Galaxer i mina braxer!

10 augusti, 2009

Vår planet är en av 8 planeter i vårt stjärnsystem. I vår galax Mjölkvägen uppskattas det finnas mellan 100 och 300 miljarder stjärnor och minst  10% av alla stjärnor tros ha planeter (hittills har 358 exoplaneter upptäckts). Hur många galaxer finns det då?

Det är svårt att uppskatta antalet, men forskarna tror att det finns mellan 100 och 1000 miljarder galaxer! Många har säkert sett bilden nedan, Hubble Ultra Deep Field;  den djupaste bilden av universum som någonsin tagits (och enligt mig en av de häftigaste bilderna någonsin). Bilden representerar bara en pytteliten del (tiondels miljondel) av himlavalvet , men rymmer ändå ungefär 10 000 galaxer (klicka på bilden för större version, sen är det bara du börjar räkna).

Galaxer i mina braxer!

Multiplicerar man det uppskattade antalet galaxer och det uppskattade genomsnittliga antalet stjärnor i en galax med varandra får man ett antal långt bortom vår föreställningsförmåga: 1 septiljon, eller 1 000 000 000 000 000 000 000 000 stjärnor (10^24). Vidare kan man fundera på hur många av dessa stjärnor som bär planeter, och hur stor del av dem som potentiellt härbärgerar liv (se Drakes ekvation).

Jag kommer att tänka på Carl Sagans klassiska ”Pale Blue Dot”, som de flesta säkert redan sett eller hört, men ändå förtjänar finnas på ännu en plats på nätet:

[Mer läsning: Universe Today: 1, 2]


Meteorer – filmklipp

27 januari, 2009

Den 17:e januari lyckades Roger Svensson filma meteoren som många såg den aftonen över Sydsverige. Nedan har jag samlat några tidigare filmade bolider jag lyckats hitta. Det finns gott om fake’ade meteorklipp på YouTube , men de nedan ska vara genuina.

Den jag tidigare bloggat om. Alberta, Kanada (delar av meteoriten återfanns några dagar senare). 20 November, 2007.

Australien. 21 december, 2005.

Japan. 20 mars, 2005.

Park Forest-meteoriten. Illinois, USA. 26 mars, 2003.

park-forest

Magadan, Ryssland. 16 juli, 2000.

Peekskill-meteoriten (som träffade en parkerad bil). New York, USA. 9 oktober, 1992.

Sist, men verkligen inte minst. Kanske den mest kända filmen. The Great Daylight 1972 meteorite. Alberta, Kanada. 10 augusti, 1972.

Fler meteorklipp att ladda hem finns på Meteorites Australia‘s hemsida.


Bilder på meteorit över Sydsverige

18 januari, 2009

Igår observerade många i Sydsverige ett kortvarigt kraftigt ljusfenomen. Det rör sig högst troligt om en meteorit (alternativt en utomjordsmarodör ute efter att sabotera vindkraftverk?).

Nu finns bilder publicerade och de påminner väldigt mycket om de som fångade den meteorit som slog ner i Kanada i slutet av november.

Edit: Filmen nu uppladdad på YouTube (filmad av Roger Svensson):

I bildform:

[bilder av Roger Svensson, via HD.se]

Korrektion: Definitionerna som gäller för, och kring, sådana här föremål är komplicerade. De definitioner jag använt är inte riktigt korrekta, men jag låter dem stå och fyller istället i med lite definitioner nedan (från Wikipedia):

A meteoroid is a small sand- to boulder-sized particle of debris in the Solar System. If the object is larger than a meteoroid, it is called an asteroid; smaller than that, it is interplanetary dust. A meteor is the visible streak of light that occurs when a meteoroid enters the Earth’s atmosphere. A fireball is a brighter-than-usual meteor. The International Astronomical Union defines a fireball as ”a meteor brighter than any of the planets” (magnitude-4 or greater). The word bolide comes from the Greek βολις, (bolis) which can mean a missile or to flash. The IAU has no official definition of bolide and generally considers the term synonymous with fireball. Astronomers tend to use the term to mean an exceptionally bright fireball, particularly one that explodes (sometimes called a detonating fireball). A meteorite is a portion of a meteoroid or asteroid that survives its passage through the atmosphere and impact with the ground without being destroyed.

[HD, SydS, AB, DN, SvD]


Årets bästa astronomibilder

31 december, 2008

Phil Plait har på sin blogg Bad Astronomy publicerat vad han anser vara årets tio bästa astronomibilder. Av de tio gillade jag framför allt de två nedan (klicka på bilderna för högupplöst version). Mängden galaxer och tanken på mängden stjärnor varje galax rymmer ger en form av svindelkänsla.

NGC 7331

NGC 1132


Nya bilder på Enceladus

16 december, 2008

Rymdsonden Cassini, som lämnade jorden 1997, har skickat nya bilder på Enceladus, en av Saturnus månar. Bilderna är imponerande, så pass att man nästan kan tro de är producerade av en datorgrafiker. Du hittar fler högupplösta bilder här.

Enceladus - från ca 40 000 km

Enceladus är på ytan täckt av is och tidigare bilder tagna av Cassini visar hur vattenånga likt hos en gejser skjuter upp genom ytan kring månens poler. Det indikerar starkt att det finns flytande vatten under den isiga ytan. Som om det inte vore nog intressant så har analyser också visat att det finns organiska molekyler (bl a propan, etan, formaldehyd, vätecyanid, acetylen) i den uppskjutna vattenångan. Något som gör rymdklumpen väldigt intressant i vårt sökande efter liv inom det egna solsystemet.

Storleksjämförelse / Gejsrar

Mer läsning:
Cassini Tastes Organic Material at Saturn’s Geyser Moon
A Perspective on Life on Enceladus: A World of Possibilities

[via Universe Today]


Meteor i Kanada

24 november, 2008

I torsdags lystes himlavalvet i Alberta (västra Kanada) upp av en meteor som gick ner genom atmosfären. Kanadensisk polis lyckades fånga den på film:

Vikten på meteoren uppskattas till mellan ett och tio ton. Om den brann upp fullständigt i atmosfären eller om någon del nådde jordytan är oklart.

Uppdatering: Små fragment av meteoriten har nu återfunnits.


Death from the Skies

11 november, 2008

Astronomen Phil Plait är mannen bakom bloggen Bad Astronomy och författare till en bok med samma namn. Från och med augusti är han också ledare av James Randi Educational Foundation.

Han har också aktuell med en ny bok, Death from the Skies – These Are the Ways the World Will End. Om boken, i Phils egna ord:

HimladödenIt’s about all the myriad ways astronomical events can wipe out (or seriously mess up) life on Earth. There have been books covering this topic before, but not with much breadth and depth simultaneously, and none I have seen are really thorough. I have all sorts of ideas (you like asteroid impacts wiping out all higher forms of life on Earth? That’s only chapter 1!), so this should be a fun book. I’m really tired of doomsday criers scaring people and scamming their money, so this should act as something of a mitigation. I want to be accurate, and I want to make sure that people understand that while the effects of a Galactic gamma-ray burst would good and truly suck — oceans boiling, atmosphere ripped off, the crust of the Earth melted to a depth of many miles, stuff like that– the odds are vanishingly small. How many people do you know who have been killed by a GRB?

För några veckor sedan intervjuades Phil i Skeptics Guide to the Universe, Phil är alltid rolig och underhållande – lyssna på intervjun här (intervjun börjar 30 minuter in).

I intervjun pratas bland annat om asteroiden Apophis (som kanske träffar jorden 13e April, 2036), om Peekskill meteoriten (som filmades när den gick ner över New York för att slutligen träffa en kvinnas bil), hur vi blir av med Bruce Willis, och hur vi teoretiskt kan flytta jorden för att hindra att jorden blir stekt när solen om några miljarder år börjar svälla upp.

Boken kostar 213:- hos Adlibris.