detox = trams

12 augusti, 2009

Aftonbladets ”träningscoach” Shirin Rågby Djavidi svarar på frågor:

Min väninna gjorde en detoxkur förra veckan. Är det något som du rekommenderar?
SHIRIN: Ja, det kan vara skönt att rensa kroppen på slaggprodukter. Om man ätit en massa onyttigt, efter en semester, en tuff festarhelg eller om man bara vill känna sig riktigt ren på insidan.

Nej. Det saknas belägg för föreställningen att diverse detoxkurer kan ”rensa kroppen på slaggprodukter”, eller att det ens behövs. En placebo-diet för att lätta på samvetet och ångesten efter att ha ”ätit en massa onyttigt” eller haft en ”tuff festarhelg” är vad det är.

Istället för att förgifta svenskarnas sinne med trams borde Aftonbladet försöka detoxifiera sina budskap istället.

Tidigare, mer utförligt, om detox:
Behövs verkligen detox?
Leverrening är bluff
Detoxråd förgiftar dina tankar


Detoxråd förgiftar dina tankar

27 december, 2008

Ännu mer detoxskriverier i Aftonbladet:

Allt onyttigt du stoppar i dig – socker, fet mat, kaffe, alkohol, värktabletter – lämnar kvar slagg och gifter.

Allt onyttigt? Men vad är nyttigt och vad är onyttigt – det kan variera beroende på vem du frågor. Och dessutom är det nästan alltid en fråga om dos. Och vad är det egentligen för ‘gifter’ och ‘slagg’ som det syftas på? Finns det egentligen någon kunskapsgrund bakom dessa påståenden?

Även om kroppen har en unik förmåga att rena sig själv behöver den hjälp med en rejäl utrensning då och då.

Återigen undrar man vad detta är baserat på. Och vad är det som gör vissa livsmedel till detoxifierande, utrensande?

I grunden för detoxkosten ligger en form av magiskt tänkande som spelar vidare på människors, just nu väldigt hippa, rädsla för ‘onaturliga’ och ‘toxiska’ beståndsdelar i vår kost. Michael Sjöström tycker det inte spelar någon roll att råden är klädda i attraktivt magitänk eftersom de uppnår goda resultat. Jag håller inte riktigt med, visst är det bra att råden i grunden kanske styr in individer på hälsosammare kost men det ska inte vara nödvändigt att förgifta tankarna i processen. Att plantera irrationella tankebanor kan få biverkningar bortom dess ursprungstänk. Det spiller över och kan leda till irrationell tro även i andra sammanhang. Omvänt kan ett vässat kritiskt tänkande appliceras brett, oavsett vilket ämne som använts för att vässa det.

Tidigare blogginlägg relaterade till detox:
Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer
Hubbardmetoden
Fotbadsdetox
Leverrening
Behövs verkligen detox?


Behövs verkligen detox?

14 september, 2008

Aftonbladet skriver idag om sk ”Detox-kost”, Ulrika Davidsson förklarar:

– Det är ett sätt att äta, en utrensande kost. Vi samlar på oss en mängd gifter i kroppen genom den maten vi äter idag. Snabbmat, alkohol, kaffe, socker.

Hos Ulrika råder alltså en föreställning om att vi genom den  moderna västerländska kosten samlar på oss en mängd ”gifter” i kroppen, gifter som sedan kräver en speciell kost för att rensas ur kroppen.

Vad är det för gifter Ulrika syftar på? Är det koffeinet i kaffet, ja kanske kan avhållsamhet från koffein minska huvudvärken hos vissa stordrickare. Avhållsamhet från alkohol kan av uppenbara skäl förbättra den upplevda hälsan.

I vissa fall kan det alltså handla om att åtgärda en negativ faktor i kosten, som sedan ger en upplevd hälsoförbättring. Det har ingenting att göra med någon speciell kost som har ”utrensande” egenskaper. Det finns inga belägg för att någon detox-kost förhöjer kroppens egna förmåga att göra sig av med gifter.

Våran kropp är genom miljontals år utvecklade att ta hand om gifter. Lungorna, levern, njurarna, tarmarna och immunsystemet är alla effektiva system för att rensa ur och ta bort toxiska substanser vi får i oss. Garanterat effektivare än en kost som utan belägg påstås avgifta kroppen. Ulrika vill däremot få dig att tro att speciella medel behövs för att rensa våran kropp, antagligen för att få sälja Ulrikas Detoxkur.

Ulrika är också rädd för tillsatser i maten, en irrationell rädsla som är trendig just nu. Många tillsatser är helt vanliga ämnen som förekommer i många vanliga livsmedel, exempelvis betecknas c-vitamin med koden E300 när den är tillsatt i ett livsmedel. Dessa E-koder skrämmer, ofta ligger också ett skrämmande kemiskt namn bakom koden (c-vitamin heter egentligen askorbinsyra). Tänk om varje livsmedelsförpackning skulle redovisa det kemiska namnet på varenda en av de miljontals olika ”kemikalier” som finns i livsmedlet. ”Kemikalierna” som utgör varje livsmedel har lika stor potential att reagera med din kropps egna ”kemikalier” som tillsatserna har.

Uppdatering: Aftonbladet fortsätter skriva om detox, nu påstår Ulrika att bastu avgiftar kroppen.

Andra bloggar om: , , , , ,


VitaePro – vilseledande marknadsföring?

28 januari, 2009

Knappast någon har väl undgått den intensiva televiserade marknadsföringen av antioxidantprodukten VitaePro. Jag har funderat ett tag på att blogga kring denna produkt, men skepsis.no upplyser om att en utmärkt insats redan är genomförd av den norske bloggaren Gunnar Roland Tjomlid.

Tjomlid har granskat VitaeLabs, företaget bakom VitaePro, produktpåståenden och konfronterat företaget. Han angriper många av de luddiga och svepande påståendena som de marknadsför sin produkt med, han frågar var de ”över 100 vetenskapliga studierna”  finns som kan ”bidra till att återställa energibalansen i cellerna och därmed stärka kroppen inifrån”(?).

På grund av uppmärksamheten i Norge har VitaeLabs granskats av norska motsvarigheten till Livsmedelsverket, eftersom VitaeLabs använde påståenden som kan klassas som medicinska (och eftersom det inte är klassat som ett läkemedel, utan kosttillskot, är detta förbjudet). Verket tvingade VitaeLabs att ändra i sin marknadsföring. RELIS, en norsk organisation för läkemedelsinformation, har också granskat VitaePro och påståenden som används i dess marknadsföring. De varnar för potentiella biverkningar och skriver att en balanserad kost täcker behovet av astaxanthin och att det inte finns grund för VitaeLabs påstående om att VitaePro är ett nödvändigt  tillskott för äldre människor.

Ikväll har också norska tv-programmet Forbrukerinspektørene (norska motsvarigheten till Plus) haft ett inslag om tillskottet.

Läs mer på norska bloggen Tjomlid:

VitaePro – villedende markedsføring
VitaeLab leter etter sin vitenskapelige dokumentasjon
Mattilsynet reagerer på VitaePros markedsføring
Mattilsynet slakter VitaeLab
VitaeLab innrømmer løgner om VitaePro
Muskler, ledd, astaxanthin og VitaePro
VitaePro slaktes av RELIS
(ett tips om du tycker norskan är besvärlig; använd Google Translate)

Det är ganska tydligt,  när jag läser på den svenska sidan, att preparatet försöker rida på detoxtrenden. ”VitaePro är hundra procent naturligt”, precis som flugsvamp, alltså. Angående biverkningar står det att vissa kan uppleva ”mörkare urin och en lös mage”, men detta säger VitaeLabs ska bero ”på att antioxidanterna har satt igång utrensningen av slaggprodukterna”. Knappast, istället är det troligt att urinen färgats av den i reklamen haussade antioxidanten astaxanthin, som finns i VitaePro. Astaxanthin har nämligen en väldigt kraftig färg (det används som färgämne i livsmedel). Men att du kanske bara betalat för att färga ditt kiss vill givetvis företaget inte berätta för dig.

VitaePro ska också kunna ”tas tillsammans med alla sorters läkemedel”. Men enligt RELIS granskning visar djurstudier att astaxanthin kan stimulera vissa enzym (CYP3A4 och CYP2B6) som omsätter läkemedel, om detta gäller även hos människan finns risk för otrevliga konsekvenser om tillskottet tas samtidigt som vissa läkemedel.

I Norge har alltså VitaeLabs fått utstå en hel del kritik och blivit föremål för granskning. Men i Sverige har det så vitt jag vet varit ganska tyst. Hittills, kanske smittar den norska debatten av sig.


Korrelat till kvacksalveri

23 november, 2008

Hur upptäcker man kvacksalveri? Det finns några vanliga utmärkande drag.

Kvacksalvare tenderar att…

… presentera en enkel lösning på ett komplicerat problem. De kommer med överdrivna och ospecifika påståenden. En ‘theory of everything’; deras kur/behandling löser en mängd problem hos dig, inte bara ett.

… presentera behandlingen som lämplig för en väldigt bred grupp människor. Det kan exempelvis vara unga som gamla eller att behandlingen fungerar på distans (syftet är givetvis att skapa så stort marknadsunderlag som möjligt).

… bemöta kritiker genom att få det till att bevisbördan ligger hos kritikern, trots att kvacksalvarens teori/hypotes är den utmanande minoritetsåsikten.

… bemöta kritik från den vetenskapliga sfären osakligt; hävdar att de blir hackade på och att det råder en konspiration mot dem (vilket avslöjar deras bristande erfarenhet av den vetenskapliga processen, där kritik och ifrågasättande är grundläggande).

… överdrivet stoltsera med och uppvisa meriter och kvalifikationer för att måla upp sig som en auktoritet.

… synas i TV och tidningar oftare än de gör i vetenskapliga tidsskrifter eller konferenser.

… framställa sig som det ensamma geniet – ingen annan förstår deras storhet. Vanligt att peka på historiska exempel, Kopernikus ett vanligt sådant.

… använda vissa ord och fraser (jargong). Exempelvis: energi, vibrationer, kvant, detox, biverkningsfritt, holistisk, helhetssyn, paradigmskifte, individuell behandling, stimulerar kroppens egna läkekraft, använt i tusentals år etc.

… stödja sig på vittnesmål (anekdoter) istället för publicerad vetenskaplig forskning. Hemsidan pryds av övertygade kunders vittnesmål. När det refereras till studier kan det vara opublicerade, publicerade i icke-erkända vetenskapliga tidsskrifter eller så är studierna privata och otillgängliga. Annars vanligt att de refererade studierna utgör ett väldigt selekterat urval (som vid närmare granskning kanske inte ens stödjer påståendet som de används som referens till).

Obskyra tidsskrifter [cectic.com]

… hävda de står upp för den enskilde människan. Kämpar mot konspirerande läkemedelsindustri, köpta läkare, köpta politiker etc.

… försöka vända sitt vetenskapliga utanförskap till en fördel (om vetenskaplig skolning saknas). Genom att inte vara del av det vetenskapliga samfundet är denne heller inte indoktrinerad/hjärntvättad och därför lättare tänka ‘outside the box’, hävdar en kvacksalvare.

… försvarar avsaknaden av positiva forskningsresultat med att den vetenskapliga metoden inte är lämpad för att studera deras behandlingsform. Att den vetenskapliga metoden skulle vara inadekvat sägs ofta vara för att deras behandling är ‘individanpassad’.

Finns det fler?

[delvis anpassat från The Quackometer och SGU Skepticast #164]


Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer

12 november, 2008

Svenska Dagbladets redaktionschef Mats-Eric Nilsson har släppt sin andra bok. Den första boken, Den Hemlige Kocken, handlade om ”det okända fusket med maten på din tallrik”. Hans nya bok Äkta vara granskar 150 livsmedel och innehåller bl a en genomgång av 150 tillsatser, sk E-nummer. Boken är enligt Mats-Eric tänkt som en överlevnadsguide för den krävande konsumenten.

Aftonbladet har en artikel om boken. Vad jag fastnar vid är hans avrådan att undvika allt vad bokstavskombinationer och E-nummer heter. På frågan om tillsatser verkligen är så farliga svarar han:

– Folk frågar ofta det. Men ska faktumet att försöksråttor överlever vara det enda kriteriet vi har?

Nej, men det är naturligtvis inte det enda kriteriet vid godkännandet av tillsatser.

Substanserna som gömmer sig bakom E-nummer är en väldigt heterogen samling ämnen, från naturliga vitaminer till syntetiska framforskade ämnen. Varför då sända budskapet att alla E-nummer är potentiellt skadliga? Jag tror inte Mats-Eric menar att antalet E-nummer bara är en indikation på hur ‘oäkta’ en matvara är. Effekten av vad han säger blir att många människors föreställning om att E-nummer gömmer en hälsovådlig ‘kemikalie’ späs på (sedan propagerar vissa för behovet av detoxkurer för att rensa ut tillsatserna). Guilt by association, alla E-nummer döms ut för att några av dem har potentiellt hälsofarliga effekter. Ett logiskt felslut som många begår i det här sammanhanget.

E-nummer och ‘kemiska’ namn skrämmer många människor. Det exemplifierades av Penn & Teller när de lyckades få en drös människor att skriva på en namninsamling för att bannlysa diväteoxid, dvs vatten. Se klippet nedan:

Tänk hur långa och skrämmande innehållsförteckningarna skulle bli om alla ingredienser skulle redovisa precis alla substanser som utgör dem, med sitt kemiska namn. Chilipeppar skulle bland tusentals andra substanser bli tvingade redovisa innehållet av capsaicin, substansen som ger chili sin heta smak men som också är dödligt för råttor (i tillräckligt stor dos) och även den aktiva substansen i pepparspray.

Forskning kan utreda eventuella hälsoskadliga effekter av olika ämnen, men i slutändan är det oftast allmänhetens och konsumenternas opinion som avgör. Opinionen kan vara, men behöver inte vara baserade på eller i linje med vetenskapliga fakta. Rationellt tänkande och uppbackning av vetenskaplig evidens är inte en nödvändig ingrediens för att driva en framgångsrik opinion. I USA förbjöds thiomersal ur vacciner eftersom det fanns en utbredd och ogrundad föreställning om att substansen orsakade autism. Vetenskapligt stöd för detta saknades, men hysterin räckte för att driva igenom förbudet. Blev det någon förändring i antalet barn som insjuknade i autism efter förbudet av thiomersal? Nej.

Se vidare: chemophobia, dihydrogen monoxide hoax

[via AB (1,2)]


Folke Sjöqvists utlåtande angående Hubbardmetoden

2 oktober, 2008

Igår sände Uppdrag Granskning ett reportage om scientologernas verksamhet i Sverige.

Programmet tog bland annat upp frontorganisationen Narconons behandlingsprogram för avgiftning av narkomaner. Denna metod kallas Hubbardmetoden, efter upphovsmannen och tillika scientologernas grundare L. Ron Hubbard.

Centralt i detta detox-program är löpning och framför allt bastubad, fem timmar om dagen. För att bedöma denna behandling ur ett vetenskapligt perspektiv ombads Folke Sjöqvist, professor emeritus i klinisk farmakologi, av socialstyrelsen att göra ett utlåtande.

Han skriver i sitt utlåtande från 1996 bland annat:

Av dessa kalkyler framgår att det är omöjligt att med forcerad svettning (bastubad) nämnvärt påverka kroppens koncentrationer av dessa missbruksmedel.

Vill du läsa hela Folkes rapport kan du göra det genom att ladda ner den i PDF-format från min blogg, klicka på denna länk.

( SvD, AB, D )


Bada dina fötter i rost – må bättre?

27 september, 2008

Pekka skriver i sin blogg orsakverkan ett bra och läsvärt blogginlägg om fotbadsdetox.

Säljarna av denna behandling menar att du genom ett fotbad kan rensa din kropp från diverse gifter, allt från maskparasiter till nervgifter. Allt slits hänsynslöst ut genom fötterna tydligen.

Behandlingen går till så att du placerar fötterna i ett fotbad utrustat med järn-elektroder, när du badat fötterna en stund färgas vattnet brunt av ”toxiner” … även kallat rost. Konstigare än så är det nämligen inte. Det går ganska enkelt att påvisa att det inte handlar om några toxiner som sugs ut, ersätt fötterna med något annat som sluter kretsen – vattnet kommer att bli brunt ändå.

Precis som med leverrening så producerar metoden fysiska ”bevis”, leverrening ger dig olivoljestenar och fotbadsdetox ger färgutslag. En godtrogen kund blir övertygad, och övertygelsen om en framgångsrik behandling befrämjar självupplevd hälsoförbättring.

Att bada fötterna i rost har knappast någon hälsoeffekt, möjligen hjälper det mot järnbrist om du dricker upp vattnet efteråt. Ännu en bluffmetod inom detox-sfären alltså. Undvik!

Läs mer om detta på orsakverkan.


Leverrening är bluff

25 september, 2008

Leverrening är något som förespråkas inom alternativmedicin och är förknippat med föreställningarna om att vi behöver ”detox”.

Leverreningarnas popularitet går att spåra till Hulda Clark. En sällsynt ödmjuk kvinna som bland annat har författat böckerna The Cure for All Cancers, The Cure for HIV/AIDS och när hon ändå var igång skrev hon ihop vad man får förmoda är mästerverket: The Cure for All Diseases.

I Sverige är Sanna Ehdin den mest kände förespråkaren av leverreningar, Sanna som för övrigt år 2000 utnämndes till Årets Förvillare av Föreningen Vetenskap & Folkbildning.

Varför skulle du behöva en leverrening då?

Ja, enligt förespråkarna av leverrening bär i princip alla (även barn) omkring med massor av gallsten som orsakar massor av sjukdom. Vilket naturligtvis inte är sant, även om många äldre bär gallstenar (ofta utan symptom) så är det långt ifrån alla, och det är verkligen inte vanligt hos barn. Även om de är symptomfria skulle de kunna avbildas med hjälp av ultraljud eller tvärsnittsröntgen. Att de orsakar alla möjliga sjukdomar, som Hulda Clark åtminstone tror, är ett påstående utan förankring i verkligheten. Men syftet med leverreningskurer är i alla fall att spola ut påstådda gallstenar.

Hur går kuren till då?

Normalt är ingredienserna epsomsalt, olivolja och fruktjuice. Kuren börjar med att du under dagen häller i dig epsomsalt löst i vatten vid några tillfällen, när det senare är tid för att sova hinkar du i dig olivolja och fruktjuice (i övrigt fastar du hela dagen). Efter det lägger du dig och sover på höger sida.

Följande morgon, eller tidigare än så, kommer du att vakna med ett tryckande behov av tarmtömning. Väl på toalettstolen kommer du att skjuta hagel; massor av små gröna stenliknande föremål kommer att fylla toalettstolen. Vad som sen verkar drabba många är en oemotståndlig ingivelse att fiska upp dessa stenliknande föremål ur toaletten för att sedan fotografera dem och stolt visa upp bilderna på internet (om du vill se resultatet av detta, titta här eller här – jag vill inte lägga ut bilderna här).

Detta är så klart inte gallstenar, bara den stora mängden många stoltserar med utesluter detta. Ingen kan bära en sådan mängd utan symptom, dessutom skulle du behöva en gallblåsa stor som en fotboll för att bära omkring på dem! Borde det inte också ringa en klocka när du kan göra en ny kur några dagar senare, och bevittna hur det kommer ut lika mycket grus?

Du har redan listat ut att de stenar som pruttas ut är ett resultat av kurens ingredienser. Några forskare från Nya Zeeland analyserade stenarna från en patient som genomgått en leverrening och utförde lite egna experiment:

Experimentation revealed that mixing equal volumes of oleic acid (the major component of olive oil) and lemon juice produced several semi solid white balls after the addition of a small volume of a potassium hydroxide solution. On air drying at room temperature, these balls became quite solid and hard. [1]

De gröna stenarna är alltså den gröna olivoljan som reagerat med fruktjuicen, epsomsaltet fungerar som laxermedel. Vill leverrenaren bevisa för sig själv att det inte rör sig om några gallstenar kan denne hälla i sig röd karamellfärg samtidigt oljan och juicen, dagen efter är ”gallstenarna” rödfärgade.

Många människor går på detta eftersom någonting påtagligt faktiskt händer, då alla som följer receptet kommer att bomba toaletten med stenliknande föremål dagen efter. Viljan att tro är viktig, en övertygelse om kurens goda verkan leder oftast till en självupplevd hälsoförbättring.

Skulle det då finnas någon positiv effekt av att massera dina tarmar med grus? Nej, det finns ingen dokumenterad önskvärd effekt av det. Vittnesmål på nätet avslöjar också att det inte alltid är så trevligt genomgå en leverrensning:

Klockan 01.45. Jag vaknar (tänk att jag lyckades somna) och mår lite småilla. Funderar kring hur och vad jag skulle kunna spy upp efter en sådan här fastardag?! Medans jag sitter på toan hulkar jag till en gång men det händer inget mer på den övre fronten… Efter en stund börjar det pirra ända ut i fingertopparna, jag kallsvettas ordentligt, är snurrig i pallet, min hörsel är nedsatt till minst 50 procent och framför mitt synfält ”hänger” ett vitt lysande nät! I denna stund tror jag att mina dagar, likt Elvis, kommer sluta på en toalett. Funderar på att ringa mor och berätta att leverreningen inte går så bra och att jag behöver en ambulans och en magpumpning. Men hon skulle nog bli väldigt orolig och andra har ju överlevt detta!

Så, undvik. Börja samla på riktiga stenar istället, garanterat hälsosammare.

Ytterligare läsning: Respectful Insolence

Referens:
Sies CW, Brooker J. Could these be gallstones? Lancet. 2005 Apr 16-22;365(9468):1388 [länk]