy and allopathy. Lancet. 2005 Aug 27-Sep 2;366(9487):726-32.
[länk]
5. Linde et al. Are the clinical effects of homoeopathy placebo effects? Lancet. 2005 Dec 17;366(9503):2081-2; author reply 2083-6. [länk]


Att tänka gör dig fet?

9 oktober, 2008

Professor Angelo Tremblay och medarbetare menar att intellektuellt arbete är en riskfaktor för övervikt som inte ska förbises.

I deras studie fick 14 studenter utföra tre uppgifter vid olika tillfällen[1]. Den första uppgiften var att slappa i en stol, den andra var att läsa och sammanfatta en text, den tredje bestod av minnes- och uppmärksamhetstest. Efter att en uppgift var slutförd fick de fri tillgång till mat.

De fann att kaloriintaget var signifikant större efter läsuppgiften (24%, 203 kcal) och minnes och uppmärksamhetstestet (29%, 253 kcal), relativt till vilotestet.

Att de mentalt krävande uppgifterna via någon sorts stress gav upphov till ett något större sug efter mat (tröstätande/belöning) är kanske den rimligaste förklaringen. Forskarna bakom studien spekulerar också i att ett högre glukosbehov i hjärnan skulle stimulera till ett större energiintag. Men det stämmer knappast, eftersom hjärnans energiförbrukning är ganska konstant, oavsett mental sysselsättning[2]. Så oavsett om du plågar hjärnan med att försöka lösa Riemannhypotesen för att vinna en miljon dollar eller om du läser Aftonbladets hälsoartiklar så kommer det inte påverka din hjärnas energibehov.

Så om du behöver förlora lite vikt och om du inte vill gå och hålla dig hela dagarna eller tugga tuggummi varje vaken timme, ja då kanske det är dags sluta tänka helt enkelt. Eller inte…

Referenser:
1. Chaput et al. Glycemic instability and spontaneous energy intake: association with knowledge-based work. Psychosom Med. 2008 Sep;70(7):797-804. [länk]
2. Raichle ME, Gusnard DA. Appraising the brain’s energy budget. Proc Natl Acad Sci U S A. 2002 Aug 6;99(16):10237-9. [länk]


Inkompetent fiskforskning

7 oktober, 2008

Ännu en gång skriver Aftonbladet att något är bevisat, ännu en gång har Aftonbladet helt fel.

De skriver att brittiska forskare har beviset för att fiskolja gör dig smartare. Barn matade med fiskolja hade  tydligen bättre betyg än de som inte fått fiskolja. Problemet är att studien lider av allvarliga brister i designen.

Studien (ofta kallad Durhamstudien) har sedan den startade fått ta emot kraftig kritik, främst från Dr Ben Goldacre (vars skriverier går att följa i hans blogg Bad Science, eller i hans kolumn i tidningen The Guardian).

Studien började med att 3000 elvaåringar skulle äta fiskolja under ett läsår, resultatet skulle utvärderas efter att vårens standardprov var utförda. Innan dess hade däremot 2168 av de 3000 eleverna slutat äta fiskolja. Studiens resultat baserades sedan på de resterande 832 eleverna. De jämförde deras standardprovresultat mot 629 av studiens avhoppares resultat. Resultatet var att de 832 som fullföljt studien hade bättre resultat på standardproven än vad de 629 avhopparna hade. Inte på något sätt förvånande. Det är mycket sannolikt att de duktiga elever som duktigt åt fiskolja under hela läsåret också är duktigare med skolarbetet och därför inte oväntat presterar bättre på slutproven. Ett väldigt förutsägbart resultat, som följd av den undermåliga metodiken (de hade kunnat adressera det stora avhoppet).

Studien saknade också kontrollgrupp, dvs ett gäng likvärdiga elvaåringar som inte fick fiskfett. Sedan fanns det andra misstänkliggörande omständigheter kring studien. Exempelvis att forskarna bakom studien vägrade offentliggöra forskningsdata och redovisa exakt hur studien var gjord.

Ben Goldacre säger till BBC:

I think it is a laughably incompetent analysis of a laughably incompetent piece of research.

Studien bevisar ingenting gällande fiskoljans potentiella fördelar på funktioner relaterade till hjärnan. Eftersom fiskolja rik på omega-3 fetter faktiskt har teoretiska möjligheter att positivt verka på sådana funktioner är det synd att studien förstörts i händerna på inkompetenta forskare.

(Monty Python gjorde större nytta med fisk än vad dessa forskare gjorde)

Läs mer om denna studie på Ben Goldacres blogg.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 28 andra följare