Ska det vara äkta vara?

3 november, 2009

Syftet med förra inlägget var inte att skrämma folk från att äta frukt, vilket de flesta förstod.

Syftet var flerfaldigt. Bland annat sätta igång funderationer kring innehållsförteckningar och vad som listas där. Somliga resonerar som så att ju färre antal ingredienser en innehållsförteckning listar, ju bättre mat är det. Varför skulle det vara så? Resoneras det likadant hemma vid spisen när de väljer ett recept?  Vidare är en innehållsförteckning strängt taget inte riktigt fullständig, då skulle mangon och de flesta andra livsmedel få tusentals substanser på förteckningen.

Förra inlägget handlade också om kemofobi. Alltså den oresonliga rädslan för allt som har ett ‘kemikaliskt namn’, eller anses vara en kemikalie (trots att allt egentligen är kemikalier). Vad gör sig bäst på en innehållsförteckning: askorbinsyra, c-vitamin eller E300? Egentligen ska det inte spela någon roll eftersom det är samma substans. Man kan undra varför c-vitamin väcker så olika känslor när det inte redovisas alls som innehåll i frukten men dyker upp som E300 i skinkan. E-nummerfobi kan nog sägas vara en form av kemofobi.

Varför demonifiera en hel grupp livsmedel, bara för att de benämns tillsats och tilldelats ett E-nummer? Se till den enskilda substansen istället för den heterogena grupp den dömts tillhöra. Vore det därför inte bättre att skippa E-numren och istället lista substansen vid namn? Men det menar E-jägarna är fusk och att vilseleda; antagligen för att det blir lite mer krävande identifiera föreställda hälsohaverister och att känslan av att ha kontroll förloras.

Naturligt är ett begrepp som ofta dyker upp i diskussioner kring livsmedel. För det första är det tveksamt vilket värde dikotomiseringen naturligt/onaturligt har i ett hälsoperspektiv egentligen (appeal to nature-fallacy). Sedan, vad är egentligen naturligt? Det som funnits i samma form i naturen i miljontals år? Det som vuxit i skogen i fritt? Det som vuxit i växthus under kontrollerade former? Det som vuxit i labbet? Det som är molekylärt identiskt med en substans som finns ute i naturen, men framställts i provrör? Är bananer naturliga trots att de är framtagna av människan genom genetiskt modifiering under tusentals år med hjälp av selektion och korsbefruktning? Detsamma gäller många av djuren vi äter.

Problemen som delar av befolkningen har med det ovan har även Citygross identifierat. I det ser de tillfället att locka kundernas pengar till sig. I ett samarbete med Mats-Eric Nilsson & co på organisationen Äkta Vara lanserade de ju nyligen ”äkta varor”.

aktavara.org listas kriterierna för märkningen:

Följande produktinnehåll godtas:

  • Ingredienser som traditionellt förknippas med livsmedlet Exempel vaniljglass: grädde, socker, ägg, vanilj

Följande produktinnehåll godtas inte:

  • Samtliga tillsatser på E-nummerlistan, med följande undantag: bakpulver (E500, E501, E503) och pektin (E440i, ej amiderat) om livsmedelstypen traditionellt innehåller dessa tillsatser
  • Samtliga aromämnen utom extrakt
  • Industriella ingredienser som traditionellt inte ingår i livsmedlet Exempel: modifierad stärkelse, jästextrakt, äggvitepulver
  • Vitaminer och andra tillsatta näringsämnen

Vadå äkta? Tydligen handlar det mera om att märka ut traditionella livsmedel? För vad menas med ”äkta” vara? Varför får inte frukt och grönsaker märkas med äkta vara? (är det kanske på grund av det ofta ganska rika innehållet av E300…)

Mats-Eric menar att de verkligen inte vill påstå att alla tillsatser är skadliga, men är det inte den bilden de förmedlar? För är det mest relevanta inte egentligen huruvida tillsatsen är skadlig eller ej (i de mängder de förekommer)? Varför rakt av vara emot något som förlänger hållbarhet, förbättrar konsistens, färg eller smak?  Är det inte mycket av det vi alla håller på med när vi står hemma och lagar mat vid spisen, när vi kryddar och tillsätter andra saker i maten?

”Traditionell vara” vore ett bättre namn än ”äkta vara”.


Äkta innehållsförtecknad mat?

22 oktober, 2009

Ett viss livsmedels innehållsförteckning skulle kunna ståta med följande:

etanol, α-terpinolen, etylbutanoat, 3-carene, etylacetat, etyl 2-butenoat, α-terpinen, α-thujen, dimetylsulfid, limonen, β-caryophyllen, cis-3-hexene-1-ol, hexadecylacetat, 5-butyldihydro-3H-2-furanon, trans-2-hexenal, etyltetradecanoat, α-humulene, sabinen, 2-carene, camphene, etyloctanoate, 4-isopropenyl-1-metylbenzen, 1-hexanol, hexanal, etylhexadecanoate, α-copaen, hexadecanal, etylpropionat, dihydro-5-hexyl-3H-2-furanone, carveol, geranial, etyldecanoat, furfural, butylacetat, metylbutanoate, di-hydro-5-octyl-3H-2-furanone, p-cymene, octadecanal, 6-pentyltetrahydro-2H-pyranon, 2,3-pentandion, 1,1-diethoxyetan, pentadecanal, butylformate, 1-butanol, 5-methylfurfural, etyldodecanoat, 2-acetylfuran, 2-metyl-1-butanol, 4-metylacetophenon, acetaldehyd, cyclohexan, diväteoxid (och många fler)

Vad är det för något som innehåller de här ‘kemikalierna’? Flera av dem har toxiska egenskaper så det kan väl knappast vara bra att äta detta livsmedel? Mörkar producenten, i butiken listas nämligen inte någon av de här ämnena på någon innehållsförteckning?

Skulle du undvika livsmedlet om du såg ovanstående ämnen på innehållsförteckningen?

Klicka här för livsmedlet som innehåller dessa substanser.

[tack till OtherWordly]

[AB, AB2]


Annika Dahlqvists struntprat om LCHF och infektionssjukdomar

30 augusti, 2009

– Vi som äter den här kosten har en gemensam erfarenhet av att vi inte blir sjuka. Vi får inga infektionssjukdomar.

säger Annika Dahlqvist till Aftonbladet.

Vad baserar Annika det på?  Några sporadiska kommentarer i hennes blogg menar att de inte blir sjuka, och säkert har en del hon mött berättat detta också. Med andra ord en totalt värdelös bevisgrund.

För det första så finns det uppenbara problemet att de som rapporterar till Annika knappast kan antas vara en representativ del av LCHF-ätarna. Troligen är de mest ‘fanatiska’ mer högljudda. Dessutom motarbetas  rapportering av hälsonegativa effekter av LCHF i Annikas blogg. De som rapporterar sådana får nämligen oftast höra att de inte ätit ’tillräckligt LCHF’, dvs inte tillräckligt lite kolhydrater eller tillräckligt mycket mättat fett, eller att de inte ätit LCHF tillräckligt länge (på så vis exkluderar man också på ett bekvämt vis det som inte passar in i LCHF-teorin, därmed kan teorin behållas intakt). Ett beteende som knappast uppmuntrar till rapporteringar av exempelvis influensa.

För det andra kan man misstänka recall bias hos de som kommunicerar detta till henne. Med recall bias menas ett felaktigt vinklat ihågkommande. De som övertygat sig om (eller hoppas) att Annika har rätt (dvs att LCHF är bra mot alla hälsoproblem?) kommer troligen att påverka sitt minne att stödja detta. Alltså kommer de tendera att glömma eventuella småförkylningar och liknande, eftersom frånvaron av sådant ligger i linje med vad de förväntar sig av kosten.

Fler problem skulle kunna beskrivas, men hur som är det helt okontrollerade och opålitliga uppgifter.

Men nu handlar det knappast om det. Annika har otaliga gånger blivit undervisad i varför hennes logik inte håller och vilka tankefel hon gör sig skyldig till, ändå fortsätter hon med sina oansvariga uttalanden (att hon är läkare gör saken ännu värre). Så egentligen vet jag inte varför jag bemödade mig med att förklara varför det hon säger är taget ur luften, för att citera smittskyddsläkare Åke Örtqvist:

Det går inte ens att argumentera mot den här typen av resonemang som hon för. Det är helt enkelt alldeles för dumt.

Fler aktuella blogginlägg om Annika Dahlqvist:

Technicolor – Alla har fel, det är bara vi som har rätt!
Akademisk Frihet – Annika Dahlqvist utnyttjar okunskap om H1N1 för att sälja böcker
Tankebrott – Magkänsla > vetenskapen…


Äkta och oäkta E-nummer?

12 mars, 2009

Aftonbladets Karin Ahlborg verkar tycka att E-nummer-hetsen gått för långt; Alla E-nummer är inte kemiskt hokuspokus är rubriken på en krönika av Karin som publicerats idag (hur definieras kemiskt hokuspokus förresten?).

Hon tycks vilja bromsa en hets som Aftonbladet själva hetsat på mer än någon annan. Ahlborg har själv skrivit artiklar som förstärkt den rädsla som i grunden härrör ur okunskap.

Vad hon nu påtalar är ungefär vad jag menat tidigare i denna blogg. Nämligen att det är värdelöst hantera ‘E-nummer’ som en enda homogen grupp ämnen, när den är så pass heterogen. Istället bör man titta och bedöma varje ämne enskilt. Många E-nummer är substanser som vi får i oss varje dag. Bara att när det inte är tillsatt så behöver det inte signaleras med ett E-nummer på förpackningen.

Ska det börja talas om äkta och oäkta E-nummer nu kanske…?

Det var ett tag sedan Aftonbladet skrev om E-nummer, nu ges dock Mats-Eric Nilsson nytt utrymme i en ny artikelserie om mat. Detta meddelar Karin i en annan text idag. Där nämner också Karin glutamat, en omdiskuterad smakförstärkare. Hon har tidigare menat att den används för att dölja dåliga råvaror och därför är fullständigt onödig. Ska den vara onödig för att det enda den gör är att förhöja smaken – krydda till maten? Är då inte i princip samtliga kryddor också fullständigt onödiga, enligt samma tankesätt?

Vad är förresten egentligen ‘äkta mat’, och vad har det för betydelse om den är ‘äkta’ eller inte? Är inte exempelvis smak och hälsoeffekter viktigare?


Förstör mikrovågsugnen näringen i din mat?

10 januari, 2009

Tidigare i veckan skrev jag om myterna om mikrovågsugnens förgiftande effekt på maten och kroppen. Men hur är det med näringen i maten då – förstör mikrovågstillagning näringen i maten mer än vad konventionell tillagning gör?

I en studie av National Food Agency tittade de på hur uppvärmning av bröstmjölk i mikrovågsugn påverkade mängden av vitamin B1, vitamin E, fleromättat fett och vissa immunoglobuliner. Upp till 77 grader var vitaminer och fetter stabila, men immunoglobulinerna började brytas ner vid lite lägre temperatur – men det var ingen skillnad mot för konventionell uppvärmning. En annan studie tittade på hur proteinvärdet (kasein, ett mjölkprotein) ändrades i mikrovågsugnen. Värdet var oförändrat efter microbehandling.

I bilden nedan sammanställs resultaten från några studier som tittat på hur mängder av vitamin B1 i kött och vitamin C i grönsaker påverkas av olika tillagningsmetoder.

(från Lassen & Ovesen)Mikrovågsugn är alltså minst lika skonsamt mot dessa vitaminer som konventionell tillagning. Lassen & Ovesen rapporterar också om en studie som undersökte hur ett antal vitaminer och mineraler påverkades i potatis bakad med hjälp av mikrovågsugn. Resultatet var återigen att mikrovågsugnen var minst lika skonsam som konventionell tillagning.

En studie från 2006 jämförde hur mycket cancerogena nitrosaminer som bildats i bacon efter att den antingen stekts eller tillagats i mikrovågsugn. Stekningen resulterade i betydligt högre mängder nitrosaminer än vad microtillagning gjorde.

”Hälsodebattören” Sanna Ehdin, vald till årets förvillare år 2000, varnar för mikrovågsugnen och säger bl a att tillagningen förstör viktiga antioxidanter och hänvisar till en studie i Journal of the Science of Food and Agriculture. Ett resultat som går emot vad andra studier funnit, vilket också forskarna i studien tillkännager. Mängden vatten kan vara avgörande, i studien Ehdin nämner kokades broccolin i vatten i mikrovågsugnen. Barry Swanson, professor i kostvetenskap, säger:

Actually, microwaving retains more nutrients than other forms of cooking, if you don’t use a lot of water and don’t overcook the food. For some reason, people think heat breaks down vitamins, but most vitamins are really very stable to heat. Nutrients are mostly lost into the water, and there’s no reason to add water to vegetables or anything else that already contains a lot of water.

Angående studien Sanna Ehdin refererar säger han:

That research isn’t relevant to household microwaving. Basically, the researchers added far too much water and microwaved the living daylights out of the broccoli.

Att mikrovågsugnen ofta visar sig vara skonsammare jämfört med andra tillagningsmetoder beror på att den värmer snabbare och effektivare, och därför hinner inte lika mycket näringsämnen brytas ned. En nackdel med mikrovågsugnen kan vid dåligt tålamod vara den ibland ojämna uppvärmningen, som kan innebära ojämn och otillräcklig sterilisering av födan.

Sammantaget pekar alltså data på att tillagning med mikrovågsugn, när applicerbar, faktiskt är att föredra framför konventionella uppvärmningsmetoder.

Referenser:
Lassen & Ovesen. Nutritional effects of microwave cooking. Nutrition & Food Science. 1995; 95(4): 8-10.
Miller et al. Formation of N-nitrosamines in microwaved versus skillet-fried bacon containing nitrite. Food Chem Toxicol. 1989 May;27(5):295-9.
Vallejo et al. Phenolic compound contents in edible parts of broccoli inflorescences after domestic cooking. 2003;83(14):1511-6.


Gör mikrovågsugnen din mat skadlig för hälsan?

8 januari, 2009

Mikrovågsugnen slog igenom på 80-talet. Med hjälp av ”strålning” värmdes nu mat upp extremt snabbt och effektivt på ett till synes magiskt sätt. Som så ofta ackompanjeras ny teknik också av rädsla för den tekniken. Så var fallet även med mikrovågsugnen.

Rädslorna för mikrovågsugnen har minskat men inte helt dött ut. De tveksamma hälsogurus’arna Anna Skipper, Sanna Ehdin och Dr Mercola har släppt ur sig skrämselpropaganda om mikrovågsugnar. Jag ramlade över ett nyhetsbrev (pdf) från 2006 om mikrovågsugnar, från hemsidan utbildningscenter.se.

Nyhetsbrevet är skrivet i konspiratorisk skrämselpropagerande stil, utan att redovisa källor.

Det börjar med:

Forskning har under de sista åren visat att mat som tillagas i ”mikron” utsätts för allvarliga molekylskador. När vi sedan äter den ”mikrade” maten, kan den orsakar onormala förändringar i människans blod- och immunsystem.

Vilken forskning styrker detta?
Vidare lyder nyhetsbrevet:

Tillverkarna av mikrovågsugnar har gjort allt som står i deras makt att försöka undanhålla dessa forskningsresultat för allmänheten och deras kommentar är att det finns ingen tillförlitlig forskning och därför inget bevis att det skulle innebära några hälsorisker att äta ”mikrad” mat.

Aha, givetvis. Det är alltså förklaringen till att det inte finns några publicerade forskningsrapporter som stödjer de initiala anklagelserna? Universallösningen – den bekväma och osänkbara konspirationsteorin. Det är omöjligt att övertyga konspirationsteoretikern om att konspirationen inte existerar, eftersom man då själv pekas ut som en del av konspirationen, eller vara naiv. Vidare påstår texten att ”i stort sett alla större undersökningar har man sett förändringar i blodet” hos människor som ätit mikromat.

Längre fram tas Hans Hertel upp. Hans var en schweizisk forskare och mannen som startade mikrovågsugnsskräcken. I början av 80-talet påstod han sig ha observerat förändringar i blodet hos mikromatätare som påminner om de som ska gå se under tidig cancerutveckling. Problemet var att Hans inte kunde redovisa hur han gjort sin ”studie”, eller vad han egentligen observerat. Han publicerade aldrig något i någon vetenskaplig artikel. Grunden för påståendet förblev alltså okänt. Detta hindrade dock inte hans utspel från att få stor uppmärksamhet och fäste hos allmänheten. Något som givetvis retade upp mikrovågsugnsindustrin, som drog Hertel inför rätta. Den konspiratoriskt lagde såg givetvis detta som att industrin tystade ner ”sanningen”. Hans Hertel försvann, men hans budskap lever kvar i vissa kretsar.

Det finns inga studier som tyder på att mat uppvärmd i mikrovågsugnar skulle bidra till cancerutveckling. Att värma maten i micron är om något bättre än att exempelvis steka maten eftersom det vid stekning kan bildas cancerogena ämnen.

Nyhetsbrevet beskriver också fallet Norma Levitt (som verkar återberättas i nästan varje text som försöker skrämma dig för micron). Efter att ha mottagit en blodtransfusion i samband med en höftledsoperation avled Norma. Dödsorsaken berodde mest troligt på att blodet värmts upp i mikrovågsugnen. Blod värms alltid upp inför en transfusion, men normalt inte med hjälp av mikrovågsugnar. Den mikrovågsugns-rädde drar slutsatsen att mikrovågsugnen måste göra något mer än att bara värma upp blodet, eftersom annars bör samma fatala resultat följa även rutinmässig bloduppvärmning – värmning som värmning? Men alla som använt en mikrovågsugn vet att den värmer snabbt, och ojämnt; något som på ytan känns svalt kan på insidan vara varmt. I fallet Levitt gjorde troligen den häftiga mikrovågsbehandlingen att många röda blodkroppar gick sönder (hemolys) och den stora mängden kalium som blodkropparna innehåller läckte ut och orsakade sen ett hjärtstopp hos Norma. Den medicinska personalen blev stämd för felbehandling eftersom de använt fikarummets mikrovågsugn, istället för standardmetoder för uppvärmning. Sjukhuset försvarade sig och menade att Norma dött av en blodpropp (domstolsrapporten). Oavsett exakt dödsorsak, så finns det ingen anledning att tillföra mikrovågsugnen någon extra ”blodförgiftade” egenskap, så som mikromaträdda gör, eftersom det finns en naturlig förklaring till varför mikrons deltagande i blodtransfusioner kan döda.

Mikrons dominans som lunchuppvärmare anklagas slutligen i nyhetsbrevet för att ligga bakom sjukfrånvaro. Skulle väl då kanske vara för att den tillåter kort stressig lunch och undermålig lunchföda, inte för att den ger maten toxiska egenskaper.

Mikrovågsugnen - förgörare av mänskligheten!


Detoxråd förgiftar dina tankar

27 december, 2008

Ännu mer detoxskriverier i Aftonbladet:

Allt onyttigt du stoppar i dig – socker, fet mat, kaffe, alkohol, värktabletter – lämnar kvar slagg och gifter.

Allt onyttigt? Men vad är nyttigt och vad är onyttigt – det kan variera beroende på vem du frågor. Och dessutom är det nästan alltid en fråga om dos. Och vad är det egentligen för ‘gifter’ och ‘slagg’ som det syftas på? Finns det egentligen någon kunskapsgrund bakom dessa påståenden?

Även om kroppen har en unik förmåga att rena sig själv behöver den hjälp med en rejäl utrensning då och då.

Återigen undrar man vad detta är baserat på. Och vad är det som gör vissa livsmedel till detoxifierande, utrensande?

I grunden för detoxkosten ligger en form av magiskt tänkande som spelar vidare på människors, just nu väldigt hippa, rädsla för ‘onaturliga’ och ‘toxiska’ beståndsdelar i vår kost. Michael Sjöström tycker det inte spelar någon roll att råden är klädda i attraktivt magitänk eftersom de uppnår goda resultat. Jag håller inte riktigt med, visst är det bra att råden i grunden kanske styr in individer på hälsosammare kost men det ska inte vara nödvändigt att förgifta tankarna i processen. Att plantera irrationella tankebanor kan få biverkningar bortom dess ursprungstänk. Det spiller över och kan leda till irrationell tro även i andra sammanhang. Omvänt kan ett vässat kritiskt tänkande appliceras brett, oavsett vilket ämne som använts för att vässa det.

Tidigare blogginlägg relaterade till detox:
Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer
Hubbardmetoden
Fotbadsdetox
Leverrening
Behövs verkligen detox?