Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer

Svenska Dagbladets redaktionschef Mats-Eric Nilsson har släppt sin andra bok. Den första boken, Den Hemlige Kocken, handlade om ”det okända fusket med maten på din tallrik”. Hans nya bok Äkta vara granskar 150 livsmedel och innehåller bl a en genomgång av 150 tillsatser, sk E-nummer. Boken är enligt Mats-Eric tänkt som en överlevnadsguide för den krävande konsumenten.

Aftonbladet har en artikel om boken. Vad jag fastnar vid är hans avrådan att undvika allt vad bokstavskombinationer och E-nummer heter. På frågan om tillsatser verkligen är så farliga svarar han:

– Folk frågar ofta det. Men ska faktumet att försöksråttor överlever vara det enda kriteriet vi har?

Nej, men det är naturligtvis inte det enda kriteriet vid godkännandet av tillsatser.

Substanserna som gömmer sig bakom E-nummer är en väldigt heterogen samling ämnen, från naturliga vitaminer till syntetiska framforskade ämnen. Varför då sända budskapet att alla E-nummer är potentiellt skadliga? Jag tror inte Mats-Eric menar att antalet E-nummer bara är en indikation på hur ‘oäkta’ en matvara är. Effekten av vad han säger blir att många människors föreställning om att E-nummer gömmer en hälsovådlig ‘kemikalie’ späs på (sedan propagerar vissa för behovet av detoxkurer för att rensa ut tillsatserna). Guilt by association, alla E-nummer döms ut för att några av dem har potentiellt hälsofarliga effekter. Ett logiskt felslut som många begår i det här sammanhanget.

E-nummer och ‘kemiska’ namn skrämmer många människor. Det exemplifierades av Penn & Teller när de lyckades få en drös människor att skriva på en namninsamling för att bannlysa diväteoxid, dvs vatten. Se klippet nedan:

Tänk hur långa och skrämmande innehållsförteckningarna skulle bli om alla ingredienser skulle redovisa precis alla substanser som utgör dem, med sitt kemiska namn. Chilipeppar skulle bland tusentals andra substanser bli tvingade redovisa innehållet av capsaicin, substansen som ger chili sin heta smak men som också är dödligt för råttor (i tillräckligt stor dos) och även den aktiva substansen i pepparspray.

Forskning kan utreda eventuella hälsoskadliga effekter av olika ämnen, men i slutändan är det oftast allmänhetens och konsumenternas opinion som avgör. Opinionen kan vara, men behöver inte vara baserade på eller i linje med vetenskapliga fakta. Rationellt tänkande och uppbackning av vetenskaplig evidens är inte en nödvändig ingrediens för att driva en framgångsrik opinion. I USA förbjöds thiomersal ur vacciner eftersom det fanns en utbredd och ogrundad föreställning om att substansen orsakade autism. Vetenskapligt stöd för detta saknades, men hysterin räckte för att driva igenom förbudet. Blev det någon förändring i antalet barn som insjuknade i autism efter förbudet av thiomersal? Nej.

Se vidare: chemophobia, dihydrogen monoxide hoax

[via AB (1,2)]

23 kommentarer till Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer

  1. Hemlige Arne skriver:

    Hans poäng är väl att tillsatserna finns där för att kompensera för undermåliga råvaror? Han har, vad jag vet, inte påstått att tillsatser är skadliga.

  2. Lisa skriver:

    Jag håller med! Rädslan skadar mer än produkterna. Det är bra att onödiga tillsatser rensas bort, men vi får inet förflytta fokus från de stora häslobovarna vilka är för mycket mat, för lite motion, för mycket salt, rökning och alkohol.

    Det finns ingen giftfri mat, all mat innehåller naturliga gifter. Jag äter hellre lite natriumbensoat än aflatoxin.

    Tyvärr säljersunt förnuft inga lösnummer.

  3. ödmjuk skriver:

    Diväteoxid
    Är det bra med den tillsatsen i julskinkan?
    Hälsoskäl är en sak men varför köpa diväteoxid i affären för ca 70 kr/kg ?
    Kan du hålla med om att många tillsatser borde bort (men ej av rädsla) eller vill du ha det som det är nu?

    Enstaka E nr kan vara tveksamma för hälsan ex E621, vilken konsumentnytta finns med E621?
    Livsmedelslagen kräver konsumentnytta för att något ska få finnas i mat.

  4. Dr. Bexborn skriver:

    Bra inlägg. Redan med första boken insåg jag att författaren bara är en okunnig nolla som tjänar pengar på folks rädslor. Det sorgliga är att folk går på det också.

  5. medvetenskap skriver:

    Hemlige Arne. Som jag skrev, delvis tror jag det är hans poäng. Men nog sänder hans uttalande signaler om att han åtminstone tror vissa är farliga.
    Oavsett, frågan är hur hans budskap tolkas. Jag tror det av de allra flesta tolkas som att tillsatser som grupp kan vara farliga, för att det förstärker föreställningar som skapats tidigare av skrämselpropaganda i kvällspress och div hemsidor (både mot tillsatser som grupp, och kritik av enskilda tillsatser som sen leder till en generalisering, ”guilt by association”.

    Ödmjuk, tänkta nyttan av glutamat är förhöjd smak.

  6. Sokar skriver:

    Helt ogrundad kemofobi är vad det är. Smakar skinkan bättre med tillsatser och dessa är relativt ofarliga kan de gott hälla i tillsatserna. Kan man dessutom få billigare mat att smaka lika bra och till och med bättre än orginal så är det ännu en bonus. Exemplet med chilipeppar är bra, folk har inte en aning om vad något av de andra ämnena är för något, eller varför inte begära att de skriver innehållet i frukter eller grönsaker, det blir helt absurt.

  7. PeO_W skriver:

    Det här är en del av ett större problem. Det finns en monumental oförmåga hos stora delar av press och media att resonera, det måste vara provokativt och utmanande annars tros det ointressant och osäljbart. Grundbulten är antagligen, som vanligt, skribenter med bristande tilltro till läsarens förmåga att förstå komplicerade resonemang vilket gör att man förenklar in absurdum så att även en väl förankrad klok nyhet blir till en meningslös rubrik utan substans. Det finns som väl är undantag men det är oftast förvisat långt in i morgontidningar, udda TV-kanaler eller på hopplösa sändningstider.

  8. Pimli skriver:

    Men visst är det väl ändå bra att debatten uppstår? Om den inte fanns så är jag rädd för att det skulle kunna bära iväg alldeles för långt åt fel håll. Vill vi att det ska göra det? Där är ju kvällstidningarna viktiga eftersom det faktiskt är så att ganska många läser dem. OM det kan resultera i att producenter (både av råvaror och förädlade produkter), som verkligen VILL producera ekologiskt och/eller utan tillsatser som ofta är onödiga, får fler intresserade kunder så är väl det något som är bra? Både för oss och för miljön. Eller tänker jag alldeles snett där?

    Och jag tror inte att man ska gå riktigt så långt som till att säga att det är en helt ogrundad kemofobi. Är den verkligen ogrundad när det gäller alla tillsatser?

  9. PeO_W skriver:

    Pimli.

    Jag är supportspecialist inom ett företag, det har inget med mat att göra utan mer med kommunikation. Det är ett område med ett fåtal stora aktörer/leverantörer och en mängd små konsumenter/användare. Eftersom det av och till varit en intensiv utveckling och lite ”ballt” och ”trendigt” att jobba med produkterna har det också medfört att ett antal ”skribenter” startat tidningar om och förment insatta inom området. De här tidningarna måste sälja och för att sälja vill de vara åtråvärda för målgruppen och ett av de bästa sätten är att som ”matexperten” ovan spetsa till saker. ”5 myter om ditten och datten avslöjade”, ”5 säkra sätt att alltid göra rätt”, ”Vi har listan över de 10 bästa metoderna”, ”Verktygen du måste ha och behärska”…. Alla dessa onliners är i och för sig inte fel men fruktansvärt förenklade, precis som ovanstående ”matexpert” förenklar för att komma ut.

    Den stora skadan är tron att saningar kan sammanfattas i 5, 10 eller 100 punkter. Antingen ser du till att lära dig något själv eller läser en lång resonerande text med avvägningar och samband för att få reda på hur det ligger till, ”slagordssanninga” är i bästa fall bara en liten del av de fakta som man kan bygga sin egen uppfattning på.

  10. stentorp skriver:

    Naturligtvis handlar det om att locka med det förenklade sättet att dela upp gott och ont. E-nr mot ekologiska produkter. Anspela på äkta och naturligt och ekologiskt. Lättsålda poäng. Få klarar eller är intresserade av knepig nyanserad fakta, tänk om ett E-nummer är en ekologisk tillsats! Redan där skulle man stöta på patrull. Eller ännu svårare syntetiskt tillverkad och inte utvunnen ur grissperma… Den populistiska bestsäljannde författare finns inte som förklarar det på ett enkelt sätt.

  11. Hanna P skriver:

    Gör du skillnad på innehåll och tillsatser här? (ren och skär fråga)
    Tillsätter man det där ämnet i chili eller finns det redan där naturligt?

  12. Karin skriver:

    Många tillsatser finns i maten just för att de ska hålla längre. Med andra ord för att vi alla ska kunna gå och köpa det på ICA istället för att tex föda upp och slakta djur själva hemma på gården eller i lägenheten(!). Är alla som är starkt emot olika tillsaster villiga att flytta ut på landsbygden och ha självhushåll. Med tanke på matkedjornas tillväxt under de senaste 10 åren är svaret klart och tydligt nej. Sedan är det självklart att vi ska ställa höga krav på livsmedelmen det måste vara inom rimliga gränser.

  13. ödmjuk skriver:

    Medvetenskap
    Du har rätt om att rädslan för tillsatser har gått för långt, men varför ersätta maten med tillsatser?

    Varför tog vi bort socker som konserveringsmedel, och ersatte med sötningsmedel, vatten, förtjockningsmedel, kemiskt konserveringsmedel (naturliga kemikalier finns även ex i lingon Bensoesyra (kemisk formel C6H5COOH))
    Sen tog vi bort ”maten”(frukt, bär) och ersatte med smakämnen. Vad fick vi då jo FUNN LIGHT
    ”Vatten, surhetsreglerande medel (E296 äppelsyra, E330 citronsyra), stabiliseringsmedel (E414 gummi arabicum, E415 xantangummi, E445 glycerolestrar av trähartser), sötningsmedel (E955 sukralos, E950 acesulfam-K), aromer, konserveringsmedel E202 kaliumsorbat, antioxidationsmedel E300 askorbinsyra och färgämne E150d sockerkulör via ammoniaksulfitprocessen.”
    (innehåller faktiskt lite C vitamin E300)
    DET FARLIGA ÄR NOG INTE KEMIKALIERNA, VÄRRE ÄR SAKNAR NÄRINGSÄMNEN det är däremot farligt om all mat blir näringslös.
    Ex riktiga bär frukter pressas och blandas med socker, smakar underbart och innehåller näring.
    Varför ska julskinkan likna en vattenmelon skitmat kan bara ätas om E621 finns i.

  14. banal.blogg.se skriver:

    Mats Eric Nilssons skepticism är i grunden bra och välbehövlig. Bland alla godkända smakämnen och tillsatser finns det saker som är direkt farliga. Men av någon anledning har engagemanget kantrat i sensationshysteri som dränker alla nyanser. Till exempel när han förfäras och rasar över att e150d finns som färgämne i livsmedel och får det att låta som att det är civilisationens undergång, när det bara är karamelliserat socker. Den inställningen kommer att ge den välbehövliga medvetenheten en rejäl backlash förr eller senare och det kommer vi att förlora på.

  15. medvetenskap skriver:

    Pimli.
    Om man talar om det som en fobi är den ogrundad, även om det skulle finnas tillsatser som är farliga. Jämför med spindelfobi; är det rationellt att vara rädd för småspindlar här uppe, för att det på andra håll finns vissa giftiga större släktingar.

    Hanna. Capsaicin är en substans som finns naturligt i chili. När jag pratade om att redogöra alla substanser som öht finns i en produkt gör jag inte skillnad på innehåll och tillsatser. Min poäng var att en tillsats skrämmer, bara för att det är en tillsats. Ännu mer om det är en ”syntetisk” tillsats.
    E300 är C-vitamin och finns tillsatt i vissa livsmedel för att det är en antioxidant. Hur skulle människor reagera om det stod ”extra tillsatt C-vitamin” på ett sådant livsmedels förpackning? Hur skulle människor reagera om det stog ”OBS – innehåller väldigt stora mängder E300” på apelsinerna?

    Kroppen är blind. Den gör ingen skillnad på ”naturliga/onaturliga” substanser eller tillsatser/naturligt förekommande ämnen.

    Ångesten över tillsatser gör sannolikt mer skada än eventuell skada från tillsatserna.

  16. Sokar skriver:

    Man kan som jämförelse lista hur delar av en innehållsförteckning för en mango skulle se ut: (Från Extraordinary Chemistry of ordinary things)

    (alpha)-Terpinolen, Etylbutanoat, 3-karen, etylacetat, etyl 2-butanoat, dimetylsulfide, limonen, cis-3-hexen-1-ol, hexadecylacetat, 1-hexanol, trans-2-hexanal, etanol, dihydro-5-hexyl-3H-2-furanon, butylformat, acetaldehyd, cyklohexan. osv osv osv

    Skulle detta stå på en förpackning mangojucie skulle inte så många köpa den…

  17. mwb skriver:

    Jeg tror en del av dere glemmer at en del konserveringsmidler kan virke på mikrofloraen i tarmen.

    Studier på rotter eller mennesker trenger ikke gi påviselige skadevirkninger på kort sikt (studier går på kortsiktige målbare reaksjoner), men hva skjer i tarmen når midler ment å drepe bakterievekst tilføres dag ut og dag inn?🙂

    Vi har glemt å forske på dette..

    Likeså ser de i studier at fargestoffer kan gi hyperaktivitetsreaksjoner. Det er lett å latterliggjøre at enkeltkomponenter tatt ut av sin naturlige sammenheng skal kunne utgjøre en risiko, men det påvises faktisk ubehagelige reaksjoner i studier.

  18. medvetenskap skriver:

    mwb, så kanske det kan vara. Men jag argumenterar inte för att alla tillsatser garanterat är säkra ur ett hälsoperspektiv, utan för den omotiverade ‘skräcken’ som råder för dem som grupp och har sin rot i känslor, inte fakta.

    Sokars inlägg ovan gör en klockren poäng.

  19. LenaMaria skriver:

    Jag har inte alls tolkat hela debtatten som dig, märker jag. Folk är mer upprörda över att de blivit lurade än något annat. Att skinka man köper i butiken inte är helmuskelskinka, att rökt skinka inte alls är rökt, det är rökarom, osv. Själv har jag börjat undvika tillsatser i ”riktig mat” så långt det går. Det finns ingen anledning till att potatissallad behöver 19 E-nummer när annan potatissallad (med samma hållbarhet) bara behöver två. Jag dricker läsk som innehåller e-nummer, men ingen vettig människa tror att läsk är något naturligt.

    Nu när jag enbart äter bregott, inte margarin, enbart fet creme fraiche, inte light och enbart ekologiska köttbullar… så smakar allt bättre.

    Genom att undvika tillsatser i riktig mat så smakar maten helt enkelt bättre. Och nej, vi är inte höginkomsttagare. Men vi väljer att lägga pengar på ekologiska varor med lite tillsatser.

  20. […] Se mitt tidigare och fylligare blogginlägg i ämnet: Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer […]

  21. Anders B Westin skriver:

    Medvetare
    Jag förstår vad du menar.

    För mig är dock frågan på ett annat plan.

    Ungefär som att synt och keyboard tillverkarna försökt att härma en Bösendorfer i 30 år.
    Efter första tonen hör jag ändå en skillnad. Efter ett ackord har jag slutat lyssna.

    Efter första tuggan känner jag bluffen. Jag äter upp eftersom jag är hungrig. Men inte ett köp till.

    Köper därför olivolja och smör som jag blandar själv.

  22. […] blogginlägg relaterade till detox: • Irrationell rädsla för kemiska namn och E-nummer • Hubbardmetoden • Fotbadsdetox • Leverrening • Behövs verkligen […]

  23. […] undviker gärna mat med mycket e-nummer i när jag handlar. Känner mig därför lite skyldig till irrationell skräck för e-nummer, som Medvetenskap skriver […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: