Ska det vara äkta vara?

3 november, 2009

Syftet med förra inlägget var inte att skrämma folk från att äta frukt, vilket de flesta förstod.

Syftet var flerfaldigt. Bland annat sätta igång funderationer kring innehållsförteckningar och vad som listas där. Somliga resonerar som så att ju färre antal ingredienser en innehållsförteckning listar, ju bättre mat är det. Varför skulle det vara så? Resoneras det likadant hemma vid spisen när de väljer ett recept?  Vidare är en innehållsförteckning strängt taget inte riktigt fullständig, då skulle mangon och de flesta andra livsmedel få tusentals substanser på förteckningen.

Förra inlägget handlade också om kemofobi. Alltså den oresonliga rädslan för allt som har ett ‘kemikaliskt namn’, eller anses vara en kemikalie (trots att allt egentligen är kemikalier). Vad gör sig bäst på en innehållsförteckning: askorbinsyra, c-vitamin eller E300? Egentligen ska det inte spela någon roll eftersom det är samma substans. Man kan undra varför c-vitamin väcker så olika känslor när det inte redovisas alls som innehåll i frukten men dyker upp som E300 i skinkan. E-nummerfobi kan nog sägas vara en form av kemofobi.

Varför demonifiera en hel grupp livsmedel, bara för att de benämns tillsats och tilldelats ett E-nummer? Se till den enskilda substansen istället för den heterogena grupp den dömts tillhöra. Vore det därför inte bättre att skippa E-numren och istället lista substansen vid namn? Men det menar E-jägarna är fusk och att vilseleda; antagligen för att det blir lite mer krävande identifiera föreställda hälsohaverister och att känslan av att ha kontroll förloras.

Naturligt är ett begrepp som ofta dyker upp i diskussioner kring livsmedel. För det första är det tveksamt vilket värde dikotomiseringen naturligt/onaturligt har i ett hälsoperspektiv egentligen (appeal to nature-fallacy). Sedan, vad är egentligen naturligt? Det som funnits i samma form i naturen i miljontals år? Det som vuxit i skogen i fritt? Det som vuxit i växthus under kontrollerade former? Det som vuxit i labbet? Det som är molekylärt identiskt med en substans som finns ute i naturen, men framställts i provrör? Är bananer naturliga trots att de är framtagna av människan genom genetiskt modifiering under tusentals år med hjälp av selektion och korsbefruktning? Detsamma gäller många av djuren vi äter.

Problemen som delar av befolkningen har med det ovan har även Citygross identifierat. I det ser de tillfället att locka kundernas pengar till sig. I ett samarbete med Mats-Eric Nilsson & co på organisationen Äkta Vara lanserade de ju nyligen ”äkta varor”.

aktavara.org listas kriterierna för märkningen:

Följande produktinnehåll godtas:

  • Ingredienser som traditionellt förknippas med livsmedlet Exempel vaniljglass: grädde, socker, ägg, vanilj

Följande produktinnehåll godtas inte:

  • Samtliga tillsatser på E-nummerlistan, med följande undantag: bakpulver (E500, E501, E503) och pektin (E440i, ej amiderat) om livsmedelstypen traditionellt innehåller dessa tillsatser
  • Samtliga aromämnen utom extrakt
  • Industriella ingredienser som traditionellt inte ingår i livsmedlet Exempel: modifierad stärkelse, jästextrakt, äggvitepulver
  • Vitaminer och andra tillsatta näringsämnen

Vadå äkta? Tydligen handlar det mera om att märka ut traditionella livsmedel? För vad menas med ”äkta” vara? Varför får inte frukt och grönsaker märkas med äkta vara? (är det kanske på grund av det ofta ganska rika innehållet av E300…)

Mats-Eric menar att de verkligen inte vill påstå att alla tillsatser är skadliga, men är det inte den bilden de förmedlar? För är det mest relevanta inte egentligen huruvida tillsatsen är skadlig eller ej (i de mängder de förekommer)? Varför rakt av vara emot något som förlänger hållbarhet, förbättrar konsistens, färg eller smak?  Är det inte mycket av det vi alla håller på med när vi står hemma och lagar mat vid spisen, när vi kryddar och tillsätter andra saker i maten?

”Traditionell vara” vore ett bättre namn än ”äkta vara”.


Äkta innehållsförtecknad mat?

22 oktober, 2009

Ett viss livsmedels innehållsförteckning skulle kunna ståta med följande:

etanol, α-terpinolen, etylbutanoat, 3-carene, etylacetat, etyl 2-butenoat, α-terpinen, α-thujen, dimetylsulfid, limonen, β-caryophyllen, cis-3-hexene-1-ol, hexadecylacetat, 5-butyldihydro-3H-2-furanon, trans-2-hexenal, etyltetradecanoat, α-humulene, sabinen, 2-carene, camphene, etyloctanoate, 4-isopropenyl-1-metylbenzen, 1-hexanol, hexanal, etylhexadecanoate, α-copaen, hexadecanal, etylpropionat, dihydro-5-hexyl-3H-2-furanone, carveol, geranial, etyldecanoat, furfural, butylacetat, metylbutanoate, di-hydro-5-octyl-3H-2-furanone, p-cymene, octadecanal, 6-pentyltetrahydro-2H-pyranon, 2,3-pentandion, 1,1-diethoxyetan, pentadecanal, butylformate, 1-butanol, 5-methylfurfural, etyldodecanoat, 2-acetylfuran, 2-metyl-1-butanol, 4-metylacetophenon, acetaldehyd, cyclohexan, diväteoxid (och många fler)

Vad är det för något som innehåller de här ‘kemikalierna’? Flera av dem har toxiska egenskaper så det kan väl knappast vara bra att äta detta livsmedel? Mörkar producenten, i butiken listas nämligen inte någon av de här ämnena på någon innehållsförteckning?

Skulle du undvika livsmedlet om du såg ovanstående ämnen på innehållsförteckningen?

Klicka här för livsmedlet som innehåller dessa substanser.

[tack till OtherWordly]

[AB, AB2]


Anka, Haj & Kräfta

14 oktober, 2009

Från att i Sverige varit i stort sett okänd har Anna Anka på kort tid med hjälp av TV3 blivit rikskändis och till medias stora glädje massproducerat provokativa citat. Men vad jag vet har hon bara tagit upp en sak som kvalat in till att behandlas på denna blogg. I avsnitt 5 kallade sig Anna för brosknarkoman och försvarar sitt knaprande med att hon tror det ska skydda henne från cancer (TV3-Play: Svenska Hollywoodfruar, avsnitt 5, 34 minuter in). Hon påstår att (1) hajar består till stor del av brosk och att de (2) är det enda djur som inte drabbas av cancer, och just därför skulle (3) broskknaprande skydda mot cancer.

1. Består hajar till stor del av brosk? Ja, hajarnas skelett består inte av ben utan av brosk. Detsamma gäller rockorna och ett antal andra arter som tillsammans med hajarna utgör gruppen broskfiskar. I detta har alltså Anka rätt.

2. Drabbas inte hajar av cancer? Jo, de drabbas precis som alla andra djur av cancer (även i deras broskskelett). Men eftersom det inte gjorts någon systematisk undersökning av cancer bland hajar är det svårt veta exakt i vilken grad hajar relativt andra djur drabbas av cancer (denna avsaknad av data verkar dock inte hindra hajbrosksäljarna från att påstå att hajar inte drabbas av cancer). Den information som finns är förenlig med att cancerfrekvensen hos hajar är liknande den hos beniga fiskar som delar dess habitat.

3. Skyddar hajbrosk-tillskott mot cancer? Även om vi antar att hajar sällan drabbas av cancer, varför skulle oral ingestion av deras brosk skydda människor mot cancer? Om hajar sällan drabbas av cancer vet vi ändå inte vad det skulle bero på; skulle det vara på grund av låga halter av cancerogener i deras habitat eller speciella biologiska egenskaper hos hajen? Även om det skulle finnas någon enskild biologisk faktor just i hajens brosk som skyddar mot cancer är det osannolikt att vi kan förvärva dess egenskaper genom att knapra i oss nermalt brosk.

Tumörtillväxt kräver tillväxt av näringsgivande blodkärl. Basala labstudier har visat att det finns molekyler i brosk som i viss grad kan hämma bildandet av nya blodkärl. Men försök att överföra dessa resultat från djur och människa har misslyckats. De kliniska försök som gjorts på läkemedelskandidater baserade på hajbrosksubstanser har inte kunnat visa effektivitet mot cancer.

Myten att hajbrosk skyddar mot cancer uppstod 1992 när William Lane släppte boken Shark’s Don’t Get Cancer (och 2 år senare Shark’s Still Don’t Get Cancer). Lane råkade också vara ägare till ett av de största företagen som handlade med hajprodukter, så boken ordnade givetvis goda affärer för hans företag. Lane startade också Lane Labs, ett företag som bl a säljer hajbroskpreparat. 2004 förbjöd amerikanska FDA Lane Labs från att marknadsföra hajbroskpreparatet BeneFin med löftet om cancerbot.

Förutom att utnyttja och skänka falskt hopp till redan utsatta cancerpatienter, och göda ekonomin hos oärliga kvacksalvare, hotar pseudovetenskapen kring hajbrosk en redan hotad hajpopulation. Ur ett svenskt perspektiv är det i alla fall positivt att  denna myt inte verkar särskilt rotad här. Att Anna Anka tog upp det kommer väl knappast heller att stärka myten.

Referenser:
Loprinzi et al. North Central Cancer Treatment Group. Evaluation of shark cartilage in patients with advanced cancer: a North Central Cancer Treatment Group trial. Cancer. 2005 104:176-82.
Miller et al. Phase I/II trial of the safety and efficacy of shark cartilage in the treatment of advanced cancer. J Clin Oncol. 1998 6:3649-55.
Ostrander et al. Shark cartilage, cancer and the growing threat of pseudoscience. Cancer Res. 2004 64:8485-91.

Bara brosk


Cancer och vaccin mot svininfluensa

12 september, 2009

Anti-vaccinationsextremisterna tycker tydligen inte det räcker med att de som vaccinerar sig ska drabbas av gulfkrigssyndrom och autism. Nu ska vi tydligen även drabbas av hundcancer!

Utöver de gamla vanliga obevisade påståendena om squalen och kvicksilver innehåller en nyhetsnotis på LCHF.se (som av någon outgrundlig anledning handlat väldigt mycket om svininfluensavaccinet på sistone) följande:

En tysk lungspecialist, Wolfgang Wodarg, varnar för att vaccinet mot H1N1-viruset (svininfluensaviruset) kan öka risken för cancer, på grund av att den vaccinlösning som injiceras innehåller cancerceller från djur.

LCHF.se är inte de enda som tar upp det här. Hundratals vaccinkritiska bloggar och hemsidor tar vara på den tyske läkarens varningar. Källan till det här är en nyhetsartikel i bild.de:

Lung specialist Wolfgang Wodarg has said that there are many risks associated with the vaccine for the H1N1 virus. He has grave reservations about the firm Novartis who are developing the vaccine and testing it in Germany. The vaccination is injected “with a very hot needle”, Wodarg said. The nutrient solution for the vaccine consists of cancerous cells from animals and ”we do not know if there could be an allergic reaction”. But more importantly, some people fear that the risk of cancer could be increased by injecting the cells.

Till att börja med är texten inte aktuell för svenska förhållanden eftersom vi köper vaccinet från GlaxoSmithKline och inte Novartis (GSK använder hönsägg och inte cellinjer vid produktion av vaccinet). Sedan reagerade jag på att artikeln inte explicit säger att Wodarg tror vaccinet ökar cancerrisken (”some people”). Efter att ha mailat honom och via hans stab hänvisats till en annan artikel på tyska står det dock klart att han är av den åsikten. Däremot påstår han inte att den vaccinlösning som injiceras innehåller cancerceller från djur. Det antyder däremot bild.de-artikeln.

Men att Novartis vaccininjektion skulle innehålla några celler är högst osannolikt.

Vaccinet innehåller inaktiverade viruspartiklar. Virusen i Novartis vaccin odlas fram i cellkulturer (virus kan inte kopiera sig på egen hand, utan måste parasitera på en cells kopieringsmaskineri), men att några celler skulle följa med från den lösningen till den färdiga injektionslösningen är inte troligt. Tillverkningsprocessen innehåller flera steg av rening. Då en cell är ca 1000 gånger större än influensaviruset krävs det heller inte, relativt sett, något finlir för att separera cellerna från resten av lösningen.

Även om man antar att celler från odlingslösningen skulle följa med till injektionslösningen är det inte trovärdigt alls att de skulle kunna etablera sig och utvecklas till cancer hos den vaccinerade individen. Cellinjen* Novartis använder är inte mänskliga utan kommer ursprungligen från en hund, och det är tveksamt om det ens är cancerceller. Kroppsfrämmande celler angrips av immunförsvaret, och även vid nedsatt immunförsvar skulle inte de här hundnjur-cellerna kunna etablera sig  intramuskulärt hos en människa (för diskussion kring cancers potential att smitta mellan människor, se denna Nature-artikel).

Wodarg menar att cancerogena substanser skulle kunna hänga med från odlingsprocessen. Men vad är det för cancerogena substanser? De cancerogener som eventuellt transformerade cellerna i hundens njure 1958 är rimligen inte kvar i den lösning Novartis använder 49  år senare.

Med tanke på hur Wodargs åsikter sprids på internet, om än förvanskad av bild.de, tycker jag det är hans ansvar att vidare utveckla och förklara hans ståndpunkt. Frågan är om intresse för sakfrågan finns; Wodarg är nämligen också politiker så det är inte orimligt att syftet med hans utspel var att fiska röster hos de vaccinkritiska. Klargörande svar från hans stab lär jag i vilket fall som helst inte få.

(* Cell-linjen Novartis använder heter MDCK (Madin-Darby canine kidney) och togs 1958 ur njurarna från en till synes frisk cocker spaniel. Det var alltså inte några cancerceller, däremot har de uppenbarligen genomgått någon grad av transformation eftersom de har förmågan att dela sig hur många gånger som helst. Den förmågan har inte vanliga celler eftersom telomererna vid varje celldelning förkortas och till slut når en längd som hindrar cellen att dela sig.)


Squalen, gulfkrigssyndrom och vaccin mot svininfluensa

6 september, 2009

Vaccinet mot svininfluensan innehåller squalen (el skvalen/squalene). Dess roll i vaccinet är att fungera som en adjuvant, dvs att förstärka immunförsvarets reaktion mot virusantigenet i vaccinet. Det tillåter användning av färre virusantigen per dos vaccin.

Squalen utvinns vanligen ur hajlever men finns också naturligt hos människan (molekylen utgör ett förstadie till kolesterol). Det är således 100% naturligt. De som argumenterar för att bara det faktum att något är naturligt gör det ofarligt kan alltså redan här dra en lättnadens suck. De som vet bättre än så kan fortsätta läsa.

Den pensionerade barnläkaren Björn Hammarskjöld skrev för några dagar sedan en artikel på newsmill i försvar till Annika Dahlqvists utspel om vaccin. Om squalen skriver han:

Injicerar vi squalen så bildar vi antikroppar mot squalen, det innebär att vi får ett immunförsvar som vill förstöra squalen som finns normalt i våra cellmembraner. Det kan vara skadligt om vi har antikroppar mot våra egna cellmembraner.

I Debatt tidigare i veckan diskuterades också squalene. Då var det professor Karl E Arfors som var antagonisten:

Jag känner väl till den här debatten om gulfkriget, som har problem beroende på att dom har squalen-antikroppar […] och det ämnet (squalen) har vi i vårt nervsystem, och får man antikroppar så kommer det att kunna angripa det.

Man har ju inte tittat på skvalen. Det har aldrig undersökts, det finns ingen litteratur på det. Det här som sker i USA nu, att man har undersökt de här soldaterna att de har de här antikropparna. Det här accepterar inte DoD (Department of Defense), dom vill inte veta av det här, för det är ju risk i USA.

Även på bloggen Toxiska epistlar (skriven av Bo Zackrisson, chefredaktör för den alternativmedicinska tidskriften 2000-talets vetenskap) skriver Karl att squalen-antikroppar ligger bakom det sk gulfkrigssyndromet. Annika Dahlqvist nämner också squalen i TV4 nyhetsmorgon.

Men att squalen-antikroppar skulle ligga bakom det i konspirationsteorier dränkta gulfsyndromet är inte på något sätt fastställt (faktum är att det inte ens är säkert att syndromet som specifikt för gulfen existerar, liknande sjukdom finns historiskt beskrivet hos veteraner från en rad andra krigszoner också).

Historien om den påstådda kopplingen mellan squalen-antikroppar och gulfkrigssyndromet tog fart år 2000 då en studie påvisade antikropparna hos gulfkrigsveteraner [1]. Problemen med studien var dock flera. Till att börja med saknade laboratorieexperimenten positiv och negativ kontroll och försökspersoner som fungerade som kontroller var få. Vidare fanns ingen känd källa till squalen-exponering hos soldaterna. Misstanke fanns att squalen skulle ha funnits i de mjältbrandsvaccin som soldater fick inför en eventuell krigsplacering i gulfen. Men senare analys av mjältbrandsvaccin producerade under en 20-års period visade att vaccinet inte innehöll squalen.  Endast i några få prov fanns spår av squalen, men då i så små mängder att de låg under nivåer som normalt finns i blodet hos människor. Mängder som sannolikt ej kan inducera antikroppsbildning mot squalen [2].

En studie publicerad i år fann inget samband mellan squalen-antikroppar och de symptom som kommit att beskrivas som gulfkrigssyndrom. Förekomsten av antikroppar var liknande hos sjuka och friska, 43.1% respektive 48.8%. Inte oväntat fanns istället ett starkt samband mellan symptom och krigsplacering [2].

Vad jag förstår innehåller svininfluensavaccinet substansen MF59, en adjuvantlösning som innehåller squalen. Studier på MF59 visar att vaccinering inte leder till bildning av squalenantikroppar eller förhöjda nivåer av redan existerande. Antikroppar mot squalen hittades nämligen i små mängder hos friska människor som aldrig vaccinerats  [2]. Så frågan är om squalenantikroppar ens är farligt, utan naturligt förekommande?

Nämnas kan också att squalen säljs som kosttillskott. Några av de påstådda fördelarna med squalentillskott är optimala energinivåer, fin hy och balanserade hälsosamma kolesterolnivåer. En dagsdos ger dig 1000 mg squalen, en mängd mer än 130 000 gånger den som finns i en dos av Novartis svininfluensavaccin; hur gulfkrigs-syndromiserade måste inte de som äter de här tillskotten vara?

Kommer massvaccination i Sverige leda till att vår befolkning zombifieras till krigsveteraner med gulfkrigssyndrom? Nja, jag ser ingen hållbar argumentation för att squalen i vaccin skulle leda till hälsoproblem. Varken Karl E Arfors, Björn Hammarsköld, Annika Dahqlvist eller någon annan av de andra anti-vaccin oratorerna i Sverige tycks göra annat än att repetera tveksamt underbyggda internetkällor. Har jag fel? Jag är mottaglig för bevis och hållbar argumentation, men bespara mig de osänkbara konspirations-teorierna.

Inger Atterstam skriver idag i SvD om skrämselpropagandan och konspirationsteorierna kring influensavaccinet. Hon tar upp squalen, och även farhågorna kring Guillaine-Barré som jag skrev om senast.

uppdatering: Hos FDA hittade jag ett dokument med frågor och svar kring squalen, dess påstådda hälsoeffekter och association med gulfkrigssyndromet. Rekommenderas för den vetgirige eller den som fortfarande tvivlar på att squalen i vaccin inte är något att oroa sig för.

Referenser:
1. Asa et al. Antibodies to squalene in Gulf War syndrome. Exp Mol Pathol. 2000 Feb;68(1):55-64.
2. Phillips et al. Antibodies to squalene in US Navy Persian Gulf War veterans with chronic multisymptom illness. Vaccine. 2009 Jun 12;27(29):3921-6


Annika Dahlqvists struntprat om LCHF och infektionssjukdomar

30 augusti, 2009

– Vi som äter den här kosten har en gemensam erfarenhet av att vi inte blir sjuka. Vi får inga infektionssjukdomar.

säger Annika Dahlqvist till Aftonbladet.

Vad baserar Annika det på?  Några sporadiska kommentarer i hennes blogg menar att de inte blir sjuka, och säkert har en del hon mött berättat detta också. Med andra ord en totalt värdelös bevisgrund.

För det första så finns det uppenbara problemet att de som rapporterar till Annika knappast kan antas vara en representativ del av LCHF-ätarna. Troligen är de mest ‘fanatiska’ mer högljudda. Dessutom motarbetas  rapportering av hälsonegativa effekter av LCHF i Annikas blogg. De som rapporterar sådana får nämligen oftast höra att de inte ätit ’tillräckligt LCHF’, dvs inte tillräckligt lite kolhydrater eller tillräckligt mycket mättat fett, eller att de inte ätit LCHF tillräckligt länge (på så vis exkluderar man också på ett bekvämt vis det som inte passar in i LCHF-teorin, därmed kan teorin behållas intakt). Ett beteende som knappast uppmuntrar till rapporteringar av exempelvis influensa.

För det andra kan man misstänka recall bias hos de som kommunicerar detta till henne. Med recall bias menas ett felaktigt vinklat ihågkommande. De som övertygat sig om (eller hoppas) att Annika har rätt (dvs att LCHF är bra mot alla hälsoproblem?) kommer troligen att påverka sitt minne att stödja detta. Alltså kommer de tendera att glömma eventuella småförkylningar och liknande, eftersom frånvaron av sådant ligger i linje med vad de förväntar sig av kosten.

Fler problem skulle kunna beskrivas, men hur som är det helt okontrollerade och opålitliga uppgifter.

Men nu handlar det knappast om det. Annika har otaliga gånger blivit undervisad i varför hennes logik inte håller och vilka tankefel hon gör sig skyldig till, ändå fortsätter hon med sina oansvariga uttalanden (att hon är läkare gör saken ännu värre). Så egentligen vet jag inte varför jag bemödade mig med att förklara varför det hon säger är taget ur luften, för att citera smittskyddsläkare Åke Örtqvist:

Det går inte ens att argumentera mot den här typen av resonemang som hon för. Det är helt enkelt alldeles för dumt.

Fler aktuella blogginlägg om Annika Dahlqvist:

Technicolor – Alla har fel, det är bara vi som har rätt!
Akademisk Frihet – Annika Dahlqvist utnyttjar okunskap om H1N1 för att sälja böcker
Tankebrott – Magkänsla > vetenskapen…


detox = trams

12 augusti, 2009

Aftonbladets ”träningscoach” Shirin Rågby Djavidi svarar på frågor:

Min väninna gjorde en detoxkur förra veckan. Är det något som du rekommenderar?
SHIRIN: Ja, det kan vara skönt att rensa kroppen på slaggprodukter. Om man ätit en massa onyttigt, efter en semester, en tuff festarhelg eller om man bara vill känna sig riktigt ren på insidan.

Nej. Det saknas belägg för föreställningen att diverse detoxkurer kan ”rensa kroppen på slaggprodukter”, eller att det ens behövs. En placebo-diet för att lätta på samvetet och ångesten efter att ha ”ätit en massa onyttigt” eller haft en ”tuff festarhelg” är vad det är.

Istället för att förgifta svenskarnas sinne med trams borde Aftonbladet försöka detoxifiera sina budskap istället.

Tidigare, mer utförligt, om detox:
Behövs verkligen detox?
Leverrening är bluff
Detoxråd förgiftar dina tankar


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 33 andra följare