Galaxer i mina braxer!

Vår planet är en av 8 planeter i vårt stjärnsystem. I vår galax Mjölkvägen uppskattas det finnas mellan 100 och 300 miljarder stjärnor och minst  10% av alla stjärnor tros ha planeter (hittills har 358 exoplaneter upptäckts). Hur många galaxer finns det då?

Det är svårt att uppskatta antalet, men forskarna tror att det finns mellan 100 och 1000 miljarder galaxer! Många har säkert sett bilden nedan, Hubble Ultra Deep Field;  den djupaste bilden av universum som någonsin tagits (och enligt mig en av de häftigaste bilderna någonsin). Bilden representerar bara en pytteliten del (tiondels miljondel) av himlavalvet , men rymmer ändå ungefär 10 000 galaxer (klicka på bilden för större version, sen är det bara du börjar räkna).

Multiplicerar man det uppskattade antalet galaxer och det uppskattade genomsnittliga antalet stjärnor i en galax med varandra får man ett antal långt bortom vår föreställningsförmåga: 1 septiljon, eller 1 000 000 000 000 000 000 000 000 stjärnor (10^24). Vidare kan man fundera på hur många av dessa stjärnor som bär planeter, och hur stor del av dem som potentiellt härbärgerar liv (se Drakes ekvation).

Jag kommer att tänka på Carl Sagans klassiska ”Pale Blue Dot”, som de flesta säkert redan sett eller hört, men ändå förtjänar finnas på ännu en plats på nätet:

[Mer läsning: Universe Today: 1, 2]

Meteorer – filmklipp

Den 17:e januari lyckades Roger Svensson filma meteoren som många såg den aftonen över Sydsverige. Nedan har jag samlat några tidigare filmade bolider jag lyckats hitta. Det finns gott om fake’ade meteorklipp på YouTube , men de nedan ska vara genuina.

Den jag tidigare bloggat om. Alberta, Kanada (delar av meteoriten återfanns några dagar senare). 20 November, 2007.

Australien. 21 december, 2005.

Japan. 20 mars, 2005.

Park Forest-meteoriten. Illinois, USA. 26 mars, 2003.

Magadan, Ryssland. 16 juli, 2000.

Peekskill-meteoriten (som träffade en parkerad bil). New York, USA. 9 oktober, 1992.

Sist, men verkligen inte minst. Kanske den mest kända filmen. The Great Daylight 1972 meteorite. Alberta, Kanada. 10 augusti, 1972.

Fler meteorklipp att ladda hem finns på Meteorites Australia”s hemsida.

Bilder på meteorit över Sydsverige

Igår observerade många i Sydsverige ett kortvarigt kraftigt ljusfenomen. Det rör sig högst troligt om en meteorit (alternativt en utomjordsmarodör ute efter att sabotera vindkraftverk?).

Nu finns bilder publicerade och de påminner väldigt mycket om de som fångade den meteorit som slog ner i Kanada i slutet av november.

Edit: Filmen nu uppladdad på YouTube (filmad av Roger Svensson):

I bildform:

Korrektion: Definitionerna som gäller för, och kring, sådana här föremål är komplicerade. De definitioner jag använt är inte riktigt korrekta, men jag låter dem stå och fyller istället i med lite definitioner nedan (från Wikipedia):

A meteoroid is a small sand- to boulder-sized particle of debris in the Solar System. If the object is larger than a meteoroid, it is called an asteroid; smaller than that, it is interplanetary dust. A meteor is the visible streak of light that occurs when a meteoroid enters the Earth’s atmosphere. A fireball is a brighter-than-usual meteor. The International Astronomical Union defines a fireball as ”a meteor brighter than any of the planets” (magnitude-4 or greater). The word bolide comes from the Greek βολις, (bolis) which can mean a missile or to flash. The IAU has no official definition of bolide and generally considers the term synonymous with fireball. Astronomers tend to use the term to mean an exceptionally bright fireball, particularly one that explodes (sometimes called a detonating fireball). A meteorite is a portion of a meteoroid or asteroid that survives its passage through the atmosphere and impact with the ground without being destroyed.

[HD, SydS, AB, DN, SvD]

Årets bästa astronomibilder

Phil Plait har på sin blogg Bad Astronomy publicerat vad han anser vara årets tio bästa astronomibilder. Av de tio gillade jag framför allt de två nedan (klicka på bilderna för högupplöst version). Mängden galaxer och tanken på mängden stjärnor varje galax rymmer ger en form av svindelkänsla.

Nya bilder på Enceladus

Rymdsonden Cassini, som lämnade jorden 1997, har skickat nya bilder på Enceladus, en av Saturnus månar. Bilderna är imponerande, så pass att man nästan kan tro de är producerade av en datorgrafiker. Du hittar fler högupplösta bilder här.

Enceladus är på ytan täckt av is och tidigare bilder tagna av Cassini visar hur vattenånga likt hos en gejser skjuter upp genom ytan kring månens poler. Det indikerar starkt att det finns flytande vatten under den isiga ytan. Som om det inte vore nog intressant så har analyser också visat att det finns organiska molekyler (bl a propan, etan, formaldehyd, vätecyanid, acetylen) i den uppskjutna vattenångan. Något som gör rymdklumpen väldigt intressant i vårt sökande efter liv inom det egna solsystemet.

Mer läsning:
• Cassini Tastes Organic Material at Saturn’s Geyser Moon
• A Perspective on Life on Enceladus: A World of Possibilities

[via Universe Today]

Meteor i Kanada

I torsdags lystes himlavalvet i Alberta (västra Kanada) upp av en meteor som gick ner genom atmosfären. Kanadensisk polis lyckades fånga den på film:

Vikten på meteoren uppskattas till mellan ett och tio ton. Om den brann upp fullständigt i atmosfären eller om någon del nådde jordytan är oklart.

Uppdatering: Små fragment av meteoriten har nu återfunnits.

Death from the Skies

Astronomen Phil Plait är mannen bakom bloggen Bad Astronomy och författare till en bok med samma namn. Från och med augusti är han också ledare av James Randi Educational Foundation.

Han har också aktuell med en ny bok, Death from the Skies – These Are the Ways the World Will End. Om boken, i Phils egna ord:

It’s about all the myriad ways astronomical events can wipe out (or seriously mess up) life on Earth. There have been books covering this topic before, but not with much breadth and depth simultaneously, and none I have seen are really thorough. I have all sorts of ideas (you like asteroid impacts wiping out all higher forms of life on Earth? That’s only chapter 1!), so this should be a fun book. I’m really tired of doomsday criers scaring people and scamming their money, so this should act as something of a mitigation. I want to be accurate, and I want to make sure that people understand that while the effects of a Galactic gamma-ray burst would good and truly suck — oceans boiling, atmosphere ripped off, the crust of the Earth melted to a depth of many miles, stuff like that– the odds are vanishingly small. How many people do you know who have been killed by a GRB?

För några veckor sedan intervjuades Phil i Skeptics Guide to the Universe, Phil är alltid rolig och underhållande – lyssna på intervjun här (intervjun börjar 30 minuter in).

I intervjun pratas bland annat om asteroiden Apophis (som kanske träffar jorden 13e April, 2036), om Peekskill meteoriten (som filmades när den gick ner över New York för att slutligen träffa en kvinnas bil), hur vi blir av med Bruce Willis, och hur vi teoretiskt kan flytta jorden för att hindra att jorden blir stekt när solen om några miljarder år börjar svälla upp.

Boken kostar 213:- hos Adlibris.

Hubble: NGC 3324

Från Hubbard till Hubble.

Hubbleteleskopet, namngivet efter astronomen Edwin Hubble, placerades i omloppsbana i April 1990. Sedan dess har teleskopet tagit massor av fantastiska bilder, så många att de inte hinner med att visa upp allihopa för allmänheten. Därför startades Hubble Heritage Project, ett projekt som publicerar extraordinära bilder för allmänheten en gång i månaden. Nyligen firade projektet 10-års jubileum och hedrade detta genom att publicera en detaljbild av nebulosan NGC 3324:

Klicka på bilden för att se en högupplöst version (3000 x 2400).

För fler bilder, se projekthemsidan.

[via Bad Astronomy]

Snö och livsmedelstillsats E170 funnet på Mars

Frost och dimma har redan observerats, nu har marslandaren Phoenix också upptäckt iskristaller 4 km ovanför sig. Snöflingorna hinner dock förångas innan de når marken, men vintern är på väg och med de allt kallare temperaturerna hoppas man se snöflingor falla på marken. Om inte den kalla och mörka vintern på Mars hinner släcka ner sonden innan dess. Phoenix alstrar sin energi från solljus och med allt mörkare dagar minskar energiförrådet och det blir svårt att stå emot kylan, som kan nå -158°C. När våren når vår planets norra halvklot är det full vinter på Mars, och inget solljus når Phoenix. Om landaren kommer att överleva vintern vet man inte.

Marslandaren har även funnit kalciumkarbonat (kalkspat) på planetytan. Kalciumkarbonat går på vissa håll på planeten jorden även under namnet E170, eftersom det används som färgämne i mat. Forskarna menar att det antingen betyder att någon har lämnat efter sig lätt skagenröra på Mars, eller att flytande vatten varit ett viktigt inslag någon gång under planetens historia (kalkspat bildas normalt i våta miljöer).

Innan vintern släcker ner Phoenix hoppas NASA hitta fler E-nummer och observera fallen snö.

[via DN, National Geographic]

Tuffa björnar

DN skriver om björnar i rymden. Björndjuren är nu de första djur att överleva rymdens strålning och vakuum.

Men nu handlar det om små mikroskopiska djur med det väldigt missvisande namnet björndjur, som trots att de som mest blir 1.5 mm stora hör till djurriket.

Dessa små tardigrader eller trögkrypare, som de också heter, är betydligt tuffare än de större björndjur som mest stryker omkring i skogarna och skrämmer bärplockare. Tardigraderna finns i hela världen, från Himalayas höjder (~6000m över havet) till havens djup (~4000m under havsytan). De klarar temperaturer nära den absoluta nollpunkten (-273°C) och även temperaturer så höga som 151°C. Så höga temperaturer är anmärkningsvärt eftersom vatten (som finns i cellerna) kokar som bekant vid 99.97°C. De kan leva ett decennium utan vatten och tål 1000 gånger högre strålningsdos än något annat djur, och nu vet vi alltså att de även tål vakuum. Rejäla tuffingar alltså!

Vi kan nog lära oss ett och annat av att studera dessa smådjur.

1RXS J160929.1-210524

Vadå? Jo, det är namnet på den stjärna som nyligen upptäcktes ha en planet i sin närhet. Det är väldigt sannolikt att den icke-namngivna planeten är i omloppsbana kring stjärnan med det jobbiga namnet, men möjligheten finns fortfarande att det är en planet som inte är bunden till någon stjärna (en sk rogue planet).

Två saker är spektakulärt med detta fynd. Det första är att det är den första planeten att hittas kring en stjärna lik vår egen sol, det andra är att Aftonbladet lyckades få det till att planeten liknar vår egen. Den nyupptäckta planeten har en massa som är ungefär 2500 gånger större än jordens och ligger ungefär 50 miljarder kilometer ifrån stjärnan, vilket är ungefär 330 gånger avståndet mellan jorden och solen.

Stjärnan är däremot ganska lik våran sol men något yngre, mindre och svalare. Den ligger ungefär 500 ljusår ifrån oss, i regionen kring stjärnbilden skorpionen. Du kan se stjärnan i bilden nedanför, någonstans.

En av forskarna bakom fyndet är den framgångsrike astronomen Ray Jayawardhana, tack vare han och hans medarbetare är nu den totala summan av antalet planeter funna utanför vårt solsystem över 300.

Referens:
Lafreniére D, Jayawardhana R, Van Kerkqijk MH. Direct imaging and spectroscopy of a planetary masscandidate companion to a young solar analog. Draft version September 8, 2008. [länk]

Andra bloggar om: planet, stjärna