Fortsatt E-noja

Den just nu trendiga E-skräcken fortsätter späs på i Aftonbladet. De har hittat en Max-burgare som är ”sprängfylld” av E-nummer. 21 till antalet, men hur stor del av burgarens vikt utgör de egentligen? Normalt förekommer tillsatserna i väldigt små mängder (det är därför de återfinns sist på innehållsdeklarationerna).

Bakom tillsatskoderna i denna E-burgare hittar vi bland annat c-vitamin, laktat (dvs hederlig mjölksyra), lechitin (som finns i varenda cell i vår kropp) och kalciumkarbonat, som nyligen hittades på planeten Mars (är Mars oäkta, en E-bomb?).

Pratet om oäkta mat förutsätter att det finns en definierad äkta variant av livsmedlet, finns det  alltid ?  Vad exakt gör äkta mat ”oäkta” – blir min mat ”oäkta” när jag tillför tillsatserna salt och peppar? Har det någon betydelse om maten är ”oäkta”, om den ändå är hälsomässigt okej och smakar bättre än den ”äkta” varianten? Är det alltså meningsfullt att prata om ”äkta” och ”oäkta” mat? Eller är det bara ett spel på känslor?

Se mitt tidigare och fylligare blogginlägg i ämnet: Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer (med många läsvärda kommentarer).

[AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7]

17 kommentarer till Fortsatt E-noja

  1. jojjo skriver:

    jo visst lecithin finns förvisso i varje cell i kroppen men en överdos av det är ju aldrig bra. vatten finns ju oxå i varje cell men i fel proportioner kan det döda dej. om vi tillåter mat-tillverkarna härja fritt så består snart maten till 50% av diverse e-preparat. deras verksamhet drivs av rent vinstintresse och knappast av vårat välbefinnande. om det var tillåtet skulle dom säkert hälla heroin i käket för att vi skulle bli beroende av det och inte käka annat istället för konkurentens produkter. vi behöver en oberoende myndighet som opartiskt granskar produkterna på mat-marknaden och tvingar tillverkarna att redovisa minsta ämne dom försöker smussla in i din och min och våra barns mat. någon jä**a ordning får det minsan vara.

  2. elad skriver:

    jojjo, är inte det PRECIS vad som sker? De tvingas ju redogöra vartenda ämne de har i maten, oavsett hur lite de har. Personligen äter jag gärna mat som består till 100% av e-ämnen om ordentliga undersökningar visar att det inte är farligt för mig.

  3. Bengt Axmacher skriver:

    Tack för ditt svar elad. Det finns inte så många som det bode med din oförvillade tro på mänskligheten. Idag verkar flertalet vara paranoiker med ingenting annat i huvud än konspirationsteorier. Vaför tror jojjo att någon kan bli rik på att sälja mer eller mindre förgiftad mat som vi dessutom skall bli beroende av.
    Jag har sysslat med den här sortens hälsofrågor mer eller mindre hela mitt vuxna liv och det är tröttsamt att se och höra hur rädda folk är för allt som är tämligen ofarligt eller rentav nyttigt samtidigt som de oförfärat dundrar omkring i trafiken där riskerna visserligen inte är så särskilt stora, men ändå många många gånger större än de är vid matbordet.
    Journalisterna som skriver och skrämmer upp folk med allt möjligt trams gör långt mer skada än våra livsmedelsfabrikanter gör. Livsmedelsverket gör för det mesta också ett bra jobb.
    ( Jojjo är förresten kanske en sån där skämtare som någon smugglat in i bloggosfären för att retas?)

  4. Andreas skriver:

    Hej. Får jag råda dig att läsa på lite om hur de här ”helt naturliga” lecitinerna tillverkas och hur restprodukterna från denna tillverkning hamnar i maten? Här är en bra sida till att börja med: http://www.2000taletsvetenskap.nu/nyheter/bensin.htm

  5. Malin skriver:

    Pratet om oäkta mat förutsätter att det finns en definierad äkta variant av livsmedlet, finns det alltid ? Vad exakt gör äkta mat “oäkta”?
    Jag undrar om inte det här är kärnfrågan. Åtminstone är det en mycket intressant fråga…

  6. jojo skriver:

    DTT var ju nästan nyttigt på 40-talet som vissa e-medel idag. dom flesta ”ordentliga” undersökningar är betalda av livsmedelstillverkarna själva och då kan man ju ana att dessa sk undersökningar knappast är att lita på. paranoid? konspirationsteorier? häldre det än förgiftad och lurad av livsmedelstillverkarna. och man måsta vara bra naiv för att inte inse att det knappas är för vårat bästa som emedel används i allt större omfattning. och mjölk-skandalen i kina visar ganska tydligt vad somhänder om inte livsmedelstillverkarna har ögonen på sej. där var ju även Arla inblandad i ett hörn. kalla mej gärna paranoid häldre än dum och blåögd. behöver vi ha en mjölk-skandal i sverige oxå innan ni vaknar?

  7. jojo skriver:

    ok. DDT MENADE JAG NATURLIGTVIS..

  8. språkfröken skriver:

    jojo

    Trevligt att du hittade dom stora bokstäverna. Det blir ännu bättre om du försöker fördela dom till första bokstaven i varje mening också.

  9. Bengt Axmacher skriver:

    Jojo, det känns kul att bli kallad naiv i livsmedelsfrågor när man är 73 år snart och har varit företagsläkare i 40 år och haft giftfrågor nästan som huvudsysselsättning uinder större delen av livet. Vad mjölkskandalen i Kina har med oss här i Sverige att göra förstår jag inte. Jag minns mycket väl när DDT kom på 40-talet. Att det skulle vara nyttigt var det väl ingen som trodde, men visst var vi frikostiga med det i början mot flugor och andra insekter som irriterade. Det underlättade malariabekämpning då och fortfarande får det användas i många länder i sådana sammanhang. För människor har det hela tiden varit, om inte nyttigt, så i alla fall tämligen ofarligt.
    DDT är ett miljögift, och det visste man inte då, begreppet fanns ännu inte.
    Om E-medel inte användes för vårt bästa, så kanske du, som inte är lika naiv som jag, vill förklara varför man använder dem.

  10. medvetenskap skriver:

    Bengt, tack för din värdefulla input.

    Jojjo.
    Det är meningslöst att peka på spårmängder av [valfri-skrämmande-kemikalie] i maten. Rester av diverse lösningsmedel och bekämpningsmedel finns troligen i all vår föda. Det räcker att livsmedlet passerat genom en industri för att spår ska finnas i det, om ens det. Det Gunnar Lindgren skriver om är inte skrivet med perspektiv, utan det är bara skrämselpropaganda (att han kallar hexan för bensin visar tydligt att han vill skrämmas). Även livsmedel som många håller som rena och naturliga har spår av diverse kemikalier, exempelvis smör, mjölk och andra mejeriprodukter. Det blir svårt komma undan dessa substanser i dagens samhälle.

    Du skriver ju själv att det är en dosfråga. E-ämnena förekommer i väldigt liten mängd i livsmedlen, tror du att de små mängderna lechitin vi får som tillsats ger oss en överdos. Tänk också på att lechitin finns i alla celler, så även om det inte är tillsatt finns det i alla miljarder celler du äter varje dag.

    Men kom ihåg att jag inte försöker göra ett case av att precis alla e-ämnen är garanterat ofarligare. Jag reagerar på den ogrundade generaliserade e-ämnes hysterin som tycks råda i samhället idag.

  11. anonym skriver:

    Varför behövs C-vitamin i en burgare?

  12. Vixerunt skriver:

    Skulle man kunna se nån sorts likhet mellan E-nojan och kemikalier-i-kläder-hysterin som brukar dyka upp då och då? Det känns som att den som är rädd för E:n måste ha stora problem att hålla sig påklädd med dagens kemibadade kläder. Kan det vara så att det är samma grupp av människor som är rädd för E, flyr från flamskyddsmedel (säger inte att det är ofarligt), får elallergi, litar på naturmediciner och är allmänt konspiratoriska?

  13. ödmjuk skriver:

    Nu går det för långt åt andra hållet, skulle toxiner vara ofarliga? Blir man sjuk av ett toxin så är man psykiskt sjuk! har skolmedicinen har fel om toxiner? är toxiner ofarliga?
    ”Hundratals giftmöbler återkallas
    Hundratals skinnfåtöljer från Kina som behandlats med ett eksemframkallande antimögelgift återkallas ”
    http://www.radron.se/templates/Artikel____1480.aspx

  14. ödmjuk skriver:

    Medvetenskap
    Gunnar lindgren är emot rötslam (kadmium) som sprids på åkrarna
    Har vi några marginaler till skador ( njurar)? Det kan vara så att vi redan nu påverkas lite av kadmium.

    Ӏr det farligt med kadmium?
    Kadmium stannar kvar i kroppen under lång tid och ansamlas i njurarna. Njurfunktionen kan skadas vid långvarig förhöjd exponering. WHO/FAO: s expertkommitté JECFA har angivit ett provisoriskt tolerabelt intag (PTWI) på ca 60-70 µg dagligen under lång tid (7 µg/kg kroppsvikt/vecka). JECFA bedömer att en del av befolkningen kan drabbas av nedsatt njurfunktion vid den exponeringsnivån. ”
    http://www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=11524&epslanguage=SV
    http://www2.slu.se/forskning/fakta/faktajordbruk/pdf99/Jo99-18.pdf

  15. lausse skriver:

    Fantastiskt – skulle nåt vara bra för att det finns på Mars? Eeeehh… ja, hoppas vi hittar kvicksilver.

  16. lausse skriver:

    Men håller med om att kvällstidningsjournalistik såklart alltid är fuckad, och att den skrämmer upp folk i onödan allt som oftast – oavsett det gäller liftande mördare, terrorister eller statsskulden.

  17. sajo skriver:

    Om man inte ser det faktum att våra kroppsproblem beror på diverse förgiftningar som vi blir utsatta för dagligen som t ex: kemikalier i maten, strålning av olika slag och medicinen så kan man lätt avfärda teorin om E-ämnen. Att inte se att storföretagen tjänar på att vi är sjuka av de olika produkter och att dom förser oss med ”lösningar” som i själva verket bara botar symptomen på de problem som dom själva skapade till att börja med, ja då lever man ”skyddat” i sin lilla bubbla med regelbundna läkarbesök och sjukskrivningar med jämna mellanrum och tycker att det hör till vardagen!!
    Men börjar man koppla punkterna så kommer man oundvikligen se hur d egentligen ligger till….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: