I vetenskapens namn

Enkelt förklarat kan den vetenskapliga processen ofta praktiseras genom att en hypotes formuleras som sedan försöker motbevisas med hjälp av experiment. En man som inte tvekade praktisera detta tänk även i extrema former var Stubbins Ffirth (1784-1820).

Stubbins var en amerikansk läkare med en övertygelse om att gula febern inte var smittsam. För att motbevisa den rådande hypotesen om den smittsamma sjukdomen utformade han ett experiment – med sig själv som försöksperson. Han tog blodig svart spy från sjukdomens offer och hällde den över sår han gjort på sina armar. Han blev inte sjuk. Men det verkar inte övertygat hans kollegor. Ffirth gav sig inte, han gick vidare och hällde spya i sina ögon. Han stekte spyan och inhalerade ångorna. Han till och med drack den, outspädd. För att visa det även gällde andra kroppsvätskor smorde han in sig i blod, svett, saliv och urin från drabbade människor. Fortfarande blev han inte sjuk.

Dessvärre blev hans avtryck i historien inte rubricerad med någon vetenskaplig upptäckt, eftersom det visade sig att han hade fel trots allt. Gula febern är smittsam, via blod. Att Ffirth inte blev sjuk beror troligen på att han tog sitt ‘material’ från långt gångna patienter som inte längre smittade.

Hur långt är du beredd gå för att bevisa någon fel?

Är de som förnekar att HIV orsakar AIDS beredda att injicera viruset i sin blodbana?

[via museum of hoaxes]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: