Fortsatt E-debatt

14 december, 2008

Mats-Eric Nilssons nya bok Äkta Vara har satt igång en ordentlig debatt kring tillsatser i vår mat. Marie-Louise Danielsson-Tham, professor i livsmedelshygien, har fått en debattartikel publicerad i DN . Artikelns ingress:

Professorn i livsmedelshygien Marie-Louise Danielsson-Tham värnar om livsmedelstillsatser: Utan natriumnitrit i korv och skinka skulle människor avlida i matförgiftning. Det finns en enkel anledning till att tillsatser används i många livsmedel: de skyddar maten från att förstöras och bli farliga för konsumenterna. Utan exempelvis tillsatsen natriumnitrit i många charkvaror skulle dessa produkter angripas av livsfarligt giftbildande bakterier. Andra syntetiska livsmedeltillsatser är exakt desamma som substanser som tillverkas av naturen. Och vill vi fortsatt kunna framställa billig korv finns inget annat alternativ än att tillsätta hållbarhetsfrämjande substanser. De som kritiserar eller raljerar över den långa raden tillsatser i livsmedlens innehållsdeklarationer gör det alltför lätt för sig. Det skriver professorn i livsmedelshygien Marie-Louise Danielsson-Tham.

(Det är inte Marie-Louise som rubriksätter i DN, eller skriver ingressen; ett påpekande värt att göra efter att ha läst en del kommentarer på hennes artikel)

Inlägget har orsakat en hel del debatt på olika bloggar. Hos kostdoktorn kan man bland kommentarerna se att hennes inlägg av många tolkas som ett försvar för alla tillsatser och ohämmat bruk av dem. En tolkning jag inte delar, Marie-Louise skrev i sin artikel:

Man skall inte använda onödiga tillsatser även om de är godkända. Kan man lösa ett problem genom annorlunda produktionsmetoder skall man göra det.

Som så ofta frodas även konspirationsteorierna där. Det undras hur många lobbyister det tog innan hon skrev sin artikel. Livsmedelsindustrin ska tydligen också vara desperata och drabbade av panik då det tydligen är dom som kastat fram Danielsson-Tham för att publicera denna artikel, enligt vissa.

På bloggen Hygienkonsult finns ett bra blogginlägg i ämnet, kommentatorsdebatten nedanför är också givande att läsa.  Kritiska kommentatorer hos Erik Malm skriver också läsvärt.

Jag har skrivit om tillsatsdebatten tidigare här:

Fortsatt E-noja
Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer

Annonser

Råder SLV oss att äta som sumobrottare?

4 december, 2008

De senaste decennierna har övervikten ökat i västerländerna och samma trend träder fram i de länder som antar en västerländsk levnadsstil. Kosten är en del i denna levnadsstil och är givetvis en viktig orsak till den sk. fetmaepidemin.

Aftonbladet har publicerat en debattartikel av Lars-Erik Litsfeldt där han bland annat menar att Livsmedelsverket förespråkar en sumobrottarkost. Det argumentet grundar Lars-Erik enbart i andelen energi  (E%) som kommer ifrån fett och kolhydrater. Men han väljer att bortse från mängder, kaloriintaget. Livsmedelsverket rekommenderar inte någon att äta 6000+ kcal och rekommenderar därför inte någon sumomatföring.

Han skriver att sumobrottarna är ‘fettskrämda’ som bara äter hälften så mycket energi från fett (12 E%) som livsmedelsverket rekommenderar (25 E%). Men det är klart att den relativa procentsiffran sjunker när det totala energiintaget är så stort, och till stor del består av billiga enkla kolhydrater. Hur blir jämförelsen i absoluta tal?

Vänder man på resonemanget går det säga att de vanliga japanerna också äter sumobrottardiet (ca 80  E% från kolhydrater), samtidigt som de har relativt smala människor och lång livslängd. Varför blir alla japaner inte sumobrottar-tjocka om de nu äter sumobrottardiet, vilket de gör enligt Litsfeldt. Att peka på energiprocent från kolhydrater och fett utan att ta hänsyn till energiintaget är att missa en hel del väsentligheter.

Lars-Erik skriver att sumobrottare under 1400 år lärt sig att sky fettet när de ska bygga sina kroppar. Men något egentligt argument för att de skulle lärt sig eller optimerat för att bli feta ser jag inte. Syftar deras kost enbart till att förvandla dem till levande lipidklumpar? Har de experimentellt utprövat alla möjliga digererbara födoämnen för att till slut uppnå den optimala fetmakosten? Eller har odlingsmöjligheter, ekonomi och tradition styrt deras kost till vad den är? Kolhydrater är billigt, enkelt och tillgängligt. Fett odlas inte på en åker för att sedan gärna avnjutas som dryck.
För övrigt, Chankonabe kallas den traditionella och huvudsakliga maträtten i sumobrottarnas diet. Det är en sorts gryta som ofta innehåller mycket proteinrik kyckling eller biff och den serveras med väldiga mängder ris och öl.

Vad Lars-Erik gör med sumomaten i Aftonbladet tycker jag bara är ett billigt retoriskt knep, som inte håller för närmare granskning.

Jag försöker inte friskriva kolhydrater, men att skövla hela kolhydratskogen för att komma åt kolhydratogräset som växer där ser jag inga bra argument för. Speciellt inte för den allmänna befolkningen, som kostråden riktar sig mot. Se mitt tidigare inlägg i ämnet; Kolhydrater – bakomliggande orsak till fetma och västerländska sjukdomar?

Nyansering efterlyses.

Uppdatering: Bloggaren BadGEAR skriver kul och inte helt oväsentliga tankar:

Varför är vissa sumobrottare så feta, så feta att de har en lägre fettprocent än normalsvensken? Och inte bara det, om de är så effektiva fettbyggare, hur kommer det sig att vilket amatörfetto som helst i vilket land som helst kan klå de flesta sumobrottarna i viktuppgång och slutgiltig vikt. Alltså, här snackar vi om män som gör allt för att bli feta (så uppfattar jag Litsfeldts debattartikel) och ändå så blir de inte störst i världen. Och då ska dom vara proffs. Varför är det så? Varför misslyckas sumobrottarna så kaptitalt trots att de äter 70% kolhydrater, och till råga på allt har 1400 års kunskap i ryggen, och är professionella…

Hur blev vi så här obesita?


Fortsatt E-noja

21 november, 2008

Den just nu trendiga E-skräcken fortsätter späs på i Aftonbladet. De har hittat en Max-burgare som är ”sprängfylld” av E-nummer. 21 till antalet, men hur stor del av burgarens vikt utgör de egentligen? Normalt förekommer tillsatserna i väldigt små mängder (det är därför de återfinns sist på innehållsdeklarationerna).

Bakom tillsatskoderna i denna E-burgare hittar vi bland annat c-vitamin, laktat (dvs hederlig mjölksyra), lechitin (som finns i varenda cell i vår kropp) och kalciumkarbonat, som nyligen hittades på planeten Mars (är Mars oäkta, en E-bomb?).

Pratet om oäkta mat förutsätter att det finns en definierad äkta variant av livsmedlet, finns det  alltid ?  Vad exakt gör äkta mat ”oäkta” – blir min mat ”oäkta” när jag tillför tillsatserna salt och peppar? Har det någon betydelse om maten är ”oäkta”, om den ändå är hälsomässigt okej och smakar bättre än den ”äkta” varianten? Är det alltså meningsfullt att prata om ”äkta” och ”oäkta” mat? Eller är det bara ett spel på känslor?

Se mitt tidigare och fylligare blogginlägg i ämnet: Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer (med många läsvärda kommentarer).

[AB 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7]


Kolhydrater – bakomliggande orsak till fetma och västerländska sjukdomar?

16 november, 2008

Få svenskar har nog undgått den högljudda och bitvis hätska debatten kring kolhydrater, fett och våra kostråd.

Med stegrande andel överviktiga människor i väst är det naturligt att även debatten stegras. Förklaringsmodeller av varierande komplexitet diskuteras, från enklare (som att hela makronutrientgruppen kolhydrater ligger bakom) till mer komplicerade (som multifaktoriella modeller av västerländskt samhälle och kultur). Som vanligt, och naturligt, är det dock de enklaste förklaringarna och budskapen som får fotfäste bland allmänheten.

Tidningar och bloggosfär är sprängfyllda av budskap som säger att kolhydrater är boven i dramat. Annika Dahlqvist har genom sin blogg varit en av de mest högljudda frontfigurerna för ‘antikolhydrat-gruppen’ . Hennes budskap går att kondensera till att det är kolhydraterna som ligger bakom ökningen av fetma och andra sk ‘västerländska’ sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2, etc) som vi sett i väst senaste decennierna. Därför bör man reducera kolhydratintaget så långt det går. Detta är vad hon kallar LCHF-kost (Low Carb / High Fat) går ut på.

Kolhydrater - djävulen i förklädnad?

Kan det vara så enkelt, att kolhydraterna som grupp ligger bakom? Alltså, utan att ta hänsyn till vilken form kolhydraterna kommer eller i vilken kontext de intas. Exempelvis i vilken grad de är raffinerade, om de är enkla eller komplexa, om de kommer i form av läsk eller kanske potatis.

Om den enkla hypotesen stämmer borde väl intaget av kolhydrater korrelera med övervikt och västerländska sjukdomar? En enkel hypotes som enkelt kan testas – om kolhydrater är orsaken bör vi ha ätit mindre kolhydrater förut, innan överviktsepidemin. Gjorde vi det?

Tittar vi i USA, där dessa västerländska trender gått längst, visar statistiken att vi åt lika mycket kolhydrater för 100 år sedan som vi gör nu [1]. Däremot åt vi inte samma sorts kolhydrater, generellt kan man säga att raffinerade kolhydrater har ökat på bekostnad av oraffinerade (se också på asiatiska, ofta långlivade, folkslag där kolhydrater länge utgjort en bas i födan).

Lika mycket kolhydrater – mycket mindre övervikt.

Hypotesen håller alltså inte, det finns inget konsistent samband som styrker att kolhydrater som grupp är den stora orsaken bakom övervikt i väst. Det betyder alltså att vi inte behöver ta bort kolhydrat ur vår kost för att se samma låga nivåer av övervikt och relaterade sjukdomar som i början av 1900-talet. Omformulerat, ett högt intag av kolhydrater är för de allra flesta förenligt med ett liv utan övervikt och de relaterade sjukdomarna.

Med ovanstående är det inte sagt att livsmedel som hör till kolhydratgruppen kan vara starkt bidragande orsak till de sk västerländska sjukdomarna. Läsk är exempelvis en grupp ‘livsmedel’ som ökat starkt i ungefär samma grad som övervikt. Uteslutandet av kolhydrater kanske därför uppnår framgång för att det då brett sveper ned även dessa undergrupper av ‘dåliga kolhydratlivsmedel’. Men att en sådan bred och radikal massutrotning av kolhydratlivsmedel behövs, eller vara budskapet i våra kostråd, för att återvinna folkhälsan stöds inte.

[i media: Expressen 1, 2]

Referens:
1.Gross et al. Increased consumption of refined carbohydrates and the epidemic of type 2 diabetes in the United States: an ecologic assessment. Am J Clin Nutr. 2004 May;79(5):774-9. [länk]


Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer

12 november, 2008

Svenska Dagbladets redaktionschef Mats-Eric Nilsson har släppt sin andra bok. Den första boken, Den Hemlige Kocken, handlade om ”det okända fusket med maten på din tallrik”. Hans nya bok Äkta vara granskar 150 livsmedel och innehåller bl a en genomgång av 150 tillsatser, sk E-nummer. Boken är enligt Mats-Eric tänkt som en överlevnadsguide för den krävande konsumenten.

Aftonbladet har en artikel om boken. Vad jag fastnar vid är hans avrådan att undvika allt vad bokstavskombinationer och E-nummer heter. På frågan om tillsatser verkligen är så farliga svarar han:

– Folk frågar ofta det. Men ska faktumet att försöksråttor överlever vara det enda kriteriet vi har?

Nej, men det är naturligtvis inte det enda kriteriet vid godkännandet av tillsatser.

Substanserna som gömmer sig bakom E-nummer är en väldigt heterogen samling ämnen, från naturliga vitaminer till syntetiska framforskade ämnen. Varför då sända budskapet att alla E-nummer är potentiellt skadliga? Jag tror inte Mats-Eric menar att antalet E-nummer bara är en indikation på hur ‘oäkta’ en matvara är. Effekten av vad han säger blir att många människors föreställning om att E-nummer gömmer en hälsovådlig ‘kemikalie’ späs på (sedan propagerar vissa för behovet av detoxkurer för att rensa ut tillsatserna). Guilt by association, alla E-nummer döms ut för att några av dem har potentiellt hälsofarliga effekter. Ett logiskt felslut som många begår i det här sammanhanget.

E-nummer och ‘kemiska’ namn skrämmer många människor. Det exemplifierades av Penn & Teller när de lyckades få en drös människor att skriva på en namninsamling för att bannlysa diväteoxid, dvs vatten. Se klippet nedan:

Tänk hur långa och skrämmande innehållsförteckningarna skulle bli om alla ingredienser skulle redovisa precis alla substanser som utgör dem, med sitt kemiska namn. Chilipeppar skulle bland tusentals andra substanser bli tvingade redovisa innehållet av capsaicin, substansen som ger chili sin heta smak men som också är dödligt för råttor (i tillräckligt stor dos) och även den aktiva substansen i pepparspray.

Forskning kan utreda eventuella hälsoskadliga effekter av olika ämnen, men i slutändan är det oftast allmänhetens och konsumenternas opinion som avgör. Opinionen kan vara, men behöver inte vara baserade på eller i linje med vetenskapliga fakta. Rationellt tänkande och uppbackning av vetenskaplig evidens är inte en nödvändig ingrediens för att driva en framgångsrik opinion. I USA förbjöds thiomersal ur vacciner eftersom det fanns en utbredd och ogrundad föreställning om att substansen orsakade autism. Vetenskapligt stöd för detta saknades, men hysterin räckte för att driva igenom förbudet. Blev det någon förändring i antalet barn som insjuknade i autism efter förbudet av thiomersal? Nej.

Se vidare: chemophobia, dihydrogen monoxide hoax

[via AB (1,2)]


Gener och bananer

15 september, 2008

En reflektion efter att ha läst en text på SvD av Peter Sylwan.

Genmodifierad mat är ett begrepp som skrämmer många människor, maten ska vara ”naturlig”. Vad många inte tänker på, eller är medvetna om, är att i princip all mat vi äter är genmodifierad av människan. De djur och växter vi äter idag är inte vad som förekom i naturen för tusentals år sedan, innan moderna människan hade gjort entré. Genom en flera tusen år lång process av styrd odling och bruk har vi förvandlat våra födokällor till att fylla våra behov bättre.

Bananen är ett bra exempel. Den banan vi äter idag är inte den frukt människan en gång i tiden först träffade på. En lång process av slumpmässig förändring hos bananen följt av att människan valt främja (och korsbefruktat) de mer åtråvärda varianterna av frukten har resulterat i vad vi idag föreställer oss vara en ”naturlig” banan.

Denna grova typ av genmodifikation har format de djur och växter vi äter idag. Därmed inte sagt att den radikalare moderna formen av genmodifikation praktiseras helt utan risker för vårt ekosystem.

Andra bloggar om: ,


Behövs verkligen detox?

14 september, 2008

Aftonbladet skriver idag om sk ”Detox-kost”, Ulrika Davidsson förklarar:

– Det är ett sätt att äta, en utrensande kost. Vi samlar på oss en mängd gifter i kroppen genom den maten vi äter idag. Snabbmat, alkohol, kaffe, socker.

Hos Ulrika råder alltså en föreställning om att vi genom den  moderna västerländska kosten samlar på oss en mängd ”gifter” i kroppen, gifter som sedan kräver en speciell kost för att rensas ur kroppen.

Vad är det för gifter Ulrika syftar på? Är det koffeinet i kaffet, ja kanske kan avhållsamhet från koffein minska huvudvärken hos vissa stordrickare. Avhållsamhet från alkohol kan av uppenbara skäl förbättra den upplevda hälsan.

I vissa fall kan det alltså handla om att åtgärda en negativ faktor i kosten, som sedan ger en upplevd hälsoförbättring. Det har ingenting att göra med någon speciell kost som har ”utrensande” egenskaper. Det finns inga belägg för att någon detox-kost förhöjer kroppens egna förmåga att göra sig av med gifter.

Våran kropp är genom miljontals år utvecklade att ta hand om gifter. Lungorna, levern, njurarna, tarmarna och immunsystemet är alla effektiva system för att rensa ur och ta bort toxiska substanser vi får i oss. Garanterat effektivare än en kost som utan belägg påstås avgifta kroppen. Ulrika vill däremot få dig att tro att speciella medel behövs för att rensa våran kropp, antagligen för att få sälja Ulrikas Detoxkur.

Ulrika är också rädd för tillsatser i maten, en irrationell rädsla som är trendig just nu. Många tillsatser är helt vanliga ämnen som förekommer i många vanliga livsmedel, exempelvis betecknas c-vitamin med koden E300 när den är tillsatt i ett livsmedel. Dessa E-koder skrämmer, ofta ligger också ett skrämmande kemiskt namn bakom koden (c-vitamin heter egentligen askorbinsyra). Tänk om varje livsmedelsförpackning skulle redovisa det kemiska namnet på varenda en av de miljontals olika ”kemikalier” som finns i livsmedlet. ”Kemikalierna” som utgör varje livsmedel har lika stor potential att reagera med din kropps egna ”kemikalier” som tillsatserna har.

Uppdatering: Aftonbladet fortsätter skriva om detox, nu påstår Ulrika att bastu avgiftar kroppen.

Andra bloggar om: , , , , ,